torsdag, november 16, 2006

Göran Rosenberg gjorde pannkaka av jobbdebatten

Nu skulle vi få svar både på frågorna om det går att skapa jobb genom lönesänkningar, om det är politiskt korrekt att sänka löneläget och om det kanske var bättre att permanent ha en stor del av den arbetsföra befolkningen i sysslolöshet genom t ex medborgarlön. Men programledaren var inte vuxen sin uppgift.

I TV4 skall man visa fyra program med publicisten Göran Rosenberg som samtalsledare. Det första visades igår 15/11 och hade rubriken: "Jobb till varje pris?". Programmet bestod av ett samtal med fyra deltagare och några förinspelade frågor av personer ute på fältet. Deltagare var Eva Uddén Sonnergård, statssekreterare hos arbetsmarknadsminister Littorin, Lena Westerlund, LO-expert, Håkan Arvidsson, historiker vid Roskilde universitet samt Claes Bertil Ytterberg, biskop i Västerås.

Men maken till osammanhängande program får man leta efter. Göran Rosenberg presenterade programmet som en undersökning av frågeställningen huruvida det vore värt att satsa på en politik för jobb som skulle kunna ha ett mycket lågt pris - dvs mycket låg lön. Men detta upplägg spårade ur redan i början. Han trodde kanske att det skulle råda enighet om att den nya arbetsmarknadspolitiken skulle leda till kraftiga lönesänkningar.

I så fall skulle han ha tagit in en verklig expert på arbetsmarknaden som med oberoende och auktoritet hade kunnat uttala sig om vad den ekonomiska vetenskapen anser om effekterna av det batteri av åtgärder som regeringen presenterat. Rosengren borde veta att den av honom önskade slutsatsen är vad professorerna i arbetsmarknadsekonomi också hävdar. Istället blev det den passiva och bleksiktiga Lena Westerlund från LO som skulle hävda detta. Jag är inte säker på att tittarna överhuvudtaget lade märke till att hon framförde detta med någon trovärdighet eller att hon hade någon åsikt om någonting.

Frågeställningen om värdet av låglönejobb återkom flera gånger genom Rosenbergs alltmer desperata försök att få diskussionen att handla om ämnet. Men något klargörande gavs inte av någon. Vad han ville ha fram var väl att någon skulle ha sagt att det är OK att tacka nej till exempelvis ett jobb som diskare på någon restaurang eller som hamburgerförsäljare på MacDonald's och istället fortsätta att gå på bidrag tills "drömjobbet" dyker upp. För många år sedan blev det ett visst hallå när någon dömde ut "skitjobben" i TV.

Hade någon förordat bidrag istället för jobb hade den moderata statssekreteraren fått förklara varför regeringen nu vill göra det svårare för de arbetslösa att söka ett adekvat jobb. Det berördes i förbigående i diskussionen men någon slutsats blev det inte. Rosenberg fick inte fram skälen till varför det skulle vara önskvärt att de arbetslösa snabbare började söka låglönejobben. Därmed missade han en intressant problematik.

Om Rosenberg hade borrat djupare skulle han kunnat få fram följande frågeställning: varför skulle ett ökat arbetsutbud som söker låglönejobb leda till att det skapas fler sådana "macjobb"? Och den frågan har väl samma svar som den generella (och ännu obesvarade) frågan: varför leder ökat arbetsutbud till fler jobb?

Denna fråga har det tjatats om i hela valrörelsen utan några framsteg. Den för Rosenberg verkligt intressanta frågan hade nog varit: leder regeringens jobbavdrag i kombination med övriga åtgärder till att det skapas extremt lågavlönade jobb på en nivå som vi hittills inte har sett? Med tillräckligt låga löner, som det genom sänkta skatter går att leva på, kan t ex jobb som nu "görs" av maskiner, istället göras av människor. Någon expert på produktionsteknik hade kunnat besvara denna fråga utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv. Och LO:s Lena Westerlund hade kunnat förklara huruvida kollektivavtalssystemet skulle tillåta så låga löner.

Även om kollektivavtalens minimilöner skulle sätta stopp för extrema låglönejobb är det ändå tänkbart att småföretag utanför systemet kunde skapa sådana jobb. Då skulle t ex biskop Ytterberg kunnat förklara huruvida han anser att det är okristet att skapa jobb på detta sätt. Kanske bidrag är mera i överensstämmelse med det kristna kärleksbudskapet?

I så fall hade Rosenbergs följdfråga givetvis varit att det väl är lönen efter skatt som som är det väsentliga. Om det finns anställda som redan idag lever på denna nivå kan det då spela någon roll om fler får jobb med denna ersättning? Det är denna ersättning i handen som ytterst bestämmer det som ekonomerna kallar 'reservationslön'.

Det är genom att sänka arbetsgivarnas kostnader vid de lägsta reservationslönenerna som det mera entydigt går att säga att det kan skapas fler jobb. Men substitutionen mellan arbete och maskiner finns naturligtvis också högre upp i lönelägena. En sänkning av lönenivåerna skulle alltså minska denna substitution. Som en engångseffekt skulle också ett antal företag som står inför nedskärningar eller nedläggningar även kunna bidra med en utebliven sysselsättningsminskning. Hur många jobb en sänkning av löneläget skapar kanske experten Uddén Sonnergård hade kunnat svara på.

