tag:blogger.com,1999:blog-107273002024-03-18T13:37:25.576+01:00Skattepolitik och samhällsfilosofiNationalekonomen <b>Danne Nordling</b> kommenterar här skattepolitik, offentliga utgifter, samhällsfilosofi, aktuell inrikespolitik, nationalekonomi, socialpsykologi och moralfilosofi. - <a href="http://www.skattepolitik.info/bloggamnen.htm">Innehållsprecisering</a>
<img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=221">Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.comBlogger1839125tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-12903304307995060432020-12-03T19:23:00.000+01:002020-12-03T19:23:49.690+01:00Löntagarfonderna i historisk belysning<p><b>Hur lyckades näringslivets organisationer slå tillbaka arbetarrörelsens försök att socialisera näringslivet med hjälp av löntagarfonder 1975-83? Det belyses i en doktorsavhandling framlagd 3 december 2020. Jag ger här min egen syn på socialiseringsförsöket.</b></p><p>Arbetarrörelsen gjorde ett första försök att införa socialistisk planhushållning efter andra världskriget. Det slogs tillbaka genom vad som kom att kallas PHM-kampanjen (planhushållningsmotståndet). En illustration återges på doktorsavhandlingens omslag (se bilden, <a href="https://www.hhs.se/en/library/sse-publications/dissertations-fulltext/dissertations-in-full-text-2020-to-2021/">länk</a>). Det andra försöket initierades av LO genom ett förslag av ekonomen Rudolf Meidner 1975. Bakgrunden var den lönepolitiska diskussionen om "övervinster" och branschfonder inom LO sedan 1950-talet.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipbU3JIO_-J1ijG9nszz-kr_iG8B8v5UaBWiXfuOwJb8szQQ2Oxk1tKXIY8yaZHcqfPCZBDGiJk_MOoApuD8BI-2ow5ba7qCjF8eWDs0rorCSesMm0ETkEbo56uXopwfBB7ddb/s470/LFdoktorsavh20dec.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="470" data-original-width="337" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipbU3JIO_-J1ijG9nszz-kr_iG8B8v5UaBWiXfuOwJb8szQQ2Oxk1tKXIY8yaZHcqfPCZBDGiJk_MOoApuD8BI-2ow5ba7qCjF8eWDs0rorCSesMm0ETkEbo56uXopwfBB7ddb/s320/LFdoktorsavh20dec.jpg" /></a></div><br /><p>Hypotesen var att lika stora löneökningar för alla företag skulle leda till att de effektivaste företagen skulle slippa betala hela sin produktivitetsökning i löneökning Detta skulle leda till att dessa företag fick större vinst än det stora flertalet företag (kallades "övervinster"). Genom att LO inte tillämpade "bärkraftsprincipen" för sina lönekrav blev det kvar ett utrymme som på något sätt skulle kunna tas omhand i kollektiva fonder. Viktigt var att pengarna inte skulle delas ut för konsumtion utan istället finnas till hands för investeringar.</p><p>Samtidigt fanns bland några av storföretagens ledare tankegångar om vinstdelning. En ledande direktör var Grängeschefen Erland Waldenström som hade en styrande position inom Industriförbundet. Det ledde till att organisationen tillsatte den s k Vinstandelsgruppen som skulle utarbeta ett system för vinstdelning som man trodde skulle kunna avtala med LO om. En variant, som mycket tyder på att Meidner diskuterat med Waldenström, var att företagen skulle åläggas att göra riktade fondemissioner av aktier till någon sorts fonder. Dessa skulle i sin tur utge individuella andelar på ett sätt som inte beskar utrymmet för investeringar i företagen. Något konkret förslag lyckades man dock inte konstruera.</p><p>När Meidner 1974-75 var i färd med att färdigställa sitt förslag valde han av oklara ideologiska skäl att betona att dessa "löntagarfonder" också skulle användas för att utöva ägarmakt i företagen. På så sätt skulle fonderna successivt få ett allt större ägarinflytande i alla (större) företag som gick med vinst. Det motiverades med det populära argumentet att man skulle "bryta den privata maktkoncentrationen". Samtliga politiska partier utom möjligtvis Moderaterna såg de stora finansfamiljernas kapitalinnehav som ett centralt problem för Sveriges ekonomi. Det talades om "ekonomisk demokrati".</p><p>När Meidner i augusti 1975 lade fram sitt förslag möttes det av välvilliga kommentarer från Industriförbundets direktör Axel Iveroth som ansåg det befogat att pröva dessa tankegångar - dock förutsatte han att det inte skulle vara "en fråga om socialistiska experiment". Genom regionala konferenser i förbundets regi fick man avsevärt stöd för denna linje. Hur denna hållning skulle vara förenlig med Meidners klarspråk att makten så småningom skulle övertas av fackföreningsrörelsen framgick inte. Och hur man rättsligt skulle kunna ålägga företagen att överlämna aktier utan att de ens fick någon formell kompensation diskuterades inte. (Borde inte juridiska experter ha kunnat fastslå att detta var en förtäckt konfiskation?)</p><p>För egen del ansåg jag att löntagarfonderna skulle utgöra ett avgörande hot mot det fria näringslivet. Men eftersom socialiseringsaspekten var diffus och avlägsen pekade jag också i debatten på att utspädningen av nuvarande aktieägares aktiekapital skulle leda till sänkta aktiekurser. Meidners första konstruktion skulle rentav leda till något av en börskrasch genom att aktierna som skulle överlämnas till fonderna skulle värderas till aktuell aktiekurs. En initial kursnedgång skulle sålunda bli självförstärkande följande år. Min tanke var att företagsägarna lättare skulle förstå risken för personliga förluster ganska omgående än ett abstrakt scenario där nya ägare skulle ta över i (en avlägsen) framtid.</p><p>Min kategoriska inställning - nej till löntagarfonder - väckte dock bekymmer hos Industriförbundet som rimligen befarade att SAF skulle kunna sätta käppar i hjulet för Waldenströms ambitioner. Sekreteraren i Vinstandelsgruppen, Per-Martin Meyerson, bjöd mig på lunch och förklarade att det inte var någon idé att gå emot det mäktiga LO, som ändå skulle få igenom sitt förslag. Det vore bättre att konstruera en "nästbästa lösning" där man slipat av de värsta oformligheterna i Meidners förslag. Jag lät mig inte bevekas.</p><p>Vinstandelsgruppen bytte sekreterare till en ekonom på SAF, Nils-Henrik Schager, som publicerade en famös artikel med rubriken "Löntagarfonder - javisst, men hur?" Enligt Rikard Westerberg var detta ett utflöde av de två falanger som höll på att utvecklas inom näringslivet. Den ena ville utveckla en kompromiss med arbetarrörelsen medan den andra sade kategoriskt nej till alla fondförslag. Den senare falangen fick allt större inflytande och ledde till ett antal motkampanjer först från SAF och sedan från andra organisationer. Ett kuriosum är att min pamflett "Fritt näringsliv eller fondsocialism" godkändes av Schager utan några synpunkter. Den utgavs i 130 000 exemplar 1977 och utgjorde något av ett avgörande steg i opinionsbildningen mot löntagarfonderna.</p><p>Läs mer om fortsättningen i min artikel om <a href="http://danne-nordling.blogspot.com/2007/01/palme-och-lntagarfonderna.html">Palme och löntagarfonderna</a>.<br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-5862363475077777872020-11-04T01:04:00.000+01:002020-11-04T01:04:46.656+01:00Varifrån kommer växthusgaserna?<p><b>Bilar och flyg svarar för 7 respektive 1,5 procent av de globala utsläppen. </b><br /></p><div class="kvgmc6g5 cxmmr5t8 oygrvhab hcukyx3x c1et5uql ii04i59q"><div dir="auto" style="text-align: start;">Det verkar ha pågått en skev rapportering om utsläppen av CO2 mfl gaser som sägs leda till global uppvärmning under många år. I centrum för uppmärksamheten har funnits personbilar och flyget. Vi har getts bilden att det är biltrafiken och flyget som är viktigast att begränsa för att motverka för att bekämpa uppvärmningen av jorden.</div><div dir="auto" style="text-align: start;"> </div></div><div class="o9v6fnle cxmmr5t8 oygrvhab hcukyx3x c1et5uql ii04i59q"><div dir="auto" style="text-align: start;">Men tittar vi på den totala bilden av varifrån växthusgaserna kommer är klimatalarmisternas beskrivning helt felaktig. Personbilar (inkl bussar) svarar inte för mera än 7,1 procent av utsläppen och flygresor (för persontransporter) bara för 1,5 procent.</div><div dir="auto" style="text-align: start;"> </div></div><div class="o9v6fnle cxmmr5t8 oygrvhab hcukyx3x c1et5uql ii04i59q"><div dir="auto" style="text-align: start;">I <a href="https://ourworldindata.org/ghg-emissions-by-sector?fbclid=IwAR0qaAwEwZ4YihxjiM9tfsHHI-qN_88xdRDlxVkqBSJRMawK6iAcZ6UjU14">diagrammet</a> redovisas senast (sept-20) tillgängliga data (2016).</div><div dir="auto" style="text-align: start;"> </div><div dir="auto" style="text-align: start;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglI94AKBAYrCKXG0-o-XIeqK5DGB-f8XdaIGh7SZQVWn8XlooBw2bEo7lIKTCjw4F-LBoW8K14a-rdzDk-YsV67P7YabM4U0XhuLAKHZpYTDMHKjYuAu7_VFOAfT-hwxqSAgWZ/s476/GHGandelartot20nov.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="451" data-original-width="476" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglI94AKBAYrCKXG0-o-XIeqK5DGB-f8XdaIGh7SZQVWn8XlooBw2bEo7lIKTCjw4F-LBoW8K14a-rdzDk-YsV67P7YabM4U0XhuLAKHZpYTDMHKjYuAu7_VFOAfT-hwxqSAgWZ/s320/GHGandelartot20nov.jpg" width="320" /></a></div><br /> </div><div dir="auto" style="text-align: start;"> </div><div dir="auto" style="text-align: start;">Den stora utsläppskategorin är byggnader: bostäder, kontor, restauranger och butiker med 17,5 procent av totalen - inte persontransporter. Är verkligen klimatalarmisterna ute efter att minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt? Eller är klimathotarna ute efter att förändra det kapitalistiska samhällets livsstil i grunden?</div></div>Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-81528694832555523092020-08-31T23:58:00.007+02:002020-09-01T00:04:07.897+02:00Omfördelningens etik är knappast ålderstigen<p><b> En ny bok som sammanfattar problematiken i John Rawls´ teori om rättvisa gör gällande att ämnet blivit ålderstiget och nu utgör en doktrin bland många andra.</b> </p><p>Carl Rudbeck recenserar boken <i>In the shadow of justice: Postwar liberalism and the remaking of political philosophy</i> (Princeton U P) skriven av <b>Katrina Forrester</b>. Den tycks inte gå mera på djupet med Rawls´ teori som jag har diskuterat den på min blogg sedan 2006. Rawls´ frihetsprincip omnämns tydligen inte alls eller så har Rudbeck bortsett från en sådan diskussion.</p><p>Rudbeck presumerar att Rawls inte skulle ha något till övers för "rika konsulter och influencers" eftersom de fattiga inte skulle ha någon nytta av att de får bli rika. Det kan förefalla som att Rawls ville ta de rikas pengar - i synnerhet om deras rikedom var ett resultat av deras talangfullhet. Men faktum är att Rawls avvisade en skatt på "huvuden" (klumpsummeskatt) i sin sista bok <i>Justice as fairness</i> (2001) med hänvisning till den första principen om frihet.</p><p>Hela teorin bygger på den princip människorna väljer bakom "okunnighetens slöja" vilket är en empirisk fråga och inte en lös spekulation om "skyldigheter" som <b>Peter Singer</b> försökte med. Fröhlich & Oppenheimer visade med experiment bland studenter att det troliga var att folk skulle välja ett trygghetsgolv och inte att maximera det sämsta utfallet. Då blir Rawls´ teori mer i linje med Hayeks förordande av ett system med socialbidrag. Någon mer omfattande omfördelning skulle inte bli resultatet.</p><p>https://www.svd.se/bokslut-over-en-omstridd-drom-om-rattvisa<br /></p><p>http://danne-nordling.blogspot.com/2015/01/skalig-omfordelning-nagra-sakliga.html<br /></p>Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-67718336538760811732019-12-30T15:43:00.000+01:002019-12-30T15:43:06.900+01:00Extrem svensk klimatpolitik borde jämföras med en mer hovsam<b>Den svenska klimatpolitiken håller på att bli alltmer långtgående och ingripande trots att klimat-utsläppen bara är 0,4 promille av de globala (skogen beaktad), medan vår befolkning utgör 1,35 promille av världens folkmängd. En mer hovsam politik skulle inte märkbart påverka klimatutvecklingen. Så varför denna blinda klimataktivism i Sverige?</b><br />
<br />
Enligt de enkla redovisningarna där markanvändning och skogsbruk inte räknas in släpper Sverige ut 0,1 procent av den globala koldioxiden vilket kan jämföras med Kina som släpper ut 28,5 procent. Och enbart tre länder står för hälften av de globala utsläppen (se tabellen).<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEor1OGZ9Bbbz7boGElYSpwj_gXzC2SVhBjmranzidzCEnwurvObk2yi-70_fdDblPawyw32I06uXdvPBOCgkzFwhArf3qk6zUlIeeid37oMv_nd8ym_UPlWPxWDxU_PAMZhFO/s1600/CO2globalt19dec.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="530" data-original-width="492" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEor1OGZ9Bbbz7boGElYSpwj_gXzC2SVhBjmranzidzCEnwurvObk2yi-70_fdDblPawyw32I06uXdvPBOCgkzFwhArf3qk6zUlIeeid37oMv_nd8ym_UPlWPxWDxU_PAMZhFO/s320/CO2globalt19dec.jpg" width="297" /></a></div>
En globalt verkningsfull klimatpolitik borde uppenbarligen inrikta sig på Kina som inte bara släpper ut mest utan som också kommer att öka sina utsläpp genom att bygga fler kolkraftverk de närmaste åren. Dessutom hjälper Kina andra länder att också bygga ut kolkraften. Istället borde Kina satsa på solkraft som skulle kunna kombineras med vätgasframställning. Denna vätgas skulle sedan användas för elproduktion i bränsleceller om natten eller när solen skyms av moln. Solkraft håller på att bli lika billigt som kolkraft.<br />
<br />
Världens övriga länder borde alltså fordra att solrika länder som Kina, Indien och USA satsade på solkraft för elproduktion så att kolkraften kunde börja avvecklas.<br />
<br />
Kan då Sverige bli ett föregångsland? Uppenbarligen inte. Men den extrema svenska klimatpolitiken påstås ändå ska utgöra ett föredöme: flygskatt, veganföda, subventionerade elcyklar, förbud mot nya bensin- och dieselbilar 2030 och därefter förbud mot försäljning av bensin och diesel. Finns det någonting som talar för att Kina, Indien och USA skulle ta intryck och följa efter Sveriges extrema politik? Och skulle den svenska klimatpolitiken omsatt i dessa länder ens minska kolanvändningen för elproduktion?<br />
<br />
Med en mer måttfull och hovsam klimatpolitik i Sverige skulle klimatutsläppen globalt bli knappt mätbart större jämfört med en extrem klimatpolitik. De långtgående ingripandena i Sverige kan enbart motiveras av att andra länder skulle ta efter. Men de tre största utsläppsländerna kan inte kopiera Sverige som har skog och vattenkraft samt en del kärnkraft att använda sig av. Vindkraften skulle möjligen gå att använda i dessa länder. Men vad gör Sverige för att Kina ska satsa på vindkraft?<br />
<br />
Är det inte troligare att den extrema klimatpolitiken i Sverige inte är motiverad av klimatet? Ingripandena mot bilismen och flyget verkar mera vara något som stämmer med Miljöpartiets ideologi där klimatet nu råkat bli en passande förevändning som kan legitimera långtgående åtgärder. Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-89552238864823521932018-08-29T11:18:00.002+02:002018-08-29T11:18:54.145+02:00Björklunds stora koalition är osannolik<b>Efter ett antal turer i riksdagen efter valet skulle desperationen och nyvalshotet kunna leda till att det i november blir en stor koalition mellan S, M, C, L och KD, bedömer Björklund (L). En konkret genomgång av detta scenario visar att den bedömningen är dåligt underbyggd.</b><br />
<br />
<div class="_5pbx userContent _3576" data-ft="{"tn":"K"}" id="js_a">
<b>Jan
Björklund</b> (L) vill att den nuvarande regeringen avgår, säger han i
SVT:s utfrågning 28/8. Han är inte beredd att återupprepa DÖ. I andra hand
vill han ha samarbete över blockgränsen (i fall 2). Om SD vill behålla S
i regeringsställning bör de tala om detta före valet, menade han.
Utfrågaren <b>Camilla Kvartoft</b> ansåg inte att hon kunde komma längre. Men
ett bättre jobb gjordes för några dagar sedan då Björklund utfrågades i
SvD (24/8):<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Liberalernas partiledare säger att om inget annat fungerar så måste det till en regering över den traditionella blockgränsen.<br />
<br />
– Viljan i dag till detta är obefintlig. Du kommer att få höra nej från
de flesta involverade. Men när det gått fyra talmansrundor och vi står
på randen till ett nyval i november – då får alla bekänna färg [sade
Björklund].<br />
<br />
Så du ser hellre ett nyval än att bilda regering med stöd av SD?<br />
<br />
– I det läget måste vi samarbeta över blockgränsen. Antingen Alliansen
och Socialdemokraterna tillsammans, eller efter tysk modell där vi
släpper fram en regering bestående av Moderater och Socialdemokrater.
Det är jag beredd att göra, säger Björklund som ändå vid ett flertal
tillfällen upprepar att han kommer göra allt han kan för att hålla ihop
Alliansen eftersom han anser att den är viktig för Sverige."</blockquote>
<br />
Detta kan tolkas som att Björklund i första hand vill ha en koalition
med Alliansen och Socialdemokraterna. Svaret innebär också att det
slentrianmässiga avfärdandet att Löfven genast skulle säga nej, som
SVT:s ena kommentator kom med, inte är giltigt. Det krävs att Björklunds
scenario testas med ett konkret resonemang. Ett försök:<br />
<br />
Talmannen sonderar först med <b>Ulf Kristersson</b>
som hör med <b>Annie Lööf</b>. Hon vägrar att ingå i en regering som kräver
aktivt stöd av SD (fall 2). Det har hon och Arthursson slagit fast ett
antal gånger. UK tackar nej till talmannens hypotetiska fråga. Nästa
steg blir ett av de två följande: A) Kan UK bilda en smalare regering
utan C? B) Kan <b>Stefan Löfven</b> (S) bilda en regering?<br />
<br />
A) En
borgerlig talman frågar UK om denne kan bilda en regering med M och KD
och nämner att sonderingarna visat att varken C, L eller SD skulle rösta
nej. Då blir UK statsminister för en svag minoritetsregering.
