Kan LO skapa 100 000 jobb med finanspolitik?

En generell ökning av efterfrågan på arbetskraft genom ofinansierade offentliga utgifter kan ge många jobb. Men riskerar inte arbetsmarknaden att bli överhettad? Och vad säger EU-människorna om att Borg skulle börja med stimulanspolitik?

LO-ekonomerna kom med sin konjunkturbedömning igår 24/4-13 (pdf). De presenterade den samma dag i en artikel på Brännpunkt i SvD. Den hade rubriken "Tydlig stimulans kan ge Sverige 100 000 nya jobb" och är skriven av Ola Pettersson (chefekon), Åsa-Pia Järliden Bergström och Lars Ernsäter. De har gjort en ganska ingående analys av den svenska arbetsmarknaden och effekterna av ett finanspolitiskt stimulanspaket i fyra bitar för 70 miljarder kronor.

Den grundläggande ansatsen är densamma som finansminister Anders Borg lanserade i höstas: det är stimulanspolitik och inte överskottsmålet för de offentliga finanserna som är det viktiga. I höstas överrumplade Borg den socialdemokratiska och miljöpartistiska oppositionen (blart 20/9-12) vilket jag betecknade som ett paradigm-skifte bort från åtstramningsfilosofin. Nu har LO satt denna ansats i system och lanserar ofinansierade stimulanser på 70 mdr kr som ska sänka arbetslösheten med över 100 000 personer.

LO-ekonomerna har räknat med ett visst importläckage som reducerar BNP-ökningen men också med dynamiska sekundäreffekter som ökar BNP. Följande satsningar föreslås:

Transfereringar till hushåll 15 mdr kr, importläckage 7 mdr, dynamiska effekter 3 mdr, total BNP-ökning 11 mdr kr (0,3 %). 15 000 jobb

Kommunal konsumtion 30 mdr kr, dynamiska effekter 10 mdr, total BNP-ökning 40 mdr (1,1 %). 52 000 jobb

Offentliga investeringar 10 mdr kr, importläckage 2 mdr, dynamiska effekter 3 mdr, total BNP-ökning 11 mdr (0,3%). 15 000 jobb

Bostadsinvesteringar (temporärt bidrag) 15 mdr kr, dynamiska effekter 5 mdr, total BNP-ökning 20 mdr (0,6 %). 26 000 jobb

Totalsumma 70 mdr kr, importläckage 9 mdr, dynamiska effekter 20 mdr, total BNP-ökning 81 mder (2,3 %). 108 000 jobb

De offentliga finanserna beräknas förbättras med 39 mdr kr genom BNP-ökningen på 81. Initialkostnaden var 70 mdr och då återstår 31 mdr kr i ökning av statsskulden (per år). Den ökningen reduceras när stödet till bostadssektorn på 15 mdr tas bort. Men eftersom övrigt stöd ska vara permanent kommer efter vad jag förstår skatterna att behöva höjas. Tidigare har denna permanentning varit ett av Borgs främsta argument mot stimulansåtgärder. Han utesluter givetvis skattehöjningar som ogenomförbara.

Dessvärre för Borg har detta argument blivit alltmera urholkat. Barnbidragen har exempelvis inte höjts sedan 2005, a-kassan ger inte 80 procents skydd till särskilt många längre, daghemmen får allt större barngrupper, sjukvården verkar vara klart överbelastad och den allmänna opinionen i SOM-undersökningen hösten -12 vill ha en större offentlig sektor. Här skulle alltså finnas en chans för Borg att göra dygd av nödvändigheten inför valet 2014 med hjälp av LO. S och MP skulle då få svårt att kritisera Borg för att äventyra statsfinanserna.

Men det finns andra invändningar. Att på några år pressa ner arbetslösheten till 6 procent genom finanspolitik är enligt min mening vanskligt för en stabil utveckling av arbetsmarknaden utan ökade inflationstendenser. Nairu kan bedömas ligga på ca 6,5 procent (KI) även om LO anför något lägre siffror från FiD och RB. När Borg för något år sedan gjorde gällande att Nairu skulle kunna bli knappt 5 procent granskade jag hans resonemang och det gjorde mig skeptisk. Nu försöker LO med liknande argument visa att det inte hotar ökad inflation om man släpper fram generellt ökad efterfrågan på arbetskraft - t ex försöker man förringa Beveridge-kurvans indikationer på en sämre fungerande arbetsmarknad.

En viktig invändning mot LO:s resonemang är enligt min mening den ökning av exporten som kommer om några år. Om vi genom en permanentad stimulanspolitik då redan ligger under Nairu-punkten kommer ökad efterfrågan från utlandet att leda till överhettning och inflationstendenser. Det är då Riksbankens plikt att höja räntan och göra bostadsägarna fattigare. Kan det då rentav visa sig att vi har en bostadsbubbla som plötsligt spricker med destabilisering som följd? Detta talar för att en större del av den finanspolitiska stimulansen görs temporär i avvaktan på att det går att använda en del av strukturarbetslösheten till offentliga tjänster. Hur många långtidsarbetslösa duger exempelvis till barnskötare idag?

Sannolikt blir det inte mycket av LO:s förslag. Det faller långt utanför vad som hittills diskuterats i stabiliseringspolitiken. Även om Borg skulle vilja göra någonting storstilat med hjälp av S och LO skulle hans finansministerkollegor på de internationella toppmötena rynka på näsan och döma ut denna politik. Det är det budgetkonservativa EU-folket som utgör det största hindret för en rejäl minskning av arbetslösheten med hjälp av finanspolitik i Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om nya jobb, finanspolitik, LO, stimulanspolitik, stabiliseringspolitik, regeringen, Anders Borg, arbetslöshet, skatter, nationalekonomi, Nairu, ekonomi, politik på intressant.se