Eurokrisens radikala lösning enligt Soros

Euroobligationer kan rädda EU. Om tyskarna inte vill acceptera dessa borde de lämna EMU. Euron borde inte tillåtas förstöra den europeiska unionen.

Den beryktade finansmannen George Soros skriver en helsides artikel om eurokrisen i DN:s kulturdel 21/4 (ej onl) under rubriken "Så ska Europa vakna upp ur mardrömmen. Han menar att orsakerna till krisen är ytterst komplicerade men att lösningen är betydligt enklare.

Dagens politik för att komma tillrätta med problemen får inte godkänt av Soros. Han är kritisk mot åtstramningspolitiken:

"Långivarna riskerar att förlora stora summor om en medlemsstat skulle lämna unionen, ändå påtvingar de låntagarna en politik som förvärrar depressionen, förstorar skulden och vidmakthåller deras underordnade ställning. Följden är att eurokrisen nu hotar att förgöra hela unionen,"

George Soros

Grundfelet med euron enligt Soros var att medlemsländerna skuldsattes i en valuta som de inte kunde kontrollera. Det gjorde nationella konkurser möjliga. Trots detta betraktade både myndigheter och marknadsaktörer statsobligationer som riskfria, vilket skapade ett bakvänt motiv för bankerna att samla på sig svaga obligationer som de grekiska. Men i slutändan kom enbart de utsatta länderna att behandlas som ensamt ansvariga för sina olyckor.

Det var Tysklands och Frankrikes fel att Maastrichtfördraget hade sådana brister, medan det var Tysklands fel krishanteringen inte fungerade när krisen brutit ut. Ytterst var det Bundesbank som placerade sig i förarsätet, skriver Soros. Men Tysklands politiska opinion var inte beredd att axla detta ansvar och ville inte bli "eurons djupa plånbok" med påföljd att man bara bidrar med exakt så mycket att ett sammanbrott undviks.

Tyskland har nu påtvingat eurozonen fel politik, enligt Soros. "Åtstramningar fungerar inte. Man kan inte minska skuldbördan genom att minska budgetunderskottet." Han nämner dock inte att det teoretiska underlaget för denna politik fått sig en allvarlig knäck genom att Kenneth Rogoff räknat fel i sin översikt över skuldsatta länders tillväxt (debart SvD 18/4). Soros förutser att Tyskland vid tiden för valet kommer att ha hamnat i en svacka. Men han hänför detta till att Japans valuta försvagats och påverkar den tyska exporten.

Lösningen på problemen kan sammanfattas med ett enda ord: Euroobligationer. Det är skuldförbindelser som alla medlemsländerna tar på sig solidariskt. Finanspaktens länder skulle få konvertera hela sin statsskuld till euroobligationer. I ett slag skulle konkurshotet försvinna, riskpremierna sjunka, bankernas balansräkningar förbättras liksom de skuldsatta ländernas budgetar genom att räntebördan blev mindre, anser Soros.

Soros exemplifierar med Italien som skulle spara upp till fyra procent av BNP, vilket skulle ge överskott i budgeten och tillåta stimulans. Med tillväxt skulle skuldkvoten falla. Det kvarvarande problemet skulle vara att skillnaden i konkurrensförmåga (mot utlandet) skulle kvarstå vilket måste rättas till med "strukturreformer". Om ett land inte följer regelverket skulle det straffas av den nyinrättade finansmyndigheten genom en begränsning av mängden obligationer som får utfärdas. Landet skulle då få låna upp pengar i eget namn med höga riskpremier som följd. Eventuellt skulle EU också behöva en bankunion och politisk union vilket Soros ser som problematiskt.

Soros diskuterar motståndet i Tyskland mot eurobonds. Kanske borde landet fundera på att lämna euron och låta andra introducera euroobligationerna, menar han och spekulerar vidare om vad ett exit för Tyskland skulle innebära. Euron skulle omedelbart devalveras och de skuldsatta länderna skulle förbättra sin konkurrenskraft. Deras skulder skulle också minska i realvärde. De länder som lämnade euron skulle utsättas för hård konkurrens från euroområdet.

Mot detta scenario ställer han ett exit för Italien. Skulden skulle bli ohållbar och övriga länder skulle kanske inte kunna hantera denna "härdsmälta". Det skulle bli kollaps för euron och kanske en oordad upplösning av EU. Därför är det Tyskland som borde lämna euron om man inte går med på euroobligationer. Om ett sådant exit inte är realistiskt måste "vi göra allt som står i vår makt att övertala den tyska opinionen att överge sina ingrodda fördomar och missuppfattningar och godta euroobligationer".

Är Soros tillräckligt inflytelserik för att initiera en debatt om euroobligationernas för- och nackdelar? Eller är alla debattörer så förstelnade att de struntar i en sådan diskussion så länge det inte på nytt uppstår en riktigt akut kris?

Läs även andra bloggares åsikter om euron, euroobligationer, eurobonds, George Soros, eurokrisen, Tyskland, skuldkrisen, nationalekonomi, åtstramning, ekonomi, politik på intressant.se