Ska skälig levnadsnivå ses som fattigdom?

Varför vill kritikerna av barnfattigdomen inte diskutera socialbidragsnormen? Är det som anses som skälig levnadsnivå i Sverige något som strider mot FN:s barnrättskonvention? Säg det då!

Försvararna av socialstaten försöker nu diskreditera kritikerna av överdrifterna om barnfattigdomen. "Domedagsindustrins vrede" är rubriken på DN:s ledare idag om denna reaktion (Erik Helmerson). När "betrodda organisationer och debattörer målar upp en bild av barnfattigdomen som inte stämmer" blir reaktionen såklart vrede. Man tycks från vänstern inte kunna argumentera i sakfrågan.

Redan själva ansatsen att inte tala om fattigdom utan om "barnfattigdom" är försåtligt. Det är naturligtvis mer upprörande att se tioåringar gå hungriga och frysande än om vuxna skulle göra det. Men barns fattigdom är en naturlig följd av föräldrarnas fattigdom. Och det är så Rädda Barnen definierar barnfattigdom. Det är barn som lever i fattiga familjer.

Håkan Juholt

Uppenbarligen ser Rädda Barnen "barnfattigdomen" som ett ekonomisk-socialt problem. Och socialdemokraternas f partiledare Håkan Juholt sade i sitt debuttal (AB 26/3-11) om förekomsten av barnfattigdom följande:

"Det är en skam för Sverige. Barnfattigdomen ska varje dag bekämpas med varje till buds stående medel. Den hör bara hemma i Reinfeldts Sverige, inte i Socialdemokratins Sverige."

Under våren 2011 utvecklade sig frågan till att socialforskaren Tapio Salonen, som är utredaren bakom Rädda Barnens siffror om hundratusentals fattiga barn, lade fram ett förslag till ett nytt bidrag som till den föregivna kostnaden 15 miljarder kronor skulle eliminera barnfattigdomen (blart juni-11). Något förvirrande var att han hade bytt den statistiska definitionen efter några månader.

Ett välfärdssamhälle har ett socialt skyddsnät vars sista instans är det s k försörjningsstödet (socialbidrag). Det är utformat för att ge en "skälig levnadsnivå" åt dem som inte kan försörja sig. För detta utarbetas en riksnorm som kommunerna inte ska underskrida. Tapio Salonen valde i sina första rapporter att definiera en familj som lever på socialbidrag som fattig. Det är naturligtvis litet godtyckligt.

Riksnormen är uppenbarligen till för ge en acceptabel levnadsstandard åt fattiga som inte kan försörja sig. För en ensamstående betalas hyran och dessutom 3 840 kronor skattefritt per månad till levnadsomkostnader. Om det är fråga om en ensamstående mamma med en tioåring får hon ytterligare 2 500 kronor per månad. Är det en skälig levnadsnivå? Det är i varje fall vad Socialstyrelsens hushållsekonomer kommit fram till.

Försörjningsstöd kan dessutom ges för sådant som inköp av TV, för kollektivtrafikresor och för umgängesresor. Om man menar att detta är "en skam" som måste "utrotas" säger man samtidigt att socialbidragsnormen är för lågt satt. Att det skulle ha förekommit en sänkning av socialbidragen framkommer inte av den kartläggning som Socialstyrelsen gjorde 2012. (Bidragen räknas också upp med KPI.) Socialdemokraterna borde tänka på att de själva arbetade med samma kriterier för skälig levnadsnivå när de hade makten.

Det är litet konstigt att man från vänster rasar mot barnfattigdomen utan att kritisera socialbidragsnormen. Susanna Alkoski utvecklade sin kritik i DN:s kulturdel 17/1 i en artikel på en och en halv sida under rubriken "Alla fattiga barn går inte i trasiga skor". Trots att första meningen lyder "Vad är en anständig miniminivå?" handlar ingen del om socialbidragsnormen.

Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin hänvisar till FN:s barnrättskonvention att "alla barn har rätt till en skälig levnadsstandard" men hon kommer inte in på socialbidragsnormen (Brännpunkt i SvD 18/1). Däremot menar hon att "staten ska använda det yttersta av sina resurser för att säkerställa rättigheterna i barnkonventionen; i ett så rikt land som Sverige ska barnfattigdom inte behöva existera". Men slutsatsen att socialbidragsnormen borde höjas saknas, trots att hon uppenbarligen menar att den strider mot FN-deklarationen.

Inte heller Ann-Katrin Åslund (FP) med erfarenheter från Tensta (Bpkt 18/1) kommer in på socialbidragsnormen trots att hon vill diskutera vilka åtgärder som behövs för att minska "barnfattigdomen".

Hur står det till med samhällsdebatten? Bedrivs den av mindre kompetenta debattörer eller är det några sjuka faktorer som alla försöker undertrycka?

[Komplettering: Tapio Salonen  på Brännpunkt 19/1: "Ojämlikheten bland barn har ökat kraftigt". Andelen fattiga barn har varit oförändrad sedan b av 90-talet men övriga barnfamiljer har fått kraftigt ökad standard. -En truism. Att den oförändrade andelen beror på ökat antal fattiga flyktingfamiljer nämns inte heller.|Artförteckn]

Läs även andra bloggares åsikter om fattigdom, socialbidrag, försörjningsstöd, barnfattigdom, samhällsdebatt, Rädda Barnen, bidrag, socialpolitik, samhälle, politik på intressant.se