söndag, oktober 21, 2012

Vad kan S och M göra åt varselvågen från exportföretagen?

Kan regeringen vidta några kraftfulla stabiliseringspolitiska åtgärder när exporten minskar? Är det riktigt att göra generella efterfrågestimulanser?  I kvällens Agenda förde Damberg fram ett förslag på 10 mdr kr.

I kvällens Agenda diskuterades ett principiellt stabiliseringspolitiskt problem som om det vore en fråga om arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström mötte socialdemokraternas extra partiledare Mikael Damberg (gruppledare) i en debatt som ingen kunde ha blivit så mycket klokare av.

Genom att länderna i EMU inte kunnat hantera eurokrisen har en lågkonjunktur uppstått. Den beror på att många länder dämpat sin import, ofta till följd av kraftiga åtstramningar från regeringarnas sida. Detta slår nu mot den svenska exporten som till hälften går till EU. Varslen om uppsägningar ökar. Arbetslösheten kommer att stiga från 7,5 till 8 procent, förutsatt att Europa-krisen inte förvärras. Det är dessvärre alltför sannolikt enligt min mening.

Vad ska då regeringen göra i Sverige? Detta var ämnet i Agenda. Lustigt nog var det Damberg som framhöll att krisen inte var regeringens fel utan den kom utifrån. Men han talade inte om att det därför inte finns mycket att göra utan han räknade upp ett antal åtgärder som stått på Socialdemokraternas program sedan sommaren. Engström kontrade med regeringens nya åtgärder i budgeten och drog också till med gamla åtgärder som halverad(e) restaurangmoms och arbetsgivaravgifter för ungdomar. Hom framhöll att det var tjänstesektorn som skulle ge nya jobb.

Detta med tjänstesektorn var väl att gå ifrån ämnet? Inte ska väl Sverige försöka anställa pappers- och stålarbetare inom resturangnäringen? Det intrycket har man inte fått hittills av regeringens politik. Det är lågutbildade ungdomar och långtidsarbetslösa som ska slussas över till till enkla jobb i tjänstesektorn. Att höja pålagorna för just den typen av jobb, som S vill, kan rimligtvis enbart bidra till att öka arbetslösheten - det har nog Engström rätt i. Men vad ska hända med arbetslösa från exportindustrin?

Ett förslag är att införa korttidsarbete i exportföretagen. Damberg var alert med att framhålla Socialdemokraternas förslag på området. Engström gjorde en mera slät figur när hon defensivt nämnde att detta minsann utreds just nu och att ett förslag ska komma i december. Politik handlar väl om att framstå som handlingskraftig när man nu ändå har en konstruktiv idé?

Det principiella problemet finns dock kvar. Alla överflödiga från exportindustrin kan väl inte gå undersysselsatta tills det kommer en konjunkturuppgång? Damberg kom med ett klassiskt keynesianskt recept: Socialdemokraterna har ett förslag till efterfrågestimulans med 10 miljarder kronor som går direkt till medborgarnas fickor. Om Engström hade kunnat något om ekonomi borde hon ha frågat var denna ökade efterfrågan skulle skapa jobb. Och skulle det vara möjligt att avskaffa detta stimulansprogram när exportkonjunkturen förbättras och företagen söker efter ny arbetskraft?

En efterfrågestimulans riskerar också att bli till en del helt verkningslös eftersom pengarna sparas av hushållen. Den del som spenderas kommer också till betydande del att riktas mot utlandet. Det behövs därför mycket stora belopp om det ska bli någon som helst praktisk effekt. Hur skulle Socialdemokraterna kunna tänka sig att finansiera detta? Det är sådant Engström borde ha krävt svar på.

Slutligen hör till ämnet också räntepolitikens effekter på exportföretagen. Är de nya varslen ett ytterligare bevis för att vice riksbankschefen Lars E O Svensson har rätt? Den starka kronan slår i så fall ut 10 000-tals jobb i Sverige. Skulle Engström ha kunnat förklara att hon motsatte sig Riksbankens hökaktiga räntepolitik?

