Klimathotet är inte bevisat

Global uppvärmning är inte detsamma som mänsklig påverkan på temperaturen. Sambandet i Gores kurvor från istiderna var fel. Ett mera indirekt samband har inte visats upp. Klimatmodellerna utgör ett cirkelbevis byggt på statistiska kalibreringar.

Diskussionen om klimathotet intensifieras nu inför mötet i Köpenhamn i december 2009. Vissa avvikande röster hörs från skeptikerna som fick in en kort markering på SvD:s Brännpunkt 31/7. Faktum är dock att hypotesen att det är människan som ligger bakom huvuddelen av den globala uppvärmningen - AGW-hypotesen - ännu inte är bevisad på ett tillfredsställande sätt. Det är en myt att bevisen finns för var och en att sätta sig in i. Här skall följande fyra områden där klimatalarmisterna gjort anspråk på bevisning granskas:

1. AGW bevisas av förekomsten av global uppvärmning.

2. Det finns ett direkt samband mellan koldioxidutsläpp och temperaturstegring (Gore).

3. Man kan indirekt bevisa att koldioxid orsakar uppvärmning (Källén mfl).

4. Klimatmodellerna visar att ökad koldioxidhalt ger uppvärmning.

Punkt 1 är egentligen ganska löjlig. Många klimataktivister tror att man kan bevisa att det är människan som ligger bakom den globala uppvärmningen genom att påvisa att det föreligger uppvärmning. Tänk om vi kunde rensa ut detta ohederliga argument ur debatten? Eller skall vi tro att det är fråga om ett idiotiskt missförstånd? Global uppvärmning kan bero på en mängd faktorer som inte nödvändigtvis har med mänsklig aktivitet att göra.

Punkt 2 är vad de många intresserade tror är bevisat. Det är inte bara nobelpristagaren Al Gore som gjort gällande att ökad koldioxid ger upphov till ökad temperatur genom att hänvisa till kurvor över dessa samband från istiderna. Detta argument var vanligt för ett antal år sedan och klimataktivisterna såg med tillfredsställelse att isborrkärnor kunde användas för att bevisa AGW-hypotesen. Man trodde sig ha haft ett säkert bevis efter att dr Lonnie Thompsons forskargrupp på 90-talet borrat fram iskärnor och presenterat ett sådant samband som visades i ett diagram över CO2 och temperatur 650 000 år tillbaka i tiden.

Al Gore skriver om detta i sin bok An Inconvenient Truth från 2006 på följande sätt:

"När mängden koldioxid ökar i atmosfären ökar också växthuseffekten och därmed stiger temperaturen."

Om detta vore sant skulle ett tungt direkt bevis finnas som kunde rättfärdiga att man antog att ett sådant samband fanns även idag och några årtionden framöver.

Men något var fel redan då Gore skrev sin bok när han verkligen ville understryka sambandet de senaste 1000 åren. Han påstod nämligen följande:

"Korrelationen (sambandet) mellan temperatur och koldioxidkoncentration under de senaste 1 000 åren - enligt de mätningar som Thompsons forskargrupp har gjort i sina isborrkärnor - är slående." (s 64)

Men något diagram över dessa två kurvor presenterarade inte Gore - i boken visas enbart ett diagram med temperaturen de senaste 1000 åren. Och jag har inte sett att någon annan har hänvisat till något sådant aktuellt samband. Andra diagram från borrkärnor visar dessutom att temperaturökningen föregår koldioxidökningen med uppemot 900 år.

Det verkar vara en myt att det skulle finnas ett "slående samband" mellan koldioxid och temperatur. Men även en myt kan bidra till att forskarna blir benägna att anta att det finns ett samband som sedan kan "bevisas" med statistiska modeller. Här ser vi kanske en förklaring till varför punkt 4 så självsäkert kan anföras som ett bevis. (Hur Gore kunde få Nobelpriset med en sådan uppenbar lucka i form av en saknad kurva sin bok är dock en gåta. Här behövs granskande journalistik.)

Punkt 3 är ett auktoritetsargument. Jag har inte sett någon som kunnat visa hur sambandet mellan koldioxidökning och temperatur ser ut trots flera års debatt på den här bloggen. Debattörerna säger att det finns ett sådant samband. När jag frågade professor Erland Källén efter hans anförande på Nationalekonomiska föreningen för något år sedan blev svaret att grunden låg i etablerad fysikalisk vetenskap. Denna vetenskap är dock inte mera säker än att naturvårdsverkets expert Claes Bernes är synnerligen vag när det gäller den centrala punkten som handlar om hur ökningen av koldioxidhalten via återkoppling påverkar vattenångan (som är den viktigaste växthusgasen). Bernes skriver i boken En ännu varmare värld:

"Om återkopplingarna inte fanns skulle en fördubbling av atmosfärens koldioxidhalt (räknat från den förindustriella nivån på 280 ppm) på sikt höja jordens medeltemperatur med drygt en grad. Den verkliga uppvärmningen lär bli kraftigare, inte minst via vattenångehalten. Exakt hur stor den skulle bli är tämligen osäkert."