Björklunds novemberscenario inträffar aldrig.<br />
<br />
B) En
socialdemokratisk talman tillfrågar den nyss avsatte Löfven om han kan
bilda regering och nämner att sonderingarna visat att han får stöd av MP
och V. Men SD, M och KD har klargjort att det blir nej. C och L är
otydliga. Löfvens kandidatur går till omröstning. Med stor sannolikhet
får han en majoritet emot sig. Detta måste ske senast efter 8 oktober
(14 dagar efter 24/9) då Löfven senast kommer att avsättas. Det finns
alltså lång tid för spekulationer och sonderingar. Men det framstår som
en anomali att Löfven ena dagen avsätts och nästa dag får i uppdrag att
bilda ny regering. Talmannen kan då dra ut på processen för att öka
dramatiken och understryka nödvändigheten att återvälja Löfven.<br />
<br />
Om L och C framhärdar med att avsätta Löfven genom att inte lägga ned
rösterna måste talmannen (S) hitta ett nytt förslag. Ska denne då
försöka med alternativ A) eller med någonting mera långsökt? Björklund
tror att det inte blir A) utan någonting väldigt apart i två rundor som
båda faller i omröstningar.. I november är det så dags för den stora
koalitionen Al+S eftersom det annars blir nyval.<br />
<br />
Problemet är
dock att det inte finns fler trovärdiga alternativ som kan röstas ner på
vägen till Al+S och höja desperationsnivån så att en stor koalition kan
accepteras. Inte ens en socialdemokratisk talman borde kunna undvika
att pröva alternativ A) innan det blir dags för "den stora koalitionen"
eller den "tyska lösningen" (M+S).<br />
<br />
En förutsättning för
Björklunds scenario är uppenbarligen att UK avvisar alternativ A) - dvs
M+KD - för att hålla ihop Alliansen. Det utesluter också M+S som
Björklund litet inkonsekvent också kan tänka sig. Och det förutsätter
att Löfven kan tänka sig denna stora koalition i fredstid. Det
alternativet har han avvisat. Men hur skulle han ställa sig till att få
bli statsminister i en stor koalition? Det kräver att UK går med på det
vilket verkar otroligt.<br />
<br />
Resultatet måste rimligen bli en
M-regering eller en M+KD-regering. Om inte Björklund vet något som vi
inte vet måste hans novemberscenario vara frågan om ogenomtänkta
önskedrömmar.</div>
Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-3129950105600711922018-08-22T00:46:00.002+02:002018-08-22T00:46:44.413+02:00Grekland har tagit sig förbi botten<b>Nu betalas det sista stödet till Grekland ut. Man skönjer en återhämtning. Det primära budgetsaldot är positivt. Men uppgången kan bli skakig och långsam. Varför gick det så illa för Grekland?</b><br />
<br />
Grekland har drabbats av en kris som minskade BNP med uppemot en fjärdedel. Investeringarna har minskat med närmare 75 procent, rapporterar SvD 21/8-18 (Tomas Lundin). Det har varit en brutal svältkur menar Lundin men pekar också på positiva tendenser:<br />
<br />
"På plussidan står att åtstramningarna har lett till att Grekland sedan
flera år har ett budgetöverskott om man räknar bort räntebetalningar.
Ekonomin har också börjat växa igen, med 1,4 procent förra året och
förväntade 2 procent i år. Arbetslösheten har gått ner från nästan 24
procent 2016 till knappt 20 procent."<br />
<br />
"Men är detta nog för att Grekland ska klara sig på egen hand? På <a href="https://www.esm.europa.eu/press-releases/greece-successfully-concludes-esm-programme" rel="noopener noreferrer" target="_blank">pappret</a>
finns det mycket som talar för det. För större delen av skulderna måste
Grekland inte börja betala räntor och amorteringar förrän 2033.
Regeringen har också en buffert på omkring 24 miljarder euro som säkrar
landets finansieringsbehov fram till mitten av 2020. Det borgar för
stabilitet ifall marknaderna skulle rata grekiska statspapper."<br />
<br />
"Positivt är också att de största grekiska bankerna har börjat städa
upp i sina låneportföljer och i Europeiska centralbankens senaste
stresstest klarade sig utan större anmärkningar."<br />
<br />
Det man saknar i analyserna av Greklands kris är varför det gick så illa. Visserligen fuskade sig Grekland in i EMU och drabbades extra hårt av finanskrisen. Dessutom hade landet utvecklat en överdimensionerad och svårt ineffektiv offentlig sektor. Men det förefaller inte som om andra svaga ekonomier har råkat ut för så svåra kriser som Grekland. Kan Greklands problem hänga ihop med att man var med i EMU och drabbades av "hjälpprogram" som de europeiska politikerna påtvingade landet och som verkar ha gjort det onda värre? Det välmenande moraliserandet verkar ha varit kontraproduktivt. Får vi någonsin se en utvärdering?<br />
<br />
<a href="https://www.svd.se/aventyrliga-valloften-kan-fa-grekland-att-spara-ur-igen/i/utvalt/om/greklandskrisen" target="_blank"> SvD 21/8-18</a>Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-54332972711887392132018-04-22T02:11:00.000+02:002018-04-22T02:12:06.805+02:00Löfven (S) borde inte kunna fortsätta som statsminister efter valet 2018<b>Med den nya grundlagen kommer Löfven att avsättas som statsminister. Sedan hänger det på SD om han kan komma igen. Sannolikheten för detta är begränsad.</b><br />
<br />
<div class="_5pbx userContent _3576" data-ft="{"tn":"K"}">
Det
går sämre för Alliansen i Sifo i april. Alliansen får 40,5 procent mot
42,1 i februari. De rödgröna får 40,6 procent mot 39,1 i februari. Men
betyder det att Löfven kan börja hoppas på att "vinna" valet? Nej, så
länge Alliansen och SD vill avsätta <b>Stefan Löfven</b> vid
förtroendeomröstningen efter två veckor kommer den nya författningen att
medföra att det blir mycket svårt för Löfven att fortsätta som
statsminister trots att de rödgröna blir större än Alliansen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9Fp5_I0YLLAsF8HsgqeEpLrYLXwHoRuL4YiswW7uTsjLdBnLIi7Air-xHWUjcpjl-zW205xqYseuD2ZHzH-v8KKZUA4lYhSsMAf0NOcTJTry6efW-qYYcfxQGboY793aBMPSo/s1600/sifo18apr.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="350" data-original-width="793" height="175" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9Fp5_I0YLLAsF8HsgqeEpLrYLXwHoRuL4YiswW7uTsjLdBnLIi7Air-xHWUjcpjl-zW205xqYseuD2ZHzH-v8KKZUA4lYhSsMAf0NOcTJTry6efW-qYYcfxQGboY793aBMPSo/s400/sifo18apr.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Den första prövostenen utgörs av omröstningen om en ny statsminister som rimligtvis är <b>Ulf Kristersson</b>.
Han har två principiellt olika möjligheter: dels att försöka bilda en
Alliansregering och dels att antingen ensam eller tillsammans med Löfven
bilda en regering. Visserligen har en opinionsundersökning angett att
60 procent av moderatväljarna vill att M samarbetar med SD men att detta
skulle resultera i en gemensam regering är långsökt. Denna opinion kan
dock innebära ett memento både för C och för S när det gäller att ta
ställning till Kristerssons propåer om samarbete.<br />
<br />
Om SD säger nej
till en alliansregering och Löfven säger nej till samarbete med
Alliansen eller enbart med Kristersson uppstår inte den andra
prövosituationen att få igenom en budget. Budet går då till Löfven som
nyss blivit bortröstad vilket verkar ologiskt. I förlängningen skymtar
då en ny DÖ-period. Det verkar mindre troligt, liksom att C och L utan
vidare skulle hoppa över till det rödgröna blocket.<br />
<br />
Det mest
troliga är fortfarande att det kan bildas en alliansregering, som måste
söka stöd över blockgränsen enligt Annie Lööf eller där stöd finns att
få enligt Kristersson. Med denna inriktning kan alliansregeringen också
få igenom sin budget<br />
<br />
Kan SD eller S tjäna på att inte släppa fram
en alliansregering? SD kan t ex hota med detta för att få ett
regeringsprogram med en mer restriktiv flyktingpolitik. Men om
Kristersson håller fast vid sin linje blir det mest vapenskrammel utan
betydelse eftersom alternativet för SD blir en S-regering som borde
framstå som ännu mer opålitlig i flyktingpolitiken, åtminstone om MP
ingår i underlaget. Dessutom kan det bli avhopp från C och L till de
rödgröna om SD är halsstarrigt.<br />
<br />
Då kanske det är S som kan tjäna
på att Alliansen inte kan bilda regering? Löfvens huvudstrategi kan
fortfarande vara att säga nej för att få C och L att hoppa av och övergå
till det rödgröna blocket - antingen med ministerposter eller genom ett
stödavtal. Många tror litet cyniskt att så kommer att ske genom dessa
två partiers otydlighet i debatten. C och L:s villighet kan dock
diskuteras. Emellertid håller denna strategi endast så länge man kan
vara säker på att SD säger nej till en alliansregering. Utan ett nej
därifrån har Löfven inte möjlighet att blockera för att tvinga fram ett
avhopp från C och L.<br />
<br />
Kan då Löfven tvärtom agera så att han
driver Alliansen i armarna på SD? Genom att kategoriskt säga nej till
allt bocköverskridande samarbete skulle han långsiktigt kunna skada
Alliansen genom att hålla fram hur den samarbetar med SD för att få
igenom sin politik. Dessutom skulle sannolikt den räddhågsna <b>Annie Lööf </b>
spräcka Alliansen genom att ställa sig utanför regeringen. Alltid en
liten framgång för Löfven. Med devota politiska journalister och
retoriskt svaga allianspolitiker skulle nog en sådan (begränsad)
strategi kunna lyckas.<br />
<br />
I <a href="https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6935822" target="_blank">Ekots lördagsintervju</a> en vecka senare med Kristersson 21/4 framkom ytterligare information om regeringsbildningens problem. Alliansen ska
tydligen inte gå fram med en gemensam uppfattning om migrationspolitiken
utan väljarna ska få lägga tonvikten genom att kunna rösta på de olika
partierna. Det kan vara vällovligt i andra frågor än migrationspolitiken
som ju ändå har en särställning genom SD:s deklarationer om dennas
betydelse för regeringsbildningen.<br />
<br />
Med Ulf Kristerssons linj<span class="text_exposed_show">e
blir det en öppen fråga vilken tonvikt migrationspolitiken ska ha. Och
det beror inte bara på hur många röster främst C kommer att få i valet
utan också på de olika partiernas förhandlingsskicklighet, slughet och
förmåga att lura motståndarna. En ytterligare oklarhet är huruvida
Alliansen (åtminstone till synes) ska komma överens efter valet innan
man tar upp förhandlingar med S eller om man ska inbjuda till simultana
fempartiförhandlingar (om KD kommer in).</span><br />
<br />
Dessa oklarheter ställer till med bryderi för SD. Ska partiet släppa
fram en alliansregering ledd av Kristersson som inte har en klar
migrationspolitisk linje? Eller ska man säga nej och därmed få Löfven
som statsminister - en person som man några veckor tidigare avsatte i
den obligatoriska omröstningen? Och kan SD vara säkra på vilken
migrationspolitik S ska bedriva med hjälp av SD? Om Löfven menar allvar
med blocköverskridande uppgörelser är det med alliansen han tänker
bedriva sin migrationspolitik. Då får SD ingen utdelning för att de
fällde Kristersson.<br />
<br />
Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/val+2018" rel="tag">val 2018</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Kristersson" rel="tag">Kristersson</a>, <a href="http://bloggar.se/om/L%F6fven" rel="tag">Löfven</a>, <a href="http://bloggar.se/om/regeringsbildningen" rel="tag">regeringsbildningen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></div>
Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-3591423202537600672018-01-21T22:05:00.000+01:002019-08-23T16:40:33.992+02:00Lurade Stalin Hitler eller tvärtom?<span style="font-size: large;">Vikten av ett försvar - om Molotov-Ribbentrop-pakten</span><br />
<b><br /></b>
<b>Den traditionella tolkningen av pakten som ingicks i augusti 1939 är att Stalin ville vinna tid för att upprusta inför Hitlers befarade anfall på Sovjet. Men Stalin kanske istället ville att Hitler skulle försvagas av ett krig med västmakterna så att han själv kunde anfalla det som då var kvar?</b><br />
<br />
Stalin menade efter undertecknandet av pakten att Hitler trodde att han lurat Stalin medan det i själva verket enligt Stalin var han som lurat Hitler (<a href="http://popularhistoria.se/artiklar/pakten-mellan-stalin-och-hitler-1939" target="_blank">PH aug-17</a>). Med utgångspunkt i detta kan pakten granskas mera kritiskt än vad som traditionellt skett.<br />
<br />
Hitler ville angripa Polen och skapa en "korridor" fram till Ostpreussen. Det tyckte han var ett ganska modest krav som knappast var värre än att han fick ockupera västra Tjeckoslovakien efter München. Men han var rädd för att detta skulle utlösa ett krig som skulle bli ett tvåfrontskrig om han samtidigt anföll mot väster. Ett tvåfrontskrig ville han undvika. Men västmakternas sonderingar, som pågick tidigare under 1939, om en pakt mellan England, Frankrike och Sovjet riskerade att helt omintetgöra Hitlers fortsatta expansionsplaner.<br />
<br />
I början av maj 1939 avskedade Stalin sin västvänlige utrikesminister Litvinov som dessutom var av judisk börd. Han ersattes av den icke-judiske Molotov vilket brukar ses som en tyskvänlig signal från Stalin (<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Germany%E2%80%93Soviet_Union_relations_before_1941#The_Soviet_Union_and_Nazi_Germany_before_World_War_II" target="_blank">Wp</a>) även om andra tolkningar finns. I varje fall öppnade detta i juli 1939 för tysk-sovjetiska förhandlingar om handelsutbyte. Men Molotov fortsatte samtidigt förhandlingarna med västmakterna om en trippelallians mot Tyskland. En del bedömare menar att detta var ett sätt att trigga tyskarna att föreslå en non-aggressionspakt med Sovjet istället. Den 3 augusti presenterade sålunda den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop ett utkast till en icke-interventionspakt. Ett handelsavtal träffades den 19 augusti och den 22 augusti avslöjade tyska tidningar att hemliga politiska förhandlingar mellan Tyskland och Sovjet pågick samt att tanken på en trippelallians hade lagts ned.<br />
<br />
Hitlers möjlighet att ingå en icke-angreppspakt med Sovjet var sålunda mycket lockande. Om den höll skulle Hitler inte bli inringad av fientliga stater. Han skulle då kunna våga sig på att anfalla Polen med förhoppningen att västmakterna, på grund av pakten med Sovjet, inte skulle våga börja krig. De lät ju Tyskland ockupera resten av Tjeckoslovakien utan att börja krig. På kvällen den 23 augusti var pakten ett faktum. Hitlers spioner rapporterade inte om någon förestående krigsförklaring. Så Hitler anföll Polen 1 september 1939.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSTTfjrv-VebMS7Gl1UOFBqzZbtoI19j1veHXx8hISLn0noHYxT8NnQnW1UgY0YbOUXnHshyphenhyphenEI3TX4TfShRm8UH5jHxUoUCESCGCFcsBRnu2dwzcd36ndIh8PHCFJnOvTP1Vuk/s1600/molotov-ribb18jan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="361" data-original-width="284" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSTTfjrv-VebMS7Gl1UOFBqzZbtoI19j1veHXx8hISLn0noHYxT8NnQnW1UgY0YbOUXnHshyphenhyphenEI3TX4TfShRm8UH5jHxUoUCESCGCFcsBRnu2dwzcd36ndIh8PHCFJnOvTP1Vuk/s400/molotov-ribb18jan.jpg" width="313" /></a></div>
<br />
Låt oss nu testa första ledet i Stalins omdöme om pakten: vilken grund skulle Hitler kunnat ha för att han skulle ha ansett att han lurat Stalin? Närmast till hands ligger tanken att Hitler med pakten lyckades förhindra ett samarbete mellan västmakterna och Sovjet, vilket alltså skulle stärka Hitlers expansionsplaner och på sikt underlätta ett tyskt anfall mot Sovjet. Stalin kan ha tänkt att Hitler var inställd på en trippelallians som skulle ha omintetgjort hans expansionsplaner och att han nu inbillade sig att han förmått Stalin att istället göra upp med Hitler. Genom ett hemligt tillägg till pakten fick båda parter möjlighet att expandera på Polens och Östeuropas bekostnad och med detta kunde Hitler ha tänkt att han lockat Stalin att godta hans egna expansionsplaner.<br />
<br />
Det andra ledet i Stalins omdöme om pakten har diskuterats livligt av historikerna. Var pakten enbart ett desperat sätt för Stalin att vinna tid för upprustning när västmakterna trilskades med förhandlingarna om en alternativ trippelallians? Eller ville Stalin lura Hitler att börja ett krig som Stalin kunde utnyttja för vidare syften? Att Hitler skulle ha klarat sina krigsplaner utan att Sovjet åtminstone var neutralt var uteslutet (<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Germany%E2%80%93Soviet_Union_relations_before_1941#CITEREFEricson1999" target="_blank">Edw Ericson 1999</a>). Den implicita tanken i den traditionella tolkningen är däremot att Hitler skulle ha kunnat invadera Sovjet tämligen omgående efter attacken mot Polen, vilket därför fordrade snabba strategiska politiska motdrag från Stalin. Det verkar mindre troligt om inte Stalin var helt felinformerad om Tysklands styrka.<br />
<br />
En hel del tyder istället på att Stalin redan tidigt, redan rentav under 1920-talet, vidtog förberedelser för att möjliggöra ett krig genom att understödja Tysklands upprustning. Rapallo-fördraget från 1922 främjade detta. Dessutom bidrog Stalins agerande 1932-33 till att hjälpa Hitler att vinna riksdagsvalen då Stalin tillhöll de tyska kommunisterna att inte stödja socialdemokraterna ("socialfascisterna") mot nazisterna. Och redan 1925 hade Stalin deklarerat att bråket mellan de kapitalistiska grupperingarna borde uppmärksammas eftersom det kunde leda till krig som skulle försvaga imperialisterna och accelerera den proletära revolutionen. Om krig utbryter, sade Stalin, ska vi inte sitta med armarna i kors - vi ska gå in, men gå in sist.Tanken var att kapitaliststaterna skulle utmatta varandra genom krig som skulle underlätta för Sovjet att sprida kommunistiska maktövertaganden.<br />
<br />
Det finns en del indikationer på att Molotov-Ribbentroppaktens syfte var just detta att utlösa ett inomkapitalistiskt krig. Redan 26 augusti rapporterade <i>The Times</i> i London att de franska och brittiska kommunisterna fått ett dokument från Komintern via M Dimitroff som i fem punkter skulle förklara den rysk-tyska pakten. Det handlade om (1) "ny taktik" mot bakgrund av erfarenheterna de senaste fem åren, (2) att även om en pakt med de demokratiska länderna skulle ha stoppat axelmakterna skulle det ha inneburit ett förringande av de kommunistiska principerna att stödja kapitalistiska länder, (3) att sovjetregeringen och Komintern beslutat att det är bäst att hålla sig undan varje konflikt men hålla kvar beredskapen att ingripa när de stridande parterna försvagats i hopp om att kunna säkra en samhällsrevolution, (4) att pakten är en diplomatisk seger på bekostnad av axelmakterna och (5) att huvudhindret för en trippelallians var fientligheten hos Polen, Rumänien och Balkanententen.<br />
<br />
