Hur hanterar österrikiska skolan exogena kriser?
Kriser utifrån som beror på en exportminskning förklaras dåligt. En sparandeökning som beror på rädsla skulle öka investeringarna. -Orealistiskt. En stor löneökning ger så mycket inflation att en restriktiv styrränta måste förutsättas. Då borde en stor del av teorin göras om.
Ett lands ekonomi kan både påverkas av de ekonomiska processer som pågår inom landet och av utifrån kommande impulser som förändrar skeendet i landet. Dessa processer kan kallas endogena respektive exogena.
En endogen process kan vara att företagen bygger upp sina lager inför en förutsedd försäljningsökning. När lagren är fulla sjunker deras inköp och orsakar arbetslöshet i leverantörsleden. Efterfrågan på nya varor från allmänheten kan då mattas så mycket att lagren framstår som för stora. Då minskar företagen sina inköp från leverantörsleden ännu mera med påföljd att ännu fler blir arbetslösa och oron för arbetslöshet medför att även andra drar ner sina inköp. Så småningom ökar behoven och inköpen ökar, delvis med sparade pengar. Konjunkturen svänger uppåt.
Exogena störningar kan vara följder av naturkatastrofer, krig och världsmarknadernas förändringar. Sådana förändringar tycks inte behandlas explicit av den österrikiska skolan. Men det borde gå att rekonstruera ungefär hur denna teoris olika element borde fungera vid exogena kriser. Här ska jag analysera tre olika typer:
- Exportminskning till följd av lågkonjunktur utomlands
- Sparandeökning till följd av terrorism eller krigshot (ex 11 september)
- Kostnadsökning till följd av kraftiga lönekrav från fackföreningarna
Om sparandet ökar beror det på att allmänhetens tidspreferens ökat. Man blir mer intresserad av framtida ökad konsumtion än konsumtion idag. Räntan sjunker därför och långsiktiga projekt sätts igång - t ex bostadsbyggande. Det är dock litet svårt att förstå mekanismen mellan rädslan för oroligheter, som många skulle se som tillräcklig för ökat sparande, och den förlängda tidspreferensen. Dessutom kan man inte bortse från företagens reaktion på den osäkerhet som uppkommit både genom det exogena hotet och den plötsliga minskningen av efterfrågan på deras produkter. Att prediktera en ökning av investeringarna i detta läge verkar vara felaktigt.
Om lönerna ökar kraftigt - långt över produktivitetsökningen - kommer detta välvilligt att finansieras av bankerna genom penninginjektioner. Företagen beviljas kredit för löneutbetalningarna, därefter höjer de priserna och får tillbaka pengarna som sätts in i bankerna och bildar grund för ytterligare kreditexpansion. Frågan är nu huruvida bankerna även i detta fall sänker räntorna. Detta sker ju normalt i den österrikiska teorin för att företagen egentligen inte behöver nya lån. Nu måste de ha lån för att betala de högre lönerna och då kan bankerna höja räntorna.
Höjda räntor för att lönerna ökat "för mycket" skulle kunna ses som att fackföreningarna tolkat löntagarnas tidspreferenser i förkortande riktning. De vill konsumera mera nu och borde då minska sitt sparande.Om så sker kan konsumtionen öka på sparandets/investeringarnas bekostnad. De långsiktigt inriktade företagen träffas av oklara effekter. Med högre ränta och mindre sparande måste de dra ner investeringarna och omallokera resurserna. Där blir det kris. Å andra sidan vill bankerna gärna låna ut pengar till dem till lägre ränta så att de kan fortsätta sin långsiktiga verksamhet. Då uppstår konkurrens med konsumtionen som drar upp priserna. Fackföreningarna kräver då ännu högre löner osv
I det senare fallet med en kombination av kostnads- och efterfrågeinflation verkar resultatet bli en mycket kraftigare inflationsprocess än i det första, mera normala österrikiska fallet. Frågan är om man kan bortse från att det finns en centralbank som med sin styrränta kan motarbeta bankernas vilja att låna ut mera pengar. I så fall bortfaller en av förutsättningarna för en närmast ohämmad inflations- och krisprocess. Centralbanken har då andra syften än att underlätta för bankerna att pracka på olika låntagare mera pengar. Om den österrikiska teorin erkänner ett sådant syfte måste en stor del av krisutvecklingsanalysen göras om.
