torsdag, september 20, 2012

Det blev strid om konjunkturpolitiken i Riksdagen

Socialdemokraterna och Miljöpartiet företrädde uppfattningen att om ekonomin går sämre ska man strama åt. Men Moderaterna och Folkpartiet framhöll att när det går sämre ska man stimulera. Ett paradigmskifte har visat sig i stabiliseringspolitiken.

Riksdagens debatt om dagens budgetproposition inleddes av finansminister Anders Borg. Det mesta av innehållet har redan offentliggjorts under en lång period av utspel från regeringen. Ett utrymme för ofinansierade reformer på 23 miljarder kr har på ett oklart sätt räknats fram av finansdepartementet. Det ska användas till fem områden enligt Borgs redovisning på DN Debatt idag:
  • Satsningar på infrastruktur
  • Satsningar på forskning och innovation
  • Förbättra förutsättningarna för att investera i Sverige (bolagsskatten sänks från 26,3 till 22 %)
  • Fler unga i arbete
  • Stöd till ekonomiskt utsatta
 Anders Borg framhöll att utvecklingen i Europa fortfarande är osäker. Någon draghjälp från USA och Kina kan vi inte säkert räkna med. Det blir kanske sju år utan återhämtning. Men Sverige står starkt och uthålligt, enligt Borg. Dagens budgetförslag är ansvarsfullt eftersom det skyddar Sveriges ekonomiska utveckling. Med nolltillväxt i Europa måste Sverige öka sin konkurrenskraft. Det måste löna sig mera att arbeta och investera.

En skiljelinje mellan regeringen och S plus MP gick vid bedömningen av överskottsmålet över en längre tid på en procent av BNP. Nu sköt sig dessa två partier in sig på att flera institutioner bedömt att regeringens politik med 23 mdr kr inte ryms inom enprocentsmålet. Man försökte måla upp regeringen som oansvarig i enlighet med den austerity-filosofi som utvecklats på många håll de senaste åren. Men här blev det strid där både Borg och Carl B Hamilton angrep S+MP.

Socialdemokraterna företräddes av den valhänte Fredrik Olovsson som inte framstår som någon rutinerad debattör. Han försökte få fram att regeringen lånar till sänkningen av bolagsskatten. Miljöpartiet företräddes av Per Bolund som inte förstod att han gick i en fälla där det framstod som att han förordade ännu mer åtstramning om det gick dåligt för Sverige. Hans debattrutin hindrade dock att han framstod som helt tillintetgjord i debatten.

Bakgrunden till debatten är att regeringen tidigare har kritiserats för att göra för litet för att stimulera Sveriges ekonomi. Nu har regeringen börjat med att göra en mer optimistisk bedömning av den ekonomiska framtiden än andra bedömare. Det har tydligen förlett oppositionen att tro att regeringens stimulanser och satsningar är motiverade av att det finns ett utrymme för detta inom ramen för enprocentsmålet. Därför trodde man att det gick att kritisera regeringen genom att ifrågasätta själva prognosen.

Resultatet av detta blir då att om det går sämre än vad regeringen prognostiserar så måste man driva en ännu mer åtstramande politik. Anders Borg kan då fråga vari det vettiga ligger i att öka arbetslösheten när den ändå ökar. Borg kan för egen del framhålla att de starka offentliga finanserna tillåter en mera expansiv politik när det går dåligt i Europa och kanske också i USA och Kina. Just genom att tidigare inte "vrida på ratten" och köra ner i underskottseländet, som andra länder gjort, har Sverige nu utrymme för expansiv politik. Se bara på marknadsräntorna. De har sjunkit efter det att regeringen presenterat sina åtgärder, sa Borg.

Hamilton drämde till med att Keynes skulle vrida sig i sin grav om han kunde höra Per Bolunds funderingar kring konjunkturpolitiken. Ja även Wigforss skulle det. Bolund företräder de idéer som Herbert Hoover (am president) hade i början av 30-talet när han skulle motverka den uppseglande stora depressionen. Sådana tongångar i debatten om stimulanspolitiken har inte hörts tidigare (de har dock antytts av Peter Wolodarski på DN).

