Grekland räddas till priset av recession i Europa

Genom den utdragna och osäkra räddningen av Grekland har Europa råkat ut för en recession. För 2012-13 blir kostnaden närmare 400 mdr euro. Och osäkerheten kvarstår till efter det tyska valet. Ett resolut ingripande från Merkel för Grekland 2010 hade kunnat undvika dessa kostnader till ett bagatellartat pris i jämförelse.

Idag kom siffror för Sveriges BNP det tredje kvartalet 2012. Tillväxten sjunker jämfört med tillväxten andra kvartalet - från 1,3 procent till nu 0,7 procent (Ekot). För fjärde kvartalet räknar många att tillväxten blir negativ och några befarar (SvD) att det också blir fallet första kvartalet 2013. Då skulle Sverige vara nere i recession.

Jämfört med förhandsbedömningarna var Sveriges siffra idag bättre än förväntat. Bedömningarna har angetts både till 0,6 och 0,4 procent. Och jämfört med EU med -0,4 procent klarade sig Sverige bra. Torts att exporten minskade med 2,3 procent ökade den privata konsumtionen med 1,3 vilket ändå var en besvikelse. Nordea hade räknat med 2,4 procent (DN). Även en lagerökning bidrog uppåt. USA ökade dock BNP med 2,7 procent.

Den europeiska konjunkturnedgången börjar nu hinna ikapp Sverige. Varifrån kom den? Förra våren var det ingen som såg en recession för både 2012 och 2013 (enl SEB -0,4 resp -0,2 %). Då förutsåg EU-kommissionen (EC) att BNP 2012 skulle öka med 1,8 procent. När EC på hösten 2011 kom med en prognos för 2013 pekade den på en ökning med 1,3 procent. På kort tid har 3,7 procents BNP-ökning för två år försvunnit ur verkligheten. Kostnaden för nedgången för hela EU med en BNP -11 på 12,6 bnr € och närmare 0,5 procents bättre tillväxt än enbart EMU ser ut att bli drygt 400 miljarder euro.

Jag vill hävda att Europas politiker bedriver en destruktiv ekonomisk politik med syftet att inte behöva ge mer än minimalt stöd åt Grekland och andra krisländer. Genom den osäkerhet (nu Schäuble) denna politik skapar och de föreställningar om åtstramningars välsignelse som tillämpas i nästan alla länder kommer sålunda närmare 400 miljarder euro att förloras. Det nyligen preliminärt godkända tredje stödpaketet för Grekland är kanske något mer genomgripande än tidigare överenskommelser. Med det ses ändå med viss skepsis av finansmarknaderna. Det innehåller följande komponenter (SvD):

Från det andra stödpaketet ska 34,4 mdr € till slut utbetalas i december (skulle ha skett tidigt i somras, hela lånelöftet är 130 mdr €). Härav går 10,6 mdr € till statsbudgeten, som har ett underskott på ca 13 mdr € 2012. Resterande 23,8 mdr € går till rekapitalisering av grekiska banker. Ytterst täcker pengarna mer än väl årets underskott i bytesbalansen på ca 17 mdr €. Det sker alltså ett utbyte av långivare.

Räntorna sänks. Det gäller det första stödpaketet från 2010 där räntan är Eurobor+1,5 procent, som nu blir 1,0 pe billigare. Lättnaden blir "minst 4 mdr €". Den uppgiften måste avse en icke specificerad tidsperiod. Om det är under åtta år till 2020 ligger ett lån på 50 mdr € i botten. Hela lånelöftet är på 110 mdr €.

Uppskov med räntan. Lånen i det andra stödpaketet från mars 2012 (på 130 mdr €) blir räntefria i tio år. Om räntan är 3 procent blir lättnaden 4 mdr € per år under tio år. Löptiden förlängs från 15 till 30 år. Lättnaden uppges sammantaget bli 44 mdr €.

Euroländernas centralbanker och ECB ska betala tillbaka ett belopp motsvarande de vinster de gjort på grekiska statspapper. Beloppet placeras på ett spärrkonto. Villkoren för användning uppges inte. Det kan bli en minskning av "nuvärdet" på statsskulden med 56 mdr € eller ca 16 procent av närmare 350 mdr (motsvarar 28 procent av BNP).

