onsdag, oktober 29, 2008

Borde konkurser drivas fram?

Nu ser vi en parallell till Lehmann Brothers i form av Carnegie. Men här är det den mer extrema vänstern som kräver konkurs - inte centralbanken eller de politiska partierna. Vill man från vänsterhåll driva fram konkurser så att betalningssystemet i Sverige kollapsar? Är det kanhända till fördel för den revolutionära kampen?

I Sverige har vi liksom i USA infört systemet med att orealiserade vinster skall få räknas in i ett företags resultat. En stor aktieportfölj kan alltså leda till att det ser ut som om företaget går väldigt bra om börskurserna allmänt stiger. På samma sätt ser det ut att gå dåligt om aktiekurserna sjunker. Ser inte detta ut som en innovation som ökar instabiliteten i det finansiella systemet?

Problemet med Carnegie är att en enda kund vid namn Maths O Sundqvist har lånat stora belopp från företaget. Som säkerhet uppges finnas aktier i onoterade företag. Trots att Finansinspektionen har bytt ut ledningen i Carnegie har man tydligen ändå åsidosatt reglerna om riskexponering genom att en enda kund fått bli en belastning.

Men även utan en sådan riskkoncentration skulle ett företag som Carnegie kunnat få svårigheter i ett osäkert läge som dagens. I det konkreta fallet är fakta än så länge oklara. Men det hjandlar om att belåningen hos Sundqvist varit hög och säkerheternas aktuella värden svårbedömda. Därför har Sundqvist drabbats av försiktiga banker som sagt upp lån. Detta har i sin tur medfört att tillgångar har måst realiseras i ett läge när köparna är avvaktande.

Jag skulle tro att en marknadsvärdering av Sundqvist skulle visa att skulderna är mycket större än tillgångarna (om dessa värderas till vad de skulle inbringa vid en omedelbar försäljning). Och om Carnegie skall värderas på samma sätt är fordringarna på Sundqvist inte mycket värda. Då kan Carnegies egna kapital vara förbrukat. Mot detta talar Riksbankens bedömning att det finns egna tillgångar hos Carnegie som fortfarande är tillräckliga. Problemet skulle begränsa sig till att Carnegie har bristande likviditet som inte kan åtgärdas genom upplåning på (den försiktiga) finansmarknaden. Därför måste Riksbanken stå för utlåningen till Carnegie för tillfället.

När det finansiella systemet utsätts för påfrestningar är det alltid de som är högst belånade med inte omedelbart realiserbara tillgångar som råkar illa ut. Om dessa tillgångar består i värdepapper som stigit i pris utan anknytning till fundamenta kan man mera entydigt säga att verksamheten är osund. Detta var fallet 1929 när börsaktiernas värde var uppblåst i form av en bubbla. Liknande gällde för kontors- och affärsfastigheter i Sverige i slutet av 1980-talet. Och i viss mån hade också småhuspriserna i USA blåsts upp i början av 2000-talet.

Men börskurserna i USA och Sverige var inte skadligt uppblåsta 2007 när de började sjunka. Finanskrisens orsaker fanns inte här. Men genom att finanskrisen inte omedelbart motverkades spred sig den psykologiska pessimismen till aktiemarknaden som sjönk mycket mera än som var motiverat av en vanlig konjunkturavmattning. Om aktierna sjunker med 60 procent i värde finns det alltid företag och andra aktörer som utan att vara extremt belånade kommer i svårigheter. Så vitt jag kan se är det inte högbelåning som orsakat börsrasen utan mera ren pessimism. Men om rasen fortsätter finns det alltfler som måste sälja av rent juridiska skäl.

Ett finansinstitut som lånat ut pengar till en aktieplacerare motsvarande halva det gamla värdet kommer att finna att säkerheten inte längre täcker lånet om aktierna sjunkit 60 procent. Om detta lån utan att ens ha sagts upp måste bokföras till noll värde kommer institutets egna kapital att urholkas. Detta institut har sedan emitterat värdepapper som innehas av andra företag som också måste göra nedskrivningar av sitt egna kapital osv.