Utan tidigare diskussion om den principiella synen på stimulanser och konjunkturpolitik har det på regeringssidan skett ett paradigmskifte där austerity-politiken (budgetkonservatismen) övergivits utan vidare. Oppositionen utom Ulla Andersson (V) har däremot för att kunna kritisera bytt position med regeringen. Nu är det framförallt Miljöpartiet som företräder budgetkonservatismen. Var Socialdemokraterna står är mera oklart. I dagens debattartikel i DN med rubriken "Löften utan ekonomisk täckning" av Magdalena Andersson och Fredrik Olovsson skriver de: "När tiderna försämras ska det finansiella sparandet minska – och stärkas med bättre tider. Det är riktigt. Men då måste insatserna stimulera efterfrågan."

Den sista citerade meningen avser sänkningen av bolagsskatten, som tar en tredjedel av  utrymmet på 23 mdr kr. I riksdagsdebatten anförde dock Borg att även denna sänkning kan leda till att företagen avstår från att säga upp personal. Sänkt bolagsskatt kan alltså ge bättre siffror för arbetslösheten. Ulla Andersson (V) framhöll att Skatteverket kommit fram till att den effektiva bolagsskatten bara varit 15 procent under 00-talet. Det borde väl vara konkurrenskraftigt? Men hon svarade inte på den tänkbara invändningen att det inte är specialundersökningar som företagen tittar på när de ska välja investeringsland.

Dagens debatt framstår som en milstolpe i den principiella nationalekonomiska diskursen om stimulanspolitik i en konjunkturnedgång. Det ska bli intressant att se vilka som kommer att vidhålla den tidigare konservativa synen när ledande politiker har bytt fot.

Striden om stimulanserna, 17/9-12

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

11 Comments:

At 20 september, 2012 16:55, Anonymous Bengt O. Karlsson said...

Det bästa inlägget var väl ändå när Bolund frågade: "Vilken kristallkrona har Borg tittat in i som ingen annan har tillgång till"

Om detta verkligen är Finansdepartementets prognosmetod har man ju anledning att bli orolig. Eller menade B. att Borg skådat ljuset?

Ursäkta.

 
At 20 september, 2012 20:37, Blogger stefankarlsson said...

Intressant sammanfattning. För övrigt är "austerity" inte ett svenskt ord, det korrekta ordet är istället "åtstramning".

 
At 20 september, 2012 21:01, Anonymous Per said...

Bolund företräder de idéer som Herbert Hoover (am president) hade i början av 30-talet när han skulle motverka den uppseglande stora depressionen. Sådana tongångar i debatten om stimulanspolitiken har inte hörts tidigare (de har dock antytts av Peter Wolodarski på DN).

“When we all burst into Washington . . . we found every
essential idea [of the New Deal] enacted in the 100-day Congress in the Hoover administration itself.”

Herbert Hoover, Father of the New Deal

Det förvånar mig att Wolodarski har gått på myten om Hoover.

En ny artikel av Gabriel Kolko, The New Deal Illusion. Mycket läsvärd!

 
At 20 september, 2012 22:45, Blogger Danne Nordling said...

Bolunds felsägning om kristallkulan är väl en kombination av att han pratar väldigt snabbt och att han är för ung för att ha hunnit ta till sig de allt mera sällsynta inslagen i litteratur och media med spågummor som tittar i kristallkulor. Snart hör vi nog flera som talar om kristallkronor när det gäller prognoser...

stefankarlsson, tack för uppskattning! Austerity är naturligtvis ännu inte ens svengelska men används alltmer frekvent. Tidigare använde man det mera pejorativa ordet "svångremspolitik".

Per, både Hamilton och Wolodarski använder sig av hänvisningen till Hoover för att associera till den mest spridda uppfattningen om hans ekonomiska politik. Det är mindre kontroversiellt än att hänvisa till Roosevelt som en president som ville uppnå budgetbalans i lågkonjunktur.
/DNg

 
At 20 september, 2012 22:55, Anonymous Per said...