En andra indikation dök upp 8 september 1939 när en finsk, svenskspråkig, kvällstidning i Helsingfors (<i>Nya Pressen</i>) rapporterade från Moskva om ett cirkulär som tillställts samtliga högre kommunistledare "i Ryssland och i utlandet" dagen innan nonaggressionspakten ingicks. Rubriken i tidningen var "Världskriget främjar världsrevolutionen.". Detta cirkulär var framställt i dialogform och syftet angavs vara att förebygga ett missnöje bland kommunistledarna och förklara för dem varför pakten konstruerades. Det angavs att cirkuläret författades vid ett möte i Kreml där Stalin, Molotov, Vorosjilov, Sjdanov, Lazar, Kaganovitj, Andrejev, Sverjnik, Mikojan, Berija, Kalinin o a deltog.<br />
<br />
Huvudbudskapet i cirkuläret var att det inte skulle bli någon världsrevolution utan ett långvarigt krig. Om Sovjet slöt en pakt med västmakterna skulle det inte bli något krig. Så Sovjets uppgift var att stödja Tyskland så att det vågade sig på ett krig och sedan försöka se till att det blev långvarigt. Hela politbyrån 1939 utom Chrustjov räknades upp som deltagare. Men några ytterligare spår av detta cirkulär har inte setts till. Däremot har det gjorts gällande att politbyrån hade ett hemligt möte den 19 augusti där Stalin informerade om planerna att ingå en pakt med Tyskland (<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Stalin%27s_alleged_speech_of_19_August_1939" target="_blank">Wp</a>, <a href="https://web.archive.org/web/20070927220656/http://www.carlonordling.se/ww2/didstalin.html" target="_blank">JSMS-06</a>). Det var alltså fyra dagar innan Ribbentrop kom till Moskva för att underteckna pakten.<br />
<br />
Protokollsanteckningar från politbyråmötet 19/8 1939 kl 22 omnämndes sedan den 28/11 1939 i paristidningen <i>Le Temps</i> som fått ett ilmeddelande från den franska nyhetsbyrån <i>Havas</i> i Genève. Samma dag erhöll det tyska utrikesministeriet en tysk översättning av anteckningarna. I samma veva publicerades också en franskspråkig version i en schweizisk tidskrift.<br />
<br />
Eftersom det ursprungliga protokollet ännu inte har kunnat återfinnas anser historikerna att det föregivna mötet kanske inte har ägt rum. De påståenden som tillskrivs Stalin (enligt ovan) framstår ju som synnerligen förgripliga och kräver naturligtvis därför extra säkra källhänvisningar.<br />
<br />
Enligt anteckningarna underströk Stalin att "om vi sluter en ömsesidig assistanspakt med Frankrike och Storbritannien, kommer Tyskland att hoppa av från Polen och söka ett <i>modus vivendi</i> med västmakterna." -- "Å andra sidan, om vi accepterar Tysklands förslag, och sluter en non-agressionspakt med henne, kommer hon säkert att invadera Polen, och en intervention från Frankrike och England blir sedan oundviklig." Stalin räknar därefter upp fördelarna med att dela upp Europa i sfärer och fortsätter med en utvärdering i två fall av följderna av ett krig mellan Tyskland och västmakterna.<br />
<br />
Det första fallet är att Tyskland besegras, vilket enligt Stalin skulle leda till en sovjetisering av Tyskland och en kommunistregering. Risken är då att västmakterna ändå är så starka att de kan inta Berlin och förstöra Sovjettyskland. För att undvika detta är det viktigt att kriget blir så långvarigt att västmakterna blir missmodiga och utmattade så att de inte längre har förmågan till detta. Därför kommer Sovjet att hjälpa Tyskland ekonomiskt och leverera råvaror och förnödenheter i avvaktan på rätt tidpunkt.<br />
<br />
Det andra fallet är att Tyskland segrar i kriget mot väst. Några tror att detta skulle innebära en allvarlig fara för oss, analyserade Stalin. Det ansåg han dock vara fel eftersom Tyskland efter ett sådant krig skulle vara så försvagat att det inte kunde starta ett krig mot Sovjet på minst tio år. Dessutom menade han att i ett besegrat Frankrike skulle kommunistpartiet vara starkt och en kommunistisk revolution skulle oundvikligen bryta ut. Då skulle Sovjet kunna exploatera situationen och komma till Frankrikes hjälp och få henne som allierad, ansåg Stalin.<br />
<br />
Stalin upprepade avslutningsvis att det var i Sovjetunionens, arbetarnas hemlands intresse att ett krig bryter ut mellan das Reich och det anglo-franska blocket. "Allt måste göras så att det drar ut så länge som möjligt med målet att försvaga båda sidorna." Vi måste ingå pakten med Tyskland, dekreterade Stalin, och "vara beredda när kriget slutar".<br />
<br />
Enligt protokollsanteckningarna antogs förslaget att ingå en non-aggressionspakt enhälligt. Det uppdrogs åt presidenten i Komintern att tillsammans med sekreteraren Dimitrov och under överinseende av Stalin utarbeta instruktioner lämpliga för kommunistpartierna utomlands.<br />
<br />
Det har påpekats att själva huvudkomplotten var allmängods hösten 1939. Sålunda publicerade Paristidningen <i>L'époque</i> den 2 november en artikel där det bl a stod att syftet med den sovjet-tyska överenskommelsen var att locka Hitler i en fälla och att Kreml vill att kriget pågår så länge att deltagarna försvagas. När sedan kriget slutar kommer det att bli uppenbart att de segrande demokratierna är lika utmattade som Tyskland och då infaller den rätta tidpunkten för Stalin att agera. (Refererat av den i övrigt kritiske S Slutch.)<br />
<br />
Två dagar efter det att Havas' offentliggjort anteckningarna kommenterade Stalin nyheten i <i>Pravda</i> 30 november (när finska vinterkriget började). Han tog naturligtvis avstånd från artikeln och framhöll att det inte var Tyskland som hade förklarat västmakterna krig, att Tyskland kommit med fredsförslag och att det var de styrande kretsarna i England och Frankrike som hade avvisat Sovjetunionens försök att snabbt bringa kriget till ett slut. Han förnekade inte att han sagt att det var önskvärt att kriget blev långvarigt och utmattande för deltagarna. Och han framhöll inte att han ingick pakten för att skjuta fram ett eventuellt anfall av Tyskland på Sovjet.<br />
<br />
Men Stalin gjorde rimligtvis en allvarlig felbedömning när han trodde att Hitler skulle försöka undvika ett tvåfrontskrig som under WW1. I varje fall kunde han inte tro att Hitler redan 1941 (och relativt sent på året) skulle vara så dumdristig att han gick till anfall mot Sovjet. (Kan Stalins fiasko med att ta Finland på tio dagar ha spelat in?)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXQ1Pj-oTRoJAv3NymR3YjHfoThPlf1zZuIRO7zLmVHeWHucJKf6uDKN5A6Ci6CrMM7fjFsIX6AUIz4Qi5bimZU5wxIErH4YUnqXXg6NdGQUKJrAr0Q1MfNCjN2zpsC2v42QwM/s1600/svpressen18janA.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="536" data-original-width="466" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXQ1Pj-oTRoJAv3NymR3YjHfoThPlf1zZuIRO7zLmVHeWHucJKf6uDKN5A6Ci6CrMM7fjFsIX6AUIz4Qi5bimZU5wxIErH4YUnqXXg6NdGQUKJrAr0Q1MfNCjN2zpsC2v42QwM/s400/svpressen18janA.jpg" width="347" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFgd7eHjEHc3zqHNihhTdtHHK4GXei8HjRQ6lZDcKe0yXwqVpkIiLtVxEFgYCf2vYNNMQemk_7AAoSJ1-yMD_wjT5HJDTgEe3yKUiKyU7bfY4uWAuKwDoQbqnbhl4KHhk70-qJ/s1600/svpressen18janB.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="540" data-original-width="233" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFgd7eHjEHc3zqHNihhTdtHHK4GXei8HjRQ6lZDcKe0yXwqVpkIiLtVxEFgYCf2vYNNMQemk_7AAoSJ1-yMD_wjT5HJDTgEe3yKUiKyU7bfY4uWAuKwDoQbqnbhl4KHhk70-qJ/s400/svpressen18janB.jpg" width="172" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: xx-small;">Svenska Pressen 8 sept 1939</span></td></tr>
</tbody></table>
[En kortare version av Stalins tal i svensk översättning finns i Erkki Hautamäkis bok<i> Finland i stormens öga </i>(2004) återgivet <a href="http://klyvnadenstid.se/language/sv/2018/05/stalins-tal-for-varldskrig/" target="_blank">här</a>.]<br />
<br />
Läs också mina FB-inlägg baserade på Sven Allards bok:<br />
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10156573919519189&set=a.10151227598479189&type=3&permPage=1<br />
https://www.facebook.com/danne.nordling/posts/10156541147784189 <br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Molotov-Ribbentroppakten" rel="tag">Molotov-Ribbentroppakten</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Stalin" rel="tag">Stalin</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Hitler" rel="tag">Hitler</a>, <a href="http://bloggar.se/om/andra+v%E4rldskriget" rel="tag">andra världskriget</a>, <a href="http://bloggar.se/om/storpolitik" rel="tag">storpolitik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/historia" rel="tag">historia</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span><br />
<br />Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-47918051559692285782018-01-20T16:51:00.000+01:002018-01-20T16:51:24.118+01:00Löfven måste avgå senast 26 sept-18<b>Efter Annie Lööfs omsvängning i partiledardebatten kommer en alliansregering att bildas även om de borgerliga inte blir större än de rödgröna.</b><br />
<br />
Nu är Alliansen större än de rödgröna i Sifo. Det kan tyckas att det
är så jämt mellan blocken att ingen kan förutse hur det kommer att gå i
valet. Men detta är en felsyn. Med de ståndpunkter som partierna intagit
kommer <b>Stefan Löfven</b> (S) att få avgå senast omkring 26 september i år.
Därefter bildar <b>Ulf Kristersson</b> (M) en alliansregering bestående av fyra partier (om KD kommer in).<br />
Inom två veckor efter riksdagen återsamling efter sommaren ska numera en obligatorisk förtroendeomr<span class="text_exposed_show">östning
om den sittande statsministern Löfven hållas. Då får han en majoritet
av samtliga riksdagsledamöter emot sig och måste avgå. Det spelar ingen
roll om Alliansen eller de rödgröna är större eftersom även SD har
deklarerat att de ska rösta emot Löfven.</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRgpGEVS68f8GhfwfvTISut1Ca3xV8yXWsTIsL18Mlq8qg5tM8FviBIyu-ffXE3LsP6aQK69lpk6bgnFCQzJOF__8wIgov4Ha_BxjPDiIDn9anmV1m_Fbe0aFnS6bZUA5JJBq8/s1600/sifo18jan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="367" data-original-width="506" height="290" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRgpGEVS68f8GhfwfvTISut1Ca3xV8yXWsTIsL18Mlq8qg5tM8FviBIyu-ffXE3LsP6aQK69lpk6bgnFCQzJOF__8wIgov4Ha_BxjPDiIDn9anmV1m_Fbe0aFnS6bZUA5JJBq8/s400/sifo18jan.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="text_exposed_show">
I partiledardebatten i onsdags deklarerade nämligen centerledaren <b>Annie Lööf</b> för
första gången tydligt att det skulle bildas en alliansregering även om
Alliansen var mindre än de rödgröna. Hon menade att den i så fall skulle
söka stöd över blockgränsen. Det var nu socialdemokraternas tur att ge
stöd på liknande sätt som Alliansen gett stöd åt Löfven, menade hon.
(Den analogin haltar väl betänkligt?)<br />
<br />
Man behöver dock inte
anföra moraliska resonemang för att kunna se att Löfven inte har några
egentliga alternativ. Skulle han fälla en alliansregering med hjälp av
SD skulle han själv behöva ta över regeringsmakten. Och då måste han
förhandla med SD om ett regeringsprogram för att de ska lägga ned
rösterna i förtroendeomröstningen som följer. Detta scenario har Löfven
kategoriskt avvisat.<br />
<br />
Av allt att döma är Löfven körd i september oavsett hur utfallet blir för de båda blocken i relation till varandra. Men han kommer att göra allt för att skrämma de borgerliga från att rösta emot honom i förtroendeomröstningen. Frågan är dock om argumentet att regera med stöd av SD kommer att ge upphov till kaos längre biter på de partier som tidigare svajat. Han vill ju själv ha blocköverskridande samarbete.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/alliansen" rel="tag">alliansen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/r%F6dgr%F6na" rel="tag">rödgröna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2018" rel="tag">val 2018</a>, <a href="http://bloggar.se/om/centern" rel="tag">centern</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Annie+L%F6%F6f" rel="tag">Annie Lööf</a>, <a href="http://bloggar.se/om/regeringsskifte" rel="tag">regeringsskifte</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span></div>
Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-28550635571175564552017-12-05T23:40:00.000+01:002017-12-05T23:40:26.953+01:00Kristerssons möjligheter att bli statsminister om Alliansen förlorar valet<b>Opinionsundersökningarna tyder på att de rödgröna blir större än Alliansen. Kan Ulf Kristersson ändå bli statsminister?</b><br />
<br />
<div class="_5pbx userContent _3576" data-ft="{"tn":"K"}" id="js_2p">
<b>Stefan Löfven</b> (S) kan hoppas på relativ majoritet i valet enligt
sammanställningen Svensk väljaropinion, gjord av Sifo för SR Ekot nyligen. De
rödgröna får 41,0 procent av väljaropinionen mot 40,2 procent för
Alliansen. Likaså visar <a href="https://l.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Fartikel.aspx%3Fprogramid%3D83%26artikel%3D6835279&h=ATOaBmds88lLWrkOIExjCtSiLom9fFpSL0VQzuO9tnvnncklzKX1DWf6RBjciBizK0PEimErVCRAV2kBEPAm2C00DGdK-y0Q_8Z_hw5CngqIJu1Sg5ClYKoA77K79GxhE5fyppXr_8WQVhKSlbfNTa5Mu-WJK7h4kk5TuaZayEzY21F9vbViQ3FzP7qEgbhEORjOhIth5CPN08urox-7mI9prh4BrD4IH9Ik_q2G312WQ4ycXOCese5ks1_qFQj2kg" target="_blank">SCB</a>:s stora undersökning idag 43,4 resp 39,0 procent. Det betyder att det kvalificerat svåra
regeringsbildningsproblemet kvarstår 2018.<br />
<br />
Löfvens drömscenario 2018 kan sannolikt rent matematiskt förverkligas. En regering
S+MP+C+L får majoritet i dessa sammanställningar. Men trots att de rödgröna går bakåt i de färskaste undersökningarna - minus 0,6 procentenheter i SVO - kan han hoppas på att önskedrömmen ska få mer än 50 procent.
Många kommentatorer tycks utgå från detta och spekulerar om huruvida
Löfven ska få med C och L i en blocköverskridande regering eller om de
ska stanna utanför och bli någon sorts "dörrmattor" för Löfven i
riksdagen.<br />
<br />
Är det verkligen sannolikt att C och L tvärtemot sina
explicita deklarationer idag skulle frångå sina försäkringar att inte
splittra Alliansen och inleda samarbete med Socialdemokraterna? Ja, sade
<a class="profileLink" data-hovercard-prefer-more-content-show="1" data-hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=703140440&extragetparams=%7B%22fref%22%3A%22mentions%22%7D" href="https://www.facebook.com/profile.php?id=703140440&fref=mentions">Stikkan Ljunggren</a>
häromdagen och hänvisade till Machiavelli. Många andra kommentatorer är
av samma uppfattning. Rent konkret borde ett sådant scenario se ut
ungefär så här:<br />
<br />
När valet har "vunnits" av Löfven blir han
bortröstad av en riksdagsmajoritet efter 14 dagar. Därefter sonderar
talmannen med <b>Ulf Kristersson</b> (M) som regeringsbildare. Han tackar nej eftersom C
och L inte vill ingå i en regering som är beroende av SD:s aktiva stöd.
Budet går då till Löfven som plockar fram ett avtal med C och L om att
de ska stödja regeringen S+MP:s budget mot vissa tillgodoseenden av C:s
och L:s hjärtefrågor (vilka?).<br />
<br />
Skulle väljaropinionen bli
tillfreds över agerandet från C och L? Knappast, det skulle bli en
överströmning av sympatisörer redan från början till Moderaterna. C och L
säger snarare nej till Löfven och fordrar att han (eller någon) bildar
en regering med hela Alliansen där statsministern är borgerlig (enl
<a href="https://l.facebook.com/l.php?u=https%3A%2F%2Fwww.svd.se%2Fbjorklund-lofven-ska-inte-leda-regering-over-blocken&h=ATN1TQxHRQPcOd-HAy79JPCifR0LE1GLVtYDa8zTcg6UcbAMy75KOrXl4xIkyBsV_0_Wh3ppuoBOcituoN4X5ZtG1TweWT0rcpYhwBq1i1snbVfbxPqyVBTvZUWZETPyLpQlsnYCQYRjfTQ5jHbNxsFWOq7GwwLMe6ibURI9m2zkfcLP6zpSDqQQaTQ76tG6Cw_ipUhlsM1Avl_2Sgd-8ytR-H_mTepR9sPjSPjhmH2lmQrnjXXiz_iGB8TEbGHci8LWlfdIDox2KPhlPJTwng9igRN0DKDcHQ" target="_blank">Björklund</a>, L). Om Löfven motsätter sig detta måste han bilda en
minoritetsregering S+MP med stöd av V som idag. Den kan när som helst
fällas om SD får för sig att rösta på Alliansens samfällda förslag (som
idag).<br />
<br />
Eftersom Löfven har noterat att Alliansen nu under en hel
mandatperiod har accepterat att spela en tillbakadragen roll, där den
enbart lyckats irritera med några nålstick som kostat några statsråd
jobbet, kan han försöka sig på ytterligare fyra år enligt denna modell.
<b>Annie Lööf</b> har (C) ju visat sig livrädd att fälla regeringen Löfven och
behöva regera med (aktivt) stöd av SD. Opinionen idag visar att detta
kan få sin fortsättning.<br />
<br />
Så vad skulle kunna ändra på detta scenario? Ulf Kristersson
kan visa sig mera hårdför och inte ge upp när Lööf och Björklund vill
dra sig ur och splittra Alliansen när talmannen kommer med frågan. Men
vad har han för påtryckningsmöjligheter mot Lööf och Björklund? Han kan
hota med att brännmärka C och L som förrädare och splittrare eller
liknande. Skulle han ha möjlighet att förmå C och L att återvända till
fållan (Alliansen)? Vet någon?<br />
<br />
Eller ska Kristersson direkt
erbjuda Löfven att ingå i en alliansregering eller rentav en
M+KD-regering? Möjligheterna för detta är oklara. Men Löfven har
insisterat (för ett år sedan) att en koalitionsregering också ska
innefatta MP. Och Björklund skulle insistera på att statsministern
skulle vara borgerlig. Det blir en fråga om förhandlingsskicklighet där
Kristersson har försteget att vara tillfrågad som regeringsbildare.
Många bedömare tror dock att Löfven aldrig skulle ge upp tanken att bli
statsminister när han "vunnit" valet. Skulle han hellre gå i opposition
tillsammans med SD? Det är ett hot som Annie Lööf inte skulle kunna stå
emot.<br />
<br />
Om det inte ens kan bli en S+M-regering kan Kristersson
teoretiskt bilda en M+KD-regering med någon form av stöd från C och L
och en förhoppning att S+SD inte fäller denna. Om Löfven släpper fram en
sådan regering förbinder han sig implicit att inte omedelbart fälla den
om den inte kommer med omvälvande förslag (som dessutom SD måste
motsätta sig). Ett exempel är ett avskaffande av flygskatten, Värre blir
det om Kristersson vill avskaffa värnskatten. Ingen vet hur SD skulle
ställa sig men risken är avsevärd att både S och SD skulle fälla ett
sådant förslag.<br />
<br />
För Löfvens del tillkommer problemet att han inte
kan fälla en borgerlig regering med hjälp av SD utan att ha en plan för
hur han kan ta över regeringsmakten. Om Kristersson inte utlyser nyval
måste Löfven regera med hjälp av SD, vilket inte verkar så roligt. Eller
ska han själv så fort som möjligt i en begynnande konjunkturnedgång
utlysa nyval och ställa till oreda för alla? Det borde vara möjligt för
Kristersson att förankra större beslut i blocköverskridande
överenskommelser och klara vardagsregerandet med hjälp av stingsliga hot
om kabinettsfråga och avgång.<br />
<br />
En hel del av detta spel avgörs på
det moraliska planet. Löfven kommer att hävda att eftersom hans block
är t ex 0,5 procentenheter större än Alliansen har han en moralisk rätt
att regera. Mot detta kan Kristersson hävda att Löfven har en,
visserligen oenig, majoritet i riksdagen på uppemot 55 procent emot sig.