Visar inte detta snarare att en expert som NVV:s Claes Bernes och hans fackgranskare Erland Källén och Markku Rummukainen inte vet särskilt mycket om allt det klimataktiviserna gör gällande redan är bevisat? Eller kan det vara så utstuderat att det som inte är tillräckligt bevisat, utan kanske är rena gissningar inom vissa gränser i klimatmodellerna, helt enkelt snubblas förbi i hopp om att läsarna inte skall upptäcka den svaga punkten?

Vore det så att återkopplingshypotesen utgjorde ett starkt argument för AGW skulle rimligtvis olika publikationer för lekmän på ibland flera hundra sidor ägna åtminstone något tiotal sidor åt hur återkopplingen fungerar både i princip och till sin storlek. Nu behandlas denna avgörande punkt nästan inte alls och på ett sådant sätt att en okritisk läsare inte uppmärksammar att här finns en eventuellt så svag punkt att hela hypotesen kan komma i gungning.

Nyligen har den välrenommerade kritiske forskaren Richard Lindzen kommit fram med ytterligare argument för att återkopplingen istället är negativ. En fördubbling av koldioxidhalten leder till att den initiala uppvärmningen på ca 1 grad C motverkas så att nettoeffekten bara blir ca 0,3 grader.

Punkt 4 om klimatmodellerna har under den senaste tiden utgjort huvudargumentet för att koldioxidhypotesen kan bevisas. Till viss del utgör också denna hänvisning till ytterst komplexa datormodeller ett auktoritetsargument. Det är naturligt att lekmän och politiker inte kan sätta sig in i vad superdatorerna kalkylerar fram. Men det betyder inte att klimatforskarna har fått tillstånd att negligera att redogöra för hur modellerna i grova drag är konstruerade.

En redogörelse för hur klimatmodellerna är uppbyggda har nyligen framlagts av temperaturmätningsexperten Roy Spencer. Han menar att de bygger på statistiska korrelationer av olika klimatvarabler som sedan kombineras i en modell med antagandet att ökad koldioxidhalt har en positiv återkoppling på temperaturen. Genom att kalibrera olika parametrar på ett lämpligt sätt kan man få fram en relativt god simulering av de senaste 50 årens temperaturutveckling och då borde man också kunna använda modellerna för att förutse de närmaste årtiondenas temperaturutveckling.

Den stora svagheten med klimatmodellerna är emellertid att den goda anpassningen bygger på ett antagande av just det som många är ute efter att bevisa - att koldioxiden ökar uppvärmningen via återkoppling. Detta blir enligt Spencer ett cirkelbevis. Debatten har visat att AGW-anhängarna inte kan ifrågasätta själva metodiken bakom Spencers kritik. Däremot vill man göra gällande att klimatmodellerna bygger på bevis också från punkt 3, vilket används för att antyda att Spencer egentligen har fel.

Grovt sett kan man säga att punkt 4 bygger på att eftersom det inte finns någon annan synbar uppvärmningsmekanism så måste vi anta att det är återkopplingen som utgör orsaken. Men argumentationen försvagas av att det tidigare funnits temperaturvariationer som inte hävdas vara orsakade av variationer i koldioxidhalten. Det har pågått en uppvärmning sedan omkring 1600-talet (Wikipedia redovisar 10 kurvor) som studier av Moberg et al, Huang, Jones & Mann, Jones et al, Esper et al, Crowley & Lowery och möjligen ytterligare någon av de 10 studierna visar. Någon förklaring till dessa variationer brukar inte ges av AGW-anhängarna. Tvärtom brukar man försöka undertrycka att de förekommit genom att, som vissa hävdar, förfalska temperaturutveckingen (Manns hockey-klubba).

Slutligen förtjänar att nämnas att FN.s klimatpanel IPCC inte underlättat för lekmän och politiker att sätta sig in i sakargumenten för sambandet mellan växthusgaser och den globala temperaturen. IPCC:s sammanfattning för beslutsfattare bygger mest på auktoritetsargument och blir därför av ringa värde för den aktuella debatten. Dessutom framstår en stor del av texten som irrelevant för dagens debatt.

Läs även andra bloggares åsikter om klimathot, klimatförändring, IPCC, klimatpolitik, miljö, temperatur, uppvärmning, koldioxid, växthuseffekten, vetenskap, politik på intressant.se