Sahlin stoppar nu återflödet av kapital till Sverige
I Ekots lördagsintervju 15/9 deklarerade Mona Sahlin (s) att de med de största förmögenheterna skulle få betala mer till samhällets välfärdsutveckling. Dessutom skulle fastighetsskatten för stora hus höjas. I övrigt framkom just inga upplysningar om vilken politik socialdemokraterna vill driva om de vinner valet.
Någon återgång till traditionell socialdemokratisk sysselsättningspolitik i form av finanspolitiska stimulanser fick inte något stöd från Mona Sahlin. I praktiken accepterade hon den ståndpunkt som kritiserats i termer av "överdriven inflationsparanoja". Hennes argument var samma som Göran Perssons: 1990-talet visade vad som blir följden av en alltför expansiv politik med stora underskott. Det hade ju varit inressant om Tomas Ramberg hade kunnat klara ut hur hos skulle ställa sig till en nedgång idag.
Den stora frågan är om en minskning av skatteintäkterna och ökade utgifter för a-kassa mm vid en kraftig nedgång skall mötas med skattehöjningar och sänkt a-kassa mm. Det problemet klarade hon genom att hävda att man skulle spara när tiderna är goda för att använda resurserna när de blir sämre. Det är alltså samma filosofi som ett hushåll i allmänhet håller sig till. Och det är den synen som socialdemokraterna vände sig skarpt emot under 60 år från början av 1930-talet till mitten av 1990-talet när Persson tog över. Staten skulle med detta synsätt bara kunna använda ca 1 procent av BNP i offentligt överskott för att kunna bekämpa en depression. Är det "ekonomen" Pär Nuder som har instruerat partiledaren att inta denna ståndpunkt?
För alliansregeringen var Sahlins besked om återinförd förmögenhetsskatt verkligt allvarligt. Visserligen säger hon inte att den gamla förmögenhetsskatten skulle införas oförändrad. Skatten skulle "moderniseras" samtidigt som de med stora hus skulle få betala mer. Dessutom verkade det som även de med höga inkomster skulle få en skattehöjning - höjd värnskatt, kanske? (Ramberg borde anstränga sig för att få en precisering!) Att förmögenhetsuppgifterna eventuellt skulle sluta att tas in såg Sahlin inte som ett avgörande problem. I god tid före nästa val kommer besked om hur skatterna skall utformas.
Detta betyder att det kapitalutflöde som pågår från Sverige till utlandet inte kommer att upphöra. Vissa bedömare talar om uppemot 100 miljarder kronor per år. Det är pengar som åtminstone delvis skulle kunna användas för expansivt småföretagande och som skulle ha skapat en hel del nya jobb. Det sätter Sahlin nu stopp för eftersom opinionsundersökningarna visar att hon med avsevärd sannolikhet kommer att få införa förmögenhetsskatten efter valet 2010.
Kommer Fredik Reinfeldt (m?) att gå till motangrepp?
Andra bloggar om: Mona Sahlin, socialdemokraterna, förmögenhetsskatt, skatter, politik, kapitalflöde, nya jobb på intressant.se
Etiketter: partipolitik vänster
posted by Danne Nordling @ 14:07
5 comments
.
5 Comments:
Det låter också som att Sahlin lovar att riva upp socialdemokraternas tidigare beslut att undanta stora innehav av börsföretag från förmögenhetsskatt. Är det fallet? Sahlin borde förtydliga även detta. (Alliansen kunde t.ex. idag säga "(s) avskaffade förmögenhetsskatten för miljardärer, vi avskaffar den för alla".)
Eftersom förmögenhetsskatten främst träffa medelklassen (då de avsaknar skattejurister) så är detta hot dock knappast en valvinnare. Hon får nog se Stockholm förlorat också, ifall Alliansen drar nytta av detta uttalande. Det kanske är ett utmärkt tillfälle för Alliansen att som kontrast helt enkelt avskaffa fastighetsskatten. Mot valet kan man sedan peka på massiva skattehöjningar för medelklassen vid ett regeringsskifte.