Detta argument har dock försvagats de senaste veckorna när <a href="https://www.facebook.com/danne.nordling/posts/10155992716774189" target="_blank"><b>Jimmie Åkesson</b></a> (SD)
sagt sig kunna stödja Löfven i migrationsfrågan. Kan Kristersson
turnera den moraliska frågan så att han får ett övertag eller ska han
kasta in handduken? Om han lyckas få ett argumentatoriskt övertag borde Löfven inse att han inte kan hålla på med att ställa till bråk och sprida osäkerhet och därför acceptera Kristersson som statsminister.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Kristersson" rel="tag">Kristersson</a>, <a href="http://bloggar.se/om/statsminister" rel="tag">statsminister</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2018" rel="tag">val 2018</a>, <a href="http://bloggar.se/om/L%F6fven" rel="tag">Löfven</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Alliansen" rel="tag">Alliansen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/L%F6%F6f" rel="tag">Lööf</a>, <a href="http://bloggar.se/om/kabinettsfr%E5ga" rel="tag">kabinettsfråga</a>, <a href="http://bloggar.se/om/regeringsbildning" rel="tag">regeringsbildning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://nyligen.se/">nyligen.se</a></span></div>
Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-89894582665658932822017-11-17T01:32:00.000+01:002017-11-17T01:32:06.351+01:00Liberalerna stannar utanför?<b>Jan Björklund (L) har inte satt sig in i den parlamentariska situationen efter valet om de rödgröna blir större än Alliansen. Det visar hans analogi med Vänsterpartiet idag.</b><br />
<br />
Liberalernas partiledare <b>Jan Björklund</b> gav några distinkta besked i
<a href="https://l.facebook.com/l.php?u=https%3A%2F%2Fwww.svd.se%2Fbjorklund-lofven-ska-inte-leda-regering-over-blocken&h=ATMIYU0BLK5Ymqj-YOuZRIzEAw31C2nyZnFpztWhBSB09SPYJmR1FC-y9Mtw9UVtd1xGNDyUBitBoJYcWHlAS7Pa2I6kO6Kb42fDcGa778Sr_F0HWVVKxmIoBRYPrDYfHt29DRPIlfiOBLySbU-wkJ0EPbSOtEDINGJLQoyOH0zWLV1_OeFgXJorrB42J6oBD2gjIftkPGlhuUgCwsMwEXqMtsWFZVN4fTumQXqYGLw0F9sowK3aG22DTfxLDvYHhvRxnAPoaw51BO2-GIJU5lCUJddsHQv42w" target="_blank">SvD den 11/11-17</a> som förtjänar att kommas ihåg när valresultatet 2018 är
färdigt. Om Alliansen blir större än de rödgröna ska Alliansen bilda
regering. Om Alliansen blir mindre kommer L inte att bryta sig ur
Alliansen utan samarbetet över blockgränsen ska ske mellan Alliansen och
S.<br />
<br />
Om Alliansen blir mindre och det bildas en koalitionsregering
ska statsministern vara borgerlig och inte tas från det största pa<span class="text_exposed_show">rtiet
S, menar Björklund. Men samarbetet kan också ske i riksdagen. Eftersom
Björklund inte tänker sig en ren alliansregering i detta fall måste
samarbetet i riksdagen tydligen ske mellan en rödgrön regering och
alliansen. Det är samma läge som idag. Björklund fick inte tillfälle att
utveckla hur han ser på detta passiva scenario. Ett citat:</span><br />
<span class="text_exposed_show"><br /></span>
<div class="text_exposed_show">
Fråga: "<i>Vilket scenario är mest önskvärt om ni blir mindre än de rödgröna?</i><br />
– Det går inte att säga i dag. Det kan vara ett samarbete i riksdagen
eller en blocköverskridande regering. I Tyskland har M och S samarbetat.
Vi är så vana med att det finns tydliga regeringsalternativ, men
plötsligt har vi en rätt så europeisk situation. Exakt hur det blir får
man förhandla om efter valet, säger Jan Björklund.<br />
Ett huvudscenario är dock att Alliansen samarbetar med Socialdemokraterna, i riksdagen eller i regering."<br />
<br />
Ett regeringssamarbete ska enligt Björklund ske med S och hela Alliansen där statsministern ska vara borgerlig. Det är ett kraftfullt besked och förutsätter rimligtvis att <b>Ulf Kristersson</b> (M) får uppdraget att bilda regering. Björklund kommer då att fordra att regeringen har majoritet i riksdagen genom att Socialdemokraterna tas med i regeringen. I annat fall kommer L att bryta sig ur Alliansen och stanna utanför regeringen. Alliansen har då spruckit och Björklund har underkänt Kristerssons strategi.<br />
<br />
Motiveringen för att bryta sig ur är sannolikt Björklunds syn på svårigheterna att bilda en alliansregering utan relativ majoritet som Björklund motiverar med en analogi till regeringens relationer till V idag:<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
" Det handlar inte bara om att tillträda, det svåra är att överleva.
Det upplevde Löfven 2014. Det är fullt tänkbart att SD släpper fram en
alliansregering utan löften, men så fort den har tillträtt sitter man på
SD:s nåder om vi är mindre än de rödgröna. Åkesson skulle få precis
samma situation som Sjöstedt har i dag. Han beställer saker som Löfven
måste leverera, säger Björklund."</blockquote>
<br />
Denna analogi haltar och V:s
position idag är därtill en produkt av Reinfeldts strategiska tänkande.
Antag att <b>Jonas Sjöstedt</b> (V) "beställer" en höjning av värnskatten. <b>Stefan Löfven</b> (S) säger nej. Skulle då Sjöstedt kunna hota med att rösta med de borgerliga i denna fråga? Nej, Björklund måste mena att Sjöstedt skulle hota med att inte rösta på den rödgröna budgeten så att regeringen faller. Alliansen är idag större än S+MP. Men Sjöstedt inser att det inte ligger i V:s intresse att fälla regeringen eftersom det inte skulle leda till att värnskatten skulle kunna höjas. Dessutom skulle en rad andra regeringsbeslut som V står bakom inhiberas. V är en dörrmatta åt Löfven och kan inte få igenom något som Löfven ogillar.<br />
<br />
Detta svaga läge för V förelåg redan i oktober 2014. Men genom Löfvens förhastade överenskommelse med V (om vinster i välfärden mm) gavs V en starkare position än som var motiverat. Detta hetsades fram av <b>Fredrik Reinfeldt</b> (M) med hot om att inte "släppa fram" Löfven om han inte kunde visa att han hade formellt stöd som räckte för en relativ majoritet. Samma krav ställdes också av den moderate talmannen <b>Per Westerberg</b>. Bevekelsegrunderna för denna strategi framstår som oklara.<br />
<br />
Kristerssons strategi är att ignorera SD. Skulle SD försöka beställa något som Alliansen ogillar säger Kristersson nej. Han kan förhandla över blockgränsen med Löfven om en rimligare lösning på frågan om den är av begränsad betydelse. I viktiga frågor kan Kristersson ställa kabinettsfråga för att få Löfven att släppa på sina ståndpunkter som sammanfaller med Sverigedemokraternas. Inte vill Löfven fälla regeringen och själv regera med SD:s stöd. Björklund borde kanske fundera igenom problematiken ännu en vända.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Kristersson" rel="tag">Kristersson</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2018" rel="tag">val 2018</a>, <a href="http://bloggar.se/om/moderaterna" rel="tag">moderaterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Sj%F6stedt" rel="tag">Sjöstedt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Bj%F6rklund" rel="tag">Björklund</a>, <a href="http://bloggar.se/om/liberalerna" rel="tag">liberalerna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/regeringsbildning" rel="tag">regeringsbildning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/SD" rel="tag">SD</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span> </div>
Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-51299480742480320032017-10-02T14:49:00.000+02:002017-10-02T14:51:40.275+02:00Har Annie Lööf rätt om teorin om dörrmattan?<b>Det finns två synsätt gällande regeringsbildningen 2018: Annie Lööfs "teori om dörrmattan" och Ulf Kristerssons deklaration om att Alliansen ska gå fram med sin egen politik även om den kan fällas av S och SD i förening.</b><br />
<br />
<b>Annie Lööf</b> (C) ansattes hårt om regeringsbildningen i det sista inslaget
i Agenda på söndagskvällen 1/10. Det hela kokade ner till "teorin om
dörrmattan". Den säger enligt Lööf att SD inte kommer att agera
dörrmatta åt Alliansen utan kommer att ta betalt för sitt stöd till en
alliansregering. Därför måste Alliansen söka blocköverskridande
lösningar av obestämt slag. Någon ren alliansregering kan inte bildas
måste bli slutsatsen.<br />
<br />
Dörrmatteteorin strider i st<span class="text_exposed_show">ora
stycken mot vad den nye moderatledaren <b>Ulf Kristersson</b> lanserade som
sin syn på regeringsbildningen under söndagseftermiddagen. Han pekade på
det egentligen uppenbara att det krävs en mycket övertänkt och
deciderad strategi från SD:s sida för att välja att rösta med de
rödgröna i avgörande frågor. Om Alliansen lägger fram sin politik är det
fritt att rösta för eller emot den. Men om SD röstar emot är det
sannolikt att <b>Stefan Löfven</b> (S) istället bildar regering.</span><br />
<br />
För Annie Lööf är det självklart att SD när som helst kan rösta på de
rödgröna om inte "Alliansen dansar efter deras pipa". Detta deklarerade
Mattias Karlsson (SD) i december 2014 enligt Lööf. Men hon nämnde inte
att Karlsson betingade röstvalet till vilket regeringsalternativ som skulle öka invandringen - det skulle SD rösta emot.<br />
<br />
Kristersson nämnde i sitt installationstal att han ville göra upp med S
om migrationspolitiken. Om han lyckas med detta blocköverskridande
samarbete i enlighet med Stefan Löfvens anda faller Lööfs teori om
dörrmattan. SD har då inte längre något påtryckningsmedel mot Alliansen
och kan inte kräva betalning i form av t ex mer restriktiv
migrationspolitik för att stödja Alliansens budget. SD kan inte uppnå
något väsentligt genom att fälla alliansregeringen.<br />
<br />
Paradoxalt
nog kan alltså en blocköverskridande uppgörelse i migrationsfrågan göra
det obehövligt med andra blocköverskridande mått och steg. Det behövs
sålunda inga koalitioner mellan Alliansen och Socialdemokraterna.<br />
<br />
När Löfven inser detta kommer han att försöka backa från
blocköverskridande samarbete som fråntar honom regeringsmakten. Han har
all anledning att understödja <i>'teorin om dörrmattan</i>' för att omöjliggöra
bildandet av en ren alliansregering. Här kan han räkna med hjälp av
både C och massmedia samt naturligtvis av SD. Men kanske uppfattningen
om Annie Lööfs strategiska kompetens håller på att bli alltmer
skamfilad. Den hårda utfrågningen i Agenda anger en ny ton från media.
Och <b>Thomas Gür</b> passade nyss på att <a href="https://www.facebook.com/thomas.gur.5/posts/1679347548783431" target="_blank">påminna</a> om Lööfs kapitala
felbedömning av hur SD skulle rösta i december 2014 (i AB11/11-14).<br />
<br />
Om Löfven lyckas undvika att snärjas av en migrationspolitisk överenskommelse med Alliansen kan han försöka göra gällande att en alliansregering inte går att bilda utan att man gjort eftergifter gentemot SD - i strid med Kristerssons uttalande. Men mot denna taktik från Löfven kan Kristersson invända att Alliansen försöker bilda en regering enbart på sin egen politik. Om Lövfven och SD i förening vill förhindra detta, så varsågod. Då ska Löfven istället regera med hjälp av stöd från SD. Hur trakterad är han av detta? Om Löfven menar allvar med att hålla SD kort måste han rimligen acceptera en alliansregering. Men då får Lööf inte sätta käppar i hjulet.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Alliansen" rel="tag">Alliansen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/d%F6rrmatta" rel="tag">dörrmatta</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Socialdemokraterna" rel="tag">Socialdemokraterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/regeringsbildning" rel="tag">regeringsbildning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2018" rel="tag">val 2018</a>, <a href="http://bloggar.se/om/SD" rel="tag">SD</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Annie+L%F6%F6f" rel="tag">Annie Lööf</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Ulf+Kristersson" rel="tag">Ulf Kristersson</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span>Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-12698312641831344202017-05-27T02:33:00.000+02:002017-05-27T02:33:25.910+02:00Regeringsfrågan om de röd-gröna frlorar 2018<b>Trenden att M går tillbaka och C går framåt kan med olika ultimativa krav leda till en mycket komplicerad regeringsbildning. Kanske blir det ett samarbetsavtal mellan en regering Löfven och C+L.</b><br />
<br />
Flera opinionsundersökningar visar ännu att Alliansen kan få relativ majoritet 2018. Här visas den senaste från DN/Ipsos gjord 9-22 maj. De rödgröna förlorar med en procentenhet (avrundat).<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFGg1dU1YcEE1_cQZRn7H55CEdRmzdn3PV2eQegAzGyPFknzd82kuFKSVsjkG1K6uyauP7dngk7sYgWv3Fp8iMFGWI6EjLUL8B58p-Bpz6c718Q2dApLQJq8-vTkNqyBsn8P5D/s1600/ipsos17maj.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="360" data-original-width="691" height="207" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFGg1dU1YcEE1_cQZRn7H55CEdRmzdn3PV2eQegAzGyPFknzd82kuFKSVsjkG1K6uyauP7dngk7sYgWv3Fp8iMFGWI6EjLUL8B58p-Bpz6c718Q2dApLQJq8-vTkNqyBsn8P5D/s400/ipsos17maj.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
En kanske avgörande händelse är Sverigedemokraternas med utspel 19/5-17 i DI (<a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6700640" target="_blank">Ekot</a>). Nu är det
<b>Oscar Sjöstedt</b> (SD) som går ut och säger att man inte kommer att rösta
bort <b>Stefan Löfven</b> (S) om Alliansen vinner valet försåvitt SD inte får
vara med i förhandlingarna om den kommande regeringen.Samtidigt säger S
(Eneroth) att man inte kommer att släppa fram <b>Anna Kinberg Batra</b> (M) som statsminister. För
att kunna analysera detta borde förutsättningarna preciseras. Ett
scenario:<br />
<br />
Löfven sitter kvar trots en ev valförlust. För att
kunna avsätta honom inom två veckor fordras att en majoritet av
ledamöterna röstar emot honom - annars fortsätter han som statsminister tills han
förlorar någon viktig omröstning eller utsätts för en
misstroendeförklaring. Men om SD har släppt fram honom som statsminister
redan från början är det inte helt sannolikt att SD nödvändigtvis vill avsätta honom
senare om hans politik är oförändrad sedan valrörelsen.<br />
<br />
Om det
inte blir förhandlingar mellan Alliansen och SD blir alltså en röst på
SD en röst på Löfven, vilket AKB vill understryka. Kan det vara SD:s syfte?
Tidigare fick man intrycket att SD:s röstning om statsministern skulle
avgöras av vilket regeringsalternativ som partiet menade var mest
invandringsrestriktivt. Men nu tycks man inom SD tro att det skulle gå att spela
ut blocken mot varandra de två första veckorna före
statsministeromröstningen.<br />
<br />
Har SD inte lyssnat på Annie Lööf? Hon
har med en dåres envishet deklarerat att hon inte förhandlar med SD och
inte kan regera om regeringen blir beroende av SD. Tror någon att att
Lööf skulle överge sin närmast fundamentalistiska uppfattning inför SD:s
hot att Löfven annars sitter kvar?<br />
<br />
Eller spekulerar SD i att
restalliansen (minus C) skulle bilda regering med stöd av SD. Det som
tyder på detta är att AKB uttalar att hon inte kan tänka sig att
'<i>regera</i>' med SD men säger inget om att '<i>regera med stöd</i>' av SD. Att i
detta läge kräva förhandlingar när både <b>Jan Björklund</b> (L) och AKB är emot detta
kan emellertid bli kontrafinalt. Dessa två partier kan komma fram till att det enda
säkra är att ta in Löfven och/eller hans hejdukar i en Alliansregering (inkl C).<br />
<br />
Nu kan någon invända att det är just detta SD vill: bli det enda
riktiga oppositionspartiet 2022 - kanske med egen majoritet. Sådan
eskapism tror jag inte vi behöver analysera här. Den kritiska frågan är
istället vad socialdemokraterna vill. Genom att deklarera att Löfven
inte tänker avgå självmant ställer de samarbetet Alliansen-SD på sin spets väl
medvetna om att Lööf inte tänker rösta bort Löfven tillsammans med SD -
speciellt inte nu när SD ställt samverkansvillkor och höjt priset för en
gemensam bortröstning. Både S och SD har satt Lööf på pottkanten.<br />
<br />
Uträkningen från Socialdemokraterna
verkar vara att i första hand splittra Alliansen med hjälp av Lööf. Det
finns dock inga uttalanden från henne att hon skulle vilja regera ihop
med S och de fd kommunisterna. Risken är också uppenbart stor att C
skulle gå sin undergång till mötes efter ett sådant förräderi. Inte ens
om Lööf blev statsminister skulle C klara sig oskatt ur samarbetet. Men
Annie Lööf har ändå chansen att uppnå herostratisk ryktbarhet om hon
vill.<br />
<br />
Är inte det mest sannolika att Alliansen vid en valseger
erbjuder Löfven ett blocköverskridande samarbete som är så generöst att
han frivilligt avgår? Genom att Lööf och i viss mån den övriga Alliansen
har skött sina alternativ så illa har Alliansen inte några bra val
kvar. Det kan i värsta fall gå så illa att Löfven inte bara blir vice
statsminister utan fyller upp regeringen med socialdemokrater förutom de
borgerliga partiledarna. Han är en god förhandlare och Alliansens
partiledare är oskickliga.<br />
<br />
Det kan emellertid gå ännu värre. <span><span> <span data-ft="{"tn":"K"}"><span class="UFICommentBody"><span>Moderaternas
felbedömning av Annie Lööfs lojalitet vid SD-utspelet i januari-17 kan kosta AKB statsministerposten. Den kan gå till Lööf
så länge siffrorna för blocken ser ut som dagens Ipsos'. Detta
förutsätter en uppgörelse med S. Men trenden för M förutskickar att
Alliansen bryts sönder. En möjlighet, som en del</span><span>
pekar på, är att M förbereder en regering med stöd av SD och KD. Enligt
Ipsos skulle den kunna få majoritet över de rödgröna även om MP kommer
in. C och L skulle då få lägga ned rösterna när SD-frågorna kommer upp.
