Socialdemokraternas spinndoktor förvånansvärt blek

Valledaren S hade inte någon slagkraftig "berättelse" att komma med som skulle bidra till ett maktskifte. Är bleksiktigheten en medveten strategi? Eller är det brist på kompetens?

Gäst i Ekots lördagsintervju 8/3 var Socialdomekraternas valledare Jan Larsson, tidigare statssekreterare åt Göran Persson mm. Han utfrågades av Monica Saarinen. I mars 2206 började Larsson förstå att det skulle bli svårt att vinna valet. Det var en aviserad höjning av trafikförsäkringen med 10 miljarder kronor som inte väckte något intresse som utgjorde indikationen. Diskussionen började med frågan om Larssons lämplighet för valledarbefattningen.(Efteråt frågar man sig om han verkligen utgör rätt kompetens.)

Efter eurovalet 2003 fungerade inte Perssons popularitet. Nu är målet 35 procent i höstens val (och EU-valet?). Nu ser man 400 000 arbetslösa och folk förstår att löftena inte uppfyllts, menade Larsson. Att sändningen pågick inför publik i Göteborg diskuterades.

Hur påverkar regeringens besked om skattehöjningar? Min syn är de bara tagit en paus. Inför valet 2010 talade Anders Borg också om skattehöjningar. Skillnaden är att höjningarna nu är större. Man slog fast att de ändå kommer att sänka skatterna. Omsvängningen känner nog svenska folket är litet vingligt.

Hur mycket socialsm finns det kvar hos S? Vi tror på att människan med gemensamma krafter kan lösa problem. Full sysselsättning är socialism. Till varje pris. Skola, högre utbildning osv att varje människa ska få förverkliga sig. Men väljarna uppfattar inte några större skillnader? M har under 10 år systematiskt försökt ta över våra begrepp. Nu kan man bedöma. De får problem när de inte kunnat leva upp till sina utfästelser..

Valmanifesten har blivit alltmer lika. I vårt intresse ligger att vi kan göra tydligt vilka skillnader som finns. ABs artikel av Karin Pettersson om att S härmar de borgerliga visar väl att S har ett problem med profileringen. Det tyckte Larsson inte i princip men höll sedan med om att det var ett problem.

Vi måste vara väldigt tydliga med våra prioriteringar. Jobben kommer först, utbildningen sedan osv. Larsson förde en oklar diskussion om den internationella nedgången. Han ville höja ersättningarna i a-kassan och sjukförsäkringen. Det var inga bidrag. Däremot har socialsbidragen höjts med 25 procent.

Förtroendebarometern visar ökat förtroende för de rödgröna men också för SD. Det beror på att dagens oro sprider sig och enkla lösningar blir atraktiva. Larsson medgav att höstens aktion mot den höjda brytpunkten bidragit (som gjordes med SD). Arbetskraftsinvandringen kunde väl vara en liknande fråga? Larsson har ju sagt i DI att man först borde se om det finns svenskar för de jobb som man vill söka arbetskraft utomlands för. Det finns 20 000 personer med arbetstillstånd konstaterade Saarinen. De som går runt på byggen med lägre lön och sämre villkor är ett problem. Villni inte ha behovsprövning längre? Om villkoren är bra kanske det inte behövs? Det är en hypotetisk fråga som det är svårt att svara på. MPs ultimatum att inte sätta sig i en regering som försvårar arbetskraftinvandring tyckte Larsson var oförsiktigt. Det kan ändå bli tillräckligt svårt att bilda regering.

Det var inte många besked vi fick från Jan Larsson (S). Man kan naturligtvis inte begära att en partistrateg ska vara särskilt karismatisk (jfr Per Schlingmann). Men borde inte en spinndoktor, vars uppgift det är att skapa en slagkraftig berättelse för Socialdemokraterna, kunna komma med ett antal enkla förklaringar till hur man kan lösa problemen? Det är både en fråga om att beskriva verkligheten i form av för regeringen besvärande problem och att ha enkla och slagkraftiga formuleringar som lösningar på dessa problem.

Har Jan Larsson hittills satt sin prägel på Socialdemokraternas framtoning? Å ena sidan har den bleka framtoningen varit relativ framgångsrik i opinionsundersökningarna.Å andra sidan ser han Karin Pettersons invändningar om att S härmar regeringen som ett problem. Men varför? Om strävan att utplåna skillnaderna är framgångsrik borde det inte finnas skäl att profilera sig med avvikande, kanske ideologiska, uppfattningar. Vi fick inte veta huruvida det är Larssons strategi att inte låta S säga just någonting.

En intressant frågeställning hade varit hur långt S är beredda att gå i ideologisk utplåning om detta kan ge röster från det andra blocket. Det partiadministrativa dilemmat är att Vänsterpartiet kan bli mycket större. Men maktskifte kanske är viktigare än att partiet håller sin storlek?

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Jan Larsson, utplåning, val 2014, regeringen, spinndoktor, media, politik på intressant.se