Varför skulle det vara bra att driva företag som varit litet mer riskexponerade än andra i konkurs? För att en högröstad, okunnig och moraliserande opinion kräver det? Så skedde med Lehmann Bothers och se hur det gick sedan... Men de som kräver att Carnegie skall drivas till konkurs verkar ha andra motiv. Det är inte opinionen eller politiska partiföreträdare som kräver konkurs trots att det i en del mediala sammanhang verkar vara som något som borde diskuteras. Nu är det vänstern till vänster om Vänsterpartiet som kräver konkurs. Vad är orsaken till att man vill bidra till att betalningssystemet kollapsar? Tror man att revolutionen rycker närmare?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

14 Comments:

At 29 oktober, 2008 22:24, Anonymous Anonym said...

Ja dom såkallade frie marknaderna i finansbransjen er ju den store frågan. I brist på sann free banking med valuta per bank, så blir vi alla del av et system. Så mycket för herr Smith.

Jeg har svårt att se att shadow banking, derivat, broker dealers skall få existera utanom dom stora institusjoenlla bankernars balansräkning. Denna krisen har visat att riskerna och övervakningen emprisikt inte funkar. Så derför måste sådana konstruktioner inte förekomma. Punkt slut.

Fallet Carnegie borde användas som allmännpreventiv prugelknabe specielt då dom har negligerat FI. Men själv utan gentagande negligeringar borde dom sättas i kånk då Carnegie överhudet inta har nån systemisk roll.

Sen så er frågan om hur investeringar och upplåning fördelas och hvem som har ägarskap och innflytande i denna helt avgörande och ofta undervärderade företeelse.

1) Hur bostadsbubblor uppstår er helt och hållet dom stora bankenars ansvar. Att inte hålla koll på loopen utlåning - löner - prisbildning er helt utilgivelig och borde rendera personlig straffansvar för bankchefer som inte lär seg Styr&Regler101.

2) Kostnader i bankerna kan fortsatt jagas. Bristande lönsamhet kan inte vara nån ursäkt för bubblor.

3)Företeelser, instrument, underwriting, riskuppskattning måste förenkals, standardiseras, regleras stenhårdt. Alt som uttrykligen inte er tillåtet, er förbjudet. Som i trafiken. FI måste vässas med rejält krut.
ALla strömmar borde taggas, ned til mina 200 kronor til tant Agda. Det skulle underlätta tvätt och skattinnkräving.

4)Hedge funds er en bra tanke då olika investeringar kan balanseras mot varann. Men det gäller tatt se till at sådana konstruktioner er innebygd stabila i extremerna.

5) Det måste till bättre guidance om dom långsiktiga produktiva infrastrukturprogrammen.

6) Globaliseringen kommer sannolikt visa seg att ha hatt en positiv stabiliserande effekt på denna kris. Det fins många kraftcentrum och oberoende agendaer som stannar upp ett komplett dominoscenario.
Men kasionot er självspelande och vi vill ha mer utrymme för emerging market satt bygga seg stärkare under viss protektionism (Ungern, Pakistan osv). Att folk utanom Island deltok i partyt, kyniskt eller intetanande, så lenge det varade, styrker mitt krav om miljardärsertifikat.

Det mååste till en formidable effektivisering av finansbrnasejn : det er ju löjligt att firmorna utgorde 20% av DOW. Förr i tiden tog byråkratin 5%. Med komputtrerna borde det sänkas til 0.5%. Bokhållarn plats er nederst vid bordet när ingeniörerna har bestemt hur breda vägarna skall vara.

Disen

 
At 30 oktober, 2008 07:50, Anonymous Anonym said...

Ligger problemet i att en kund spekulerade bort en miljard av Carnegies pengar eller att Carnegie lånade ut en miljard till en enskild person?