Är det så SD vill ha det med sitt kravställande?</span><br /><br /><span>Men
ett krossat M-parti med en defaitistisk partiledare som i mycket saknar
karisma och agitatorisk förmåga kanske väljer att stanna utanför
regeringen för att konsolidera sig och byta partiledning. Om Löfven
bryter samarbetet med Vänsterpartiet kan resultatet bli en S+MP-regering
med ett samarbetsavtal med C och L, som främst skulle garantera att budgetpropositionerna gick igenom efter förhandlingar. En röst på Lööf blir då en röst på
Löfven. Det förstår dock inte medelklasskvinnorna i större städer som
sägs ha övergett M till förmån för C...</span></span></span></span></span><br />
<br />
<span style="font-size: x-small;"><span><span><span data-ft="{"tn":"K"}"><span class="UFICommentBody"><span>Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Moderaterna" rel="tag">Moderaterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Centern" rel="tag">Centern</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Socialdemokraterna" rel="tag">Socialdemokraterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2018" rel="tag">val 2018</a>, <a href="http://bloggar.se/om/regeringsbildning" rel="tag">regeringsbildning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/regeringsfr%E5gan" rel="tag">regeringsfrågan</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a> </span></span></span></span></span></span> Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-87088192378162200192017-01-26T02:05:00.000+01:002017-01-26T18:23:01.461+01:00Stoppar Centern regimskiftet 2018?<b>Centerns aggressiva avvisande av Kinberg Batras utspel om samtal med SD borde betyda att Annie Lööf inte vågar förena sig med oppositionen i den obligatoriska omröstningen om Löfven 2018. Men om hon låter bli att backa i förväg borde Löfven förstå att överge sin förhastade deklaration att sitta kvar till varje pris. Då skulle en blocköverskridande samarbetsregering kunna bildas.</b><br />
<br />
Jag tolkar <b>Anna Kinberg Batra</b>s utspel 19/1-17 som att hon i god tid före valet 2018 ville syna pålitligheten hos Centerpartiet och möjligen också Liberalerna (f d Folkpartiet). Skulle man vara beredd att redan före valet börja diskutera framläggandet av en gemensam budget och kunde man acceptera att åtminstone samtala med SD i utskotten i Riksdagen? AKB fick ett svar från<b> Annie Lööf</b> (C) som hon nog inte var beredd på: ett vasst och kategoriskt avvisande.Några dagar senare följde Centern upp sitt avvisande med ett ultimatum från vice ordföranden <b>Anders W Jonsson</b> (som han dock backat något ifrån)..<br />
<br />
Bakgrunden är att AKB i juni 2016 i <a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/731530?programid=3071" target="_blank">Ekots lördagsintervju</a> deklarerade att M skulle rösta nej till <b>Stefan Löfven</b> efter valet 2018 även om de rödgröna fått relativ majoritet. I oktober 2016 deklarerade Löfven att han inte tänkte avgå självmant om Alliansen skulle få relativ majoritet. Alliansen skulle få visa att den var enig med SD för att få ihop en majoritet av alla riksdagsledamöter i den obligatoriska omröstningen. Han förutskicka att Centern knappast skulle våga gå ihop med SD med hänsyn till sina egna väljare.<br />
<br />
Senare i oktober 2016 kom ett stickspår från <b>Jan Björklund</b> (L) om vad som var tänkbart ifall att de rödgröna vann valet 2018 med relativ majoritet. Han kunde för egen del tänka sig en blocköverskridande regering där Moderaterna och Socialdemokraterna ingick. I media förvanskades dock utspelet och kom att uppfattas som gällande situationen där Alliansen fått relativ majoritet. Kort därefter kom Löfven med ett föga uppmärksammat uttalande i <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23669616.ab" target="_blank">AB</a> där han var med på att ingå i en alliansregering på villkor att också MP fick vara med.<br />
<br />
Med Centerns utspel <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6614766" target="_blank">24/1</a> (förhastat ultimatum) och Liberalernas mera lågmälda instämmanden har det som kunnat anas sedan i höstas nu kommit upp till ytan. Nu kan konstateras att det inte blir någon gemensam alliansbudget före valet och att allianssamarbetet efter valet är i fara. Här ska analyseras vad som kan hända om Alliansen vinner valet (får relativ majoritet). Utgångspunkten är att Löfven inte avgår självmant.<br />
<br />
Tidigare har man kunnat utgå från att Löfven skulle bli avsatt vid den obligatoriska statsministeromröstningen - trots att målet en majoritet av ledamöterna kräver att också SD röstar emot Löfven. Denna röstning har <b>Jimmie Åkesson</b> (SD) utlovat utan att ställa villkor (hösten-16 i Ek li men som 25/1 i Rapport inte var helt klart). Men Löfven förefaller nu att skörda framgångar i sitt arbete med att skrämma C och L från att bli beroende av SD. Det kan bli så att C inte vågar rösta emot Löfven eftersom en avsättning kräver <i>aktivt stöd</i> från SD. Annie Lööf kan alltså stoppa ett regimskifte 2018. Men med en klar valseger för Alliansen kan L bli så stort att en majoritet mot Löfven kan formeras utan Lööfs medverkan.<br />
<br />
Om vi däremot antar att både C och L hoppar av från Alliansen vid en valseger för att bli stödpartier till Löfven och Lövin tillsammans med Vänsterpartiet kan Löfven sannolikt sitta kvar. Men att samarbeta med de f d kommunisternas parti är ett långt och vanskligt steg för C och L. Och utan V kan sannolikt inte majoritet garanteras. Ett alternativ är att C och L både avstår från att avsätta Löfven och att gå med i hans regering. De kan då bli tungan på vågen mellan de rödgröna och M, KD, SD. Det fordrar dock att Löfven tror att deras stöd inte är gratis vilket förutsätter att de kan rösta på förslag som stöds av SD. På sikt äts de sannolikt också upp av M och KD som kommer att betrakta dem som förrädare.<br />
<br />
Det är alltså ganska osannolikt att Löfvens grundstrategi att splittra Alliansen skulle kunna lyckas. Men inte heller Alliansens grundstrategi, som förefaller formulerad av "Bagdad Bob", kan lyckas. En Alliansregering med endast relativ majoritet (som 2010-14) lever farligt sedan SD upptäckt att det inte finns något hinder i grundlagen att rösta på andra partiers budgetmotioner (som i dec-14). Numera är det bara Annie Lööf som ständigt återkommer till att målet är en Alliansregering med alla fyra partierna. Strängt taget hävdar Björklund samma sak men han undkommer genom att många politiska bedömare tror att han vill ha med S i en sådan regering (det gäller ju fallet då Alliansen förlorar valet).<br />
<br />
Om Alliansen vinner valet finns det bara tre alternativ: att börja samarbeta med S, att börja samarbeta med SD (har fallit i dagarna) eller att låta Löfven regera vidare. Det tredje alternativet kommer Löfven vid närmare eftertanke att finna vara alltför plågsamt. Alla hans förslag kan när som helst röstas ned av enbart Alliansen, vilket även innefattar budgeten. Men om SD vägrar att rösta emot honom kan han hamna där även om Alliansen är emot honom. - Skulle Löfven däremot släppa sin halsstarriga ambition att sitta kvar tills han får ett misstroendevotum emot sig kan han med viss trovärdighet redan vid talmansrundan efter valet föreslå en blocköverskridande fempartiregering där han själv (och ev MP) skulle ingå. Detta har han redan föreslagit i <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23669616.ab" target="_blank">AB</a> i höstas.<br />
<br />
En variant av detta alternativ är att Löfven nöjer sig med att ingå ett avtal med Alliansen att inte rösta på sin egen budgetmotion för att förhindra att SD fäller regeringen och ställer till kaos. Eftersom han är så mån om att isolera SD skulle det kunna vara tänkbart. Någon borde lägga fram tanken för att syna Löfven.<br />
<br />
Centerns och Liberalernas delvis aggressiva avfärdande av AKB:s propå att man skulle kunna samtala med SD i utskotten medför av allt att döma att en Alliansregering, som måste få någon garanti från SD att inte budgeten fälls, inte kan bildas 2018. Det betyder att redan vid statsministeromröstningen kommer Annie Lööf att vägra att fälla Löfven. Om hon däremot inte backar i förväg kan Löfven förstå att självmant avgå för att öppna för en blocköverskridande regering tillsammans med åtminstone M, KD och L. Han får väl nöja sig med att bli vice statsminister för samarbetets skull.<br />
<br />
[Se även Centerns motstridiga <a href="https://www.centerpartiet.se/landningssidor/januari-2017/alliansen.html" target="_blank">egna förklaringar</a> efter debaclet.]<br />
- - - -<br />
Alternativen om de rödgröna får relativ majoritet, <a href="http://danne-nordling.blogspot.se/2016/09/kinberg-batra-kan-bli-statsminister.html" target="_blank">bloggart sep-16</a><br />
<br />
<span data-ft="{"tn":"K"}"><span class="UFICommentBody _1n4g"><span style="font-size: xx-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/regeringsbildning" rel="tag">regeringsbildning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2018" rel="tag">val 2018</a>, <a href="http://bloggar.se/om/moderaterna" rel="tag">moderaterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Anna+Kinberg+Batra" rel="tag">Anna Kinberg Batra</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Annie+L%C3%B6%C3%B6f" rel="tag">Annie Lööf</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Alliansen" rel="tag">Alliansen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span></span></span> <br />
<br />Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-78827858010893382982016-10-15T01:43:00.000+02:002016-10-25T00:52:12.867+02:00Är klimatskeptikerna offer för sin personlighet?<span style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 14px;"><b>De som inte vill acceptera forskarnas påståenden om att människan orsakar nästan hela den globala uppvärmningen sedan mitten av 1800-talet har en auktoritetsbunden personlighet. Det framgår av en doktorsavhandling i psykologi. Men kan inte skepsisen också ha orsakats av förskarnas arrogans och konstiga ovilja att diskutera sakligt om uppvärmningens orsaker?</b></span><br />
<span style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 14px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 14px;">Det finns åtminstone tre förklaringar till varför en stor minoritet är skeptisk till teorin att mänsklig aktivitet är den dominerande orsaken till den globala uppvärmningen (AGW): 1) Företrädarnas beteende, 2) Konsekvenser för livsstil och levnadsstandard och 3) Teorins underbyggnad i grova drag.</span><br />
<span style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 14px;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjl_H4Wgn6duV3p0HOLwyjceyyoGwY5i-w8QQFmkFLS92j5qZ0iqIQqlFxUBT7TsGBwuUOjYcRhJ-zW9j-kSPIp24S2K_vZD5PYEitMLOMdNX-nQ8oFz5093yh0UuYRubO-Urln/s1600/klimatpsyk16okt.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjl_H4Wgn6duV3p0HOLwyjceyyoGwY5i-w8QQFmkFLS92j5qZ0iqIQqlFxUBT7TsGBwuUOjYcRhJ-zW9j-kSPIp24S2K_vZD5PYEitMLOMdNX-nQ8oFz5093yh0UuYRubO-Urln/s200/klimatpsyk16okt.jpg" width="135" /></a></div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Nyligen har en <a href="http://www.mynewsdesk.com/se/uu/pressreleases/ny-avhandling-om-psykologin-bakom-foernekelse-av-klimatfoeraendringar-1582619" target="_blank">doktorsavhandling</a> (bilden) i psykologi av<b> Kirsti Jyhlä</b> behandlat frågan med koncentration på orsaksfaktor 2). Det framkommer att personer med konservativa och högerinriktade åsikter som är emot ekonomisk nivellering och för ett hierarkiskt samhällssystem i högre grad är skeptiska till teorin om AGW. Jag tolkar det som att Jyhlä pekar på det som tidigare kallades "den auktoritära personlighetstypen" är en väsentlig förklaringsfaktor. Rent allmänt verkar det som att sådana personer är obenägna att acceptera tvångsvisa försämringar och därför blir de benägna att ifrågasätta grunderna för anspråken på att försämringar är nödvändiga.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Också min orsaksfaktor 1) handlar om psykologi men i detta fall som en reaktion på AGW-företrädarnas uppträdande. Det frapperande hos klimathotsföreträdarna är deras arroganta attityd och ovilja att diskutera sakfrågan med kritikerna. "Debatten har avgjorts för länge sedan och det är onödigt att än en gång förklara varför AGW-teorin är korrekt" heter det. Man hävdar att världens klimatforskare är så gott som eniga och att konsensus råder. Att ifrågasätta teorin påstås vara oförskämt, moraliskt tvivelaktigt, korrumperat eller rentav kriminellt. Dessa krav på konformism retar inte oväntat upp många som vill ha en intellektuell sakdiskussion som grund för sina ståndpunkter.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Den tredje orsaksfaktorn accepterar inte auktoritetsargument. Även om AGW-frågan kan framstå som invecklad går det att ge en populärvetenskaplig beskrivning som i grova drag ger en förklaring. Och det saknas inte populärvetenskapliga utläggningar om mekanismerna bakom växthuseffekten, klimatmodellernas indelning av jordytan i nästan kvadratkilometerstora rutor, temperaturdata, koldioxiddata, glaciärdata, data om isbjörnar och mycket annat mindre relevant.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Länge omnämndes inte ens den centrala förklaringen som är principiellt mycket enkel. En ökning av koldioxidhalten i en behållare medför att värmestrålning ger större uppvärmning (så långt brukade man förklara). Men denna uppvärmning är för liten för att förklara hela atmosfärens uppvärmning och därför anser man att det finns en återkoppling från att litet högre temperatur ger en följdeffekt i form av högre halt av vattenånga i atmosfären som i sin tur ger den stora uppvärmningseffekten (detta var nytt). Här påverkar dock molnbildningen på olika sätt och den empiriska effekten blir mycket komplicerad och osäker.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Nu tycks forskarna mera <b>anta</b> att uppvärmningen beror på ökade utsläpp av växthusgaser eftersom det inte finns någon annan beaktansvärd förklaringsfaktor. Utifrån detta konstruerar man invecklade matematiska klimatmodeller som numera används som bevis för teorins riktighet.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
Jag kan inte annat än att fortsätta att vara skeptisk. Mycket prominenta klimatvetare har ju huggit i sten tidigare. Ett patetiskt exempel är f vicepresidenten <b>Al Gore</b> som i en bok efter sekelskiftet ville göra gällande att koldioxidhalten sedan 600 000 år samvarierat med temperaturen på jordytan (isborrkärnor). En närmare granskning visade emellertid att temperaturen förändrades flera hundra år innan koldioxidhalten började förändras. Något bevis för koldioxidens värmande effekt ser jag inte. När det blir varmare ökar koldioxidhalten utan att det nödvändigtvis finns starka återkopplingseffekter.</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
Det är oklart hur mycket klimatvetarna tidigare anslöt sig till Gores förklaring. Men jag hörde inga kraftfulla avståndstaganden. Kanske trodde man att Gore hade delvis rätt i att de stora temperaturvariationerna orsakades av koldioxiden och andra växthusgaser (GHG) och inte av jordaxelns lutning och liknande cykliska förändringar lagrade på varandra. Men ingen brukar hänvisa till någon separering av GHG-förändringar och jordaxelförändringar.</div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
Skulle då GHG-förändringar på medellång sikt (11 000 år) kunna vara orsaken till temperaturförändringar vilket Gore också hävdade? Vi kan titta på nedanstående diagram från professor Humlums site 'Climate4you':</div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-E54R6zxGx0aA6R_MfMKE7iqPP7_9nWPCQaR1e6B7A5NRH6XvjQZvVJ0qeEgptVB2PBb9p6v0kgfTjFmu55xtCLFFdZzcNfaluOXefsg3Z5P0Ygajr3feRuKhIZulUA8vXXZc/s1600/tempco2elvatusen16okt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="321" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-E54R6zxGx0aA6R_MfMKE7iqPP7_9nWPCQaR1e6B7A5NRH6XvjQZvVJ0qeEgptVB2PBb9p6v0kgfTjFmu55xtCLFFdZzcNfaluOXefsg3Z5P0Ygajr3feRuKhIZulUA8vXXZc/s400/tempco2elvatusen16okt.jpg" width="400" /></a></div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
I det övre diagrammet över temperaturen har jag lagt in den nutida temperaturen som ett kryss. Koldioxiden har däremot ökat sin halt explosivt och dagens nivå (395 ppm) ligger litet ovanför (utanför) det övre diagrammet. Humlums data kommer från isborrkärnor medan kompletteringarna efter 1854 är från gängse mätdata i nutid.</div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
Något medelfristigt samband mellan koldioxid och temperatur kan inte utläsas.</div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
Nu kan man hävda att detta inte varit känt för den stora allmänheten som fått lita på forskare och andra auktoriteter. Men när den som varit intresserad kan hitta sådan här statistik blir man skeptisk. Och varför har inte de populärvetenskapliga journalisterna beskrivit hur dåligt statistiken ser ut att kunna belägga teorin om människans dominerande inverkan på den ökande uppvärmningen? Om en förvriden personlighet har spelat roll för klimatdebatten är det vetenskapsjournalisterna som tycks vara behäftade med något av den "auktoritära personligheten".<br />
<br />
[En ingående redogörelse för möjligheten att det finns naturliga temperaturcykler (överlagrade), som kan upptäckas med spektralanalys, har nyss publicerats i sammanfattning av <a href="http://klimatsans.com/2016/10/21/klimatforandringarna-ar-naturliga/" target="_blank">Klimatsans</a> - en teori av Carl-Otto Weiss.]</div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
</div>
<div>
<div style="background-color: white; display: inline; margin-top: 6px;">
<span style="color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: xx-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/psykologi" rel="tag">psykologi</a>, <a href="http://bloggar.se/om/v%E4xthuseffekten" rel="tag">växthuseffekten</a>, <a href="http://bloggar.se/om/klimatskepsis" rel="tag">klimatskepsis</a>, <a href="http://bloggar.se/om/klimatf%F6rnekare" rel="tag">klimatförnekare</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Gore" rel="tag">Gore</a>, <a href="http://bloggar.se/om/klimathot" rel="tag">klimathot</a>, <a href="http://bloggar.se/om/uppv%E4rmning" rel="tag">uppvärmning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/global+warming" rel="tag">global warming</a>, <a href="http://bloggar.se/om/auktorit%E4r+personlighet" rel="tag">auktoritär personlighet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/vetenskapsjournalister" rel="tag">vetenskapsjournalister</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span></div>
</div>
Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-25156632572711964322016-09-15T02:41:00.000+02:002016-09-15T02:41:29.805+02:00Kinberg Batra kan bli statsminister trots att Alliansen inte vinner valet<b>Med formella omröstningar vid regeringsbildningen 2018 kan Kinberg Batra bli statsminister i en alliansregering i minoritet som kan fällas av SD och S i förening. Med slutna talmansförhandlingar blir detta resultat inte möjligt. Resultatet blir istället en koalition mellan S och M där en tuff Kinberg Batra kan bli statsminister.</b><br />
<br />
Den här analysen behandlar enbart det valutfall 2018 som innebär att Alliansen blir mindre än de rödgröna. Resultaten kan bli olika om regeringsbildningen blir formell enligt grundlagen eller om alla förhandlingar hålls i slutna rum där det slutliga resultatet är överenskommet innan det går till omröstning i riksdagen.<br />
<br />
<b>1. Formella omröstningar</b><br />
<br />
<b>Tomas Eneroth</b>, Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, kräver i
en debattartikel i SvD <a href="http://www.svd.se/s-moderaterna-maste-ge-tydligt-besked-om-sd/om/det-nya-politiska-laget" target="_blank">12/9</a> att <b>Anna Kinberg Batra</b> (M) ger besked om
huruvida hon tänker bilda regering 2018 med SD:s aktiva stöd eller inte.
Han diskuterar enbart fallet där Alliansen blir mindre än de rödgröna
(som idag).<br />
<br />
AKB deklarerade i Ekots lördagsintervju före sommaren
att hon skulle rösta nej till <b>Stefan Löfven</b> som statsminister även om Alliansen blir mindre. Då uppstår frågan huruvida hon kan, och i så fall h<span class="text_exposed_show">ur,
hon ska bilda regering. Eneroth vill nu tvinga fram ett besked att AKB
inte kan bilda regering med stöd från SD eftersom det fordras att detta
stöd blir "aktivt" - SD måste rösta för AKB som statsminister när
talmannen ställer frågan. Det skulle betyda ett stöd från ett rasistiskt
parti vars företrädare slåss med järnrör, enligt Eneroth. </span><br />
<br />
Som jag ser det kommer Alliansen och SD att rösta emot Löfven 2018
varvid budet går till AKB. Hon kan då antingen försöka presentera en
koalitionsregering med S eller en alliansregering där SD kan rösta för
AKB eller lägga ner rösterna. SD kan försöka kräva utfästelser från
Alliansen med hotet att lägga ner rösterna i annat fall. Skulle SD göra
så går budet tillbaka till Löfven. Inför den tredje omröstningen måste Löfven söka stöd över blockgränsen - annars blir det en upprepning av den första. Han kan då bilda en koalitionsregering med M och ev några ytterligare borgerliga partier.<br />
<br />
Det förefaller
sannolikt att SD föredrar en Alliansregering i minoritet framför en
S-M-regering med majoritet. Med vetskap om detta kan en stursk AKB vara kallsinnig till
uppgörelser med SD. Hon kan krydda sin inställning med kritiska
uttalanden om SD:s bakgrund för att täppa till munnen på Eneroth och
andra med samma ärende. SD blir då motsvarigheten till VPK under
sossetiden. AKB blir då statsminister i en alliansregering som teoretiskt kan fällas av SD och S i förening.<br />
<br />
Men AKB kanske inte är tillräckligt tuff för att
lägga kapson på Eneroth och hans anhang. Det kan uppstå tvivel om hennes
avståndstagande mot "samarbete" med SD. I så fall måste vi börja se
hennes utspel som ett närmande till Socialdemokraterna. Eneroth förstår
det kanske inte, men hans artikel medför att en svag AKB måste samarbeta
med Löfven i det fall han skriver om. Då är det lätt hänt att AKB blir
statsminister i en koalitionsregering med borgerliga partier tillsammans
med Socialdemokraterna. Kan det vara Eneroths målsättning?<br />
<br />
<b>2. Slutna talmansöverläggningar</b><br />
<br />
<span><span><span data-ft="{"tn":"K"}"><span class="UFICommentBody _1n4g"><span><span>Blir
resultatet annorlunda om man enbart för slutna diskussioner med
talmannen (TM)? Jag utgår från att AKB menade allvar med att hon ska rösta
nej till Löfven. TM utgår från att <b>Stefan Löfven</b> ska bilda regering och frågar då SD om de kan lägga ner rösterna om Löfven.
