onsdag, december 20, 2006

Med 140 000 nya jobb minskar utanförskapet med 125 000 (-12%)

Nu minskar utanförskapet de två närmaste åren med 125 000 heltidspersoner. Men det behövs fler nya jobb genom att en del går till studerande. Regeringens utbudsåtgärder kan uppskattas till en minskning med 23 000 heltidspersoner. Dock bidrar också den förkättrade finanspolitiken till en betydande del av minskningen.

I Konjunkturinstitutets decemberrapport finns en prognos över antalet försörjda med sociala ersättningar fram till 2008 (pdf, sid 99). Det är den tabellen som Göran Persson lät undertrycka i valrörelsen genom att finansdepartementet inte gav anslag till SCB för att ta fram den som brukligt. Men numera räknar också KI fram denna tabell och gör dessutom prognoser. Det kan vara vanskligt för varje regering som hävdar att dess politik minskar utanförskapet.

I KI:s augustirapport fanns den undertryckta tabellen som jag kommenterade den 30/8. Den var inte rolig för socialdemokraterna eftersom den då visade att det fortfarande skulle finnas 1 020 000 personer i utanförskap - en minskning med bara 51 000 heltidspersoner. Men motsvarande tabell idag nedan visar att konjukturförbättringen och regeringens åtgärder leder till att bara 931 000 personer beräknas finnas i detta utanförskap år 2007 - en minskning nu med 72 000 personer jämfört med den bättre siffran för 2006:


Vi ser här att på två år blir det en förbättring med 125 000 personer (2006-08). Det motsvarar en minskning av utanförskapet med 12 procent. För den som inte hinner titta på alla siffror redovisar KI en översikt i form av nedanstående diagram:


Det finns möjlighet att dra två intressanta slutsatser från denna prognos och den sysselsättningsprognos jag redovisade tidigare idag. För det första kan vi fråga oss hur många nya jobb som behöver skapas för att minska utanförskapet med 125 000 heltidspersoner. Svaret är att sysselsättningen kan beräknas öka från 4 343' personer 2006 till 4 483' personer år 2008 (beräknat från KI:s procentökningssiffror). Det betyder 140 000 nya jobb. Att inte alla dessa minskar utanförskapet beror till stor del på att antalet studerande minskar kraftigt 2007 och de räknas inte in i utanförskapet ovan trots att en orsak till förlängningen av studietiderna anses bero på bristen på jobb.

För det andra kan vi fråga oss hur mycket av minskningen av utanförskapet som beror på regeringens nya jobbpolitik. Ett sätt att beräkna detta är att utgå från antalet nya jobb totalt 2006-08 och relatera dessa till hur många som beror på regeringens politik enligt KI:s utvärdering i förra bloggposten. På två år skulle drygt 26 000 nya jobb skapas genom den nya politiken. Det är knappt 20 procent av hela jobbtillväxten. Med samma procentsats tillämpad på minskningen av utanförskapet (125 000 pers) blir det drygt 23 000 personer.

Regeringen har tur. Dess aviserade åtgärder minskar utanförskapet med 2,2 procent medan konjunkturuppgången svarar för nästan 10 procents minskning. Men vi måste komma ihåg att en del av konjunkturuppgången också har orakats av regeringens politik - men inte utbudspolitken utan efterfrågepolitiken. Den i valrörelsen så förkättrade finanspolitiken är expansiv men leder genom dynamiska effekter till att det inte blir något underskott (försämrat saldo) tillsammans med den övriga konjunkturuppgången. Jag skall försöka återkomma till detta.

Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se

1 Comments:

At 20 december, 2006 21:15, Blogger Per-Olof Persson said...

Efterfrågepolitik och sysselsättning

Jag laddade ned siffrorna för penningmängden, M3, hos SCB och gjorde ett diagram i excel.

Det man då ser är att M3 nådde en botten i juni 2004 med en årlig ökningstakt på 0,8 %. Därefter går det mycket brant uppför och en topp nåddes i september 2006 på en årlig ökningstakt på 14,4 %. Månaden därefter, oktober, visar en årlig ökningstakt på 10,6 % och ser ut som en kraftig nedgång i diagrammet. Ökningstakten ligger under det glidande medelvärdet för tio månader för första gången sedan hösten 2004.

Det finns bara en sak som kan öka den monetära efterfrågan och skapa en högre sysselsättning under en konjunkturuppgång, och det beror på att människor, företag, stat och kommuner, får tag på mer pengar. När människor får tag på mer pengar minskar också sparandet vilket ytterligare ökar den monetära efterfrågan.

En konjunkturuppgång beror inte på en mystisk psykologisk effekt utan beror på att människor, företag och offentlig sektor, kan få tag på mer pengar när bankerna ökar sin utlåning. Därför bör man studera den direkta orsaken till varför en konjunkturuppgång har uppkommit, nämligen ökningen av penningmängden.

Från juni 2004 till oktober 2006 har penningmängden ökat från 1115 miljarder kr till 1378 miljarder kr. Detta innebär att penningmängden har ökat med 24 % samtidigt som sparandet har minskat. Detta är den direkta orsaken till varför aktiekurser och fastighetspriser stiger.

Detta är också den direkta orsaken till varför sysselsättningen börjar öka. Sysselsättningen kommer att fortsätta att stiga så länge som ökningstakten i M3 kan hållas på en hög nivå. När väl M3 börja falla för mycket i årlig ökningstakt uppkommer nästa konjunkturnedgång och sysselsättningen börjar åter att sjunka.

Konjunkturnedgångar beror inte i heller på en mystisk psykologisk effekt, utan på att Riksbankens räntehöjningar minskar efterfrågan på att ta lån i bankerna. Dessa svängningar skapar påfrestningar för företagens produktion. Vissa tider kan företagen känna av en högre efterfrågan och måste anpassa sig till detta. Andra tider minskar efterfrågan och verksamheten krymper.

 

Skicka en kommentar

<< Home