I fallet med kostnadsinflation borde också det implicita antagandet om en växelkursregim som inte alls inverkar på landets ekonomi överges. Det gäller också kanske fallet med exportminskning. Konkurrenskraften kan försämras vilket ger ytterligare krisproblem. Det kan rimligtvis ske mycket snabbare än de mera långsamma långsamma förändringarna i den normala österrikiska teorin.
< Forts Kreditexpansionen ökade penningmängden 6 procent... 30/10-12
Läs även andra bloggares åsikter om inflation, österrikiska skolan, kostnadsinflation, exportminskning, sparandeökning, nationalekonomi, kristeori, exogen kris, konjunkturer, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 00:57
15 comments
15 Comments:
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
"En stor löneökning ger så mycket inflation att en restriktiv styrränta måste förutsättas. Då borde en stor del av teorin göras om."
Teorin skrevs när facken inte kunde kräva löneökningar, vill österrikarna avskaffa fackets makt?
Frågan är befogad.
Utan penningökning så kan inte lönerna öka, det tänker inte dagens österrikare på.
En löneökning på 3% i 800år ger en lön som är större än dagens M3
Ska vi använda riktiga guldpengar så får vi ett problem, timlönen är ca ett gram guld och ökar vi lönen med 3% per år i 100år, timlönen väger då 19gram månadslönen väger 3kg.(månadslönen om 200år=60kg)
Löneökningar och riktiga guldpengar är omöjligt.
Backas våra papperspengar upp av guld så blir Sveriges guldreserv ofantligt stor 3kg och 5 miljoner arbetare kräver 15000ton guld, några sekel till och riksbanken har större guldreserv än alt guld som finns i hela världen.
Löneökningar och österrikarnas teorier är oförenliga.
Att knyta ekonomin till värdet av guld, med guldets volatilitet blir det som att åka berg och dalbana.
Slutna sällskap brukar tro på omöjliga saker.
På tal om naturkatastrofer, tänk om riksbankens guldreserv försvann i ett vulkanutbrott, ska vi då begå kollektivt självmord likt en sekt eller ska vi fortsätta som vanligt utan guldet?
På tal om löneökningar och den ständigt närvarande arbetslösheten.
Om fack och arbetsgivare hela tiden kräver/ger löneökningar över BNP ökningen så minskar det väl det utrymme som står till arbetslösas disposition. De kommer aldrig in om inte en går ut.
Om bidragen följer KPI och lönerna BNP så halkar de bidragsförsörjda efter allt mer.
Sambandet de privata bruttoinvesteringarna och arbetslösheten kan ses i följande diagram:
http://bastiat.mises.org/2012/10/weakness-in-recent-gdp-numbers/
De privata bruttoinvesteringarna driver sysselsättningen. Det ser ut som ut konjunkturen kan rasa nedåt igen (bra för spekulanter att veta, i varje fall uppgångarna mer tydliga).
"En stor löneökning ger så mycket inflation att en restriktiv styrränta måste förutsättas. Då borde en stor del av teorin göras om."
- Teorin förutsätter att det är skillnad på en ekonomi med guldmyntfot (då marknaden bestämmer räntan), och en ekonomi med fiat-pengar och centralbank (då centralbanken kan påverka räntan). Analysen för göras efter förutsättningarna.
Om penningmängden är stabil kan inte en stor löneökning ge hög inflation eftersom allmänna löneökningar skapar arbetslöshet. Den totala lönekostnaden kan inte öka i detta fall. Framförallt går det inte att överföra en kostnadsökningar till konsumenterna genom prishöjningar.
"Teorin skrevs när facken inte kunde kräva löneökningar, vill österrikarna avskaffa fackets makt?
Frågan är befogad."
- En befogad fråga ifrån Ekvationsteorin.
Genom att använda formell logik vet vi att fackföreningar inte kan höja arbetarnas reallöner. Arbetarnas reallöner höjs genom kapitalisternas investeringar i en högre produktivitet. Problemet är att fackföreningar sänker reallönerna genom att göra det olönsamt för kapitalisterna att investera.
Vi vet också att fackföreningar är karteller och att karteller endast kan hålla priserna uppe genom att begränsa produktionen (begränsa antalet sysselsatta). Fackföreningar kan endast höja lönerna för de arbetande genom att skapa arbetslöshet.