Svaret blir sannolikt nej. Det tar litet</span></span><span><span><span>
extra tid om SD ställer villkor som Löfven ska avvisa, men resultatet
blir att han inte kan bli statsminister i en rödgrön regering.</span><br /><br /><span>TM
sonderar då med <b>Anna Kinberg Batra</b>. Hon vill bilda en alliansregering. TM frågar Löfven
om ev stöd och får svaret att hans block röstar emot AKB. TM frågar SD
som ställer krav för att rösta för AKB. Dessa avvisas av AKB. TM
konstaterar att en alliansregering är omöjlig.</span><br /><br /><span>TM
sonderar ånyo med Löfven, nu med en blocköverskridande lösning som mål. En svag
AKB går med på en koalition S-M. Det slår ner som en bomb i debatten och
AKB anklagas sannolikt för svek - hon skulle ju rösta nej till Löfven. Nu ska hon
överta <b>Isabella Lövin</b>s roll som vice statsminister. Om AKB kan
föreställa sig detta säger hon nej till TM. (Om alliansvännerna sviker måste hon dock säga ja, se nedan.) Det blir extraval.</span><br /><br /><span>En tuff
AKB kräver istället att själv bli statsminister i en M-S-regering. Kan Löfven
acceptera detta? Om inte kan TM försöka med L, C och KD i koalition med S.
Sannolikt säger de nej för att inte ätas upp av M. Och C är av
fundamentalistiska skäl emot en koalition med S. Resultatet kan bli
extraval om inte Löfven accepterar AKB som statsminister.</span><br /><br /><span>TM har dock en liten chans kvar. Om M+SD
inte har majoritet i riksdagen kan han föreslå en S-MP-regering som har
passivt stöd från C, L, KD och V vid omröstningen om Löfven som
statsminister (de röstar inte nej utan lägger ned). Ska C, L, och KD tvingas visa var de står utan att AKB blir informerad? Om AKB räknar med detta alternativ
kan hon förekomma "sveket" genom att bli vice statsminister i en S-M-regering om Löfven går
med på detta. Men Löfven vill nog hellre regera vidare i minoritet där
C, L och KD tvingas lägga ner sina röster både i omröstningen om
statsminister och den kommande budgeten. Det förutsätter att han vet att de tre restallianspartierna kan förmås att lägga ned sina röster om honom som statsminister.</span><br /><br /><span>AKB måste alltså se till att C, L och KD inte sviker Alliansen så att den bryts sönder. Hon kan ta med några av partierna i koalitionen med S om de vill (C vill nog inte). Om hon kan lita på sina alliansvänner kan hon bli statsminister trots att Alliansen inte vinner valet och blir större än de rödgröna. Priset är en koalition med S där kompromisser måste göras.</span></span></span></span></span></span></span><br />
<span><span><span data-ft="{"tn":"K"}"><span class="UFICommentBody _1n4g"><span><span><span><br /></span></span></span></span></span></span></span>
<span><span><span data-ft="{"tn":"K"}"><span class="UFICommentBody _1n4g"><span><span><span>Som framgår av fall 2 ovan medför en sluten förhandling att det knappast föreslås en Alliansregering i minoritet med aktivt stöd av SD. Eneroth (S) behöver i fall 2 inte vara orolig. Det blir inget "samarbete" med SD. I fall 1 är det dock sannolikt att SD kan få VPK:s roll som den var tidigare under sossetiden. Det finns dock en liten teoretisk möjlighet att SD i fall 1 istället föredrar en S-M-regering med majoritet än en Alliansregering i minoritet för att framstå som det "enda oppositionspartiet". Då blir Löfven och inte AKB statsminister.</span></span></span></span></span></span></span><br />
<span><span><span data-ft="{"tn":"K"}"><span class="UFICommentBody _1n4g"><span><span><span><br /></span></span></span></span></span></span></span>
<span><span><span data-ft="{"tn":"K"}"><span class="UFICommentBody _1n4g"><span><span><span><span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/regeringsbildning" rel="tag">regeringsbildning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2018" rel="tag">val 2018</a>, <a href="http://bloggar.se/om/moderaterna" rel="tag">moderaterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Anna+Kinberg+Batra" rel="tag">Anna Kinberg Batra</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Alliansen" rel="tag">Alliansen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span></span></span></span></span></span></span></span>Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-5791607614041013772016-08-13T16:55:00.002+02:002016-08-13T16:55:29.846+02:00Sekulär stagnation missgynnar de rika?<b>Om den ekonomiska tillväxten går ner långsiktigt på grund av att sparandet ökar och sänker kapitalavkastningen och investeringarna kommer Pikettys teori om fördelningen mellan kapital och arbete inte att stämma. Argumenten för hans kapitalskattehöjningar förlorar sin grund.</b><br />
<br />
Ekonomer ur olika läger ser ut att vara överens
om att den ekonomiska tillväxten i världen kommer att sjunka under lång
tid. Men teorierna om orsakerna till den dåliga tillväxten spretar
ordentligt - en del menar att teknologin inte blir lika framgångsrik som tidigare andra menar att världen råkat ut för en självförstärkande nedgång i efterfrågan.<br />
<br />
Den amerikanske
ekonomen <b>Robert J Gordon</b> har <a href="http://www.nybooks.com/articles/2016/08/18/why-economic-growth-will-fall/" target="_blank">kommit ut</a> med ett mastodontverk med titeln <i>The Rise and Fall of American Growth</i> där han gör gällande att USA
uppnådde sin högsta produktivitetsökning redan kring år 1970. Och den
frans<span class="text_exposed_show">ke ekonomen <b>Thomas Piketty</b> menar
att prognoserna pekar på att produktiviteten börjar sjunka nu på
2010-talet och resten av seklet med förödande konsekvenser för
jämlikheten som följd. Dock är nedgången inte större än från 2 procent per capita under 1950-2012 till knappt 1,5 procent andra hälften av 2000-talet.</span><br />
<span class="text_exposed_show"><br /></span>
Både
Gordon och Piketty pekar på den svagare teknologiska förmågan att höja
produktiviteten i produktionen som orsaken. Mot detta står
harvardprofessorn <b>Larry Summers</b>' synsätt som han lanserade 2013 under
rubriken "sekulär stagnation". Det går ut på att det råder brist på
lönsamma investeringsobjekt och att sparandet därför samlas på hög. IMF
företräder ett liknande synsätt och nu senast har <b>Per Lindvall</b> i SvD
Näringsliv skrivit en intressant <a href="http://www.svd.se/for-mycket-sparande-kvaver-varldsekonomin/av/per-lindvall" target="_blank">artikel</a> om problemet:<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Överskottet på sparande drar ner efterfrågan och inflationen och
pressar ned realräntorna. Det senare i linje med den svenske ekonomen
Knut Wicksells teori om den ”naturliga räntan”. Samtidigt blir
centralbankerna och penningpolitiken allt mer tandlös, där räntor långt
in på minussidan och storskaliga obligationsköp inte förmår få upp
inflationen.<br />
I nuvarande politiska klimat stärker de globala
riskerna denna trend genom att de både ökar viljan hos alla aktörer att
bygga buffertar och spara mera, samtidigt som den ökade osäkerheten och
den svaga efterfrågan gör att investeringarna hålls på låg nivå."</blockquote>
<br />
Finns det någon lösning på tillväxtproblemet? Ska vi med Piketty bli nödsakade att
analysera vilka konsekvenserna blir för fördelningspolitiken och
diskutera vilka skatter som borde höjas? Eller visar nuvarande situation att Piketty tagit fel?<br />
<br />
Om tillväxten långsiktigt kommer att bli avsevärt lägre än tidigare
kommer sparandet antingen att fortsätta som förut (Pikettys teori) eller
så kommer sparandet också att sjunka (fanns med i den första kritiken
mot Piketty). Sett till dagens situation verkar Piketty ha fått rätt. När tillväxten nu
gått ner har sparandet snarast ökat - inte minskat.<br />
<br />
Men Piketty verkar ha haft fel när han förutspådde att produktiviteten i världen och tillväxten skulle <span class="text_exposed_show">sjunka
därför att bristen på innovationer och teknologiska framsteg skulle
innebära att världen inte hade förmåga att producera mera (per capita).
Piketty förutsätter att kapital alltid är användbart för att öka
produktionen, om än i avtagande grad. Utbytet av arbete mot kapital har
historiskt haft en elasticitet på 1,3-1,6 och Piketty antar att något
liknande ska gälla framöver.</span><br />
<br />
(Utbyteselasticiteten innebär att t ex en tioprocentig
produktionsökning, med givet arbetsutbud, kräver en ökning av
kapitalmängden med 13-16 procent.)<br />
<br />
Idag ligger emellertid
produktionen knappast vid kapacitetstakets gräns och någon vilja att
investera för att generellt öka kapaciteten verkar inte heller att
finnas. Det är efterfrågan som håller tillbaka produktionsökningen och
den bristande efterfrågan är i sin tur orsakad av ett alltför kraftigt
sparande enligt ekonomer som Summers och de på IMF.<br />
<br />
Det
paradoxala i dagens situation är också att avkastningen på kapital
ligger nere mot nollstrecket när man borde ha förväntat sig att det
stora sparandet skulle vara en följd av stimulansen från höga räntor och vinster. Den
låga kapitalavkastningen passar inte alls in i Pikettys teori om
fortsatt ganska hög och dessutom stigande kapitalavkastning. För perioden 1950-2012 anger Piketty en real avkastning efter skatt på drygt 3 procent (globalt). Den förutser han öka till drygt 4 procent 2012-2100. (<a href="https://external-fra3-1.xx.fbcdn.net/safe_image.php?d=AQAKQL2hkCVaCAyA&w=487&h=386&url=http%3A%2F%2F4.bp.blogspot.com%2F-bnif7W_nIuQ%2FU6BFybF9MvI%2FAAAAAAAACPY%2FdYfj6yoD3Fc%2Fs1600%2FtillvrtaPik14jun.jpg" target="_blank">Diagram</a>) Om
det vi ser idag är början till en "sekulär stagnation" med låg kapitalavkastning måste uppenbarligen stora
revideringar av Pikettys teori göras.<br />
<br /> Den viktigaste
orsaken till ekonomisk tillväxt är investeringarna i realkapital som
finansieras av sparandet. Denna syn förutsätter att mera kapital alltid
är användbart vilket Pikettys teori bygger på. Men på denna väsentliga punkt kan Piketty tagit fel. Det
finns idag många faktorer som tenderar att hålla tillbaka investeringarna. Här
är en osorterad lista: <br />
<ul>
<li> Finanskrisens fortsatta verkningar</li>
<li> Osäkerheten om EU och euron, därtill Brexit<span class="text_exposed_show"> </span></li>
<li><span class="text_exposed_show">De europeiska bankernas svaghet och riskerna för en bolånekris </span></li>
<li><span class="text_exposed_show">Svagt ledarskap i Europa och svaga presidenter i USA</span></li>
<li><span class="text_exposed_show">Islamistisk terrorism</span></li>
<li><span class="text_exposed_show"> Tafflig hantering av flyktingfrågan</span></li>
<li><span class="text_exposed_show">Putins ockupation av Krim och ev ny offensiv mot Ukraina </span></li>
<li><span class="text_exposed_show">Erdogans otillförlitlighet </span></li>
<li><span class="text_exposed_show">Kinas tillbakafall </span></li>
<li><span class="text_exposed_show">Japan som kroniskt dåligt exempel </span></li>
<li><span class="text_exposed_show">Kroniska fall i oljepriserna </span></li>
<li><span class="text_exposed_show">Låg ränta och dålig avkastning på finansiellt kapital </span></li>
<li><span class="text_exposed_show">Medelklassens dåliga löneutveckling i USA </span></li>
<li><span class="text_exposed_show">Rädslan för de stora statsskulderna </span></li>
<li><span class="text_exposed_show">Låg inflation</span></li>
</ul>
Stort sparande som inte används till investeringar kommer sannolikt att hålla
nere räntorna under överskådlig tid. Tillväxten blir låg och Pikettys
katastrofprognoser för kapitalets anspråk på inkomsterna i samhället skulle man kunna tro skulle slå in. Men den väsentliga delen i hans teori uppfylls inte:
kapitalavkastningen går ner och inte upp. Det betyder att kapitalandelen (<i>a</i>)
av nationalinkomsten (efter avskrivn) inte blir 30-40 procent utan
tenderar att närma sig noll procent. Löneandelen av nationalinkomsten Y blir i så fall helt dominerande.<br />
<br />
En viss tillväxt kan fortfarande förekomma genom att produktiva entreprenörer och löntagare ökar sin produktion och får sin belöning för sina arbetsinsatser. Men det beror inte på ökade kapitalinsatser. Sparandet, som vanliga löntagare ägnar sig åt, ökar dock mängden finansiellt kapital vilket inte får någon avkastning. Normalt måste detta sparande exporteras. Frågan är vem som importerar detta kapital och vad det används till.<br />
<br />
<div class="text_exposed_show">
Hur går det då med Pikettys
förslag att införa en progressiv förmögenhetsskatt med 5 eller 10
procents årlig skatt på de största förmögenheterna? Med sekulär
stagnation blir det en snabb konfiskation. Med 10 procents skatt
återstår efter tio år 35 procent av en förmögenhet utan avkastning. Men även utan skatteskärpningar kommer stagnationen att missgynna de rika i betydelsen de stora kapitalägarna, som i fortsättningen får en mycket lägre kapitalinkomst än tidigare.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/sekul%E4r+stagnation" rel="tag">sekulär stagnation</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Piketty" rel="tag">Piketty</a>, <a href="http://bloggar.se/om/kapitalavkastning" rel="tag">kapitalavkastning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/tillv%E4xt" rel="tag">tillväxt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/skatt" rel="tag">skatt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/nationalekonomi" rel="tag">nationalekonomi</a>, <a href="http://bloggar.se/om/kapitalandel" rel="tag">kapitalandel</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ekonomi" rel="tag">ekonomi</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span></div>
<br />Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-66741636388690512612016-07-05T02:28:00.001+02:002016-07-05T02:28:43.524+02:00Vill Annie Lööf sänka lönerna 23 %?<b>Är det lönesänkningar eller sänkta arbetsgivaravgifter som Centerpartiet syftar till? Och är effekterna trovärdiga? Kan det bli 37 procent fler enkla jobb?</b><br />
<br />
<span><span class="fsm fwn fcg"><a class="_5pcq" href="https://www.facebook.com/groups/politisk.centerdebatt/permalink/1724907224392871/" target=""><abbr class="_5ptz timestamp livetimestamp" data-shorten="1" data-utime="1467673862" title="den 5 juli 2016 kl 01:11"><span class="timestampContent" id="js_js"></span></abbr></a></span></span><br />
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}" id="js_jt">
<div class="text_exposed_root text_exposed" id="id_577af914d816e7865609567">
<b>Annie
Lööf</b> sätter sin trovärdighet på spel genom att lägga fram ett oklart
och svagt grundat förslag om sänkta lägstalöner alt sänkta
arbetsgivaravgifter för att öka antalet jobb för främst flyktingar. I en artikel på <a href="http://www.dn.se/debatt/nyanlanda-tjanar-pa-enkla-jobb-med-lagre-ingangslon/" target="_blank">DNdebatt 4/7</a> skriver hon om
att "marginellt" sänkta löner som skulle ge 35 000 jobb och litet mer sänkta
löner som skulle ge 80 000 jobb. Taktiskt nog ger hon inga siffror för sänkningarna. Men av en rapport från analysföretaget WSP, som C beställt,
framgår det att lönesänkningarna skulle bli 10 resp 23 procent. Det är
politiskt farliga krav som inbjuder Socialdemokraterna och LO att driva kampanjer mot Centerpartiet.<br />
<br />
Men Centerpartiets utspel framstår motsägelsefulla när man i<span class="text_exposed_show">
samma veva argumenterar för att kostnadssänkningarna ska åstadkommas
genom (åtminstone temporärt) sänkta arbetsgivaravgifter. Detta har
analyserats av WSP, men på ett ganska förenklat sätt. Rapporten från WSP (<a href="https://www.centerpartiet.se/wp-content/uploads/2016/07/Rapport-WSP-20160629_sysselsa%CC%88ttning.pdf" target="_blank">pdf</a>) bygger på en
översiktlig genomgång av vad forskningen i olika länder säger om
jobbelasticiteten vid höjningar av minimilönerna.</span><br />
<br />
<div class="text_exposed_show">
En begränsad undersökning av elasticiteten för flyktingar, som refereras, gav en
elasticitet på 1,2-1,6, vilket var högst för alla grupper. Antalet enkla
jobb (städare, restaurang- kafé- och köksbiträden, bärplockare,
handpaketerare, vaktmästare, reklamutdelare och liknande) var enligt
rapporten 217 151. Med en 23-procentig sänkning av lönekostnaden
(borttagna arbetsgivaravgifter) blir den hypotetiska jobbeffekten 58
000-80 500 nya jobb brutto. Detta kan i sig betvivlas. <br />
<br />
De anonyma utredarna borde ha påpekat
att det är orealistiskt att tänka sig att antalet enkla jobb inom
överskådlig tid skulle kunna öka med upp till 37 procent. Det finns helt
enkelt inte efterfrågan på så många personer. Dock påpekar utredarna
att utträngningseffekter inte har beaktats. Redan detta indikerar att
sysselsättningseffekten kommer att bli långt mindre.<br />
<br />
En så här
darrig undersökning kan inte anses lämpa sig som grund för att sätta
