torsdag, juli 03, 2008

Fackets gny orsakade räntehöjningen

Riksbanken höjer reporäntan från 4,25 till 4,5 procent. Det fördyrar en rad bostadslån och leder till minskad efterfrågan. Syftet är att öka arbetslösheten så att löneökningarna inte blir inflationsdrivande. Om fackföreningarna hade försäkrat att de inte tänkte riva upp avtalen hade räntan inte behövt höjas.

Stegringen av konsumentprisindesx med 4 procent den senase 12-månadersperioden är så gott som helt orsakad av stigande olje- och livsmedelspriser samt Riksbankens räntehöjningar. Vi har inte en allmän prisstergring som är definitionen av begreppet inflation. Detta är Riksbanken medveten om. Men syftet med räntehöjningen är att förebygga en löne- och prisspiral. Den centrala motiveringen är följande passus:
"Penningpolitikens uppgift är inte att försöka påverka förändringar i relativa priser, det vill säga att vissa priser stiger mer än andra. Globalt stigande priser på råvaror leder till en välfärdsförlust för svenska hushåll. Det kan penningpolitiken inte göra något åt. Däremot kan penningpolitiken motverka spridningseffekter som leder till en allmän prisuppgång vilket i värsta fall kan sätta igång en löne- och prisspiral. En sådan utveckling skulle vara mycket negativ för ekonomin på längre sikt och skulle kräva mer långtgående penningpolitiska ingrepp längre fram för att brytas."
Detta betyder att Riksbanken skulle kunna ta intryck av uppgifter om låga löneförväntningar i framtiden. Men har fackföreningsrörelsen försökt lugna Riksbanken? Har de försäkrat att de inte tänker begära större löneökningar? Har de gjort utfästelser att avtalen skall hållas och att de kommer att slå ner på eventuell löneglidning?

Nej, istället har man haft diskussioner om att riva upp avtalen inom LO-området. Det är klart att Riksbanken inför sådana hotfulla tendenser skyndar sig att höja räntan och därtill avisera ytterligare räntehöjningar. Ansvaret faller tungt på LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Var har hon funnits när det gällt att lugna ner både medlemsförbunden, medlemmarna och Riksbanken? Förstår hon inte vilken uppgift hon har som LO-ordförande?

Det är faktiskt så att LO:s chefsekonom Dan Andersson i en artikel i Dagens Industri den 7 maj förklarade att Riksbankens tidigare räntehöjning i år var "dum" därför att man inte hade klart för sig att det bland allmännheten inte fanns några förväntningar om extra stora löneökningar. Han tyckte att Riksbanken skulle utvidga sina mätningar till att även omfatta allmännhetens löneökningsförväntningar. Wanja Lundby-Wedin kan alltså inte vara okunnig om räntehöjningsproblematikens koppling till hennes eget agerande.

Den i Sverige nu stigande arbetslösheten och försämrade konjunkturen och tillväxten beror alltså inte bara på den internationella finanskrisen utan också på LO:s agerande som bidragit till de åtstramande räntehöjningarna. Det får vi komma ihåg när Mona Sahlin kommer att anklaga regeringen för att öka utanförskapet.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

3 Comments:

At 03 juli, 2008 17:41, Anonymous Anonym said...

De stigande priserna på olja, som flertalet räknar med blir sannolikt inte av.

En rad faktorer , se Contra,talar för det och det kommer då att mildra den finansiella oro vi nu har.

Att i nuläget spä på inflationen med krav på stigande reallöner av det som Vårdförbundet och nu bussförarna i Kommunal kommer inte minst leda till att avskedandena ökar,

När vi stod inför en begynnande stagflation i slutet av 80-talet gick Ingvar Carlsson så långt att han krävde pris-och lönestopp, i sig omöjligt i en marknadsekonomi, men ändå en tydlig signal om att s då var medvetna om att arbetsmarknadens parter måste ta sitt ansvar.

Vem bär då ansvaret för den kris vi står inför och som huvudsakligen beror internationella faktorer som stigande priser på spannmål och olja, finanskris i USA med dess inverkan på bankväsendet samt husmarknaden?

Ja, för Thomas Östros är svaret enkelt.
Det beror på den svenska regeringen!

Vad skulle då socialdemokraterna ha gjort? Svaret har, i varje fall hittills, uteblivit.

 
At 03 juli, 2008 23:29, Blogger Per-Olof Persson said...

Internationellt stigande priser

Internationellt stigande priser kan motverkas genom att kronans värde stiger gentemot dollarn. Detta kräver en lägre ökning av penningmängden i Sverige än i USA.

Internationellt stigande priser är en kombination av att penningmängden ökat kraftigt i många länder samt att produktionen av olja/livsmedel har stagnerat. Produktionen av olja har stagnerat pga för låga investeringar inom oljeindustrin. Detta gäller framförallt statsägda jättar i Mexico, Ryssland, Iran etc. Vinsterna dras in till staten för att finansiera politiska mål av olika slag.

Inom EU subventionerades en överproduktion av livsmedel. Överproduktionen subventionerades för att kunna säljas på världsmarknaden. Detta ändrades och lantbruket fick betalt för att inte producera. Investeringarna sjönk inom EU och maten skulle bli etanol. Nu krävs det att investeringarna åter ökar.

Slutsatsen är att ingen centralbank kan förutsäga den framtida produktionen. Stagnerar/minskar produktionen kommer en måttlig ökning av penningmängden att leda till en hög inflationstakt. Ökar produktionen kan en hög ökning av penningmängden leda till en låg inflationstakt. Centralbankens styrning mot en viss genomsnittlig prisnivå kommer antingen att ge överslag eller underslag.


Exempel oljepris/prisindex

Olja handlas i dollar. För att oljepriset ska ha möjligheten att öka måste den monetära efterfrågan i dollar öka per enhet olja. Det produceras både olja och dollar. Priset på olja har möjligheten att öka:

1. Om produktionen av olja minskar. 2. Antalet dollar blir fler. 3. Den monetära efterfrågan på andra produkter minskar och överförs till en högre monetär efterfrågan av olja.


Påverkan på ett prisindex:

1. Priset på olja stiger pga en kombination av ovanstående tre orsaker. 2. Företag som använder olja försöker till en början motverka höjningen av oljepriset genom rationaliseringar.

3. Företagen tror att höjningen av oljepriset är på kort sikt och låter de högre kostnaderna för olja sänka vinsterna. 4. Det kan även finnas olika typer av långtidskontrakt som gör det omöjligt för företagen att höja sina priser. 5. Långtidskontrakt kan även finnas på kostnadssidan, exempelvis löner och hyror.

6. Sjunkande vinster samt att människor betalar mer för bensin och olja, minskar produktionen och människors efterfrågan av andra varor och tjänster. I detta fall kan en måttlig ökning av penningmängden leda till högre inflation eftersom den tidigare ökningen av produktionen av varor och tjänster har hållit nere inflationstakten. Prisökningar kan således också bero på att människor betalar mer för färre produkter.

Slutsatsen är att de faktorer som har startat hela kedjan är:

1. Låga investeringar inom oljeindustrin och i lantbruket.

2. Penningmängdsökningen i dollar. Detta har gjort det möjligt att betala mer för olja och livsmedel.

 
At 04 juli, 2008 10:43, Anonymous Anonym said...

per,
"2. Antalet dollar blir fler."
Att priset på olja ökar till följd av detta härleds ur att det behövs fler dollar till att köpa en given mängd olja, som sedan köps av omvärlden till det ökade antalet dollar, eller?

Jag hängde inte med där riktigt.

 

Skicka en kommentar

<< Home