Ska budgetstupet sänka världskonjunkturen?
Vid årsskiftet 2012/13 riskerar USA att kastas ut för det fiskala budgetstupet ("fiscal cliff") som automatiskt åstadkommer en åtstramning motsvarande 4 procent av landets BNP. När demokraterna och republikanerna i augusti 2011 inte kunde komma överens om någon långsiktig höjning av lånetaket och politiken för budgetförbättringar sköt man upp alltsammans. Lånetaket kommer att behöva höjas runt årsskiftet. Beslut om nedskärningar och skattehöjningar omedelbart eller mera långsiktigt måste fattas i god tid före 31/12 2012.
Om ingenting görs kommer skatterna att höjas automatiskt enligt överenskommelsen från augusti 2011. De skattesänkningar som George W Bush införde och som förlängdes 2010 upphör vid årsskiftet. Skatten på inkomster höjs till 39,6 procent (federalt) och kapitalvinstskatten till 30 procent. Arvsskatten återinförs. Obamas sänkning av inkomstskatterna under krisen återställs. En särskild utjämningsskatt ("alternative minimum tax") införs för högre inkomster som beräknas drabba 26 miljoner hushåll.
Utgifterna sänks automatiskt. Nästan hälften av nedskärningen på 1 200 USD drabbar försvaret. Ersättningen till läkare med patienter inom äldresjukvården Medicare sänks. Bidrag till långtidsarbetslösa stryps. (SvD)
Karin Henriksson på SvD skriver att det årliga budgetunderskottet skulle halveras. Det skulle inte gå att åstadkomma på vanlig politisk väg, menar hon. Men underskottet på 8,3 procent av BNP 2012 kanske ändå inte går att åtgärda så enkelt (visserligen till priset av en recession). Greklands utveckling visar att åtstramningarna också ökar budgetunderskottet. Det kan gå likadant i USA. Budgetstupet ger inte ens den förväntade kamerala effekten på budgetunderskottet. Därför borde politikerna komma överens om en lugnare sanering av den federala budgeten
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 15:36
13 comments
13 Comments:
Greklands utveckling visar att åtstramningarna också ökar budgetunderskottet.
Budgetunderskottet har väl minskat i Grekland? (både i absoluta tal och i förhållande till BNP)
Per, vad jag avsåg var att den kamerala effekten inte uppnås eftersom åtstramningarna återverkar på skattebaserna och även på regelstyrda utgifter.
/DNg
Danne,
Ok, men så har fallet inte varit i Grekland?
Tja, man borde räkna på hur mycket man tänkt att Grekland skulle förbättra budgetunderskottet genom åtstramningspaket och hur mycket det lev praktiken. Eftersom resultatet tycks ha blivi 1 proc av BNP verkar det som om mycket har förlorats i den ofrånkomliga recessionen. USA bör väl akta sig för sådant?
/ Ng
Viss form av reformering krävdes i Greklands budget.
USAs tillväxt och egna valuta gör att de kan agera friare.
Låta tryckpressarna finansiera underskott och tillväxt och inflationen betala av det.
USA kan ha fördelen att ökad penningmängd inte ens ökar inflationen i dagens läge. Det syns i varje fall ingen inflationsökning nu till följd av Brnankes QE 1-3.
/ DNg
Danne USA kommer nog att trycka pengar, det går att i en depression med deflation eller lågt inflationstryck att trycka lite pengar och köpa upp statens skulder.
Vad skulle hända om fed köper upp dom akuta skulderna så fiscal cliff undviks?
USA och EU är varandras motsatser.
@Danne "Eftersom resultatet tycks ha blivi 1 proc av BNP verkar det som om mycket har förlorats i den ofrånkomliga recessionen. USA bör väl akta sig för sådant?"
Som sagt: USA är inte Grekland (eller ens EU). Jag håller med dig i sak (d.v.s. att fiscal cliff kan orsaka en nedgång och att en ny, mer ordnad plan vore bättre), men att använda Grekland som ett representativt relevant avskräckande exempel tycker jag är helt fel.