Nu fick vi inga svar. Göran Rosenberg hade tänkt hinna med en helt annan frågeställning som finns gömd i frågan: Jobb till varje pris? Den kan också tolkas som en mera existentiell och ideologisk fråga - dvs är det så oändligt viktigt att vi håller oss till "arbetsreligionen" och arbetslinjen i politiken? Är det kanske bättre att vi accepterar att en god del av den arbetsföra befolkningen inte arbetar? Så har det varit förr i tiden. Att arbeta var något föraktligt för en fri man under antiken. Arbetade gjorde slavarna påpekade Arvidsson. Och denna tanke återkommer hos Marx, sade denne marxexpert. Visionen var ju att kunna ägna sig åt sina hobbies. Man jagar på morgonen, fiskar på eftermiddagen och skriver kritiska artiklar efter kvällsvarden.

Men detta var ett alltför stort ämne. Arvidsson försökte lansera tanken om medborgarlön i slutet på programmet. Det hade kunnat bli intressant eftersom han tydligen föreställde sig att den miljon arbetsföra som nu står utanför skulle kunna leva på sin medborgarlön. Eller han kanske menade att den var för låg och vi skulle behöva en kombination av medborgarlön i botten för alla kompletterad med ersättningar enligt inkomstbortfallsprincipen? Det skulle bli en gigantisk belastning för det beskattade arbetet enligt min mening. Men där tog programmet slut.

Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se

5 Comments:

At 16 november, 2006 21:16, Anonymous Anonym said...

De lagda regeringsförslagen innebär sänkta a-kasseförmåner, ökade avgifter till a-kassorna för att göra dem mer försäkringsmässiga,sänkta arbetsgivaravgifter samt sänkt skatt främst inriktad på låg och medelinkomsttagare.

Vi har parallellt med det en lönemarknad som i allt väsentligt bestäms via kollektival.
Därutöver träffas i en rad fall individuella löneuppgörelser mellan anställda samt de företag de arbetar inom.

LO vill nu har ökade löner på cirka 6 % och enbart de generella löneökningarna sdka kunna uppgå till 3,9 %. Därtill kommer en särskild pott med utpräglad låglöneprofil.

Vi har alltså här två uppfattningar som båda utgår från facket-och som i varje fall delvis understöds av TCO.

Dessa säger att regeringsförslagen-även om man ser till totaliteten av alla förslag- skulle leda till lägre löner.
Fråga är då om man menar lägre ingångslöner eller att det på andra sätt blir lägre lönenivåer,
Facken menar också att utrymmet för ökade löner ligger på en nivå som tills exempel Konjunkturinstiutet varnat för.
Någon egentlig politisk kritik mot detta har inte kommit. Varför kan man fråga, detta sagt även om lönerörelserna av tradition bestäms parterna emellan.

Låt säga att LO skulle få igenom sitt lönebud. Deras medlemmar kan då ta hem merparten av de skattesänkningar på
20 miljarder som regeringen föreslår.
De skulle också om man utgår från en medelinkomst på 20 000 ro hem ytterligare åtminstone 1 500 kronor,
Därtill kommer förslagen om låglönesatsningarna, där som bekant inte enighet kunnat uppnås mellan Metall och facken i övrigt.

Det är uppenbart att denna ekvation inte går ihop.

Rimligen innebär nuvarande parlamentariska majoritet att det lagda förslaget går igenom och där kan uppfattningarna isär om det innebär en ökad lönedifferentiering som skulle missgynna kvinnor och de med låglöner eller tvärtom leda till nya jobb och bli stimulerande på den ekonomiska tillväxten.

LO:s lönekrav kommer sannolikt att bli accepterade på en nivå på högst 3 %.

 
At 17 november, 2006 13:53, Blogger Danne Nordling said...

Diskussionen om medborgarlön skall jag ta upp vid ett senare tillfälle men det finns flera intressanta uppslag efter min förra artikel.

Så till frågan om effekterna av regeringens alla förslag i ett kollektivavtalsreglerat system. Systemet innebär att lönerna höjs efter avtalsrörelsen. Det är Borgs argument. Men då kan det rimligtvis inte bli några stora effekter av enbart utbudsökande politik. Effekterna måste till största delen inträffa på den lilla del av arbetsmarknaden som inte är kollektivavtalsreglerad.

Det borde dock finnas en långsiktig strukturomvandlingseffekt som pressar lönerna. Arbetsmarknaden består av ett flöde av avgångar och nyanställningar (inträden). Om utbudet av folk som accepterar väsentligt lägre löner ökar, kommer en del av inträdena att påverkas. Det inrättas befattningar med lägre lönelägen trots att jobbet ser ungefär likadant ut och då kan några ytterligare befattningar uppstå. Det kan vara förklaringen till att sänkt a-kassa med 10 procent enl OECD leder till 1 procents minskad arbetslöshet.

