Inkomstklyftorna är minst i Sverige enligt Piketty
Sverige har mindre inkomstskillnader mätt som topp10-gruppens andel än USA, England, Tyskland och Frankrike. Mätt som topp1-gruppen ligger Sverige lägre än USA, England, Kanada, Australien, Frankrike, Tyskland, Japan, Italien och Spanien. Endast Danmark ligger något lägre. Sveriges problem är inte "ökade klyftor".
Inkomstskillnaderna redovisas av Thomas Piketty i boken Capital in the Twenty-First Century som andelar för de rikaste tio eller en procenten. Detta är också enligt många bedömare ett mer konkret mått än t ex gini-koefficienten för inkomstspridningen.
Inkomstspridningen ("klyftorna") har ökat i många länder sedan 1970 eller 1980. För de rikaste 10 procenten ökade inkomstandelen i USA från 34 till 48 procent för åren 1970 till 2010. I Sverige gick ökningen dessa år från drygt 26 procent till 28 procent med ännu lägre andel 1980 (Fig 9.7):
 |
| De 10 procenten med de högsta inkomsterna tog i Sverige 23 procent av alla inkomster 1980 och 28 procent 2010 |
I Pikettys bok visas i flera diagram andelen för den högsta procenten inkomster. Också där ligger Sverige i botten även om Danmark, med en mycket ojämn förmögenhetsfördelning, vissa år ligger ännu lägre (fig 9.2-9.4):
 |
| Den procent med de högsta inkomsterna tog i USA 8 procent av alla inkomster 1980 och nästan 18 procent 2010 |
 |
| Den procent med de högsta inkomsterna tog i Sverige 4 procent av alla inkomster 1980 och 7 procent 2010 |
 |
| Den procent med de högsta inkomsterna tog i Danmark 5,8 procent av alla inkomster och drygt 6 procent 2010 |
I de diagram som redovisas i Jesper Roines sammanfattning av Pikettys bok ligger Sverige långt under genomsnittet för 18 länder också när det gäller ökningen av inkomstskillnaderna - både för topp10-gruppen och topp1-gruppen. USA ligger däremot ännu mera över snittet.
Pikettys internationella jämförelser av inkomstspridningen visar att Sverige inte hör till de länder som har problem med "ökade klyftor".
Läs även andra bloggares åsikter om Piketty, inkomstskillnader, inkomstspridning, klyftor, inkomstklyftor, ojämlikhet, rika, höginkomsttagare, utjämning, fördelningspolitik, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi, omfördelning, utjämning
posted by Danne Nordling @ 01:09
2 comments
2 Comments:
Sommaren ägnades åt läsning av Pikettys digra epos.
Hans bok uppfattar jag som ett intressant debattinlägg.
Som sådant driver han en linje helt utan att redovisa andra sidans argument eller frågor.
Vad skapar tillväxt?
Vem skapar den?
Han tar bara upp fördelningsfrågan.
Han har en poäng när han slår ner på de extrema löner/ersättningar som utdelas till dem som sitter på den ekonomiska makten och hur dessa ändras efter olika skatter.
Men har han inte helt missat rörligheten i toppen?
Att den % som tjänar mest fått större andel av inkomsterna mellan en tidsperiod säger väl bara att extremerna har större inkomster nu, inte att samma individer fått ökande inkomster?
Wahlroos sommarprogram förde fram relevant kritik av hans teorier.
Risk/return ger vinnare helt klart-men det finns även förlorare-oavsett hur stor deras förmögenheter var.
Hade det varit självklart att alla vinner när de sparar och investerar så är hans bok en uppmaning till ökat sparande!
oppti, Pikettys bok kan kanske ses som ett debattinlägg för höjd marginalskatt och förmögenhetsskatt. Men den teori han konstruerar för att underbygga sådana krav har en rad brister - såväl teoretiska som empiriska.
Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att Piketty pekar på att situationen efter 1980 är annorlunda än tidigare (efter 1914). Inga stora krig och kraftiga skattesänkningar för de rika borde därför rimligtvis medföra att de rika blir rikare och förmögnare i en snabbare takt än tidigare. Dessa förmögenheter kan ärvas och borde medföra att kapitalinkomsterna ska dominera de rikas inkomster mera nu än tidigare. Så småningom kommer de förmögnas kapitalinkomster att dominera detta inkomstslag eftersom pensionskapitalet inte kan ärvas - det ökar bara i takt med lönerna.
Eftersom löneinkomsterna i princip bara ökar i takt med tillväxten kommer inkomsterna från de ackumulerade förmögenheterna att stiga mera för att till slut bli dominerande i samhället. Även om löntagarna får det bättre riskerar avunden mot kapitalägarna att leda till destruktiva sociala reaktioner.
Det är en bestickande enkel teori. Frågan är om den stämmer med verkligheten. Redan Pikettys egen statistik stämmer inte alltid så bra med hans teori.
Wahlroos förde fram argumentet att entreprenörerna tar risker som de måste kompenseras för genom högre avkastning än för passiva rentiärer. Om detta ska bli en bärande invändning mot teorin måste det väl innebära att avkastningen totalt sett inte blir högre än tillväxten? Gamla förmögenheter smälter bort i takt med att nya tillkommer. Och vem svarar för att kapitalkvoten stiger långsiktigt? Wahlroos' resonemang föreföll ofullständigt.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home