USA har inte en ständigt uppblossande valutakris och en icke-fungerande (ad hoc) krishanteringsmekanism. USA har ett bättre fungerande samhälle överlag i strukturellt avseende. USA har inte en ränte / skuldkris som skapar en dödsspiral a la Grekland.
Att inta positionen att Greklands problem huvudsakligen beror på nedskärningarna i sig, eller att Grekland är ett relevant exempel för USA gör faktiskt att t.ex. Estland blir ett relevant motexempel (en jämförelse jag normalt brukar avråda från, just på grund av att omständigheterna är så pass olika).
Mellan 2009-2011 minskade Estland de genomsnittliga statsutgifterna per år med 8 procent.
Grekland minskade de genomsnittliga statsutgiterna med 7 procent per år under samma period.
(EUROSTAT har som sagt inga realsiffror på variabeln, så caveat emptor, jag har gjort siffrorna reala själv med BNP-deflatorn.)
Estlands BNP-serie (realt) ser ut så här:
2009: -14,1% (nota bene statutgifter 2008-2009 minskade med knappt 3 procent)
2010: +3,3%
2011: +8,3%
2012: +2,5%(prog)
Greklands BNP-serie (realt) ser ut så här:
2009: -3,1% (nota bene statsutgifter 2008-2009 ökade med 7,5%*)
2010: -4,9%
2011: -7,1%
2012: -6,0%(prog)
/Ekon
* Notera att Grekland i krisens inledningsskede betedde sig mycket Keynesianskt, något som sällan framhålls på denna Blogg.
Mellan 2008-2009 ökar statsutgifterna med Keynesianskt exemplariska 7,5%.
Mellan 2007-2009 ökar statsutgifterna med 17,6%(!).
Först när man redan kört in i (ränte- och skuld-) väggen med besked börjar man skära ner.
Med tanke på effekterna på kreditvärdigheten var det kanske inte så värst smart.
/Ekon
ekvteorin, frågan om vad som händer om Fed köper upp USA:s statsskuld måste analyseras både på det sakliga planet och på det politiskt-psykologiska.
Sakligt sett skulle räntebördan överföras från nuvarande obligationsinnehavare till Fed. Eftersom Fed kan leverera sitt intäktsöverskott till staten skulle belastningen från statsskulden kunna elimineras. De utköpta får en stor kassa som söker placering. En del av dessa pengar kan gå till finansiering av reala investeringar i industrin och bostadsbyggandet. Resten kommer att öka priserna på tillgångsmarknaderna, t ex aktier råvaror och kommersiella fastigheter.
Om frågan avser en mindre volym "akuta skulder" blir effekterna naturligtvis mindre. Kanske kan prisuppgången på tillgångar bli liten. Vad "stupet" handlar om är egentligen en långsiktig lösning av den statsfinansiella obalansen.
Med ny QE kan den nuvarande finanspolitiska åtstramningen på ca 1,5 procent av BNP (enl KI) elimineras med högre tillväxt som följd. Säg att man gör QE som motsvarar räntebördan och ökar det primära budgetunderskottet (PU) med 1,5 procentenheter av BNP. Då skulle man kanske kunna eliminera PU inom tio år. Det skulle kunna gå snabbare om finanspolitiken gjordes åtstramande efter några år när tillväxten är hög.
Av psykologisk-politiska skäl är dock ovanstående program orealistiskt. Det sammanhänger med en moralisk motvilja mot underskott som rationaliseras med argument om inflation, att barnbarnen blir ränteslavar eller att ett PU alltid tränger ut motsvarande aktiviteter i den privata sektorn och därför inte får någon reell effekt. Lobbyorganisationer finansierade av t ex bröderna Koch kommer att sätta stopp.
Ekon, att jag nämnde Grekland var mest för att landet nämnts i debatten om USA:s balanseringspolitik. Eftersom jag gjort beräkningar på Greklands åtstramningspolitik som visar att stora nedskärningar inte gett lika stora effekter på underskottet kan detta illustrera dilemmat för även den amerikanska politiken. Men det är naturligtvis möjligt att de destruktiva effekterna är särskilt starka i Grekland. Att de inte alls skulle finnas i USA verkar osannolikt.