sin politiska trovärdighet i pant. Lööf borde akta sig.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;"> Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Annie+L%F6%F6f" rel="tag">Annie Lööf</a>, <a href="http://bloggar.se/om/centerpartiet" rel="tag">centerpartiet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/l%F6nes%E4nkning" rel="tag">lönesänkning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/jobb" rel="tag">jobb</a>, <a href="http://bloggar.se/om/flyktingar" rel="tag">flyktingar</a>, <a href="http://bloggar.se/om/enkla+jobb" rel="tag">enkla jobb</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ekonomi" rel="tag">ekonomi</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span></div>
</div>
</div>
Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-35242743814242213482016-06-27T00:55:00.000+02:002016-06-27T00:55:49.640+02:00Boken "Vi och dom" ger nytt försvar för utilitarismen<b>Det stora moraliska problemet är inte hur vi ska behandla vår nästa utan hur vår egen ingrupp ska agera mot andra grupper. Här skiljer sig olika "stammar" sig från varandra. Därför behövs en övergripande moral menar professor Greene på Harvard som genom experiment kommit fram till är utilitarismen.</b><br />
<br />
<b>Joshua Greene</b> är en psykologiprofessor på Harvard i fyrtioårsåldern som forskar om hur man med hjälp av de senaste rönen inom neurovetenskap och kognitiv teknik kan kasta ljus över hur människan fattar moraliska beslut. Nu har han utkommit med en intressant bok med titeln <i>Moral tribes. Emotion, reason, and the gap between us and them</i> (2014, sv övers <i>Vi och dom</i>, Fri Tanke, 432 s).<br />
<br />
Greene ser världen uppdelad i två moraliska problemstrukturer: Det klassiska samarbetsproblemet mellan individen och den närmaste omgivningen "stammen" och det större samverkansproblemet mellan olika stammar med olika övergripande moraluppfattningar eller ideologier. Det första problemet brukar kallas "Fångens dilemma" men Greene vill analysera denna typ av moral som en metod att undvika "Allmänningens tragedi". Mänskligheten har relativt väl med hjälp av (medfödda?) moraliska intuitioner lyckat samarbeta inom den snävare kretsen genom att hålla tillbaka egoistiska tendenser. (Någon referens till <b>Ernst Fehr</b>s senare <a href="http://danne-nordling.blogspot.fr/2008/09/barnen-r-socialister-som-gynnar.html" target="_blank">experiment</a> där detta ges en betydligt mer nyanserad framtoning ger han inte, redovisat 2008.)<br />
<br />
För Greene är huvudproblemet samverkan på makroplanet. Varje stam håller sig med en egen syn på vad som är sunt förnuft i moraliska frågor. Därför kan man tala om "tragedin för sunda förnuftets moral". För att komma runt denna tragedi måste man släppa det automatiska moraltänkandet och gå över till "manuellt läge" (analogi med digitalkameror). Här inträder en teoretisk förnuftsprocess där de givna moraliska intuitionerna måste undertryckas. På detta sätt kan en "metamoral" utmejslas för relationer Vi kontra Dem. Denna övergripande moral brukar, med en enligt Greene "hemsk term", kallas utilitarism.<br />
<br />
Problemet med utilitarismen är att en hel del av de moralproblem som brukar diskuteras ges en rekommendation som är starkt kontraintuitiv. En för Greene viktig problemställning formulerades av filosofen <b>Judith Jarvis Thomson</b> i uppsatsen Spårvagnsproblemet (<i>The trolley problem</i>). Ska man lägga om en växel för att hindra att den skenande vagnen dödar tre arbetare och istället bara dödar en? Ska man knuffa ner "Fatman" från en gångbro så att han visserligen dödas men räddar livet på tre andra genom att få stopp på den skenande vagnen? Greene har utvecklat en rad varianter och utsatt försökspersoner för dessa dilemman i ganska konkreta experiment.<br />
<br />
Experimenten tyder på att allmänheten i avsevärd utsträckning är beredd att resonera i utilitaristiska termer och släppa sin motvilja mot en del av utilitarismens rysligheter. Men betyder detta mer än att utilitarismen i vissa fall kan ge vägledning för moraliska beslut.? Skulle utilitarismen som generell princip - att göra folk så lyckliga som möjligt - därmed ha rättfärdigats? Jag tror inte det och kan inte se att Greene kommit runt problemet att i oträngt mål offra vissa personers lycka till förmån för andras.<br />
<br />
<b>John Rawls</b> med sin bok <i>En teori om rättvisa</i> (1971) riktade kraftfull kritik mot utilitarismen. Denna avvisar Greene på som jag ser det felaktiga grunder. Han uppehåller sig flera gånger vid Rawls' argument att ett utilitaristiskt samhälle skulle kunna leda till att en del av medborgarna hölls som slavar för att öka den totala lyckan. Detta verkar Greene anse vara fel <i>a priori</i>. Om man generaliserar detta kan man dock finna att någonstans på vägen mellan tvångsvisa organtransplantationer och lättare tvångsarbete i form av hård beskattning finns ett allvarligt problem. Genom att reducera vissa människors lycka kan en stor lyckoökning för andra åstadkommas med ett utilitaristiskt resonemang. Hur det ser ut i praktiken beror på omständigheterna. Spårvagnsproblemet döljer detta genom att den minsta negativa lyckan är given på förhand och optimeringen gäller enbart den motsatta tendensen. (En måste dö och 0-2 kan räddas).<br />
<br />
Ett klassiskt exempel på vart utilitarismen kan leda är det s k gladiatorproblemet. En handfull personer berövades livet för att säg 50 000 personer skulle få en förhöjning av lyckokänslan i det gamla Rom. Den kalkylen kan inte avvisas <i>a priori</i> från utilitaristisk utgångspunkt.<br />
<br />
Därför har Rawls nästan rätt och Greene ganska mycket fel. Utilitarismen som princip är inte att lita på. Enskilda individer kan råka ordentligt illa ut. Det behövs garantier för en lägsta nivå (men knappast en ambition att <i>maximera</i> denna nivå). Det är också vad experiment gjorda av <b>Frohlic</b>h och <b>Oppenheimer</b> visat vara den fördelningsprincip som studenter väljer bakom "okunnighetens slöja". Greene tycks inte vara bekant med dessa experiment av litteraturlistan att döma. Hans ambitioner att rättfärdiga en relativt långtgående inkomstutjämning med hjälp av sin psykologiska rehabilitering av utilitarismen ser inte ut att ha lyckats.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/utilitarism" rel="tag">utilitarism</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Joshua+Greene" rel="tag">Joshua Greene</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Vi+och+dom" rel="tag">Vi och dom</a>, <a href="http://bloggar.se/om/psykologi" rel="tag">psykologi</a>, <a href="http://bloggar.se/om/utj%E4mning" rel="tag">utjämning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/moralfilosofi" rel="tag">moralfilosofi</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Rawls" rel="tag">Rawls</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/filosofi" rel="tag">filosofi</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span><br />
<br />
<br />Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-13739886673950929162016-06-15T18:55:00.002+02:002016-06-15T18:55:37.270+02:00Omfördelningsprinciper i utilitaristisk belysning<b>Ska vi maximera lyckan med beaktande av att omfördelning försämrar incitamenten i produktionen eller ska vi maximera de sämst ställdas lycka? Räcker det inte med en trygghetsnivå som när den tillgodosetts tillåter folk att tjäna pengar?</b><br />
<br />
Utilitarismen som filosofiskt system har under senare tid minskat i betydelse. Men 2014 utkom en bok av den amerikanske psykologiprofessorn vid Harvard <b>Joshua Greene</b> med titeln <i>Moral tribes. Emotion, reason, and the gap between us and them</i> (sv övers <i>Vi och dom</i>, Fri tanke, 432 s) som går i motsatt riktning. Författaren argumenterar med hjälp av olika spårvagnsexempel och forskning kring folks reaktioner inför dessa för utilitarismen som övergripande moralisk princip. <br />
<br />
Joshua Greene diskuterar i slutet av boken utilitarismen mer principiellt och tar upp John Rawls' kritik och kontroversen mellan denne och John Harsyani. Jag skall inte här gå in på några doktrinhistoriska aspekter utan vill diskutera mer renodlat utifrån de fyra omfördelningsprinciper som kan urskiljas från debatten. För detta ändamål presenterar jag fem stiliserade fördelningar av "lycka" (ej inkomster) där den första fördelningen utgörs av det oreglerade utgångsläget.<br />
<br />
Vad det handlar om är att närmare analysera de tre alternativ till den "naiva" utilitaristiska omfördelningen som diskuterats av Harsyani, Rawls och anhängarna till ett trygghetsgolv. Länge fördes en steril debatt om hur en (statisk) omfördelning från de rika till de fattiga skulle öka lyckosumman i samhället genom att marginalnyttan (för lycka) var högre för de fattiga än för de rika. Men både Harsanyi och Rawls ifrågasatte att en naiv omfördelning skulle lämna inverkan på lyckosumman opåverkad genom att en lika hög lyckonivå för alla skulle försämra incitamentsstrukturen så att tillgången till resurser som kunde omfördelas skulle minska.<br />
<br />
Jag delar upp invånarna i tre grupper: <b>rika</b>, <b>medelklas</b>s och <b>fattiga</b> samt anger summan av lycka längst till höger.<br />
<br />
Ingen omfördeln: . . . 40 . . . 20 . . . 2 . . . <b>62</b><br />
<br />
Naiv utilitarism: . . . . 5 . . . . 5 . . . .5 . . . <b>15</b><br />
<br />
Vi ser här hur de fattiga kan föras upp från 2 till 5 i lyckonivå till priset av att produktionen totalt sjunker katastrofalt och därför inte räcker till någon högre nivå för någon i samhället. Det finns väl också de som vill hävda att de fattiga riskerar att bli ännu fattigare när man inför likalön och nivellering för alla.<br />
<br />
<b>John Harsanyi</b> hade som utgångspunkt, om jag förstått honom rätt, att maximera den förväntade lyckosumman under restriktionen att alltför stor omfördelning påverkar produktionen negativt. Min ungefärliga bedömning blir då en lyckofördelning enligt nedanstående:<br />
<br />
Harsanyi . . . . . . 35 . . . . 25 . . . 6 . . . <b>66</b><br />
<br />
Vitsen med denna fördelning är att de fattiga både har intresse att välja denna modell utifrån sin nuvarande nivå (2) och utifrån en tänkbar total utjämning som skulle ge 5 istället för 6 i lyckonivå med Harsyani. Samtidigt är sannolikheten för en högre lyckonivå för vem som helst större eftersom det förväntade värdet för summan är 66 istället för 62 (eller 15). Om förväntade värdet är ett rationellt beslutskriterium borde man alltså välja Harsanyi.<br />
<br />
Några år efter Harsyani kom emellertid <b>John Rawls</b> med en helt reviderad variant. Att maximera förväntat värde när man väljer tänkbara lyckofördelningar är riskabelt, menade Rawls. Man kan ju råka att hamna bland de sämst ställda och få ett ganska dåligt utfall. Det rationella är enligt Rawls att tillämpa en beslutsprincip som kallas maximin: Det gäller att välja den fördelning där det sämsta utfallet ändå blir så bra som möjligt. Därför borde omfördelningen inriktas på de fattigaste som ska föras uppåt även om det ger en totalt sett sämre lyckosumma:<br />
<br />
Rawls . . . . . 30 . . . . 20 . . . 10 . . .<b> 60</b><br />
<br />
Omfördelningen ska drivas så långt att ytterligare omfördelning påverkar summan av lycka så mycket negativt att den inte räcker för att höja de sämst ställdas nivå ytterligare. Jag går inte in på Rawls' och Harsyanis diskussioner om hur man väljer opartiskt mellan olika fördelningsprinciper och sannolikheten för olika utfall. Den väsentliga frågan är hur folk kan tänkas välja fördelningsmodell där deras egenintresse är opartiskt. Ett exempel är hur man ska dela en tårta - den som skär upp bitarna får välja sist. Är det då så att man vill ha maximal utdelning om man kommer att höra till de sämst ställda? Eller kan man nöja sig med en trygghetsgaranti i utbyte mot chansen att få en god utdelning om man istället kommer att höra till dem som lyckas bra? En illustration:<br />
<br />
Trygghetsgolv 37 . . . 20 . . . 7 . . . <b>64</b><br />
<br />
Hur folk väljer är i slutändan en empirisk fråga. Rawls ville inte diskutera hur valet mellan trygghetsgolv och maximalt minsta utfall. Men enligt experiment utförda av <b>Frohlish</b> och <b>Oppenheimer</b> (1992) kommer folk inte att välja Rawls' utjämningsprincip (differensprincipen) utan de föredrar istället ett trygghetsgolv (när de inte vet hur duktiga de är, <a href="http://danne-nordling.blogspot.fr/2012/03/rawls-ar-inte-sa-radikalt-egalitar-som.html" target="_blank">blart mars 2012</a>).<br />
<br />
Moraliskt sett förefaller det också rimligt att den som inte lyckas så bra i samhället inte bör kräva så stora bidrag som bara är möjligt från sina medmänniskor. Har man en sådan inställning finns det alltid frivilliga försäkringar som i de flesta fall kan bekosta de olyckor och påfrestningar som man kan råka ut för. Sjukpenningförsäkringen är ett exempel.<br />
<br />
Joshua Greene har däremot inte lyckats analysera utilitarismen så ingående att han kan dra några egentliga slutsatser om hur ekonomisk omfördelning borde bedrivas trots att detta varit en central fråga för utilitarismen i mer än 100 år.<br />
<br />
Rawls' teori, <a href="http://danne-nordling.blogspot.fr/2005/10/rawls-princip-fr-inkomstutjmning_05.html" target="_blank">blart 2005</a> <br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/utilitarism" rel="tag">utilitarism</a>, <a href="http://bloggar.se/om/omf%F6rdelning" rel="tag">omfördelning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/utj%E4mning" rel="tag">utjämning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Rawls" rel="tag">Rawls</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Harsyani" rel="tag">Harsyani</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Joshua+Greene" rel="tag">Joshua Greene</a>, <a href="http://bloggar.se/om/skattepolitik" rel="tag">skattepolitik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/filosofi" rel="tag">filosofi</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span> <br />
<br />
<br />Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-37538343645180301182016-06-11T22:30:00.003+02:002016-06-11T22:30:44.192+02:00Regeringskriserna 2018<b>Om alliansen blir mindre än de rödgröna tvingas en koalition mellan alliansen och de rödgröna fram med Kinberg Batras besked idag. Om alliansen blir större kommer antingen Kinberg Batra att leda en sådan koalition eller också blir det en alliansregering som tolereras av Löfven men som regerar med hoppande majoriteter</b>.<br />
<br />
<b>Anna Kinberg Batra</b> gav besked om vad som händer efter valet 2018 i
Ekots lördagsintervju <a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/731530?programid=3071" target="_blank">11/6-16</a>.<br />
<br />
(1) Om de rödgröna blir större kommer AKB att
rösta nej till <b>Stefan Löfven</b> som statsminister. Vad som inte framgick
var vad som skulle hända om också SD röstade nej. Då kan Löfven inte bli
statsminister och talmannen får fråga AKB om hon vill bilda regering.<br />
<br />
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}" id="js_49">
Om SD lägger ner rösterna i denna omröstning och de rödgröna röstar nej
till AKB blir inte heller hon statsminister. Frågan går då tillbaka
till Löfven. Han måste då försöka få stöd från andra sidan blockgränsen -
antingen genom att splittra alliansen eller genom att sparka ut MP,
bryta med de fd kommunisterna och gå i koalition med alliansens fyra
partier. (En samlingsregering som AKB ett kort ögonblick kallade detta
alternativ.)<br />
<br />
Vi fick inte reda på hur AKB egentligen ställde sig
till en bred koalition över blockgränsen, som en opinionsundersökning är
vad dubbelt så många väljare önskar sig jämfört med passivt stöd från
SD. Intervjuaren var inte på bettet.<br />
<br />
(2) Det andra alternativet
är att alliansen blir större än de rödgröna men utan egen majoritet.
Löfven kommer givetvis att rösta nej till AKB som statsminister efter
dagens besked från henne. Och AKB kommer givetvis också då att rösta nej
till Löfven. Det tredje budet går då till AKB igen som i så fall måste
söka stöd hos Socialdemokraterna. - Resonemanget förutsätter att SD
röstar nej till AKB.<br />
<br />
Men om alliansen får relativ majoritet och
SD lägger ner sina röster blir AKB statsminister redan i första
talmansvändan. Då ställs saken på sin spets när den nya
alliansregeringen ska lägga fram sin budget. Löfven har då att välja på
att samla V, S och MP bakom en gemensam budgetmotion som kan få stöd av
SD och utlösa regeringskris, eller att "släppa fram" alliansens budget
genom att man lägger fram separata budgetmotioner.<br />
<br />
Vad skulle Löfven
vinna på att framkalla en eventuell regeringskris i december 2018?
