Regeringskriserna 2018

Om alliansen blir mindre än de rödgröna tvingas en koalition mellan alliansen och de rödgröna fram med Kinberg Batras besked idag. Om alliansen blir större kommer antingen Kinberg Batra att leda en sådan koalition eller också blir det en alliansregering som tolereras av Löfven men som regerar med hoppande majoriteter.

 Anna Kinberg Batra gav besked om vad som händer efter valet 2018 i Ekots lördagsintervju 11/6-16.

(1) Om de rödgröna blir större kommer AKB att rösta nej till Stefan Löfven som statsminister. Vad som inte framgick var vad som skulle hända om också SD röstade nej. Då kan Löfven inte bli statsminister och talmannen får fråga AKB om hon vill bilda regering.

Om SD lägger ner rösterna i denna omröstning och de rödgröna röstar nej till AKB blir  inte heller hon statsminister. Frågan går då tillbaka till Löfven. Han måste då försöka få stöd från andra sidan blockgränsen - antingen genom att splittra alliansen eller genom att sparka ut MP, bryta med de fd kommunisterna och gå i koalition med alliansens fyra partier. (En samlingsregering som AKB ett kort ögonblick kallade detta alternativ.)

Vi fick inte reda på hur AKB egentligen ställde sig till en bred koalition över blockgränsen, som en opinionsundersökning är vad dubbelt så många väljare önskar sig jämfört med passivt stöd från SD. Intervjuaren var inte på bettet.

(2) Det andra alternativet är att alliansen blir större än de rödgröna men utan egen majoritet. Löfven kommer givetvis att rösta nej till AKB som statsminister efter dagens besked från henne. Och AKB kommer givetvis också då att rösta nej till Löfven. Det tredje budet går då till AKB igen som i så fall måste söka stöd hos Socialdemokraterna. - Resonemanget förutsätter att SD röstar nej till AKB.

Men om alliansen får relativ majoritet och SD lägger ner sina röster blir AKB statsminister redan i första talmansvändan. Då ställs saken på sin spets när den nya alliansregeringen ska lägga fram sin budget. Löfven har då att välja på att samla V, S och MP bakom en gemensam budgetmotion som kan få stöd av SD och utlösa regeringskris, eller att "släppa fram" alliansens budget genom att man lägger fram separata budgetmotioner.

Vad skulle Löfven vinna på att framkalla en eventuell regeringskris i december 2018? Skulle det kunna splittra alliansen? Eller skulle han kunna pressa alliansen att lägga fram en halvsocialistisk budget under hotet av en eventuell regeringskris? Vet han vad han vill? Är det inte enklare för honom att låta alliansen regera med passivt stöd av SD? För inte vill väl Löfven gå i koalition med hela alliansen om han inte är nödd och tvungen?

Ett mera informellt samarbete mellan alliansen och SD skulle kunna vara en möjlighet som inte faller under AKB:s kategoriska nej till närmare samarbete med SD. Att undvika vilt hoppande majoriteter för att kunna regera  borde ligga i AKB:s intresse. Det behöver inte betyda mera än att man sonderar hur SD skulle ställa sig i oklara frågor så att det inte plötsligt blir ett nederlag i halvviktiga frågor. Budgetpropositionen får alliansen lita på att går igenom genom avsaknaden av en gemensam rödgrön budgetmotion.

Läs även andra bloggares åsikter om Kinberg Batra, val 2018, regeringskris, Löfven, koalitionsregering, politik på intressant.se