Exempelvis genom att införa minimilöner (finns i kollektivavtalen), genom att införa utbildningskrav för att arbeta inom en viss bransch, införa en licens för att arbeta inom en viss bransch osv.
"Utan penningökning så kan inte lönerna öka, det tänker inte dagens österrikare på."
- Varför ska de nominella lönerna öka? Reallönerna höjs genom att en större produktion sänker priserna. Genom att låta penningmängden öka kommer förmögenhet att överföras ifrån de fattiga till de rika.
"Att knyta ekonomin till värdet av guld, med guldets volatilitet blir det som att åka berg och dalbana."
- Spekulationsbubblor beror på att penningmängden tillåts att öka och guld är ett spekulationsobjekt.
"Backas våra papperspengar upp av guld så blir Sveriges guldreserv ofantligt....."
- Varför då? Det går att införa en guldmyntfot på 1 gram guld. Exempelvis kan en miljardels gram guld motsvara 1 kr. Mängden guld har inget med saken att göra.
"Frågan är nu huruvida bankerna även i detta fall sänker räntorna. Detta sker ju normalt i den österrikiska teorin för att företagen egentligen inte behöver nya lån. Nu måste de ha lån för att betala de högre lönerna och då kan bankerna höja räntorna."
- Det går inte att blanda analyserna. Det är skillnad på en ekonomi med guldmynfot och en ekonomi med fiat-pengar.
Det är också självklart att företagens kostnader inte kan öka om inte försäljningsintäkterna först har ökat. Intäkterna ökar när penningmängden ökar. Skulle kostnaderna först öka kan detta enbart leda till nedskärningar och inte till prisökningar.
Med guldmynt sjunker marknadsräntan när sparandet ökar (konsumtionen sjunker). Fler investeringsprojekt blir lönsamma en kalkyl, och tvärtom när sparandet sjunker (konsumtionen ökar).
I första fallet frigörs resurser ifrån produktionen/försäljningen av konsumentprodukter. Detta gör att det inte kan bli en brist på resurser när investeringarna ökar (i investeringsvaror etc). Problemet är att det tar många år innan investeringar har skett genom hela produktionskedjan.
Därför måste allting gå långsammare och det får inte ske några häftiga ryck i konjunkturen, vilket sker idag.
Per-olof
"Varför då? Det går att införa en guldmyntfot på 1 gram guld. Exempelvis kan en miljardels gram guld motsvara 1 kr. Mängden guld har inget med saken att göra."
Då saknar papperspengarna helt värde i guld.
Gräver någon upp ett gram guld så skulle han eller staten kunna skapa en miljard.
Utan löneökningar så fungerar det så långt men ökar lönerna med 3% år så är det omöjligt om tusen år.
Du kan inte bära en enkrona den väger flera ton.
EXPONETIELL LÖNEÖKNING ökar lönerna fort på slutet.
Slå in en miljarddels gram och löneökningar på 3% per år i tusen år, så ser alla att det är omöjligt.
per-olof
"Om penningmängden är stabil kan inte en stor löneökning ge hög inflation eftersom allmänna löneökningar skapar arbetslöshet"
Det förutsätter att facken inte kan öka lönerna, kan dom öka lönerna så får vi bara inflation och massarbetslöshet.
Merkel stoppar alla ökningar av penningmängden i praktiken och hon låter lönerna öka, det förklarar Europas massarbetslöshet.
Stoppar vi löneökningarna så slipper vi arbetslösheten, Fri lönebildning skapar arbetslöshet nairu.
Reglerar riksbanken dom centrala löneavtalen så kan penningmängden öka så att arbetslösheten försvinner.
"Varför ska de nominella lönerna öka? Reallönerna höjs genom att en större produktion sänker priserna."
En produktionsökning BNP kan tas ut av medborgarna på två sätt, höjd lön eller samma lön och lägre priser.
Orealistiska löneökningar skapar bara kostnadsinflation för företagen och det ger inflation i samhället.
Det går inte att knyta en valuta till guld, metaller med mera, det enda en valuta skulle kunna knytas till är antalet medborgare, exempel varje medborgare kan motsvara 300000kr
Pengar är bara betalningsmedel och ökar befolkningen så kan man skapa 300tusen för varje ny medborgare.
