Arbetsutbudet överträffade sysselsättningsökningen

Regeringens politik för att stimulera arbetsutbudet har lyckats bättre än ökningen av sysselsättningen. Därför har arbetslösheten ökat trots att sysselsättningsgraden ändå ökat något, visar Riksbanken. Regeringen har "bundit ris åt egen rygg".

Det blev ingen räntesänkning som många hade hoppats (DI:s skuggdirektion). Räntan ligger kvar vid 1 procent.

I den penningpolitiska rapporten (prm, pdf) finns en del intressant statistik. På samma sätt som tidigare LO och Konjunkturinstitutet visar också Riksbanken att sysselsättningsgraden under alliansregeringens tid har ökat något. Men RB ställer denna i relation till utvecklingen av arbetskraftsdeltagandet, dvs summan av sysselsatta och arbetssökande:

Den snabba ökningen av arbetsutbudet har gett extra arbetslöshet

Den övre kurvan visar arbetskraftsdeltagandets utveckling. Vi ser där hur andelen på tio år inte ökade trots allt tal om att fler måste arbeta för att försörja den ökande andelen äldre. En liten förbättring syns efter regimskiftet 2006 men effekten motverkas 2009 av finanskrisen. Först efter 2010 får den utbudsstimulerande politiken effekt på arbetskraftsdeltagandet. Det sker en ökning med 2 procentenheter på drygt tre år.

Tyvärr följer sysselsättningsgraden inte efter fullt ut. Den stannar 2013 endast på en något högre nivå än 2006. Exporten tar inte fart på grund av eurokrisen. Först under andra halvåret 2014 förutser Riksbanken en ny ökning av sysselsättningsgraden samtidigt som arbetskraftsdeltagandet planar ut. Då kommer arbetslösheten att sjunka.

Utan regeringens politik för att öka arbetskraften skulle arbetslösheten idag varit ca 2,5 procent lägre räknat som relation till arbetskraften. Då skulle arbetslösheten idag varit lägre än i slutet av den socialdemokratiska perioden.

Genom att arbetsutbudets ökning blivit så framgångsrik har regeringen gett ett farligt argument till oppositionen, som börjat tala om "massarbetslöshet". Denna bild har börjat sätta sig ordentligt genom att opinionsundersökningarna inte längre ger störst förtroende till regeringen vad gäller bekämpandet av arbetslösheten. Här passar kanske talesättet "att binda ris åt egen rygg".

Hur kan regeringen misslyckas att sätta sin egen bild av vad som hänt på arbetsmarknaden? Det är förvisso svårt att förklara saker med statistik. Men en kompetent politisk informationsfunktion borde klara sådant när nu ändå verkligheten står på regeringens sida.

Läs även andra bloggares åsikter om arbetsutbud, sysselsättning, arbetskraftsdeltagande, arbetslöshet, nya jobb, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, val 2014, ekonomi, politik på intressant.se