I själva verket borde några ekonomer med olika stabiliseringspolitiska inriktningar ha fått debattera vad som kan göras vid en utifrån kommande konjunkturnedgång. Men Agendas redaktion ville ha ytterligare en debatt mellan regeringen och oppositionen. Och då hängde man upp denna på varslen som nu råkar komma från exportindustrin.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

4 Comments:

At 22 oktober, 2012 08:23, Anonymous Anonym said...

Ja debatter mellan dem som inte sysselsätter förefaller mer bli tillfällen till konfliktskapande och inte lösningsskapande.
Vill industrin ha möjlighet till tillfälliga övervintringsåtgärder?
Är LO( löntagarna) villig bidra med eftergifter för att få det?
Lönerörelsen antydde väl knappast detta!

 
At 22 oktober, 2012 09:31, Anonymous Anonym said...

"Alla överflödiga från exportindustrin kan väl inte gå undersysselsatta tills det kommer en konjunkturuppgång?"

Inte alla, men en del. Att åtminstone stoppa de nominella löneökningarna och kompensera med tillfällig arbetstidsförkortning vid tillfälliga konjunktursvackor är troligtvis en rätt bra idé.

Troligtvis mycket bättre än att stoppa du som kvalificerad industriarbetare blir instoppad i AMS-maskineriet.

/Ekon

 
At 22 oktober, 2012 12:28, Blogger Danne Nordling said...

Anonym, Agenda verkar ha en dold agenda som skapar konflikter. Men det är också troligt att man har för litet kunskap om stabiliseringspolitiska problem och därför väljer den enkla lösningen att trigga S och M till att puckla på varandra.

Ekon, ja det är riktigt att arbetstidsförkortning och lönestopp skulle rädda jobb i exportindustrin temporärt. Däremot skulle en generell stimulans inte göra det. När jag nu kan lyssna en gång till på inslaget genom det otillförlitliga SVT Play, som låg nere efter programmet, kan jag inte höra Damberg nämna 10 mdr kr. Hans förslag framstår där som mindre generellt än jag uppfattade det.

Den principiella frågan kvarstår. Vad mer kan man göra än arbetstidsförkortning och dämpade löner? Engström borde ha förklarat att satsningarna på infrastrukturinvesteringar snabbt kan ge tillfälliga jobb åt de varslade industriarbetarna. När sedan konjunkturen förbättras kan de gå tillbaka till exportindustrin och infrastrukturutbyggnaden kan återgår till en långsammare takt.

Men något sådant kontracykliskt syfte verkade det inte finnas med regeringens politik, enligt Engstöm. Vi har fått intrycket att dessa satsningar, som ska ske under mycket lång tid, mest är till för att få ner den sedan flera år "för höga" över-nairu-arbetslösheten. Satsningarna är inte till för att möta den nu begynnande lågkonjunkturen även om Engström litet vagt försökte dra till med att satsningarna var något positivt även i det sammanhanget.
/DNg

 
At 22 oktober, 2012 18:05, Anonymous Per Fredö said...

Detta att stoppa pengar i folks fickor finns det många recept på.

Dit hör afa-pengarna, som inte minsrt våra socialdemokrater anser att löntagarna blivit berövade.
De hade nämligen annars fått mer i löneökning.

Förkortad arbetstid är väl nåt man kan komma överens om på varje arbetsplats.
Löfven var ju också ute med sänkta löner när finanskrisen slog till, men det duger väl inte när han nu blivit partiordförande,

Annars när man en misstanke om att de är skattepengar, som ska täcka de lägre lönerna när det ska bli övervintring.

Det blir nog i sig inte så lätt. Då kanske till och med lite utredande kan te sig offensivt.

Om än inte i Agenda förstås.

 

Skicka en kommentar

<< Home