Faktum är att ju mer jag tänker på saken, ju konstigare verkar Sahlins utspel. Det är inte skattehöjningar för konkreta behov, utan för sakens skull, eller som straff. Kan det anses seriöst? Det kanske till och med är en gudagåva för Alliansen. Ack, om de bara hade lite sinne för PR.
Slutligen, kan inte statens nuvarande gigantiska överskott och återbetalande av statsskulden ses som ett sätt att ge utrymme för framtida dåliga tider med stort offentligt upplånande och spenderande? (Hur keynesiansk är regeringen?)
Om jag tyder SCB:s inälvor rätt så är skulden idag c:a 40% av BNP, medan EU förespråkar max 60% av BNP i statsskuld. Det ger isåfall ett utrymme för upplåning på 500-600 miljarder kronor för framtida politiker i kris.
Kapitalutflöde
Problemet med högre beskattning på förmögenhet, kapital och företagsvinster är att det blir olönsamt för entreprenörerna att investera i svensk produktion. Lönsamhet innebär att intäkterna är större än kostnaderna, och skatter är kostnader.
Hur hög lönsamheten måste vara beror till stor del på lagen om tidspreferenser. Tidspreferenser existerar därför att det alltid är fördelaktigare att konsumera idag än någon gång i framtiden. Sparande är samma sak som att skjuta upp sin konsumtion till någon gång i framtiden. För att det ska vara meningsfullt att spara kräver människor räntor och vinster på sina sparmedel.
Räntor och vinster är priset på den tid som ett visst belopp är insatt på ett konto eller i ett företag. (Priset på pengar är däremot hur mycket varor och tjänster det går att köpa för pengarna.) Ju längre tid ett investeringsprojekt tar desto högre ränta kräver människor på de insatta pengarna.
En företagare är ointresserad av avkastningen på investerat realkapital. Det som är intressant är avkastningen på alla resurser som används i produktionen, dvs på alla utgifter plus investering i realkapital (som tas upp som tillgång i balansräkningen). Pengar sätts in i företaget för att betala alla dessa resurser innan företaget får in försäljningsintäkter.
Det produktiva sparandet i ekonomin är företagens utgifter plus investeringar i realkapital. Om det produktiva sparandet inte hade existerat så hade inga varor och tjänster producerats. Det produktiva sparandet är ett par gånger större än BNP. Om företagarna tar ut mer pengar ur företagen till konsumtion eller till betalning av skatter, så ökar BNP trots att landets produktion blir lägre.
Ett "keynesianskt läckage" av pengar eller ett kapitalutföde existerar däremot inte. Svenska kronor växlas in till utländsk valuta och stannar kvar i landet. Den utländska valutan används till investeringar utomlands. Det som sker är att en högre beskattning på förmögenhet, kapital och företagsvinster, ger en högre konsumtion inom landet men ett lägre produktivt sparande.
Såsom BNP är konstruerat ger en högre konsumtion, men ett lägre produktivt sparande, ändå ett högre BNP. Det som sker är att konsumtionen av tjänster producerade inom landet ökar samt konsumtionen av importerade varor. Problemet är att en minskning av det produktiva sparandet minskar produktionen av varor. Produktionen av varor är mer komplex och kräver fler produktionssteg samt ett större investerat realkapital. Minskningen av det produktiva sparandet kommer med tiden att skapa ett nytt "Fattigsverige".
Framtida kriser
Kriser skapas genom att räntan sänks under marknadsräntan samt att den monetära efterfrågan ökar i ekonomin. Samtidigt hävdas det att samma process ska kunna lösa de framtida kriserna.
Krisen i USA 1929 berodde på att centralbanken sänkte räntan under marknadsräntan samt ökade penningmängden med 61 % åren 1922-28. Åren 1922-29 visade ingen ökning av konsumentprisindex men samtidigt ökade penningmängden med 61 %. Problemet är att konsumentprisindex döljer inflationstakten, dvs ökningen av penningmängden. Det konsumentprisindex dolde var att produktiviteten ökade med 45 % 1922-29.
