Löfven blir inte statsminister

Hur svårt skadskjuten kan Reinfeldt bli om han bildar en minoritetsregering? Det blir kanske ingen större skillnad mot de senaste fyra åren. Att Löfven skulle kunna bli statsminister med dagens opinionsmätningar, som pekar på relativ majoritet, är ganska osannolikt, vilket han själv erkänner.

Nu diskuteras två möjliga utfall i valet 14 september som alla kommentatorer dessvärre inte kan hålla isär:

1. De tre rödgröna får tillsammans absolut majoritet i Riksdagen (DN idag, Ewa Stenberg)
2. De rödgröna får enbart relativ majoritet, vilket de senaste tre opinionsmätningarna pekar på

1) Reinfeldt kommer enligt egen utsago att avgå. Löfven får i uppdrag att bilda regering. Vid omröstningen  om statsminister lägger Alliansen ner sina röster. Vad Vänsterpartiet gör är betydelselöst. Löfven blir statsminister. Han har då utlovats stöd från MP men knappast från FP och C trots att han hellre bildar en blocköverskridande regering än trasslar med V. Sannolikt har han utlovat förhandlingar om budgeten med V.

Alliansen kan i detta läge inte göra något för att inte "släppa fram" en rödgrön regering som inte kan visa hur den ska få igenom sin budget. Den diskussionen för en tid sedan var ett misstag eller en dimridå. (Sjöstedt gjorde dock misstaget att vika ner sig.) Nu är det  intressant men inte avgörande hur V ställer sig till att rösta för Löfvens budget. Om förhandlingarna bryter ihop lägger tvåpartiregeringen fram sin budget. V gör allvar med sitt hot att rösta nej och Alliansen röstar nej. Men V röstar inte ja till Alliansens budget. Det finns alltså ingen majoritet för en alternativ budget och budgetreglerna säger då att regeringens (Löfvens) budget gäller. V har inte mycket att sätta emot i förhandlingarna och måste acceptera att på ett eller annat sätt bli "dörrmatta" åt Löfven-regeringen.

2) Även om de rödgröna enbart får relativ majoritet har Reinfeldt utfäst att han ska avgå. Han har även utlovat att Alliansen ska lägga ner rösterna i omröstningen om Löfven som statsminister - åtminstone om Löfven föreslår en trepartiregering. Löfven sonderar möjligheterna och ger inviter till FP och C, som sannolikt avvisas. Alliansen ska istället "hämnas" för de rödgrönas utryckning av höjningen av brytpunkten i höstas. Det betyder att man röstar nej till en presumtiv Löfven-regerings förslag. Fredrik Olovsson (S) sa i DI:

”Jag har svårt att se att vi får ett regeringsskifte om de borgerliga håller ihop och tycker att det är okej att samarbeta med Sverigedemokraterna och de gemensamt har majoritet”

Det blir därför ingen Löfven-regering när de rödgröna är i minoritet trots att de har relativ majoritet. Löfven kastar in handduken inom de två veckor som är fristen för omröstning om statsministern. Uppdraget går då över till Fredrik Reinfeldt. Han sonderar först om möjligt stöd från MP och eventuellt från S. Om detta visar sig omöjligt bildar han en borgerlig minoritetsregering med Alliansen som bas. Löfven har själv beskrivit varje steg i processen i en TV-sändning med GP Nyhetsbolaget (direktlänk). Detta gjorde han redan samma dag som Alliansen på DN-debatt gick ut med att V måste ingå i en regering som skulle släppas fram av Alliansen.

Detta beskrevs som att Reinfeldt skulle komma tillbaka, vilket Löfven medgav att han hade möjlighet till. Det skulle förutsätta aktivt stöd av SD, vilket Löfven fann vara både "ovärdigt och desperat". Emellertid har Löfven fel när han kategoriskt påstår att Reinfeldt måste ha aktivt stöd av SD. Den första fasen i regeringsbildningen blir när Reinfeldt föreslår en borgerlig fyrpartiregering. De rödgröna röstar emot men om SD lägger ner sina röster blir Reinfeldt ändå statsminister. Det finns ingen majoritet emot och aktivt stöd från SD behövs inte..

Nästa steg är alliansregeringens budgetförslag. Teoretiskt skulle Socialdemokraterna kunna utarbeta en budget som också MP, V och SD röstade för, vilket skulle leda till regeringskris. Men det är uteslutet i praktiken. Det räcker inte (med budgetreglerna) att en majoritet är emot budgetförslaget från regeringen. Det måste finnas en majoritet för en alternativ budget i sin helhet (SD måste rösta på Löfvens budget). Så något stöd från SD behövs inte. Situationen liknar den som vi haft i fyra år sedan 2010. Skillnaden är att det inte som nu räcker med att SD lägger ner sina röster när de rödgröna röstar emot. Förslag från regeringen som de rödgröna ogillar måste få aktivt stöd från SD. Det har skett i många fall under de senaste fyra åren så det blir egentligen ingen praktisk förändring.

I en hel del omröstningar kommer S och MP att ge stöd åt regeringen. Det är enbart när de rödgröna vill sabotera för regeringen genom att rösta på SD-förslag som det blir svårt för Reinfeldt. Han kan då ställa kabinettsfråga på regeringens förslag - dvs avgå om han får majoriteten emot sig. Då blir det extraval, eller nyval som det populärt kallas. I mindre viktiga frågor kan Reinfeldt svälja förtreten och regera vidare. Men han tål naturligtvis inte att bli hur mycket skadskjuten som helst. Till slut blir det nyval i så fall.

Med tanke på det ganska okontroversiella program Alliansen lagt fram är det inte självklart att det går att hitta frågor som är så viktiga att Reinfeldt ställer kabinettsfråga. Han gjorde det inte när det gällde höjningen av brytpunkten som skulle ge sänkt marginalskatt till en del av medelklassen. Det är förhastat att påstå att det skulle bli kaos om de rödgröna inte får absolut majoritet. En borgerlig minoritetsregering kan bli hyggligt stabil.

Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, rödgröna, aqlliansen, regeringsfrågan, Löfven, Reinfeldt, socialdemokraterna, relativ majoritet, nyval, riksdagen, val 2012, politik på intressant.se