Per, både Hamilton och Wolodarski använder sig av hänvisningen till Hoover för att associera till den mest spridda uppfattningen om hans ekonomiska politik.

Jag tror att båda använder sig av den för att de inte vet bättre. Nån annan förklaring har jag svårt att se.

 
At 21 september, 2012 08:24, Anonymous Anonym said...

I ekot nämndes att en del av Sveriges biståndspengar nu går till migration. Detta är nog inte SD med på-undrar om det finns fler som inte är med på det?

 
At 21 september, 2012 13:18, Anonymous Per Fredö said...

Mycket bra redovisning av Danne om alliansens budgetförslag samt dess konsekvenser.
Nåt liknande saknas i våra massmedia.
Likaså Dannes beskrivning av virrvarret i de olika röd-gröna partiernas politik.

Ett parti kan dock förväntas blåsa till mer än alla andra
och det är förstås vänsterpartiet.
Dom har aldrig visat nån resepekt för överskottsmålet.
Vi kan nog räkna med en opposition, som saknar ett trovärdigt alternativ
Det är dessutom närmast löjligt när sossarna å ena sidan skarpt kritiserar sänkningen av bolagsskatten och samtidigt säger Magdalena Andersson att partiet inte har nåt emot det.
Hon är förstås kunnig ekonom, men går nog knappast hem i stugorna.
Det krävs mer av klara budskap där, ideologisk övertygelse samt för att inte tala om att partiet nu i fråga efter fråga överger sin gamla politik.
Ska det bli en revolt från vänsterflygel måhända?
Knappast troligt nu när också Ylva vill Ylva ha privata arbetsförmedlingar.
Och att betala efter förmedlade jobb, hur det nu ska gå till.

 
At 21 september, 2012 15:20, Anonymous Anonym said...

Vore kul att veta vad Calmfors hittade i budgeten där KPI och BNP skapade utrymme genom att intäkterna följer BNP och vissa utgifter följer KPI. Hade det gällt hela budgeten så är et ett stort utrymme i år.
Ca 2% av 860 miljarder eller 17 Miljarder.

 
At 23 september, 2012 15:55, Anonymous Skatt är Stöld said...

Bra att man sänker bolagsskatten, men man skulle kunna sänka den ännu mer. Gärna i kombination med utförsäljning av statlig egendom.

 
At 24 september, 2012 01:50, Blogger Danne Nordling said...

Ja, principiellt är bolagsskatten tvivelaktig. Och pragmatiskt skulle en rejälare sänkning leda till fler utländska direktinvesteringar som skulle reducera konjunkturarbetslösheten i Sverige.

Utländska ägare skulle visserligen kunna föra ut större belopp i vinster till utlandet. Sverige har dock redan ett stort överskott i bytesbalansen. Dessutom kan den låga skatten uppmuntra reinvesteringar av vinstmedel i Sverige i de utlandsägda företagen.

Problemet är att Borg skulle tappa skatteintäkter. Men med större investeringar och fler anställda skulle han vinna skatteintäkter. Finns det någon beräkning av hur dessa samband ser ut?
/DNg

 
At 24 september, 2012 09:31, Anonymous Anonym said...

"Utan tidigare diskussion om den principiella synen på stimulanser och konjunkturpolitik har det på regeringssidan skett ett paradigmskifte där austerity-politiken (budgetkonservatismen) övergivits utan vidare. "

Om jag inte läser fel går offentliga sektorns underskott i och med regeringens reformer på cirka 22-27 miljarder under kommande fyraårsperiod från -0,3 procent av BNP (2012) till -0,6 procent (2013), vilket väl knappast är att betrakta som en stimulansblowout av episka proportioner. Vilket väl än mer illustrerar det opportunistiska draget i oppositionens kritik.

/Ekon

 

Skicka en kommentar

<< Home