+

I våras delades det ut över en miljard i bonus till Carnegies anställda.


Så jag får ställa denna frågan och hoppas på ett svar.

Varför ska skattebetalares pengar användas för att täcka upp för riskkapitalisternas förluster?

 
At 30 oktober, 2008 10:58, Blogger Per-Olof Persson said...

Dessa problem kommer alltid att finnas så länge bankerna får låna ut mer än sparandet i ekonomin. När utbudet av pengar ökar minskar pengarnas värde jämfört med reala tillgångars värde. Människor kommer alltid att utnyttja ett penningsystem som förändrar relativpriserna. De nya pengarna kommer att höja priserna i de punkter i ekonomin där de används, exempelvis kommer priserna att stiga på spekulationsobjekt.

Nackdelen med att lösa ut de som har misslyckats är att det framtida risktagandet kommer att öka. Dessa aktörer lär sig att någon annan ändå kommer att lösa ut dem. Det är individer som handlar och dessa vet att de kan tjäna stora pengar under uppgångsfasen i bonusar och dylikt. När det åter går nedåt kan dessa individer gå i pension med miljoner på banken.

Varför ska penningsystemet räddas när systemet överför förmögenhet från de fattiga till de rika? Systemet överför även förmögenhet från de som inte tar lån till de som tar lån. Detta beror på att någon måste subventionera den artificiellt låga räntan på lån.

Bankerna gör artificiellt stora vinster på systemet och någon annan måste stå för dessa vinster. Den offentliga sektorn kan tack vare systemet öka sina utgifter och denna kan även finansiera budgetunderskott över "sedelpressarna".

Det stora problemet är dock att ekonomin blir mer konsumtionsinriktad, inriktad på service och tjänster, samt inriktad på spekulation. Systemet minskar sparandet och därmed spenderandet på produktionsresurser inom näringslivet.

Det blir mindre lönsamt att investera inom tillverkningsindustrin och mer lönsamt att investera i verksamheter i steget närmast konsumenterna. Exempelvis service och tjänster, mäklare, restauranger, frisörer, hunddagis, butiker, gym etc. Verksamheter med minimala investeringar i realkapital. Detta kommer att sänka de fattigas reala inkomster ner till slum-nivå.

 
At 30 oktober, 2008 10:59, Anonymous Anonym said...

Varför behövde miljardären Sundquist en miljard till ? Varför er han inte personlig konkurs när det gikkåt skogen ?
Var fantes prospektet?
Var det derivat på Cayman eller utveckling av en ny Galt-maskin i storskogen ?
Varför offentliggörs inte all denna info när Riksbanken skickar över en miljard i all vänskapelighet verkar det som ?
Hur kann det överuvud tagit försvaras att en bråte slipsgubbar tjänar storkovan på denna "affär" ?
Hur mycket insajder er det egentligen ? Sannolikt massivt.
Hur triksar the playerz med kursmanipulation ? Varför kan inte FI bara straffa misstänkt beteende
med glattcell i 14 dagar ?
Hur man en firma skicka ut en köprekomendation til "kunderna" och sendriva short selling köksvägen ? Hur svårt er det att få på plats en ordentlig IT-övervakning med mönstergenkänning på kursmanipulation ?
Hur kan ventureskurkerna få rätt att använda brandet riskkapital när det er starkt missvisande ?
Hur stor broms / gas er egentligen dagens finanselefant på den produktiva myran i den rejäla ekonomin ?

Disen

 
At 30 oktober, 2008 16:38, Anonymous Anonym said...

Okunnig som jag är undrar jag varför det skulle vara fel med konkursande banker? Eftersom det är speciella företag borde det gå att göra så snabbt att betslningssystemet inte riskeras. Insättarnas pengar garanteras, aktieägarna förlorar allt, låntagarnas skuld försvinner (hur kan man vara i skuld till något som inte finns?). Kontoren finns kvar och staten tar över. Det är mitt modesta förslag.