Skulle det kunna splittra alliansen? Eller skulle han kunna pressa
alliansen att lägga fram en halvsocialistisk budget under hotet av en
eventuell regeringskris? Vet han vad han vill? Är det inte enklare för
honom att låta alliansen regera med passivt stöd av SD? För inte vill
väl Löfven gå i koalition med hela alliansen om han inte är nödd och
tvungen?<br />
<br />
Ett mera informellt samarbete mellan alliansen och SD skulle kunna vara en möjlighet som inte faller under AKB:s kategoriska nej till närmare samarbete med SD. Att undvika vilt hoppande majoriteter för att kunna regera borde ligga i AKB:s intresse. Det behöver inte betyda mera än att man sonderar hur SD skulle ställa sig i oklara frågor så att det inte plötsligt blir ett nederlag i halvviktiga frågor. Budgetpropositionen får alliansen lita på att går igenom genom avsaknaden av en gemensam rödgrön budgetmotion.<br />
<span style="font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Kinberg+Batra" rel="tag">Kinberg Batra</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2018" rel="tag">val 2018</a>, <a href="http://bloggar.se/om/regeringskris" rel="tag">regeringskris</a>, <a href="http://bloggar.se/om/L%F6fven" rel="tag">Löfven</a>, <a href="http://bloggar.se/om/koalitionsregering" rel="tag">koalitionsregering</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span></div>
Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-88381350669006866852016-05-30T00:59:00.000+02:002016-05-30T00:59:21.481+02:00Socialistisk jämlikhet tynar bort?<b>Jämlikhet i betydelsen inkomstutjämning har både i Löfvens retorik och i partiprogrammen tonats ner till förmån för den borgerliga tolkningen "lika chanser".</b><br />
<br />
För snart ett år sedan uppmärksammade jag att Socialdemokraterna gjorde ett avgörande skifte i sin ideologi när <b>Stefan Löfven</b> inför Almedalen 2015 började tala om "utvecklingsmoral" och att alla ska satsa på att utveckla sin egen utvecklingspotential. Dessutom skulle löneskillnaderna i den offentliga sektorn öka (3 000 kr/mån i extra löneökning för lärarna). Min förmodan var dock att denna ideologiska omorientering inte skulle uppmärksammas i debatten (<a href="http://danne-nordling.blogspot.fr/2015/06/okad-jamlikhet-blir-nu-storre.html" target="_blank">bloggart 30/6-15</a>).<br />
<br />
Emellertid tycks Löfvens omorientering varit ett inslag i en mera allmän vandring bort från den socialistiska jämlikheten i den ideologiska debatten till förmån för den borgerliga inställningen att jämlikhet betyder lika möjligheter och chanser - inte lika ekonomiskt slutresultat. Detta framgår av en undersökning gjord av idéhistorikern fil dr <b>Per Sundgren</b> (tidigare kommunalpolitiker V). Den refereras i en debattartikel i <a href="http://www.dn.se/debatt/jamlikhet-har-forsvunnit-fran-partiernas-program/" target="_blank">DN 24/5-16</a> som bygger på en rapport från tankesmedjan Katalys, som leds av socialdemokraten <b>Daniel Suhonen</b> (<i>Partierna och jämlikheten</i>, <a href="http://static.katalys.org/uploads/report/pdf_color/25/katalys_no._28.pdf" target="_blank">pdf</a>). Här finns både en idéhistorisk översikt och statistik över hur ofta ordet jämlikhet förekommit i olika partiprogram.<br />
<br />
Socialdemokratins utveckling i korthet har gått från avskaffandet av den privata äganderätten med övergång till ett annat ekonomiskt system i början av 1900-talet till planmässig hushållning i efterkrigsprogrammet. Därefter betonas jämlikhet i betydelsen ekonomisk utjämning (särskilt 1968) samt ekonomisk demokrati. Ett undantag är partiprogrammet från 1960 som godtog inkomstskillnader baserade på arbetsinsats, yrkesskicklighet och initiativkraft. Denna formulering togs bort 1975.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxS-KE89H5tkZGh55nNblXLOVvzX922_5iXc0k7Wic1-VvBBMz8XSH6lHwP8ul8YMmRpy7ylggWS4-RcdwdV5WS44otIPwTRanpT-krIy-tLxnkxrgH3rdu1eFUCNL3O6Jya5E/s320/image.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxS-KE89H5tkZGh55nNblXLOVvzX922_5iXc0k7Wic1-VvBBMz8XSH6lHwP8ul8YMmRpy7ylggWS4-RcdwdV5WS44otIPwTRanpT-krIy-tLxnkxrgH3rdu1eFUCNL3O6Jya5E/s320/image.jpg" height="200" width="150" /></a></div>
I partiprogrammet från 2001 omnämns jämlikhet särskilt frekvent men nu i den allmänna betydelsen "välfärd". Mera specifikt sägs jämlikhet handla om ge alla samma möjligheter att bland annat ”fritt kunna göra sina egna olika val och utveckla sin egen identitet”. Redan här finns embryot till Löfvens utvecklingsmoral. Socialdemokratin har blivit borgerlig.<br />
<br />
Liknande gäller för Liberalerna och Centerpartiet. De mera inkomstutjämnande formuleringarna i partiprogrammen tunnas ur och ordet jämlikhet kommer att betyda lika chanser och möjligheter där initiativrikedom, kreativitet, ansvar och skapande förmåga legitimerar inkomstskillnader. Denna utveckling finns inte hos Allmänna Valmansförbundet/Högerpartiet/Moderaterna som redan från början avvisade inkomstutjämning och istället betonade nyss nämnda individuella egenskaper som lovvärda. En viss orientering till förmån för inkomstutjämning finns dock de senaste åren.<br />
<br />
Analysen borde kompletteras med en granskning av jämlikhet/inkomstutjämning mot bakgrund av vad man uppfattar som orsaken till inkomstskillnaderna ("klyftorna" som socialisterna uttrycker saken). Sundgren pekar på att utjämning inte var viktig efter förra sekelskiftet eftersom den rådande ordningen snart troddes skulle gå under. När revisionismen bidrog till uppfattningen att kapitalismen skulle bli obestämt varaktig blev utjämning av kapitalägarnas inkomster aktuell. På något sätt omvandlades denna strävan också till ett egalitärt sentiment som riktade sig mot andra höginkomsttagare. Detta fanns redan under (den andra) franska revolutionen och var sannolikt drivkraften hos <b>Karl Marx</b> innan han hade utformat sin teori om kapitalismens undergång.<br />
<br />
Jämlikhet och inkomstutjämning har dock kvar sin attraktionskraft hos vissa väljargrupper på vänsterkanten. En del bedömare gör även gällande att stöd också finns inom högerpopulistiska strömningar som växer sig allt starkare i Europa. Vänstern skulle då kunna få stöd från oväntat håll när identitetsfrågorna minskar i intresse.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/j%E4mlikhet" rel="tag">jämlikhet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/utj%E4mning" rel="tag">utjämning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/lika+chanser" rel="tag">lika chanser</a>, <a href="http://bloggar.se/om/L%F6fven" rel="tag">Löfven</a>, <a href="http://bloggar.se/om/inkomstskillnader" rel="tag">inkomstskillnader</a>, <a href="http://bloggar.se/om/socialdemokraterna" rel="tag">socialdemokraterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ekonomi" rel="tag">ekonomi</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span><br />
<br />Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-63614607728609247942016-04-21T02:57:00.000+02:002016-04-21T03:00:40.701+02:00Med löntagarfonder hade Sverige kunnat bli socialistiskt<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<b>Ny bok visar hur nära det var att Sverige hade bytt samhällssystem genom löntagarfonder av Meidnertyp genom en uppgörelse 1978. Jag vill komplettera med att peka på en ännu större fara i form av en snabb kompromiss redan 1975-76</b>. <br />
<br />
På onsdagen 20/4-16 presenterade <b>Lars Tobisson</b> sin nya bok om löntagarfondsdebattens historia, betitlad <i>Löntagarfonder Så nära men ändå inte</i> (<a href="http://www.dialogosforlag.se/bocker/samhallsfragor/lontagarfonder.html" target="_blank">Dialogos</a>). Den beskriver översiktligt beslutsprocessen från LO-kongressen 1971 till nedläggningen av de tandlösa fonderna 1991. Framställningen interfolieras med ett antal personporträtt, närmast karikatyrer, av några av aktörerna under frågans utveckling. <br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlC4xVXzYQ9ex9quFJVUSSnWe_gE-2NSz59IsTyBxnbiddl2WJJTHe8oXtSDAXDnzVoqYZYWXr6HJJHIJeHqhvtH6UYGKeQ25b1y_Xj2g4DmemSUYMSTXq4W7laj7lCmg0Z32g/s1600/IMG_1707.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlC4xVXzYQ9ex9quFJVUSSnWe_gE-2NSz59IsTyBxnbiddl2WJJTHe8oXtSDAXDnzVoqYZYWXr6HJJHIJeHqhvtH6UYGKeQ25b1y_Xj2g4DmemSUYMSTXq4W7laj7lCmg0Z32g/s320/IMG_1707.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b><span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Lars Tobisson</span></span></b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
I början hade fondförespråkarna vind i seglen, konstaterar författaren. Ändå var idéns upphovsman, <b>Rudolf Meidner</b>, skeptisk till huruvida det radikala förslaget verkligen skulle genomföras, menar författaren. Det kan enligt min mening ha visst fog för sig eftersom det ursprungligen lönepolitiskt motiverade förslaget kom att radikaliseras genom inflytande från Meidners medförfattare <b>Anna Hedborg</b>. Genom betoningen att det var makten det gällde säger elementär opinionsbildningskunskap att ett öppet socialiseringsförsök skulle bli ytterst vanskligt. Och mycket riktigt, förslaget uppbådade så småningom ett allt starkare motstånd från det initialt letargiska näringslivet, där det till och med fanns kollaboratörer som kunde tänka sig socialism med "individuell anknytning". Samtidigt blev partiet allt mer nervöst och började inse att löntagarfonder inte var någon valvinnare.<br />
<br />
<img alt="Löntagarfonder – så nära men ändå inte" border="0" class="" src="http://www.dialogosforlag.se/shop/thumbnails/shop/29929/art29/h8673/41128673-origpic-15813a.jpg_0_0_100_100_250_388_85.jpg" height="200" width="128" /><br />
Min hypotes, som Tobisson dock inte direkt anslöt sig till, är att det lönepolitiska elementet i förslaget hade kunnat bilda en bas för en kompromiss mellan SAF och LO och mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet (nuv Liberalerna). Den grundläggande motiveringen för fonderna var att den solidariska lönepolitiken ansågs leda till att extra stora vinster i de effektiva företagen genom att LO inte drev igenom extra stora löneökningar i dessa företag. Dessa vinster, som LO "avstått" till kapitalägarna borde på något sätt dras in till löntagarkollektivet. Jag skulle tro att en del anställda storföretagsledare var moraliskt känsliga för detta resonemang.<br />
<br />
En mer konspiratorisk "mygel-hypotes" som jag ibland umgåtts med går ut på att näringslivets (Industriförbundets) främste representant för löntagarfonder med individuella andelar, Grängeschefen <b>Erland Waldenström</b>, redan i förväg (implicit) gjort upp med Meidner om grundprinciperna i ett fondsystem. Det som återstod att kompromissa kring var graden av individuell anknytning. Tobisson nämner att både Meidner och Waldenström satt med i styrelserna för SNS och SEB. Dessutom hade Meidner några gånger 1974-75, innan första förslaget framlades i augusti 1975, antytt att en kompromiss var tänkbar där man kunde tänkas ha någon sorts individuella certifikat med en liten avkastning som en eftergift för opinionen.<br />
<br />
Så vitt jag kommer ihåg var omsvängningen till att betona maktfrågorna ett senkommet tillskott utöver lönepolitiken och syftet att "bryta den privata maktkoncentrationen". Om LO varit mer försiktig med detta sprängstoff hade det varit lättare att gå fram med det ursprungliga fondförslaget. Det hade blivit motståndarnas sak att leda i bevis att syftet med fonderna var socialistiskt. Och då hade man fått Industriförbundet mot sig eftersom <b>Axel Iveroth</b> tyckte att man allvarligt skulle pröva Meidners idéer (aug-75).<br />
<br />
Enligt mygel-hypotesen ovan skulle det inte ens ha funnits någon längre tid att driva detta motstånd. Om Vinstandelsgruppen i näringslivet, med Waldentröm som ordförande, hade kommit med sitt förslag under hösten 1975 skulle Socialdemokraterna ha kunnat ge klartecken till kompromissförhandlingar. Så blev dock inte fallet vilket Olof Palme ondgjorde sig över enligt partistyrelsens protokoll i slutet av 1975. Här gjorde jag en personlig insats genom att i ett flertal artiklar i dagspressen framhålla att Waldenströmgruppen nog inte skulle lägga fram ett "alternativ till Meidner". Detta var långtifrån beslutat och jag fick en reprimand från Iveroth ställd till <b>Curt Steffan Giesecke </b>(VD på SAF), som vi dock i samråd lämnade utan avseende. Därmed stängdes det första (och enklaste) fönstret till en kompromiss mellan LO och näringslivet.<br />
<br />
Slutligen är det intressant att notera att min tekniska kritik mot Meidners fondförslag först blankt avvisades av denne för att därefter övergå i argumentet att min kritik i lika mån träffade näringslivets förslag (som ännu inte existerade officiellt!). Den tekniska kritiken gick ut på att överföringen av aktier till fonderna skulle bygga på en värdering av aktierna till börskurs. Genom utspädningen av aktiekapitalet skulle aktiekurserna sjunka varvid ännu fler aktier skulle överföras osv. Slutresultatet skulle kunna bli en börskrasch. Meidner mildrade denna princip i sitt andra förslag genom att förorda substansvärdering av aktierna.<br />
<br />
Det skulle naturligtvis varit oförsvarligt om näringslivets vinstandelsgrupp hade lagt fram ett sådant förslag som skulle krascha börsen. Inte heller "obligatoriska, riktade fondemissioner" borde ha kunnat föreslås från näringslivets sida. Och så blev det inte heller. Efter många våndor lade Waldenström i maj 1975 fram ett förslag till frivilligt sparande i aktier för löntagarna.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/socialism" rel="tag">socialism</a>, <a href="http://bloggar.se/om/l%F6ntagarfonder" rel="tag">löntagarfonder</a>, <a href="http://bloggar.se/om/LO" rel="tag">LO</a>, <a href="http://bloggar.se/om/SAF" rel="tag">SAF</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Meidner" rel="tag">Meidner</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Waldenstr%F6m" rel="tag">Waldenström</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Palme" rel="tag">Palme</a>, <a href="http://bloggar.se/om/socialdemokraterna" rel="tag">socialdemokraterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/kompromiss" rel="tag">kompromiss</a>, <a href="http://bloggar.se/om/fondsocialism" rel="tag">fondsocialism</a>, <a href="http://bloggar.se/om/l%F6nepolitik" rel="tag">lönepolitik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/%F6vervinster" rel="tag">övervinster</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span>Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-73796745507411581042016-04-05T01:28:00.000+02:002016-04-05T01:28:16.611+02:00Nu kan det bli bankkris?<b>Staten måste gå in med nytryckta pengar för att rädda bankerna, oavsett vad man kallar stödet. Det är fel som SvD skriver att det är skattebetalarna som måste stå för pengarna. Men blir det verkligen kris?</b><br />
<br />
Nu kraxar olyckskorparna i SvD:s Näringsliv igen. Det är på måndagen krönikören <b>Andreas Cervenka</b> som den här gången skriver en nyhetsartikel (<a href="http://www.svd.se/tungt-kreditinstitut-ger-andersson-ratt" target="_blank">SvD 24/4-16</a>) om vilka stödinstitutioner som finns för bankerna. En sådan redogörelse är naturligtvis mer oroande än hans tidigare metaforkryddade krönikor som i svepande ordalag pekat på att allt snart kan gå åt helvete i "la-la-landet Sverige". Bakgrunden är följande:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<br />
"När finansminister Magdalena Andersson och Vänsterpartiets Ulla
Andersson häromdagen aviserade planerna på en ny bankskatt hänvisade de
bland annat till att bankerna lever under skydd från staten om det blir
kris, så kallad implicit garanti. Det fick Bankföreningen att gå i
taket."</blockquote>
<br />
Bankföreningen anser att det nya krishanteringsdirektivet, som gäller sedan 1 februari, förutsätter att bankerna ska stå på egna ben vid en kris. Det är tydligen de stora långivarna (ej insättarna) till bankerna som saken gäller:<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Grundtanken är att aktieägarna och de som lånat ut pengar till banker
ska ta förlusterna vid kriser. Därmed ska staten slippa gå in med
pengar. Långivare får skriva ned sina skulder eller omvandla dem till
aktier, så kallad bail-in."</blockquote>
<br />
Men Cervenka, som har en kritisk inställning till aktieägarna och de stora långivarna, är snabb med att understryka att staten och skattebetalarna visst kan komma att gå in med stöd för att rädda dessa två moraliskt tvivelaktiga grupper från förluster. Det finns nämligen en klausul i EU-lagstiftningen som medger för stater att gå in med förebyggande stöd om det finns risk för "allvarlig finansiell störning".<br />
<br />
Ovanpå detta finns också den s k stabilitetsfonden, som innehåller drygt 40 mdr kr, samt numera också en s k resolutionsreserv finansierad av bankerna. Som jag skrivit tidigare (<a href="http://danne-nordling.blogspot.se/2012/06/eus-dimrida-att-bankerna-ska-radda.html" target="_blank">jun-12</a>) är detta dimridåer. Bankerna kan inte sätta in pengar för att spara dem till en ev kris. Det är staten som får stå för pengarna i kristider genom att skapa dem ("trycka pengar"). Men Cervenka är noga med att skriva att det är "skattebetalarna" som står för stödet till bankerna. Vi får en bild av att skatterna ska höjas för att rädda de tvivelaktiga kapitalisterna. Formellt stöd får han från han från Standard & Poor's:<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Enligt S&P är det en medveten tanke från politiskt håll att det
redan finns pengar avsatta som kan användas för bankräddningar. Då
behöver inte politikerna gå till skattebetalarna och be om "mer" pengar
vid en eventuell kris."</blockquote>
<br />
Som vanligt framhåller Cervenka också att föreställningen att staten ska "rädda bankerna" innebär en "implicit garant" som skulle ha uppgått till 26 mdr kr per år sedan 1998 i stöd till bankerna genom att de kunnat låna till lägre räntor.<br />
<br />
Utgångspunkten för hela artikeln är att det kan bli en bankkris (när som helst?). Det hade varit mer intressant att få del av ett scenario som orsakar bankkrisen. Men det ledet är kanske numera så självklart att man kan hoppa över det. Men hur räddningsoperationerna skulle sättas in hade ändå varit intressant att få belyst. Hur mycket räcker 40 miljarder till?<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/bankkris" rel="tag">bankkris</a>, <a href="http://bloggar.se/om/bostadsl%E5nekris" rel="tag">bostadslånekris</a>, <a href="http://bloggar.se/om/bankr%E4ddning" rel="tag">bankräddning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/stabiliseringspolitik" rel="tag">stabiliseringspolitik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/nationalekonomi" rel="tag">nationalekonomi</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ekonomi" rel="tag">ekonomi</a>, <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span><br />
<br />Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-10727300.post-16367558086908795492016-02-28T20:56:00.000+01:002016-02-28T20:56:58.076+01:00Konspirationsteorierna för mordet på Palme borde avföras från debatten<br />
<div class="clearfix _5va3">
<div class="clearfix _42ef">
<div class="_5va4">
<div>
<div class="_6a _5u5j">
<div class="_6a _5u5j _6b">
<div class="">
<div class="_5pcp">
<b><span role="presentation">Det går inte att konstruera en konspirationsteori om man måste beakta de faktiska omständigheterna: mordet skulle då ha skett i den "gyllene triangeln". Och något telefonsamtal att avbeställa livvakterna förekom aldrig.</span></b></div>
<div class="_5pcp">
<span role="presentation"><br /></span><div class="_6a _43_1 _4f-9 _nws" id="u_0_y">
<div class="_6a uiPopover" id="u_0_z">
<a class="_42ft _4jy0 _55pi _5vto _55_p _2agf _p _1zg8 _4jy3 _517h _51sy _59pe" data-hover="tooltip" data-tooltip-alignh="right" data-tooltip-content="Offentligt" href="https://www.facebook.com/danne.nordling/posts/10154019600319189#" id="u_0_10" rel="toggle" role="button" style="max-width: 26px;"><span class="_55pe" style="max-width: 12px;"></span></a></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
<div class="_1dwg">
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}" id="js_3">
Hur
skulle en stor organisation eller utländsk säkerhetstjänst ha gått
tillväga för att mörda Olof Palme för 30 år sedan idag 28/2? Bilden visar
Västerlånggatan 31 (där Palme bodde) fotograferad från mynningen av Sven
Vintappares gränd i Gamla Stan.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a class="_4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10154019588274189&set=a.10150727762479189.424099.596734188&type=3" rel="theater" style="margin-left: auto; margin-right: auto; width: 295px;"><img alt="Danne Nordlings foto." class="scaledImageFitHeight img" height="394" src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/hphotos-xlp1/v/t1.0-0/p296x100/12729221_10154019588274189_1339649424996340816_n.jpg?oh=148ebcc18b9da4ee4efd81eda916cb20&oe=576277AD" style="left: 0px;" width="296" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Palmes bostad på Västerlånggatan</span></b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
När Palme gick ut från dörren
och svängde till höger för att gå till jobbet hade det varit generande
enkelt att skjuta honom inifrån gränden på 15 meters håll. Om mördaren
tvivlade på sin träffsäkerhet hade han kunnat gå ut ur gränden och med
några få steg kommit upp bakom Palme precis som på Sveavägen.<br />
<br />
Efter att ha skjutit skulle mördaren lätt kunnat ha återvänt till
Vintappargränden och efter 25 meter kunnat svänga in på en kort
tvärgränd och sedan via en parallellgränd komma ner till Stora Nygatan
och försvinna.<br />
<br />
Men hade inte säkerhetsvakterna börjat skjuta?
Nej, en enkel kartläggning av Palmes vanor hade visat att han inte
åtföljdes av säkerhetsvakter när han gick till jobbet. Han kunde ha
skjutits var som helst inom "den gyllene triangeln"
(bostaden-riksdagshuset-regeringskansliet), vilket dessutom var känt
inom en inte alltför snäv krets.<br />
<br />
Därför borde vi aldrig ha satt
någon tilltro till alla de teorier om en väl förberedd konspiration med
inslag av walkie-talkie-män, telefonavlyssning, skuggningar och i förväg
utplacerade presumtiva mördare för att kunna slå till en av de
sällsynta kvällar då Palme lämnade bostaden. En sådan teori måste
dessutom förklara hur man vågade slå till när Palme normalt skulle ha
följts av livvakter.<br />
<br />
Att Palme skulle ha avsagt sig
livvaktsskyddet just denna fredagskväll borde inte behöva diskuteras mot
bakgrund av vad jag skrev inledningsvis.Det var ingenting som man
behövde invänta. Härtill kommer att han inte ens gjort någon avsägelse.
Det var först när han kom hem som han fick veta att ett biobesök
planerades. När detta var bestämt borde Palme ha ringt till
livvaktstjänsten och begärt skydd till ca 20:30 när han skulle ge sig av
till bion. Någon improviserad planering initierad på
fredagseftermiddagen i Säpo-kretsar, som<b> Leif GW Persson</b> framställer
saken i TV-serien <i>'En pilgrims död'</i>, hade inte varit möjlig.<br />
<br />
Slutsatsen blir att det inte kunde ha varit fråga om ett långt i förväg
planerat mord. Den enda möjligheten (om Palme inte stämt träff med
mördaren som <b>Gunnar Wall</b> föreslår) är då att mordet var improviserat.
Mördaren såg Palme gå in på Grand och visste då att han hade nästan två
timmar på sig att skaffa fram ett vapen. Det kan ha varit <b>Christer
Pettersson</b> som brukade hålla till kring Grand. Men det kan också ha
varit aktiespekulanten <b>Krister Andersson</b>, som hade licens på en S&W
Magnum och bodde i närheten. Han hade inget alibi och anses ha förlorat
pengar på att Palme fördubblade omsättningsskatten på aktier vid
regeringssammanträdet föregående dag. Vittnesuppgifterna pekar dock på
CP.<br />
<br />
Den fråga som borde besvaras är varför polisen inte
omedelbart inriktade spaningarna efter en ensam gärningsman så fort man
visste hur annorlunda ett organiserat mord skulle ha gått till.<br />
<br />
Artikel <a href="http://danne-nordling.blogspot.se/2015/02/kan-palme-ha-skuggats-fran-hemmet.html" target="_blank">feb 215</a><br />
Andra <a href="http://danne-nordling.blogspot.se/search?q=palme" target="_blank">bloggartiklar</a> om Palme <br />
<br />
<span style="font-size: x-small;"> Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Olof+Palme" rel="tag">Olof Palme</a>, <a href="http://bloggar.se/om/palme" rel="tag">palme</a>, <a href="http://bloggar.se/om/palmemordet" rel="tag">palmemordet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Christer+Petterson" rel="tag">Christer Petterson</a>, <a href="http://bloggar.se/om/improviserat+mord" rel="tag">improviserat mord</a>, <a href="http://bloggar.se/om/polisen" rel="tag">polisen</a> på <a href="http://intressant.se/">intressant.se</a></span></div>
</div>
Danne Nordlinghttp://www.blogger.com/profile/07664806497964077351noreply@blogger.com3