Liberalen von Mises är nu historia

Boken om Mises har ett intressant förord och spänner över ett flertal ämnesområden. Som doktrinhistoriskt inlägg på liberalismens och den liberala ekonomins område fyller den en plats.

Igår 22/11-12 presenterade Timbro boken Medelvägens motståndare Ludvig von Mises Texter i urval av Kurt Wickman. Detta skedde vid ett seminarium som kretsade kring von Mises liv och idéer. Ludvig von Mises (1881-1973) var professor i nationalekonomi, verksam i Wien, Genève och New York. Han var en kategorisk företrädare för liberalismen och räknas också som en prominent företrädare för den österrikiska ekonomiska skolan. De ekonomiska teorierna behandlades dock inte närmare på seminariet.

Historiskt gjorde Mises en insats i den s k kalkyldebatten med företrädare för socialistisk planhushållning. Socialistiska ekonomer som Abba P Lerner och Oskar Lange menade att planhushållning utan marknader och prisbildning ändå kunde bli effektiv genom att man kunde arbeta med "skuggpriser". Man kanske skulle kunna säga att de ville simulera en marknadsekonomi i planeringen. Detta ansåg Mises vara omöjligt i praktiken. Nu kan vi konstatera att Mises hade rätt och att plansocialismen var dömd till undergång. Men på 30-talet var det nog många som med Lange och Lerner ansåg att de vunnit debatten.

Sett i ett stort och abstrakt perspektiv är naturligtvis också mycket av den österrikiska skolans varningar för ett system som tillåter ohämmad kreditexpansion relevanta idag. Men den mera utarbetade teorin är rimligtvis föråldrad av det enkla skälet att den först formulerades i en institutionell kontext som är 100 år gammal. Sålunda finns i boken inget utdrag ur Mises bok från 1912 med titeln Theorie des Geldes und der Umlaufsmittel där penningteorin först framlades. Något gehör för uppfattningen att världen skulle återgå till guldmyntfot fick Mises varken efter kriget eller i början av 70-talet. Inte för inte kan han betecknas som "medelvägens motståndare".

Ett exempel på detta motstånd finns på socialpolitikens område. I Timbros bok finns ett utdrag från boken Human action från 1949 där Mises tar upp kritiken för att kapitalismen skapar fattigdom, ojämlikhet och otrygghet. Mises menar att samhällen med sociala system är ohållbara (ex Paraguay) och han skriver: "...befolkningsökningen måste leda till ökad fattigdom." Här är han intressant nog fokuserad på Kina som väl kan sägas ha demonstrerat hur just kapitalismen minskat fattigdomen så som han förordade.

Den relevanta frågan om fattigdom i ett kapitalistiskt samhälle handlar enligt Mises om de människor som inte kan ta hand om sig själva. Belysande är den del som betecknas som icke arbetsföra. Han tar upp "sådana invalider som saknar möjlighet att överleva och inte tas om hand av sina närmaste". Försörjningen av dem har länge setts som en akt av medlidande och Mises diskuterar välgörenhetens otillräcklighet och tendens till förnedring. Han menar att större delen av dem som får hjälp från välgörenhet är offer för de styrandes misslyckade konjunkturpolitik med kreditexpansion. Implicit finns argumentet att pengarna skulle räcka till de verkligt hjälpbehövande om detta inte var fallet.

Det finns metafysiska argument för rätt till stöd inom naturrätten, skriver Mises. Men även om vi kan omfatta dessa religiösa och etiska synpunkter besvarar de inte frågan om vilka metoder som borde användas. Han vänder sig mot statliga socialförsäkringssystem som det tyska (med hänvisning till en studie som visar att drivkrafterna att hälla sig frisk tenderar att minska). Han skriver:

"Att ersätta stöd genom välgörenhet med rättsligt erkända anspråk på understöd verkar dock inte överensstämma med den mänskliga naturen som vi känner den. Det är inte hänsynen till några metafysiska spekulationer, utan praktisk effektivitet som gör det olämpligt att införa laglig rätt till understöd." 

Den möjlighet till privata försäkringar på marknadsekonomins grund som börjat diskuteras 50 år senare kunde Mises tydligen inte föreställa sig.

Ludwig von Mises har använts som en ikon för både den klassiska liberalismen av brittisk typ och av den libertarianska grenen i USA. Här finns en motsättning mellan minimalstatsföreträdare och och dem som inte vill ha någon stat (eller skatter) alls, antyder Wickman i förordet. Det kan bero på att den amerikanska traditionen härrör från "the westward drive" där man försökte överleva mot naturens krafter och fientliga människor. När man fick depescher från östkusten rörande "sophantering" och liknande upplevdes detta som irrelevanta påhitt från en stat som var ett påfund från det förmögna etablissemanget på östkusten. Den europeiska synen med rötter i ett sedan länge etablerat system såg istället staten som en lösning på "ett ordningsproblem".

Andra bloggar om: von Mises, Mises, liberalism, österrikiska skolan, socialism, historia, deologi, ekonomi, politik på intressant.se