 
At 30 oktober, 2008 18:41, Anonymous Anonym said...

Eksakt så ! En måste vara ingeniör för att forstå detta. Vi forstår ganska enkelt inte varför pappersvärden skal tillåtes skada den verkliga ökonomin.
Googla Zingales + PlanB.
Lätt ssom en plätt.

 
At 30 oktober, 2008 18:57, Anonymous Anonym said...

Vill man från vänsterhåll driva fram konkurser så att betalningssystemet i Sverige kollapsar?
Att inte förorda miljardlån från Riksbanken innebär väl inte att man driver fram konkurser? Det har väl Carnegie ordnat helt på egen hand?

För att en högröstad, okunnig och moraliserande opinion kräver det? Så skedde med Lehmann Bothers och se hur det gick sedan...
Det gick väl bra? Finanssystemet kollapsade inte för Lehmann gick i konkurs.

Vad är orsaken till att man vill bidra till att betalningssystemet kollapsar?
Vad finns det för anledning att tro att betalningssystemet skulle kollapsa för att Carnegie går i konkurs?

 
At 31 oktober, 2008 02:19, Blogger Danne Nordling said...

Att betalningssystemet skulle kunna skadas allvarligt med oöverskådliga konsekvenser för den reala ekonomin om Carnegie gick i konkurs var Riksbankens bedömning. När Lehman konkade fick det ganska skadliga konsekvenser och motåtgärderna nödgades bli gigantiska - sannolikt i onödan om Paulson och grabbarna hade låtit bli att leka straffare.

Min tes är att det svagaste företaget går under först i en kris. Det är nu Carnegie. Så argumentet "Det har väl Carnegie ordnat helt på egen hand?" är inte entydigt.

Det förekommer alltid oegentligheter och därför har vi FI. Men beivrandet av dessa borde inte nu ske i sådana former att krisen förvärras. Det får vara någon hejd på fundamentalismen. Vi måste ha ett fungerande kreditsystem.

Jag får återkomma till frågan om vi skall ha krediter eller om vi skall låta "staten ta över".
/DNg

 
At 31 oktober, 2008 09:07, Anonymous Anonym said...

Det er stor skillnad på Carnegie och Lehman. Eller kan hända skall man sära på investmentbolag inuti en vanlig gravitationell bankverksamhet, som en stat i staten. Lehman var systemisk i den meninig att dom stod för mycket av rutingörat med commmercial paper dvs kort utlåning till vanlig hederlig verksamhet i den rejäla ekonomin, helt säkert til Goldmans och Paulsons stora förakt. Carnegie har vel nån sparbankrörelse også och just dennas överlevnad er kanske värd en miljard, va vet jag. Poängen er at denne riskanalys borde offetligöras. Jag tycker heller att Carnegie skulle instrueras att hitta en köpare feks SEB. Kanksje er inte småkunderna i Carnegie speciellt små men dom förtjänar vel inte att utraderas pga Sundquist. Men garnityret i Carnegie förtjänar silkesnöret. När dom fortfarande flinar i TVrutan har inte farbror Riksbanken kört dom tillräckligt hårt. Punkt slut.

 
At 31 oktober, 2008 09:47, Blogger Danne Nordling said...

Att konka Lehman var ett misstag som har kostat världen stora förluster och ännu större blir förlusterna i form av en fördjupad lågkonjunktur framöver.

Det är kanske detta Riksbanken hade i åtanke när de beviljade Carnegie lån på först en och sedan fyra miljarder ytterligare. Men det är fortfarande fråga om lån som skattebetalarna kameralt sett kommer att vinna på genom räntan.

I sig är inte Carnegies verksamhet oundgängligen värd att bevara. Men den psykologiska effekten av en konkurs bedömer Riksbanken som väldigt mycket större.

