Ayn Rand fördömde egoistiskt rofferi

Skattepolitik och samh�llsfilosofi
Den rysk-amerikanska romanförfattaren Ayn Rand har lagom till 100-årsdagen av sin födelse getts ut i en nyöversättning av sitt mest beömda verk Atlas shrugged. På svenska heter romansviten Och världen skälvde, utgivare Timbro förlag.

Rand är också känd för sin filosofiska lära som hon kallade "objektivism". En central moralfilosofisk del är den starka emfas hon ger människans "egoism". Å ena sida påbjöd hon "egoism" men å den andra fördömde hon (egoistiska) roffare som försökte sko sig på andras bekostnad. Denna användning av det tvetydiga ordet 'egoism' var säkerligen avsiktligt provocerande.

Dessvärre har Rand ställt till med avsevärd förvirring genom att med 'egoism' i stort sett mena vanligt egenintresse eller rentav allting som inte är altruism. Per Ericson skrev i en kommentar i SvD 7 februari 05 att hennes romanhjältar är oblyga egoister. Detta tvetydiga uttalande nyanserade han emellertid med följande ord: "Deras handlande begränsas dock av en etik som inte tillåter att människors rätt till liv eller egendom kränks."

Av de kommentarer som följde på Ericsons artikel på SvD:s website framgår dock hur förvirrad uppfattningen om Rands moralfilosofi faktiskt är. Problemet kan sammanfattas till frågan: Är Ayn Rand anhängare till den (ovanliga) moralfilosofiska riktningen som kallas "etisk egoism" eller säger hennes lära att man har rätt att inte gynna sig själv om man skulle få för sig att vilja det?

Att moder Theresa fann det mer tillfredsställande att arbeta för andra när hon kunde välja betyder inte att hon egentligen var "egoist". Detta beteende faller under kategorin psykologisk egoism och innebär att det bara finns egoistiskt beteende vilket i psykologisk mening är trivialt.

Den avgörande skillnaden är huruvida det etiskt sett är fel att falla undan för någon som moraliserande säger: "Det är din plikt att uppoffra dig för andra" (Rand) men etiskt rätt att följa maximen: "Det är orätt att hjälpa andra även om du fritt skulle önska göra det". Ansåg Rand verkligen detta? Då träffas hon av Tännsjös och andras argument om det drunknande barnet som utan någon ansträngning skulle kunna räddas från döden av en förbipasserande.
Danne Nordling