torsdag, april 17, 2008

Ledande vänsterekonom stöder regeringens politik

Ett avskaffande av värnskatten kan ge tillbaka pengarna. Hushållstjänster ökar effektiviteten. Arbetsrätten kan försvåra för nytillträdande. A-kassan bör avtrappas över tiden. Höga ingångslöner är ett hinder, det behövs lärlingsutbildning. Men inflationsmålet borde höjas till 3 procent. Ett högt skattetryck ger sämre sysselsättning.

Bertil Holmlund är professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet och den ledande arbetsmarknadsforskaren i Sverige.. Han intervjuas i tidskriften Sunt Förnuft (utges av Skattebetalarna; ladda pdf). Holmlund är positiv till att avskaffa värnskatten men vill kompensera detta med att ha kvar den gamla fastighetsskatten som eventuellt skulle höjas:
"Ett avskaffande av värnskatten är statsfinansiellt ganska billigt. Jag tycker att det är en bra åtgärd, men jag skulle gärna kombinera det med andra åtgärder för att få en fördelningsprofil som är rimlig. . . Det behövs inte särskilt stor känslighet för att man ska få tillbaka pengarna helt."
Han är också positiv till skatteavdraget för hushållsnära tjänster:
"Forskningen visar att man kan få effektivitetsförbättringar om man minskar skattekilarna. Det vill säga att med skattade pengar betala privat för ett arbete som sedan i sin tur ska beskattas. Jag tror också att skatteavdraget har en viss sysselsättningseffekt förutsatt att systemet är utformat på ett enkelt sätt."
Holmlund är också tilltalad av regeringens nystartsjobb. Det gäller att ge stöd till vissa svåranställda grupper:
"Det handlar mest om att regeringen vill försöka få grupper i arbete som varit långt bort från arbetsmarknaden. Det gäller i synnerhet långtidsarbetslösa. Jag tycker att det finns ett fördelningspolitiskt argument för att man ska ha den här sortens stöd."
Men arbetsrätten kan försvåra för vissa grupper:
"Det är klart att om arbetsrätten är väldigt sträng så tenderar den att försvåra för vissa grupper att komma i jobb. De som i första hand kommer i kläm är de som är nya på arbetsmarknaden, nämligen ungdomar. Det har vi empiriskt stöd för."
Holmlund är litet inlindat också för att a-kassan reformeras:
"Den optimala politiken måste beakta försäkringsargumentet och väga det mot de negativa incitamentseffekter som vi har relativt goda skäl att anta att a-kassan har. En optimal utformning bör innebära att det sker en avtrappning över tiden när det gäller ersättningsnivåerna. Det finns ganska goda argument för det."
Men regeringen tog till för mycket när den höjde avgifterna till a-kassan eftersom så många lämnat den. Internationellt sett är 80 procents ersättning fortfarande generös, menar Holmlund. Om höga ingångslöner för ungdomar säger han också att det finns andra orsaker till den höga ungdomsarbetslösheten:
"Det kan ha med utbildningssystemet att göra och även lagstiftningen om anställningsskydd spelar en roll. Det är ändå anmärkningsvärt att vi har en så hög ungdomsarbetslöshet jämfört med de flesta andra länder. Det ser inte bra ut."
Holmlund rekommenderar lärlingsutbildning. Han tycker också att inflationsmålet skulle försiktigt kunna höjas till 3 eller kanske 4 procent:
"Jag tror att 3 procent är bättre, då det smörjer ekonomin och gör det lättare att uppnå relativa löneförändringar. Men ska man ändra inflationsmålet ska man göra det under ordnade former."
Holmlund vill tro att en del av sysselsättningsökningen kan hänföras till reformer. En stor del av ökningen skulle ha kommit i alla fall genom den goda konjunkturen.