Hade penningmängden varit stabil hade konsumentpriserna sjunkit med 31 %. I så fall hade den genomsnittliga reallönen också ökat med 31 %. Men den genomsnittliga reallönen ökade endast med 6 % under denna tidsperiod. Problemet med aggregerade mått är att detaljerna inte syns. Den genomsnittliga reallönen inom tillverkningsindustrin ökade med över 20 %.
Ökade kostnader inom tillverkningsindustrin ledde så småningom till förluster och kraftiga nedskärningar som spred sig till hela ekonomin. Problemet med att öka den monetära efterfrågan är att samma process antingen återupprepar sig eller leder till stagnation under många år.
Svar till Tom: På Sahlin verkar det som om det är de 10-15 procent högsta inkomsttagarna som skall drabbas. Det kan betyda att förmögenhetsskatten får en helt annan konstruktion än tidigare. Men eftersom ingen vet något om detta förrän om ett par år kommer kapitalutflödet att fortsätta.
Vilken andel statsskulden har är inget argument för dem som inte kan tillåta något underskott alls för att aktivt bekämpa en lågkonjunktur. De tror att underskott = skenande inflation.
Till P-O P: Siffrorna produktivitetsökning på 45 procent och reallöneökning på 6 procent tyder på en allvarlig balansbrist i USA på 1920-talet. Företagen måste ha ökat investeringarna kraftigt men till slut fanns det ingen efterfrågan på vad den större kapaciteten kunde producera och då kollapsade konjunkturen. Detta kan också analyseras i termer av att räntan var för låg för en balanserad investeringsökning. Men idag kan företagen tidigare upptäcka att investeringarna inte har täckning i framtida efterfrågeutveckling. Och då blir konjunktursvängningarna mindre. Frågan är varför Sverige 1991 blev ett undantag.
/DNg
Om förmögenhetsskatten enligt Sahlin ska skyfflas över till de med reella förmögenheter (och dessutom till en oklar grad) så kommer vi nog dessutom att se en ökande kapitalutströmning ju närmare (s) kommer en regeringsplats. Problemet för Sahlins del är ju att dessa har medel att undgå eller försvara sig mot sådana förslag, som vi tidigare har sett ett flertal gånger. Den senaste speciallagstiftningen infördes av (s) om jag minns rätt för att just stoppa en utflytt av H&M.
Jag har svårt att se att det skulle vara annat än negativt för landet. En sådan skatt grundar sig på ett förlegat tänkande. Populism eller nostalgisk okunskap?
Det är sannolikt en kombination av populism och okunnighet hos statsministerkandidaten.
Vi vet att Sahlin är populistisk i allmänna frågor där hon inte har någon sakkunskap. Hon går in för att tala så "att folk förstår". Det är Annika Lantz och likartade som hon anpassar nivån till. (Lantz ondgjorde sig igår över att K-G Bergström hade frågat Reinfeldt om Skatteverkets alternativ till "realskatten" då denne redogjorde för regeringens två alternativ med höjning till 25 resp 30 procent och ställde dessa mot en sänkning till 15 procent. Lantz spelade upp denna fråga som exempel på tråkig och obegriplig politik. När hon hade hört detta i direktsändning kom hon på att det var reavinstskatten som hon avsåg.)
Sahlin är sannolikt okunnig i skattefrågor. Hon är i händerna på den nästan lika okunniga men maktlystna Nuder, som dessutom vill köra med vänsterretorik.
En saklig analys av hur man får mer resurser till "välfärdsutvecklingen" borde inte resultera i att en skatt som samtidigt driver ut kapital istället för att uppmuntra återinflöde borde införas. I en modifierad tappning kommer kanske inte ens lika mycket pengar in som tidigare. Förmögenhetsskatten 2010 kan därför bli en klar förlustaffär.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home