Grekland återköper egna statspapper till underpris. Krävs av IMF. Priset blir något högre än de 20-30 procent av det nominella värdet som nu är marknadsvärdet. Ger lättnad när lånen förfaller. Grekland får själv bestämma hur finansieringen ska ske. Detaljerna oklara.

Målsättningen med det tredje stödpaketet är att få ner den grekiska statsskulden till 124 procent av BNP till år 2020. Det ska bli "substantiellt lägre" än 110 procent år 2022.När Grekland uppnår överskott i det primära budgetsaldo (där räntor ej ingår) är långivarna beredda att överväga ytterligare stödåtgärder. Enligt EC blir underskottet 1,4 procent 2012 och 0 år 2013. Det medför fortsatt osäkerhet.

Jag försöker här nedan göra den överslagskalkyl för utvecklingen till 2020 som saknas i redovisningen av det tredje stödpaketet:

Grekland har i år en skuld som blir 177 procent av BNP. Räntebördan är 5,4 procent eller 10,6 mdr €. Utbetalningen i december (räntefri i 10 år) motsvarar räntebördan 2013. Räntebördan reduceras därefter med drygt 4 mdr (2% av BNP) per år genom de tio årens räntefrihet. Statsskulden reduceras genom att primärsaldot är positivt vilket EC:s prognos anger till 1,5 procent 2014. Denna effekt skulle under 7 år ge 10,5 procentenheters reducering (av BNP). Räntan på återbetalningen finansiella vinster med 56 mdr € ger ett positivt tillskott på kanske knappt 2 mdr € per år, vilket motsvarar 1 procent av BNP, vilket på 8 år ger 8 procent.

Ränteeffekterna blir sammanlagt fram till 2020 en reducering med 3 procent av BNP per år. Primärsaldot ger kanske 1,5 procent. Det ska ställas mot den ursprungliga  räntebördan på 5,4 procent. Kvar blir 0,9 procent som varje år skulle öka statsskulden. Decemberutbetalningen reducerar statsskulden med 5,4 procentenheter av BNP. Vinståterbetalningen reducerar statsskulden med 28 procentenheter. Kvar blir ca 144 procent av BNP. Om grekerna kan göra budgetförstärkningar med ytterligare 0,9 procent av BNP per år skulle alltså statsskulden kunna sjunka till 144 procent (utan tillväxt). Med 2 procents årlig tillväxt skulle statsskuldens andel bli 123 procent av BNP. Därtill kommer en reducering från eventuella återköp av statspapper där pengar för finansieringen dock saknas.

Jag har gjort en rekonstruktion av hur trojkan tänker för att komma ner till 124 procent av BNP 2020. Planen innehåller två svagheter. Det fattas budgetförstärkningar motsvarande 0,9 procent av BNP (1,8 mdr €). Det verkar vara rena önsketänkandet att BNP skulle kunna öka med 2 procent när ytterligare åtstramningar istället måste göras. Prognosen från EC för 2014 är 0,6 procent.

När finansmarknaderna och näringslivet i Europa får detta klart för sig kommer spekulationerna om Grexit att sätta igång på nytt. Räntorna stiger och investeringar och sysselsättning faller. Recessionen fortsätter. Orsaken till att räddningen av Grekland blev så kraftlös anses vara att den politiskt svaga Angela Merkel inte klarar att göra något mera konstruktivt före valet i september 2013. Hennes stödopinion ser försöken att rädda euron och skapa stabilitet som olagliga subventioner av "lata greker". Och Merkel saknar förmåga att ge någon annan bild.

Om Merkel istället hade ingripit kraftfullt när Greklands problem kom till ytan 2010 skulle mycket av den osäkerhet, som blev följden av veligheten, ha kunnat undvikas. Då hade en stor del av förlusten på närmare 400 mdr € till följd av den klantiga stabiliseringspolitiken kunnat undvikas. Kostnaden för att rädda Grekland hade varit oansenlig i jämförelse med recessionsförlusterna. Kanske kostnaden rentav hade blivit mindre genom att stämma i bäcken istället för i ån. Kan man ställa Merkel till svars för detta?

< Läs även andra bloggares åsikter om Angela Merkel, Merkel, Grekland, stödpaket, recession, eurokrisen, euron, Europa, EMU, stabiliseringspolitik, nationalekonomi, statsskuld, budgetunderskott, ekonomi, politik på intressant.se