söndag, juni 10, 2012

Vem betalar Spaniens bankstöd?

Är det Europas skattebetalare istället för spanjorerna som måste betala det nya bankstödet? Eller är det egentligen enbart fråga om att garantera låga räntor för lån som som på ett eller annat sätt ändå måste kanaliseras till Spanien?

Nu ska Spanien få 40 eller 80 eller rentav 100 miljarder i stöd från EFSF mfl "brandväggar" (DN). Pengarna ska gå till bankakuten Frob. Den allmänna opinionen harmas över denna extra belastning. Alla bedömare förklarar nämligen att det blir skattebetalarna i ett antal länder som får betala för spanjorernas förluster i banksektorn. De borde istället själva uppoffra sig, menar man. Denna syn kan analyseras uppdelat på flera tänkbara fall.

I det första fallet kan vi tänka oss att spanjorerna egentligen borde höja skatterna eller minska de offentliga förmånerna så att man får pengar till bankerna. Spanjoren borde minska sin privata konsumtion och dessutom avstå från en del sjukvård och utbildning mm för att täcka förlusterna för bankerna. Vart dessa reala resurser skulle gå i praktiken är det ingen som tänker på. De utgör tillgångar som måste förintas för att förlusterna ska försvinna.

I det andra fallet skulle man kunna föreställa sig att spanjorerna levt i sus och dus på lånade pengar. Nu kan de inte betala de allt högre räntorna och då rycker EU ut med pengar så att de kan fortsätta att leva på andra länders bekostnad. Spanjorerna borde istället höja skatterna och minska den offentliga konsumtionen, som i första fallet.

Båda dessa synsätt är naturligtvis felaktiga. Vad som hänt är att Spanien blåst upp sitt bostadsbyggande till orimliga proportioner. Det har byggts för både spanjorer och utlänningar. När så finanskrisen kom gick det inte att sälja bostäderna och byggandet sjönk ihop. Dessutom fanns det nu arbetslösa bostadsägare som till varje pris ville bli av med sina nyinköpta och dyra bostäder. Men de var belånade och därför blev det förluster för bankerna.

När bankernas förluster blev tillräckligt stora blev primärkapitalet för litet. Dessutom kräver EU att primärkapitalet ska höjas till ca 7 procent av utlåningen. En del sparare bedömde då att bankerna skulle fallera och att deras sparade pengar var i fara. De började ta ut sina pengar och försvårande ytterligare situationen för bankerna. Nu måste de både rekapitaliseras och få ny inlåning som ersättning för de uttagna pengarna.

Realt sett består Spaniens förluster av en mängd tomma bostäder och en mängd arbetslösa personer som måste leva på andra människors inkomster. Bankägarnas konsumtionsmöjligheter har dessutom minskat. Allt Detta får spanjorerna lida av i många år. Skulle någonting bli bättre om de dessutom sänkte sin standard ännu mera för att få pengar att sätta in i banksystemet? Vad har bankerna för nytta av den köpkraft i form av bilinköp, bostadsköp, läkarvård och skolgång som spanjorerna själva inte får utnyttja?

Det är klart att Spanien på längre sikt måste få bort sitt underskott i handeln med utlandet. Annars måste EU bli en bidragsfederation som permanent förser vissa regioner med resurser från starkare delar av federationen. Men det är en annan fråga än hur banksektorn och statens upplåningsmöjligheter akut måste säkras.

Varifrån kommer då de uppemot 100 miljarder euro som bankerna ska "få"? EFSF lånar ut dessa pengar till spanska akuten Frob, som dels kanske köper preferensaktier och dels lånar ut pengarna mot facila räntor till bankerna (ersätter bankrusningens effekter). EFSF lånar i sin tur pengarna från medlemmarna i EMU plus Sverige. Den svenska centralbanken har t ex antytt att man ställer upp med 100 mdr SEK. Pengarna lånar centralbankerna upp på kapitalmarknaderna. Konkret kan det röra sig om pensionsfonder som ansett att det blivit för riskabelt att köpa spanska bankcertifikat som istället lånar ut sina pengar till det finansiella stabiliseringssystemet. Det har ECB som yttersta garant.

När de spanska bankerna kan överleva och fortsätta att låna ut pengar kommer deras vinster att öka. Då kan de dra åt sig bankrusarnas pengar igen och betala tillbaka lånen till EFSM. De ökade vinsterna möjliggör för bankerna att återköpa preferensaktierna och den vägen för Frob att betala tillbaka lånen. Både Sveriges och USA:s bankstödsinstitutioner kom ut i slutändan utan större förluster.

Det är svårt att se att spanjorerna kommer att kunna leva på andra länders bekostnad genom bankstödet. De undviker en ännu större katastrof men det är väl inte att parasitera på oss andra? Vi andra får temporärt nöja oss med att inte kunna få jättehöga räntor från vår utlåning till Spanien. Men vi är väl inga ockrare som gråter över detta?

DN Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , intressant.se



Etiketter:

5 Comments:

At 10 juni, 2012 12:59, Blogger Per-Olof said...

"Vad som hänt är att Spanien blåst upp sitt bostadsbyggande till orimliga proportioner."

- Din analys av det grundläggande problemet stöder sig på "den österrikiska skolans konjunkturteori", och inte på keynesianismens teori om "allmän underkonsumtion/allmän underinvestering".