EMU:s politik mot Grekland borde också ha beaktat att landets ekonomi reagerade grovt sett helt annorlunda än andra euroländers. Finanskrisen ökade underskotten inom EMU och även utanför. Detta kan antas ha berott på effekter från de automatiska stabilisatorerna. PU ökade med 5,8 pe i EMU 2007-09. I Grekland var ökningen 8,5 pe och i Portugal 7,1 pe. Men i USA var ökningen 9,3 pe genom bl a stimulanspaket.
Greklands ekonomi utsattes för en exportminskning på 19 procent 2009 och reagerade med automatisk ökning av PU från ett underskott på 2 procent som var större än i alla andra länder utom Rumänien. Det var naturligtvis äventyrligt eftersom exporten var orsaken. Växelkursen kunde inte förändras i Grekland.
I USA minskade exporten med 9 procent och PU låg på +0,1 procent. Växelkursen kan ändras.
Det finns alltså både likheter och skillnader mellan USA och Grekland. Den stora ökningen av PU i båda länderna är en likhet. Men krisen var inhemsk i USA och exporten minskade bara hälften så mycket genom återverkningar. USA får krediter till låg ränta medan Grekland fuskade med nationalräkenskaperna vilket i sig skapade en psykologisk skepsis hos långivarna. Därför har Grekland ett mycket sämre läge än USA trots lika stor ökning av PU.
Att nu snabbt bli av med PU utan snabb exportökning (Grekl o USA) genom åtstramningar borde därför ge liknande effekter i båda länderna.
/DNg
Danne
"Resten kommer att öka priserna på tillgångsmarknaderna, t ex aktier råvaror och kommersiella fastigheter."
Dagens låga räntor får även en sån effekt och det händer utan QE, krisen bekämpas men räntesänkningar.
QE, dom negativa sakerna du tog upp kan motverkas med exempelvis slopat ränteavdrag.
Med QE så skulle räntan kunna vara lite högre och det motverkar spekulationen.
Politikerna vill inte stoppa bubblor för dom som gynnas blir arga på politiker som stoppar deras fiktiva värdeökning, fler än Merkel är svaga.
"En del av dessa pengar kan gå till finansiering av reala investeringar i industrin och bostadsbyggandet" Pengar som går dit är bara bra, det är det som behövs.
Det svåra med att lösa krisen är att få folket och politikerna att förstå nationalekonomi.
Lobbyisterna kan lura dom flesta.
April april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill.
Jag tror att dom lurar sig själva, varför skulle dom förstå nationalekonomi?
En eventuell värdeminskning av pengarnas värde med QE är mindre skadligt än en depression för särintressena, men så långt klarar dom inte att tänka.
Om en recession utlöses i USA genom att man skär ner på utgifterna och balanserar budgeten (vilket inte financial cliff kommer göra, men ändå) så ska det välkomnas.
När resurser allokeras till vad som är långsiktigt hållbart uppstår arbetslöshet. Det är bra, kreativ förstörelse behövs.
"Att nu snabbt bli av med PU utan snabb exportökning (Grekl o USA) genom åtstramningar borde därför ge liknande effekter i båda länderna."
Det beror på vad du menar med "liknande effekter".
Grekland kastades som du korrekt påpekar in i en allvarlig skuld/räntekris innan de gjort några seriösa försök att få ner PU.
Det är därför jag inte riktigt förstår varför deras desperata försök att komma ur den nedåtgående spiralen (utan kontroll över valutan, nota bene) har särskilt många lärdomar att ge till USA (som varken lider av en skuld/ränte- eller valutakris för tillfället).
Att det kommer att ske en inbromsning om ingen uppgörelse nås i USA är troligt, men skillnaden i läge mellan Grekland och USA gör att jag anser att jämförelsen skymmer mer än den upplyser.
Att åtstramningar i Grekland ger så liten effekt på PU beror just på faktorer som knappast blir aktuella för USA:s del.
/Ekon
Skicka en kommentar
<< Home