Alliansen borde få Löfven att revidera budgeten

Det finns ett mellanläge mellan att fortsätta med en DÖ-liknande förlamning och att gå i krig för att fälla regeringens budget. Förmå Löfven att samarbeta genom att plocka bort några skadliga inslag i budgeten istället!

Nu när Decemberöverenskommelsen (DÖ) har fallit utgör Alliansens opposition mot budgeten ett reellt hot för regeringen. Från ett läge där Alliansen enbart har kunnat ägna sig åt krypskytte med s k tillkännagivanden utan att kunna attackera statsbudgeten är nu fältet fritt för en bredare offensiv. De politiska kommentatorerna spekulerar om samlingsregering eller S-M-regering. Men det avvisas av moderatledaren Anna Kinberg Batra (se DN 17/10-15).

Har Kinberg Batra någon plan?

Så vad vill Kinberg Batra göra istället. Det säger hon inte mycket om. Hon antyder att det som vanligt kommer att bli några små ändringar i budgeten fram till början av december. Är det verkligen en naturlig följd av att DÖ har fallit? Vad är annorlunda nu mot före 9/10 då KD:s riksting likviderade DÖ och de andra partierna följde efter?

Det som faktiskt är olika mot tidigare är att Stefan Löfven (S) måste räkna med att finansutskottet kan ändra så mycket i budgeten att han återigen ställs inför faran "att behöva regera med någon annans budget". Men det verkar som om Kinberg Batra utesluter så stora förändringar eftersom hon inte vill "ställa till kaos i Riksdagen". Och så länge Löfven kan räkna med detta är DÖ inte död utan den lever vidare informellt. Det var nog inte det väljarna väntade sig.

Varför är det ingen som uppmärksammat att det finns ett mellanläge mellan att fortsätta att vara lamslagen av skräck för nyval och en regelrätt offensiv för att avsätta regeringen? Det första Alliansen borde göra är att erbjuda att medverka till att budgeten går igenom om Löfven visar samarbetsvilja och gör revideringar av de mest skadliga delarna av budgeten. Man kan ju antyda vad man tänker sig: t ex reducerad bensinskattehöjning, bevarat jobbskatteavdrag, inhiberad försämring av ROT-avdraget och liknande.

Inför sådana inviter måste Löfven förhandla eftersom han måste räkna med att finansutskottet annars ensidigt gör dessa förändringar. (Något konstitutionellt hinder för detta finns inte, trots att många verkar tro det.) Löfven kan då råka ut för situationen att hans budget i vissa avseenden kommer att revideras av Riksdagen men att förändringarna inte är så avgörande att han kan gå ut och utlysa ett extraval. Han kan naturligtvis, som den erfarne förhandlare han är, hota med att varje kommatecken som ändras räcker för att det ska bli nyval. "Det är en principsak, en prestigefråga eller en hederssak" kan han säga och vägra att förhandla med kontraktsbrytare och förrädare.

Kan Alliansen genomskåda sådan förhandlingstaktik? Och är Alliansens förhandlare tillräckligt skickliga som förhandlare för att kunna uppnå några förändringar? Dagens passivitet verkar olycksbådande. Var finns styrkan och ledarskapet?

[Uppd 22:15 19/10: Jens Ahlgren, Timbro, menar i DS att 1/3 eller 10 mdr kr av reformerna kan stoppas utan att budgeten faller.]

Läs även andra bloggares åsikter om decemberöverenskommelsen, DÖ, alliansen, socialdemokraterna, Kinberg Batra på intressant.se