Minskad fattigdom trots fler med socialbidrag

Den allvarliga fattigdomen nästan halverades 2007-11 samtidigt som antalet socialbidragstagare ökade med en fjärdedel. Sverige gjorde bättre ifrån sig än Luxemburg som Eurostat placerar på första plats. Vänsterns kritik framstår som gnat och kvirrande.

SCB rapporterade 4/3 att andelen allvarligt fattiga är drygt en procent i Sverige mot 9 procent i hela EU. Sverige har sålunda lägst allvarlig fattigdom (tills m Luxemburg) och den har dessutom minskat från 2,2 procent 2007 till 1,2 procent 2011 (Eurostat).

Definitionen av allvarlig materiell fattigdom är delvis subjektiv. Det gäller att ta ställning till om man har råd att genomföra nio aktiviteter. Om man bara klarar fem av dem klassas man som fattig. De nio aktiviteterna är följande:

•  kan betala oförutsedda utgifter
•  har råd med en veckas semester per år
•  har råd med en måltid med kött, kyckling, fisk eller vegetariskt alternativ varannan dag
•  har tillräcklig uppvärmning av bostaden
•  har tvättmaskin
• har färg-TV
• har telefon
• har bil
•  kan betala skulder (hypotekslån eller hyra, räkningar, avbetalningsköp eller återbetalning av lån)

Undersökningen skiljer mellan dem som inte har råd med ovanstående och dem som inte behöver eller önskar några av aktiviteterna. Mot bakgrund av diskussionen i Uppdrag granskning om barnfattigdomen (bart 17/1-13) skulle man ha väntat sig att Rädda barnen kunde visa att de flesta fattiga barnhushåll bara klarar  t ex fyra av nio aktiviteter.

En fattig socialbidragstagare skulle kunna tänkas endast ha TV, telefon och tillgång till tvättmaskin och uppvärmning  men inte klara oförutsedda utgifter, skulder, semester, mat och bil. Det intrycket fick man av Rädda Barnens argumentation. Men Eurostats undersökning indikerar för Sverige att det endast är fråga om drygt 55 000 hushåll som är allvarligt fattiga (112' pers och 2 pers/hh). Enbart barnhushåll, som med RB:s definition är fattiga, uppgår till 149 000 (11,3 %). Det är uppenbarligen så att socialbidragsnivån och den liknande nivå som gäller för personer utan socialbidrag är ett 'fattigdomsstreck' som vida överstiger definitionen för allvarlig materiell fattigdom.

Men en betydande del av de allvarligt fattiga kan rimligtvis också antas vara socialbidragstagare. Det är därför litet förvånande att andelen fattiga sjunkit från 2,2 procent till 1,2 åren 2007-11. Enligt den definition som KI använder sig av (heltidsekvivalenter) ökade socialbidragstalet från 77 000 ekv till 97 000 åren 2007-11 (bart). Den allvarliga fattigdomen minskade alltså med 45 procent samtidigt som socialbidragstagarna ökade med 26 procent. 

Eurostats subjektiva metod är naturligtvis mindre reliabel än mätningar av faktiskt registrerade socialbidragstagare (med "ekonomiskt bistånd"). Men mätningen indikerar ändå att den svenska socialpolitiken för att bekämpa allvarlig fattigdom har varit relativt framgångsrik. Vår närmaste konkurrent, det avsevärt rikare Luxemburg, har t ex ökat den allvarliga fattigdomen med ca 50 procent åren 2007-11.

Sverige har i viss mening blivit mindre fattigt trots att antalet socialbidragstagare ökat. Klandret från vänster mot den borgerliga regeringen framstår mer som ett partipolitiskt drivet gnat och kvirrande än som en seriös kritik.

[DN] Läs även andra bloggares åsikter om fattigdom, allvarlig fattigdom, socialbidrag, ekonomiskt bistånd, barnfattigdom, socialpolitik, offentlig sektor, vänstern, politik på intressant.se