I slutändan kommer Carnegie sannolikt att säljas och styckas upp. Ledningen får avgå och den kanske lagförs av FI och straffas. Aktieägarna har gjort enorma förluster. De anställda likaså genom att deras bonus betalades i Carnegieaktier som förlorat det mesta av värdet.
/DNg

 
At 31 oktober, 2008 16:47, Anonymous Anonym said...

Att betalningssystemet skulle kunna skadas allvarligt med oöverskådliga konsekvenser för den reala ekonomin om Carnegie gick i konkurs var Riksbankens bedömning.
Auktoritetsargument brukar inte vara din grej. Men det räcker i det här fallet?
I exempelvis USA flyter utlåningen på i bra fart trots undergångsretoriken, se Fed Credit Charts as Fine Art

Att konka Lehman var ett misstag som har kostat världen stora förluster och ännu större blir förlusterna i form av en fördjupad lågkonjunktur framöver.
Vilka är dessa stora kostnader som Lehmans konkurs orsakat världen? Är inte det kraftigt överdrivet?

 
At 01 november, 2008 15:11, Blogger Danne Nordling said...

Per, här är det en fråga om att praktiskt bedöma ett konkret fall. Om Riksbanken bedömer det som motiverat att låna ut till Carnegie måste man samla mycket motstridande information för att gå emot denna bedömning. Har du någon sådan?

Efter Lehmans konkurs måste en rad länder i världen rycka ut med stora räddningspaket som ändå leder till att den reala ekonomin påverkas negativt psykologiskt. Den förvärrade konjunkturnedgången är rimligtvis en följd av den förvärrade finanskrisen och inte något som under alla omständigheter skulle ha inträffat. Hundratusentals förlorade jobb och biljontals kronor i förlorad produktion under många år kan ha blivit resultatet räknat för hela världen.
/DNg

 
At 01 november, 2008 18:00, Blogger whfowgpwJNM said...

"Too Big and too Connected To Fail."

Att just Lehman skulle få krascha och inte Goldmine Sachs där finansministern tidigare varit VD är enkelt att förstå. Visst, Lehman konkurrsen ökade osäkerheten enormt och bankerna vågade inte lita på varandra längre och kreditsystemet tvärnitade och den reala ekonomin likaså.

Problemet idag är att ingen verkar veta vad är problemet och hur stort är det. Vilka och hur stora är de osäkra fodringarna? Sverige som sades ha solida banker, har erhållit garantier på 1500 miljarder, dvs 50% av Sveriges BNP riskerar nu skattebetalarna. Det är nästan 10 gånger större åtagande än USA gör, där subprime krisen började. Varför? JP Morgan har drygt 8 trillioner USD i derivat positioner i sin balansräkning och det lär finnas 60-80 trillioner derivat i banksystemet. Blir de tillgångarna värdelösa så får USA göra sällskap med Island som konkurrsad nation.

Om nu regeringar väljer att "bail out" bankerna, så måste de väl rimligen "bail out" andra företag och privatpersoner som inte kan betala sina skulder? Why bail out Wall Street, but not Main Street?

Om vi aldrig låter banker och företag och kommuner ta konsekvenserna för sina dåliga affärer, så kommer vi att få en Japansk och snart Amerikansk utveckling, där Japan har sänkt räntan 0.30% och kastat in ett oändligt antal stimulanspaket som resulterat i en enorm statsskuld och fortfarande efter 18 år så har ekonomin inte tagit fart.

Jag tror att det kan vara slutet på FIAT-MONEY, Fractional Banking och Riksbankssystemet och att vi går tillbaka till guld och silver som valuta.

 
At 12 november, 2008 11:01, Anonymous Anonym said...

Investeringsbanken inte lika Commercial Bank.

Investeringsbanken lika Betson / Triss för de rika

Commercial Bank är den institution där de fattiga sättar sin Cash

Låt Betson göra bankrutt, det kommer inte att skada det finansiella systemet

 

Skicka en kommentar

<< Home