Socialstatens propagandamaskineri torpederat vad gäller barnfattigdomen

En omfördelande socialpolitik måste ständigt underbyggas med konkreta beskrivningar av de "ökande klyftorna". Men nu har tre barnfattigdomsorganisationer gått för långt enligt Uppdrag granskning i TV.

I går kväll sändes säsongens första "Uppdrag granskning" i TV1. Janne Josefsson gjorde ett kritiskt reportage om hur barnrättsorganisationerna överdriver barnfattigdomen i Sverige (partiell sammanf). Det rör sig om uppemot en kvarts miljon barn som definieras som fattiga och som av organisationerna antyds inte ha mat för dagen och som måste gå med tunna sommarskor mitt i vintern av ekonomiska skäl.

Rädda Barnen är mest känd för sin propaganda mot barnfattigdomen (bloggartikel mars-11). Genombrottet skedde genom att den nye S-ledaren Håkan Juholt ville "utrota barnfattigdomen" i sitt första stora tal. I UG nämndes att han tog upp barnfattigdomen i Almedalen 2011. Till Almedalen hade Rädda Barnen lanserat en kampanj kallad "Black". UG-redaktionen skriver:

"Men när Uppdrag gransknings Janne Josefsson gav sig ut på en resa i Sverige för att granska barnfattigdomen visade det sig vara svårt att hitta alla dessa hungriga barn. Det finns inte många som känner igen sig i bilden Rädda barnen ger i Black-kampanjen."

UG har också granskat överdrifterna hos organisationerna Bris och Majblomman. Dessutom granskades författaren Susanna Alakoskis påståenden (förf t Svinalängorna). Bilden blev ganska entydig. Från en definition som har de två kriterierna socialbidrag eller ungefär lika låg inkomst utan rätt till försörjningsstöd ger man försåtligt intrycket att denna grupps barn består av individer som får gå hungriga och illa klädda på vintern. Flera hundratusen barn skulle verkligen fara illa. Men det tycks inte stämma enligt reportagen från fattiga områden.

Det går naturligtvis alltid att hitta några barn som verkligen lider. Men beror det på att socialbidragsnormen (försörjningsstödet) är otillräcklig? Janne Josefsson pekade på att det istället kunde bero på missbruksproblem, mentala störningar eller en oförmåga att sköta pengar hos föräldrarna.

En animerad diskussion uppstod med Alakoski där Josefsson i kritiska ordalag nämnde mamman som inte hade råd att bekosta sonens skolutflyktsavgift på 200 kronor men som själv rökte för 50 kronor om dagen (det blir åtminstone 8 500 kr under en termin). Alakoski menade att ett socialfall kunde vara så nedslaget att det både behövdes cigaretter och vin för att kunna leva mera normalt.

Här borde diskussionen ha fortsatts med vad som ska betraktas som skälig levnadsnivå. De som varken röker eller dricker vin skulle rimligtvis få mycket pengar över till annat. Eller menade Alakoski att socialtjänstemännen skulle behovspröva rökning och vindrickande? Och hur kan det komma sig att invandrarfamiljer,som någon påstod i reportaget, hade råd att skicka pengar från socialbidraget till släktingar i hemlandet?

Man kan naturligtvis godtyckligt definiera socialbidragsnivån eller motsvarande som ett kriterium för fattigdom (några olika definitioner enl SVT). En tvåbarnsfamilj ska då leva på under 17 500 kr/mån netto enligt SCB. Men det är ändå en nivå som ger mat, kläder och andra nödvändiga utgifter inklusive leksaker och hemförsäkring på en "skälig" nivå. Dessutom behovsprövas ytterligare utgifter för t ex möbler eller barnvagnar. Tjänstemän som jag talat med uppger att det förekommer att man t ex säljer den nyinköpta barnvagnen och istället köper en billig begagnad. Den som är intresserad kan läsa om riksnormen (utöver hyran) hos Socialstyrelsen.

Någon verklig barnfattigdom borde inte förekomma i Sverige. Välfärdsstatens skyddsnät är så finmaskigt att de fall som går att leta upp beror på abnorma förhållanden (som Josefsson listade i debatten med Alakoski). Därför var det inte konstigt att UG kunde torpedera propagandisternas överdrivna påståenden. Men som redaktionen framhöll i den efterföljande chatten: Journalister som vill granska dem som anses "goda" riskerar att själva mista sin "godhet". Det är vad som försöks med Josefsson som nu angrips av socialstatens partigängare med f kommunisten Lars Ohly i spetsen - se referat i AB om angreppen på internet.

Naturligtvis har ett angrepp på socialstatens goda tillskyndare från ett så oväntat håll som Uppdrag granskning och Janne Josefsson skadat själva grundidén i allmänhetens ögon. Det blir i fortsättningen svårare att utnyttja "barnfattigdomen" för att diskreditera den borgerliga regeringens politik och kräva höjda skatter och ökade bidrag (blart jun-11). Det blir intressant att se vad Socialdemokraternas utredningsgrupp om barnfattigdomen ska komma fram till. Propagandamaskineriet har lidit en svår förlust.

[Uppdatering torsdag kväll: I SVT:s Debatt Försvarade sig Josefsson mot Suhonen. Men debattledaren Kerstin Hedberg fick inte fram det debatten borde ha handlat om: Varför kan en del fattiga barn inte äta sig mätta eller tvingas gå med Foppatofflor på vintern? Det måste ju bero på två saker:
1) Socialbidragsnormen är för låg
2) Föräldrarna slösar bort socialbidraget på annat än barnens välbefinnande
Ingen kritiserade socialbidragsnormen. Det var inte heller mycket debatt om föräldrarnas beteende, trots att Janne Josefsson nämnde Alakoskis ilska över att man ifrågasätter att de röker. Någon sa "Barnen vågar inte begära något". Men vad man skulle göra med sådana föräldrar antydde ingen.
Så vad vill kritikerna? Jag tror att de enbart vill uttrycka sitt raseri över att UG försämrat vänsterns möjligheter att använda barnfattigdomen som murbräcka i angreppen på den borgerliga regeringen.]

Forts: Om skälig levnadsnivå, 18/1-13. Två forskare utvärderar barnfattigdomen och bekräftar bilden i UG (vänstern hade fel), 28/10-13. 

Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, uppdrag granskning, rädda barnen, socialbidrag, Janne Josefsson, omfördelning, socialdemokraterna, propaganda, välfärdsstaten, offentliga sektorn, samhälle, politik på intressant.se