Pengarna för varje ny medborgare ska riksbanken trycka upp och ge till staten.
Lönestopp och en ökning av penningmängden löser krisen.
Per-olof säger i praktiken att lönerna inte får öka i den österikiska modellen tänk om Merkel bara har hört halva teorin alltså penningmängden får inte öka, då låter hon lönerna öka vilket inte går med en stram penningpolitik.
Massarbetslöshet får vi om vi för en stram penningpolitik och ökar lönerna.
Att använda en österrikisk modell går inte om facket kan kräva löneökningar.
Fri lönebildning skapar arbetslöshet, lönerna flyttas upp till nairupunkten.
Skapar vi starka sociala skyddsnät så flyttar vi bara upp nairu från exempelvis 3% till 6%, 95% i a kassa skulle bara leda till ännu högre najrupunkt.
Lösningen är att riksbanken bestämmer dom centrala löneökningarna, då kan naju flyttas ner till en strukturarbetslöshet på några procent och det är inget problem.
Sociala skyddsnät kan vara relativt höga om vi bara stoppar dom orealistiska löneökningarna.
Lönestopp och penningökning löser krisen, så enkelt är det, det svåra är bara att inse att det är så enkelt.
Pengar är bara ett betalningsmedel och vi är bara en knapptryckning från att öka penningmängden, i en depression kan staten direkt ta riksbankens pengar och stimulera ekonomin med, noll statsskuld får vi och inflationsmålet på 2% kan nås.
Per-Olof, min analys behandlar naturligtvis dagens ekonomi där man inte kan definiera bort uppkomsten av sådana exogena störningar som beskrivs.
Exemplet med kostnadsinflation är belysande. Fackföreningarna kan driva fram en extra stor löneökning. Att i ett sådant läge framhärda med antagandet att centralbanken skulle uppmuntra bankerna att fortsätta långivningen i den högre takt som etablerats förefaller orealistiskt. I en sådan situation borde t ex Schlichter överge antagandet att centralbanken deltar i inflationsprocessen.
I så fall måste man förutsätta att centralbanken höjer styrräntan så att företagen får svårigheter att finansiera nästa periods löneökningar. Styrräntan medför också sämre möjligheter att öka investeringarna - särskilt i bostäder. Konsumenterna får högre bostadskostnader och måste dra in på annan konsumtion som också gör fler av fackens medlemmar arbetslösa.
Om den österrikiska teorin erkänner förekomsten av en styrränta i ett fiat-system måste man kunna visa att den inte förmår begränsa penningmängdsökningen så att resultatet ändå blir kris och eventuellt kollaps för valutasystemet. Skulle styrräntan istället ha effekter måste teorin revideras med hänsyn till denna. Kanske måste konceptet med fractional banking då överges.
/DNg
Frys lönerna öka penningmängden.
Vi kan inte öka köpkraften med löneökningar, är lönen 100kr så kan en vara som kostar 100kr efterfrågas, ökar lönen till 110kr så stiger varupriset till 110kr, kostnadsinflation ingen köpkraftsökning blir det.
Enda sättet att öka efterfrågan är att lönen förblir 100kr och att staten för ut 10kr i nya pengar, då blir köpkraften 110kr och varupriset 100kr då kan vi öka efterfrågan och minska arbetslösheten.
Vi kan inte öka konsumtionen med löneökningar för priserna stiger lika mycket som lönerna ökade, inflation är det enda vi får.
Staten kan inte låna till stimulansen för lån måste betalas tillbaka och då minska konsumtionen igen, staten måste öka PENNINGMÄNGDEN.
Fri lönebildning har funnits i stort sett alla ekonomier, socialism som kapitalism, fri lönebildning har alla misslyckade ekonomier gemensamt, både socialismen och kapitalismen har misslyckats pga den fria lönebildningen.
"Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka" Albert E
Fri lönebildning omöjliggör en lösning av krisen och en fungerande ekonomi, ökar vi penningmängden så stiger lönerna lika mycket som penningmängden nairu och det ger oss bara inflation.
Bind fast en morot i svansen på en åsna, det beskriver sambandet mellan penningökningar och löneökningar.
Vi måste öka penningmängden utan att samtidigt öka lönerna, så enkelt är det när vi bara inser det.
Skicka en kommentar
<< Home