Ger de "tänkande maskinerna" massarbetslöshet?

Kan  verkligen alla tjänster utföras av maskiner? Det tror en skribent i tidskriften Axess och hänvisar till nobelpristagaren Herbert Simon. Men framtidens högproduktiva samhälle behöver ändå många tjänster som inte kan utföras av maskiner. Ytterst vill den härskande klassen härska över andra människor.

I tidskriften Axess 3/14 har åtta skribenter kommenterat en bok framtidens samhälle med titeln The Second Machin Age av  E Brynjolfsson och A McAffe. Flera olika aspekter tas upp men den med mest sprängkraft är hotet om massarbetslöshet när tänkande maskiner med en kraftigt förbättrad finmotorik till sin hjälp tar över alltfler uppgifter i samhället. Maskinerna kan redan skriva sonetter och köra bilar i trafik påpekar Erik Helmerson.

Den mest extrema tolkningen ges av Gunnar Karlsson, professor i teletrafiksystem vid KTH. Han tar fasta på att ekonomipristagaren 1978 Herbert Simon (1916-2001) menat att maskinerna i framtiden kan utföra alla arbeten som människan kan. Karlsson skriver:

"Arbetena försvinner successivt. Här är några följder. För det första kan vi räkna bort arbetskostnaden för all produktion av varor och tjänster. Även de som ännu har jobb som inte automatiserats kommer att se lönerna röra sig mot noll av två skäl: dels konkurrerar de med dem som förlorat sina arbeten om kvarvarande jobb, vilket driver ner lönerna, dels gör den överhängande risken för automatisering att man inte får bli för dyr eftersom de jobb automatiseras först där det finns verkliga besparingar att göra."

Herbert Simon

Detta är naturligtvis fel även om Karlsson inte säger sig känna till att någon motbevisat Simons tes att det inte skulle finnas något arbete som inte kan utföras av maskiner. Diskussionen blir helt trivial om man definierar bort problemet - t ex genom att det alltid teoretiskt går att skapa en robot som ser ut som en människa och agerar som en människa. Om vi inte kan skapa en perfekt maskinkopia av en människa kan man diskutera vad en stor del av mänskligheten ska syssla med i framtiden.

Detta tar Karlsson också upp i förbigående genom att referera till Kurt Vonnegut (1922-2007) som i Det mekaniska pianot (1955) skildrat ett samhälle där ett fåtal högutbildade ingenjörer och chefer övervakar ett automatiserat produktionssystem. De övriga sysselsätts i permanenta arbetsmarknadsåtgärder (fas 3?) eller med reparationsarbeten. Redan här ser vi en mer realistisk utveckling antydd. En hel del jobb som reparatörer eller renoverare behövs även i framtiden när det gäller varuproduktionen.

Men det är på tjänstesidan som det verkligen kommer att finnas jobb även i framtiden. För det första måste den styrande gruppen ges förmåner som andra inte får. Det är liktydigt med kostnader. Och det är inte kostnader för prylar av olika slag utan för tjänster som tar i anspråk mänsklig arbetskraft. För att några ska utföra tjänster åt det styrande skiktet måste också dessa personer få förmåner i form av tjänster eftersom prylarna i praktiken är gratis.

Karlsson och Simon tycks däremot se de styrandes krav på tjänster som något maskinerna kunde tillhandahålla. Konkret skulle det betyda att en stab av kockar och servitörer i de styrandes palats ersätts med maskiner som producerar "näringspiller" eller åtminstone maskinlagade maträtter som levereras bakom luckor i väggen och aväts på engångstallrikar. Eller vi kan se på hur de styrandes barn tas om hand. Mänskliga barnskötare skulle ersättas av datoriserade barnhallar där maskiner skulle aktivera barnen som när de blev missnöjda skulle sövas med bedövande gaser och liknande. Konserter och teaterföreställningar skulle ersättas med självspelande robotar och teaterdockor hängandes i trådar som styrs av datorer.

Hur skulle äldreomsorgen och sjukvården kunna utföras av enbart maskiner? Karlsson och Simon måste lida av bristande fantasi för att kunna påstå att vi kan räkna bort arbetskostnaden för "all produktion av varor och  tjänster". Känner de inte till  "Wagners lag" som säger att ju rikare ett samhälle blir desto mer kommer att konsumeras i form av välfärdstjänster?

Listan med exempel på Karlssons och Simons bristande analys skulle kunna förlängas hundrafalt. Hur skulle t ex idrottstävlingar, fotbolls- och ishockeymatcher, racerbilslopp, båttävlingar, hästkapplöpningar, cirkusföreställningar, trollerikonster och striptease kunna ersättas av maskiner? Eller polis- och rättsväsendet? Vi kan gå vidare med älgjakt och jakt på vildsvin, ballonguppstigningar, turistresor och lyxkryssningar. Det är bara att tänka på vad det översta skiktet i alla samhällen sysslat med när man inte behövt tänka konkret på hur man producerar mat för dagen. I sista hand har eliten sysslat med att härska. Varför skulle inte den nya och mycket talrikare eliten i maskinsamhället också vilja härska? Och i härskandets natur ingår att inte bara kontrollera maskiner utan också att bestämma över andra människor.

Eftersom människans natur numera tycks innefatta att många vill bestämma över andra (ett resultat av evolutionen i samband med jordbrukssamhällets implementering) kommer det materiella överflödets samhälle att kunna bli obehagligt hierarkiskt. "Vissa är skapade att härska, andra att underkasta sig", har det hetat ganska länge före det liberala genombrottet. Maskinsamhället kommer att kunna förse det understa skiktet med ett materiellt välstånd som rimligtvis motverkar alla revolutionstendenser. Den härskande klassen kommer att kunna fortsätta att befästa sin makt och tjänstekonsumtion utan att riskera revolution på grund av proletariatets utarmning så som Karl Marx försökte göra gällande. Tjänsteproduktionen kommer att kunna ge jobb med hög lön åt alla som är minimalt kompetenta. Och arbetstiden kan förkortas en del men inte så mycket som många tror eftersom välfärdstjänsterna kräver många arbetstimmar.

Men de som inte klarar att producera tjänster utan istället tenderar att komma på kant med sina medmänniskor i arbetslivet kommer även i fortsättningen att utgöra ett problem. Det är den grupp som Susanna Alakoski kallat "socialgrupp fyra" (blart feb-10). Herbert Simon umgicks med tankar på medborgarlön. Är det detta som denna utanförstående grupp ska försörjas med? Då uppstår två problem. Många som inte vill arbeta kommer att vilja leva på medborgarlön istället. De som inte är nöjda med medborgarlönen kan vilja ägna sig åt kriminalitet som ett komplement och kanske terapi. Här finns en problematik som kan äventyra den humanistiska inriktningen av framtidens samhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, robotar, humanoider, Herbert Simon, automatisering, tänkande maskiner, Axess, Brynjolfsson, massarbetslöshet, framtid, jobb, strukturell arbetslöshet, tjänster, medborgarlön, fas 3, socialgrupp fyra, samhälle, ekonomi, politik på intressant.se