Analysen går ut på att artificiellt låga räntor och att skapandet av helt nya pengar gör det svårare för företag/privatpersoner att göra långsiktiga ekonomiska kalkyler. Kalkyler inom näringslivet sker enligt faktorerna:

Intäkter - Kostnader = Ägarnas vinstkrav

Kalkyler av privatpersoner:

Intäkter - Kostnader = Ökat sparande eller minskat sparande

Åtgärderna artificiellt låga räntor och att skapandet av helt nya pengar utav ingenting, har tydligen inte gynnat den "aggregerade ekonomin", utan har kortsiktigt gynnat vissa sektorer/vissa företag. Det har gått bra för bostadssektorn och bankerna eftersom de långsiktiga ekonomiska kalkylerna har visat att det "är lönsamt att investera i dessa sektorer".

För privatpersoner har de långsiktiga ekonomiska kalkylerna visat att det "går bra att minska sparandet för att köpa bostad nu". När de ekonomiska kalkylerna i stället visade att det "går åt helvete", ökade sparandet.

 
At 10 juni, 2012 17:23, Anonymous Johnny said...

Bäst om bankerna får gå i konkurs och tillgångarna (fastigheter, etc) säljs till marknadspris och nya banker får ta över marknaden. Marknadsekonomin måste omfatta alla företag, även banker, inga "bailouts" eller "bailins".

Sedan borde Spanien ställa in betalningarna (konkurs) och övergå till nationell valuta och penningpolitik, för att snabbast möjligt återfå konkurrenskraft och arbeten.

Låt marknadsekonomin fungera, konkurs är ett snabbt och effektivt förfarande som är rättvist och demokratiskt accepterat.

 
At 10 juni, 2012 20:21, Blogger sven said...

Ja var kommer alla pengar ifrån?
Penningmängden verkar ha ökat enormt mycket mer än den ekonomiska tillväxten och inflationen.

 
At 11 juni, 2012 00:13, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof, den österrikiska teorin betonar för låga räntor som orsaken till överinvesterinar med påföljande lågkonjunktur. Men det är tveksamt om det gäller generellt. Företag måste beakta bedömningar av efterfrågan de närmaste åren vid investeringsbeslut och kan inte lita på att räntan ska ligga lågt många år framöver.

Det tycks vara annorlunda med byggare. Det tyder på att allmänheten inte kan se att räntan för överskådlig framtid inte kommer att vara så låg som idag. Det kan tyckas paradoxalt när det är fråga om ganska små marginaler jämfört med maskiner och byggnader för företag. Men bostadsköpare tenderar att räkna med stigande inkomster genom avancemang och som extra säkerhet kan de ofta förutse stigande priser. Spanien har dessutom haft en extra efterfrågan på bostäder från solsugna utlänningar. Sannolikt har det också funnits en inflyttning från landsbygden till tätorterna som varit självförstärkande.

Även om räntan skulle ha varit högre skulle Spanien sannolikt ändå ha haft ett alltför uppdrivet byggande men inte i lika stor omfattning. Det finns därför ingen enkel förklaring till att Spanien råkat ut för en bubbla i byggbranschen. Men Spaniens nationalekonomer och statistiker borde ha kunnat analysera utvecklingen och konstatera att den var långsiktigt ohållbar. Och då hade motåtgärder kunnat vidtas även om räntan inte varit tillgänglig för ett EMU-land.

En renlärig "österrikare" skulle naturligtvis kunna hävda att EMU var en omöjlig idé eftersom räntan måste komma att sättas fel i en del av länderna och därmed döma dem till svåra kriser. Andra betonade redan tidigt att finanspolitiken måste ta större ansvar. Men tydligen fanns det många i Spanien som inte brydde sig om ansvar utan trodde på någon sorts "låt-gå-politik" och att bubblor inte kunde uppstå. Eller ska vi tro att bubblor och kriser var något som de med berått mod var beredda att acceptera? Man kanske trodde att kriserna aldrig skulle bli så allvarliga att Spanien kunde gå under. Men så kom finanskrisen helt oväntat ovanpå den egna krisen. Dagens situation skulle då kunna ses som ett misstag eller engångsföreteelse.

Om vi inte ska tro de konspirationsteorier som gör gällande att kriser var att vänta och att de skulle leda till en federal stat, kan vi konstatera att EMU:s konstruktörer inte heller väntade att någon allvarlig kris kunde uppstå. Annars borde de ha byggt in mekanismer för att bekämpa dem. Detta måste nu göras ad hoc med en motsträvig och oförstående opinion i ansiktet på svaga politiker. Det blir inte bättre av att Reinfeldt kommer med svepande kritik mot Spanien.

Om vi tror att finanspolitik skulle ha kunnat ha haft effekt är Spanien dock inte utan skuld till sin prekära situation. Priserna har ökat mycket mera än i andra betydande länder. Utlandsskulden är nästan 100 procent av BNP. Importöverskottet är stort. Spanien borde ha fört en mycket mera restriktiv finanspolitik under hela 00-talet. Särskilda åtgärder hade dessutom kanske behövts för att undvika en fastighetsbubbla. Krisen är dock "straff" nog. Vi behöver inte göra ont värre för att ytterligare hämnas på spanjorerna.
/DNg

 
At 11 juni, 2012 01:19, Blogger ekvationsteorin said...

Sänk kapitaltäckningskravet tillfälligt i krisen.

Kapitaltäckningskravet kan inte rädda en bank i kris, kravet försätter en bank med dålig ekonomi i konkurs.

Kapitaltäckningskrav ska införas i högkonjunkturer och eventuellt minskas i kriser.


Ska vi rädda bankerna så måste ECB trycka pengar.

Skattebetalarna betalar inte en krona om ECB tillfälligt lånar ut pengar till bankerna för 0,1%ränta skattebetalarna får en liten vinst.

 

Skicka en kommentar

<< Home