Ska jobbrapporter för arbetslösa ge bättre matchning?

Tendensen att stressa kvalificerade arbetslösa att även söka jobb som är mer lämpade för svåranställda kan öka långtidsarbetslösheten och försämra marknadens effektivitet. Krav på jobbrapporter kan öppna för höjd a-kassa och den vägen bättre effektivitet.

Från den 1 september 2013 måste arbetslösa varje månad skicka in rapporter om sitt arbetssökande (DN 1/8). Regeringen vill öka kontrollen av dem som lyfter a-kasseersättning och har skjutit till 46 miljoner kronor för ombyggnad av arbetsförmedlingens datasystem. 150 personer ska nyanställas för att sköta den ökade administrationen.

Syftet med nyordningen anges inte men kan rimligen vara ett led i förbättringen av matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare, som man anser inte sköts tillräckligt bra. En följd borde bli att de arbetslösa med ersättning söker fler jobb - i juni 109 000 personer. Men kommer arbetslösheten då att minska?

Matchningen på arbetsmarknaden är ett intrikat problem. Socialdemokraterna har tagit fasta på en kritik som går ut på att företagen har många lediga platser som de inte kan besätta. Det är dålig matchning påstår de och tycks rikta kritiken mot regeringens sätt att låta Arbetsförmedlingen slöa till i förmedlingsverksamheten.

Detta är emellertid enligt min mening  till största delen inte något matchningsproblem. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många arbetssökande som skulle passa för den typ av jobb som näringslivet har svårt att hitta folk till. Hur bra sökprocesserna än är skulle det inte gå att tillgodose företagens behov. "Matchningsproblemet" är istället i bästa fall ett utbildningsproblem. Men det kan också vara en följd av orealistiskt önsketänkande hos arbetsgivarna.

Bättre matchning kan minska arbetslösheten om det faktiskt finns arbetssökande till de jobb som finns lediga men där det finns svårigheter för parterna att komma i kontakt med varandra så snabbt som skulle vara möjligt.  Detta problem skulle kunna reduceras om de arbetssökande kunde söka fler jobb per tidsenhet.  Med hårdare kontroll och låg arbetslöshetsersättning är tanken att sökaktiviteten ska kunna hållas intensiv. Men det finns problem även här.

Ett förenklat exempel kan illustrera vad som kan hända. Antag att det finns två kategorier arbetssökande på arbetsmarknaden: ingenjörer och städare. Normalt skulle ingenjörerna vänta tills det finns ingenjörsjobb att söka och det kan ta tid. Om staten kontrollerar ingenjörernas sökprocess hårdare och fordrar att de också söker städjobb kan man få ner deras arbetslöshet genom att de kan få jobb där de är överkvalificerade. Detta reducerar emellertid antalet lediga jobb för städarna. Det tar då längre tid för dem att få jobb. Netto minskar inte arbetslösheten.

Vad vi kan vänta oss av en snabbare sökprocess för dem med "multikvalifikationer" är en ökande långtidsarbetslöshet för dem med få kvalifikationer. De måste vänta längre på att få lämpligt jobb eftersom mera kvalificerade hela tiden tar en del av de passande enkla lediga jobb som dyker upp. Följden av detta blir rimligtvis att en del av de långtidsarbetslösa mer eller mindre slås ut från arbetsmarknaden. Dessa personer fortsätter då att vara arbetslösa även när det blir högkonjunktur och hamnar i det som tidigare kallades Fas 3. Strukturarbetslösheten ökar och Nairu-nivån eller jämviktsarbetslösheten stiger. Den s k beveridgekurvan (samb vakanser och arbetslöshet; källa LO) förskjuts utåt:

Samma antal lediga platser som 2007 gav drygt en procentenhet högre arbetslöshet 2012

 Om även de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skulle räknas in i kurvan ovan skulle skillnaden mellan 2007 0ch 2012 bli ännu större. Arbetsmarknadens funktionssätt ("matchningen") har alltså försämrats och inte förbättrats som finansminister Anders Borg hävdade för något år sedan. Man kan därför spekulera kring syftet med införandet av jobbrapporter i en annan riktning. Dessa kan ge möjlighet att motverka rekryteringen av överkvalificerade till jobb som bäst lämpar sig för mera svåranställda. I kombination med en höjd a-kassa för de mer kvalificerade (genom en höjning av ersättningstaket) skulle dessa kunna vänta med att söka "första bästa jobb" och därmed förbättra situationen för de svåranställda.

Inför valet 2014 är det dessutom läge att införa populära reformer som en höjning av a-kassan. Detta måste dock göras på ett sätt som gör att Borg inte tappar ansiktet. Ökad kontroll av de arbetslösa med hjälp av månatliga jobbrapporter kan påstås vara en förutsättning för att kunna tillåta en höjd arbetslöshetsersättning.

Läs även andra bloggares åsikter om jobbrapporter, arbetsförmedlingen, matchning, nya jobb, arbetslöshet, a-kassa, arbetslöshetsersättning, höjd a-kassa, beveridgekurva, arbetsmarknad, fas 3, Anders Borg, ekonomi, politik på intressant.se