Räntan sänks 0,5 procent men mer behövs
Vid en samordnad aktion över hela världen sänkte centralbankerna räntan med en halv procentenhet. I Sverige gick den ned från 4,75 till 4,25 procent. I USA är den nu 1,5 procent. Börsfallet på 5 procent stoppades och återtogs.
Detta är svaret på kraven att något ytterligare måste göras i en samfälld aktion. Riksbanken har därmed naturligtvis inte erkänt sitt misstag att höja räntan i juli och september. Den intressanta frågan är huruvida dagens sänkning egentligen bara är en tidigareläggning av tillrättaläggningen av de tidigare misstagen från Riksbankens sida. Eller kan vi vänta att Riksbanken gör isolerade sänkningar under resten av året? Räntan i Sverige borde inte vara högre än 3,75 procent idag.
Eftersom inga gemensamma och mera genomgripande åtgärder vidtagits mot finanskrisen kan vi vänta fler samfällda räntesänkningar framöver. Problemet är bara att räntesänkningar kan ses som en ersättning för trovärdiga garantier gentemot bankerna så att de inte fortsätter att driva in lån eller stoppa förnyelsen av lån till de mindre företagen. Dessa tendenser finns redan och var orsaken till att ca 50 000 företag i onödan gick i konkurs i början av 1990-talet.
Andra bloggar om: räntan, penningpolitik, finanskris, bankgaranti, kreditkris, Riksbanken, stabilisering, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 14:38
6 comments
6 Comments:
Trovärdiga garantier gentemot bankerna fungerar om de dåliga lånen inte är så omfattande och det är de nog inte omfattande i Sverige. Men om det skulle finns dåliga lån på exempelvis 1000 miljarder kr skulle situationen bli knepig. Annars är det lätt att stifta en lag där Riksbanken får lov att köpa alla dåliga lån med helt nya pengar.
halvera räntan nu.
Även du Danne som konstant kritiserat räntesänkningar,som syftade till att förhindra en stigande inflation, förefaller nu vara skeptisk till allt för omfattande räntesänkningar.
Det är däremot inte fd vice riksbankschefen, som vill ha en så omedelbar och drastisk sänkt reporänta som ned till 2,25 procent.
Den skillnaden tycker jag är värd en närmare analys och diskussion.
Vi har ju också ett internationellt perspektiv där t ex USA valt en närmast negativ reporänta, medan länder som har eurovaluta tvingas till en inbördes samordning.
Regeringen har självfallet inte kunnat förutse nuvarande finanskris när den utarbetade sitt budgetförslag.
Då ligger s+vp bättre till, men i det fallet så skulle de lagda förslagen närmast verka negativt.
Inget har därifrån heller hörts om de åtgärder riksbank samt riksgäldskontor vidtagit.
Däremot är man emot skattesänkningar och för åtgärder,som närmast skärper kostnaderna för företagen.
Kommentarterna därifrån är i övrigt välkända.
Inget kan göras till det bättre om inte socialdemokratin invitierats till förhandlingsbordet,nu förstås även tillsammans med miljöpartiet.
Och därutöver kräver man mer resoluta insatser,läs mer folk på skolbänken och i arbetsmarknadsutbildning.
Per-Olof pekar på vad som nu sker i flera länder,att Riksbanken löser in dåliga lån med helt nya pengar.
Det måste ses som en ökad statsskuld,alltså den metod man använde sig av i samband med bankkrisen 1991-93.
Skillnaden är emellertid att våra banker då i några fall var konkursmässiga,vilket inte är fallet nu.
Jag hörde en intervju med Lars Jonung och Lars Calmfors och dom fann ingen anledning kritisera den lagda budgeten.
Däremot menade man att läget sedan dess försämrats så kraftigt att ytterligare stimulansåtgårder var nödvändiga.
De var också statsfinansiellt möjliga eftersom våra budgetar nu under ett par år haft överskott på ett par procent av BNP.