Berti Holmlund gillar en stor välfärdsstat och har inget problem med ett högt skattetryck. Det är nog detta som gör att han inte kan betraktas som liberal. Men han är ändå beredd att erkänna att ett högt skattetryck ger sämre sysselsättning:
"Men det finns en del forskning som tyder på att ett högt skattetryck, och då framför allt hög skatt på arbete, kan ha negativa effekter på sysselsättningen och ger en lite högre arbetslöshet. Det finns ett hyggligt antal studier som pekar i den riktningen."
Rimligtvis betyder det också att produktionen och välståndet blir litet lägre än med lågt skattetryck. Men tydligen uppvägs detta i hans ögon av det välfärdsfördelande tvång som en stor offentlig sektor innebär.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

2 Comments:

At 17 april, 2008 21:06, Blogger Per-Olof Persson said...

Priset på arbetskraften

Ett högre inflationsmål kan ge en högre sysselsättning under förutsättning att fackföreningarna accepterar reallönesänkningar. Lönekostnaderna sjunker i förhållande till försäljningsintäkterna. I verkligheten är det konsumenternas subjektiva värdering av konsumtionsvarorna som sätter priset på arbetskraften.

Lagen om avtagande marginalnytta säger att konsumenternas marginalnytta, nyttan av den sist inköpta enheten av en vara, sätter priset på alla enheter av en vara. Människor gör således en subjektiv värdering (föränderlig, ej matematiskt mätbar) av konsumtionsvarorna. Människor måste också göra en subjektiv värdering av pengarna. Om människor får tag på mer pengar så sjunker pengarnas värde (människor har möjligheten att bjuda upp priserna).

Människors subjektiva värdering av konsumtionsvarorna och av pengarna, skapar företagens försäljningsintäkter. Företagens kostnader anpassas till företagens försäljningsintäkter. Även lönekostnaderna anpassas således till intäkterna. Om konsumenterna värderar en vara eller tjänst högt, blir priset högre på denna vara eller tjänst. Den anställde tenderar att få en lön i förhållande till de intäkter den anställde skapar åt företaget. Konkurrensen om arbetskraften tenderar att ge en riktig lönesättning i förhållande till intäkterna.


Konjunktursvängningar

Nackdelen med ett högre inflationsmål är att konjunktursvängningarna blir kraftigare. En konjunkturuppgång beror på att bankerna ökar sin utlåning. Bankerna skapar nya pengar som sätts in på människors bankkonton. Eftersom det tar tid innan priserna stiger, kan producenterna inte avgöra om den stigande efterfrågan på produkter beror på reala faktorer eller på att penningmängden ökar.

En real faktor är Say´s lag som i verkligheten lyder "produktionen skapar efterfrågan i ekonomin". I en ekonomi med byteshandel måste produktionen bytas mot någon annans produktion. I en penningekonomi ersätts produktionen med en inkomst i pengar och pengarna bytas mot någon annans produktion. När produktionen ökar i ekonomin ökar också efterfrågan på någon annans produktion.

 
At 18 april, 2008 10:22, Anonymous Anonym said...

Det är nu inte bara Holmlund som etiketterat sig socialdemokrat men tänkt borgerligt.
Assar Lindbeck och Klas Eklund kan nämnas.

Låt mig bara kommentera en av de synpunkter han för fram och som han finner svårt att förklara.

Det rör sig om att ungdomar har så svårt ta sig in på dagens arbetsmarknad. Ja, förklaringen är rätt enkel,man övergav abrupt ett normalt, självskrivet differentierat skolsystem.

Följden blev att bortåt 20 procent av de elever som lämnade grundskolan var funktionella analfabeter och att de saknade förmåga gå vidare, som det var tänkt, till gymnasiet.

Dessutom hamnade de inte bara i diverse asociala beteenden utan måste också förtidspensioneras.

Det är ju bra att Holmlund sätter sin förhoppning till den lärlingsutbildning som ska ersätta de totalt misslyckade individuella programmen.
Men ungdomarna behöver mycken annan hjälp. Dit hör inte minst en hjälp tilll självhjälp.
Per Fredö

 

Skicka en kommentar

<< Home