Men den svenska a-kassan skall inte sänkas så drastiskt. Det är först efter 200 dagar som en 10-procentig minskning inträder.Processen för fler jobb genom lägre löner kommer därför att ta lång tid.
/DNg

 
At 17 november, 2006 15:25, Anonymous Anonym said...

LAS ska inte skrotas i läget även om det finns de som med viss befogenhet tycker det.

Vad gäller efterfrågan på lågavlönad arbetskraft så finns det klara tendenser att inte minst ungdomarna söker till till denna typ av jobb även om det är betydande brist på arbetskraft i branscher med högre löner.

Det finns även grupper som skolungdomar och invandrare som inte har tillräcklig utbildning och kompetens för att vara attraktiva på arbetsmarknaden. Det måste mötas med kompletterande utbildning, men i avvvaktan på att den skett så finns här en marknad för låglönejobb.

Detsamma gäller de marknader där man helt enkelt bara har behov av deltidsanställda.

Företag som är vinstgivande och ökar sin produktivitet kraftigt blir automatiskt löneledande mot högre löner.

Den offentlig sektorn är i behov av strukturomvandling. Det i sig ökar effektiviteten och medför att den arbetskraft som behövs får högre löner. Detsamma gället i privata företag som kommer in i ökad utsträckning inom den offentliga sektorn.

Vi har i nuläget brist på arbetskraft i flera branscher, alltfler mindre företag behöver nyanställa och kommer att göra det om arbetsgivaravgifterna minskar.
Det borde innebära rätt hyggliga löner.

Med en marknadsanpassad ekononomi , som nuvarande regering eftersträvar,tror jag inte att de vill ha de nya jobben vill få fram genom att sänka lönenivån.
Med ökad tillväxt och med lägre skatter så blir effekten den motsatta.

 
At 17 november, 2006 16:03, Blogger Per-Olof Persson said...

Arbetsutbudet

Äldre forskning om arbetsmarknaden gäller fortfarande. Det som ex W.H. Hutt kom fram till i sina böcker. En del slutsatser är att:

- fackföreningar inte kan höja reallönerna för alla sina medlemmar

- fackföreningar kan enbart höja reallönerna genom att göra en del av sina medlemmar arbetslösa (nackdelarna är att de arbetslösa måste försörjas samt att alla går miste av en del av produktionen)

- fackföreningar måste minska arbetsutbudet för att kunna hålla lönerna uppe (taktiken är att bl a att kräva viss utbildning för arbetskraften, licens, vissa företag har ensamrätt att producera osv)

- historiskt sett har facket krävt minimilöner (ex minimilöner för kvinnor och barn för att dessa inte ska konkurrera ut männen, lag om minimilön 1935 i USA hade syftet att de svarta inte skulle konkurrera ut de vita)

- idag är syftet med minimilön i USA att ungdomar och invandrare inte ska konkurrera ut den etablerade arbetskraften (nackdelen är att ungdomar inte genom ökad erfarenhet kan få bra arbeten med bättre löner)

Om man då vänder på resonomanget måste ett ökat arbetsutbud ge en lägre genomsnittlig timlön. Men månadslönen behöver inte bli lägre eftersom fler arbetstimmar efterfrågas och människor kan arbeta övertid. En individ måste alltid välja mellan fritid eller försörjning och detta kan bara göras individuellt. Därför är politiska regleringar ett hårt slag mot de fattiga.

 
At 17 november, 2006 16:12, Blogger Danne Nordling said...

Till Per Fredö:
Nja, vi måste skilja mellan konjunktureffekter och åtgärdseffekter som dessutom kan vara konjunkturberoende och konjunkturoberoende.

En större andel småföretag rapporterar nu brist på arbetskraft, vilket mest torde vara en konjunktureffekt. Då vill de anställa adekvat arbetskraft omedelbart oberoende av en ev sänkning av arbetsgivaravgifterna. Därför är det viktigt att Ams har utbildat arbetslösa på rätt sätt.

De som inte vill anställa i nuvarande konjunktur kan dock tänkas göra detta i något större utsträckning när kostnaden genom borttagna arbetsgivaravgifter sjunker. Om pensionsavgiften undantas blir sänkningen 32,28-10,21=22,07 påslagsprocentenheter vilket blir en minskning med 22,07/132,28=16,7 procent. Det är denna sänkning som skall locka till nystartsjobb (temporär minskning) och jobb i den personliga tjänstesektorn. Hur många dessa konjunkturoberoende jobb blir avgörs av hur mycket sparandet minskar och hur mycket importen reduceras. Blir det inga sådana effekter flyttas efterfrågan enbart från varor till tjänster utan jobbökning.

Konjunkturberoende effekter blir det när dålig matchning förbättras genom administrativa åtgärder inom Ams, "böter" för dem som inte söker jobb fastän det finns jobb och till liten del därför att jobbavdraget gör att det framstår som bättre att ta ett jobb nu än fortsätta söka "drömjobbet". En viss motverkan kommer från att omskolningen reduceras.

Just nu lever den nya regeringen högt på Göran Perssons felbedömning av timingen för den pågående "sysselsättningsexplosionen".
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home