Vad dom menade borde övervägas var skattesänkningar, sänkt bolagsskatt och sänkta arbetsgivaravgifter eller nåt så unikt som tillfälligt sänkt moms.
Per, du måste ha skrivit räntesänkningar istället för räntehöjningar på första raden i ditt inlägg. Generellt blir det då riktigt att jag varit skeptisk till räntehöjningarna det senaste året.
Men min kritik mot räntepolitiken är längre syftande än så. Min bedömning är att ränteöfrändringarna kommit i otakt med konjunkturen. De kommer i allmänhet för sent och har snarast en destabiliserande effekt. Det är ett välkänt fenomen i den ekonomiska politiken och ett starkt argument för att en keynesiansk fine-tuning är olämplig att försöka tillämpa i praktiken.
Jag påpekade att reporäntan egentligen borde vara 3,75 procent idag och menade då att med tillgänglig information tidigare skulle räntehöjningarna i juli och september aldrig ha gjorts. Tillsammans med gårdagens sänkning med 0,5 procent skulle räntan idag varit en procent lägre.
Detta betyder dock inte att jag nu är "skeptisk till allt för omfattande räntesänkningar". Med den information vi har idag om finanskrisens allvar, som bara verkliga pessimister litet vagt framförde tidigare, måste vi också sänka räntan ganska mycket extra.
Det är mycket möjligt att det är riktigt som Kerstin Hessius skriver i SvD idag att räntan behöver sänkas "minst ett par procentenheter" för att lindra konsekvenserna av den åtstramning som nu pågår. Det betyder 2,25 procent eller lägre.
Det viktiga är dock att göra en annan åtgärd som hon också påfordrar: Regeringen bör utfärda en allmän bankgaranti för banksystemet i Sverige.
Med en bankgaranti kan utlåningen mellan bankerna komma igång och bankerna behöver inte driva in lån från goda låntagare bara för att öka sin likviditet. Gör man inte det nu riskerar man att få ta över en del banker framöver när krisen då förvärrats.
Det gäller att vidta offensiva åtgärder mot krisen nu och inte bara vara reaktiv. Frågan är hur man skall tolka Calmfors' antydan att momsen skulle behöva sänkas med 3-4 procent (SvD). Den åtgärden skall tydligen hållas i beredskap som en reaktiv åtgärd - och då kan det vara försent.
/DNg
Det är riktigt att det skulle ha stått räntehöjningar i stället för räntesänkningar.
Däremot förordade jag i det läget närmast en styrränta enligt gängse teoretisk modell.
Men,men inte ens styrelseledamöterna verkar komma överens.
Hur kan man tro på räntevapnet. Hypotetiskt säg att oljan stiger 300% (pga. brist eller girighet) då inser nog alla att priserna stiger (alt påverkas av oljepriset mer eller mindre) inflationen blir en höjning (kanske 18%) ej återkommande, att bekämpa inflationen med räntevapnet för att hålla inflationen under2% skulle resultera i ännu högre kostnader för företagen (räntekostnad) utan kraftiga lönesänkningar så vore det omöjligt att inte öka priserna för företagen. Alltså räntevapnet kan bara användas om lönerna kan sänkas (politiskt svårt) vad skulle hända om lönerna inte sjönk och räntan höjdes till ca 25% KRIS VÄRRE ÄN 30TALET, utan att priserna skulle sjunka för det är omöjligt för företagen, dom har ju samma kostnader.
Beror inflationen på löneökningar så är räntevapnet användbart men skadar samtidigt ekonomin, lösningen är höj ej lönerna och se till att konkurrensen mellan företagen fungerar, så upphör inflationen.
Nuvarande inflation beror mest på råvarukostnader, inte löneökningar,
ÄR INFLATIONSPOLITIKEN EN STOR ORSAK TILL KRISEN? Fundera själva.
(Spekulation är en stor orsak givetvis)
Dags att ompröva nationalekonomiska teorierna? Med nuvarande teorier får man bevisligen kriser.
Skicka en kommentar
<< Home