fredag, september 01, 2006

Servicedemokratins valrörelse alltmer trist

Valrörelsen blir alltmer trist och torftig enligt alltfler bedömare. Moderniteten kanske inte lämpar sig för en demokrti som styr den offentliga sektorns service, regler och taxor.Är det inte de principiella ramarna för fria aktörer som är politikens uppgift att fastställa?

När socialdemokraterna lade fram sitt valmanifest dn 18 augusti skrev jag att "luften gick ur valrörelsen". Det är intressant att notera andra bedömare som också är missnöjda med själva valrörelsen. Idag skriver t ex Ursula Berge i DI att valrörelsen framstår som ett "dubbelt trist riksdagsöppnande" med "två knastertorra regeringsförklaringar [valmanifesten] istället för en". Socialdemokratin föreslår hellre sänkt maxtaxa än att barnfattigdomen ska utplånas. Man kan förstå uppgivenheten efter de senaste dagarnas tröskande om olika belopp och regelbestämmelser i familjepolitiken. Tänk om vi hade en liknande valrörelse om telefonbolagens taxor!

Men det är servicedemokratins förbannelse. Väljarna måste ta ställning till allt som rör den offentliga sektorns produktion av tjänster och service. Det är demokratisk planhushållning. Trist, trist - men nödvändigt? Om teletaxorna kan rattas av marknaden borde även familjepolitiken kunna skötas av företagen inom lämpligt konstruerade ramar. Det är dessa ramar väljarna skall ta ställning till - inte taxornas storlek.

I tisdags skrev Per Bauhn, filosofiprofessor i Kalmar, en kolumn i SvD Kultur där han gjorde en liknande iakttagelse: politiken måste vara något mer än att politikerna "bara [är] leverantörer i en beställar-utförar-modell där uppdragsgivarna är medborgarna, det egna partiet eller rentav någon grupp inom det egna partiet".

Han vill istället att politikerna skall söka mandat för att värna och främja såväl det gemensamma goda som individens rätt. Och då gäller det att inte förväxla gruppegoism med allmänintresse. Det är kloka ord, men ack så länge sedan den politiska debatten handlade om sådant.

Per Bauhn ville också att politikerna skulle uttrycka förväntningar på medborgarna och inte betrakta dem som presumtiva offer att bistå. Det är att eliminera servicedemokratins själva livsluft. Om medborgarna inte är offer eller blivande offer, vad skall politiken då handla om? På alla andra områden där det produceras individuella tjänster har offren för olyckor, brand och översvämningar fått hjälp av försäkringsföretag utan politisk detalstyrning.

Alliansen har förstått vad som krävs för att få makten. Det är inte att utlova mindre politik utan att presentera mera politik - alternativa förslag över hela den offentliga sektorn. Deras valmanifest (pdf) är på 30 sidor och pepprat med just detta. Jag tror dock inte att Alliansen kniper några väljare på detta aktstycke utan det är satsningen på jobbpolitiken samtidigt som Göran Persson lämnar "walk over" vad gäller jobben, som ger framgång. Idag visar Ruab att Alliansen åter är i ledningen med 49,8 procent mot de rödas 46,9. De röda har haft övertag ända sedan början av maj, enligt Ruab som Persson själv bedömer som tillförlitligt.

Även Lennart Berntsson, lektor i Roskilde, tyckte att valrörelsen var torftig i en kolumn i SvD igår. Debatten handlar inte längre om vilket samhällssystem som bäst svarar mot moderniseringens krav. Men det finns stora frågor som ändå borde debatteras men som knappast drivs av partierna. Han nämner globaliseringen, europafrågorna, nya länder i utrikespolitiken, energifrågorna och den islamistiska terrorismen som något mer än ett polisiärt problem.

Tröskandet av servicedemokratins marginella frågor kanske inte blir bestående i kommande valrörelser. Men det kräver nog en grundlig omorientering från den nya politikergenerationen. Kan det vara så att Alliansen trots allt, om man skulle vinna valet, påbörjar denna omorientering? Eller är det så att det är Göran Perssons efterträdare som hittar på något nytt?

Nu är dock frågan om intresset för plånboksfrågorna kan hållas uppe ännu i två veckor till. Någon skandal kommer sannolikt, men det är inte det politik borde handla om.




Här kan man rösta på min blogg i TV:s tävling

SVT har valt ut 10 seriösa bloggar om inrikespolitik och har en omröstning fram till valet. Just nu leder en vänsterpartist med bloggen 'vänster' som jag tidigare inte har stött på.




Idag 1/9 har SvD en helsida med artiklar om fastighetsskatten (sid 8). Där har man hämtat högerspalten med fakta från min bloggartikel i måndags. Alltid trevligt med uppmärksamhet.

3 Comments:

At 01 september, 2006 20:35, Anonymous Anonym said...

Vad gäller jämförelsen mellan alliansens och vänsterns förslag om fastighetsskatt så skulle det vara att få en jämförelse, måhända på din blog Danne, mellan landets kommuner.

För att få helt korrekta uppgifter så måste man därutöver självfallet också beakta hur elpriserna kommer att påverka hushållens kostnader enligt de båda regeringsalternativens synsätt.

 
At 01 september, 2006 20:36, Blogger Per-Olof Persson said...

Nu kan ni rösta på den klassiska liberalismen, Klassiskt Liberala Partiet (KLP), www.liberalapartiet.se.

 
At 02 september, 2006 16:16, Blogger Tino_G said...

"enligt Ruab som Persson själv bedömer som tillförlitligt"

Är det inte bara för att Ruab som enda institut gav de ledningen? Då var Ruab bäst. Sen vet vi att Persson inte behöver opinionsmätningar, Den Store Ledaren kan bara promenera längst gatan och känna av stämningen.

Själv känner jag att svängningarna i Ruab har varit för stora och ointuitiva. Helt ovetenskapligt har jag en känsla att Temo är mest tillförlitlig (förutom SCB då, som bara kommer två gånger per år). Det verkar också så att de olika institutens metoder är olika bra i olika tider.

De här kulturvänster klagomålen är bara patetiska. Det är ju deras f**bannade samhällsmodell som tvingar fram den här sortens valrörelse. Det är ju klart att om staten styr 55% av medborgarnas pengar och halva tjänstesektorn så måste det bli en hel del detaljstyrning som väljarna måste ta ställning till. Ska vi ha planekonomi utan planering?

Reinfeldts seger är inte bara arbetslinjen. Han har tagit bort hatstämmningen mot Moderaterna som fanns i media och bland stora delar av allmänheten. S lyckades faktiskt övertyga folk om att Moderaterna ville förstöra välfärden. Eftersom Svenskar samtidigt har indoktrinerats in i ryggraden att deras välstånd är funktion av offentlig välfärd så skrämdes många av Moderater.

Det är ju ändå så att vanligt folk inte kommer att straffa Socialdemokrater för vare sig arbetslöshet eller skandaler om de tror på LO att om Moderater vinner så kommer deras personliga privatekonomi att slåss i spillror.

Det här var trovärdigt av tre skäl: Rörelsens megafoner (media, LO och all dess trovärdighetskapital), att 90-talls krisen i tid sammanföll med Bildt regeringen, samt Moderaternas överklassstämpel och att de var autistiska och vägrade fatta att vanligt folk ogillade de.

Valet 2002 fick vänstern 54% mot knappt 44% för högern. Det är ett gigantiskt övertag. Även om Reinfeldt inte vinner har han krympt socialisternas försprång från 10% till kanske 1-2%.

 

Skicka en kommentar

<< Home