Reinfeldt kan antyda nyval

Ju mer omöjlig Löfvens regeringsbildning blir desto större chans har Reinfeldt att komma tillbaka. Han har avsevärda möjligheter att utmanövrera den otydlige och velige Löfven och själv framstå som räddaren från kaos när Löfven har misslyckats.

Opinionsundersökningarna visar fyra dagar före valet att de rödgröna får relativ majoritet. Dagens SIFO ger återigen ett ökat gap mellan blocken till resultat. Många drar då slutsatsen att Stefan Löfven (S) kommer att bilda en minoritetsregering. Detta förutsätter dock att Fredrik Reinfeldt (M) inte gör några försök att utmanövrera Löfven. Eftersom Reinfeldt de senaste veckorna har antytt att Alliansen skulle kunna rösta emot en S+MP-regering och att man kan tänka sig att rösta emot viktiga inslag i en rödgrön budget (hämnd för utbrytningen av brytpunkten) är det tänkbart att Reinfeldt inte ger upp i första taget.

Stridshingsten?

Regeringsförhandlingarna kommer att avgöras av hur deciderad Reinfeldt är att regera vidare. I så fall måste han tåla att bli ifrågasatt med argument att han samarbetar med SD i strid med tidigare utfästelser. Sakligt sett är skillnaden inte så stor om man kan bevara budgetreglerna. De senaste fyra åren har SD kunnat rösta på rödgröna motförslag och då kunnat fälla regeringens förslag. Nästa mandatperiod skulle SD kunna nöja sig med att lägga ner sina röster för att fälla Alliansens förslag. Det är allvarligt men inte detsamma som kaos. Några så viktiga förslag finns knappast i Alliansens valmanifest. Reinfeldt behöver inte avgå om han lider nederlag i mindre frågor. Om man håller fast vid budgetreglerna kan SD inte fälla regeringens budget om de inte röstar för Löfvens alternativa budget. Därför finns det vaga signaler om att en sönderbrytning av budgeten inte är aktuell.

Om Reinfeldt kan antas vilja regera vidare kan man spekulera kring hur detta skulle gå till. Han har lovat att avgå självmant om de rödgröna blir större än Alliansen. Det förpliktar inte till mycket mera. När talmannen gör sina sonderingar med partiledarna kan Löfven föreslå att han själv bildar regering med MP och helst med stöd av Fp och C. När talmannen diskuterar detta med Fp och C får han rimligtvis negativt besked. Reinfeldt kan också upplysa talmannen om att Alliansen lägger fram en egen budget och kommer att rösta emot en budget från Löfven. Om SD också ger besked om att man kan rösta emot och istället stödja Alliansens budget måste talmannen dra slutsatsen att det inte är möjligt att utse Löfven till statsminister.

Under tiden har Löfven naturligtvis satt starkt tryck på Fp och C för att förmå dem att samarbeta med honom och "ta ansvar" för att hålla SD isolerat. Mera underhand kan han också framhålla att han vill hålla V utanför. Här finns en av de kritiska punkterna. Om Fp+C faller undan kommer Löfven att få makten. Men med en gemensam budget kan knappast två allianspartier samtidigt inleda ett organiserat samarbete med de rödgröna. Utan dessa två partiers samarbete kommer Löfven att vara hänvisad till en S+MP+V-regering som inte har majoritet. Den skulle då innehålla två partier som ogillas av SD, som därför kan tänkas rösta emot dess förslag. Löfven skulle därför ständigt behöva göra upp ad hoc med Alliansen för att inte få en majoritet emot sig. I praktiken skulle Alliansen få lägga sig platt genom att ständigt lägg ner sina röster när regeringens förslag kom upp till omröstning.

Hur skulle det gå om Alliansen lade fram egna förslag? Löfven skulle få leva med förhoppningen att SD alltid ska lägga ned sina röster så att inte en majoritet för Alliansens förslag kan bildas. Det är enbart en from förhoppning och situationen skulle kunna beskrivas som att Löfven är beroende av SD. Löfven måste säga sig att denna S+MP+V-regering inte är den "handlingskraftiga" regering som han hela tiden sagt sig eftersträva. Rimligtvis ger Löfven upp försöken att bilda en regering om han får nej från Fp och C.

För att säkra Löfvens abdikation kan Reinfeldt visa att han är den som kan garantera stabilitet i det osäkra läge som uppstår efter valet. Han måste då givetvis framhålla sin erfarenhet men också att han inte är en vinglare som Löven utan en ledare som vet vad han vill (stridshingst). Löfven ska inte för  ett ögonblick inbilla sig att han kan bilda en minoritetsregering som när som helst kan falla. För att visa sin beslutsamhet kan han antyda att Alliansen redan gör förberedelser för ett eventuellt nyval, som t ex kan bli följden av att Löfvens budget röstas ner i Riksdagen.

Om Reinfeldt tänker sig att fortsätta kanske i fyra år till måste han hålla fast vid budgetreglerna så att han kan lägga fram budgetar som måste antas i sin helhet. Då kan han alltid hota med nyval om det mot förmodan skulle bli så att SD vill rösta för ett helt budgetförslag från de rödgröna. Därför var deklarationen i augusti att Alliansen skulle bryta sönder Löfvens budgetar som hämnd för utbrytningen av brytpunkten i höstas sannolikt ett misstag. Kanhända har Reinfeldt backat något och insett att det är hela budgeten som är den kritiska frågan. Om han är beredd att fälla den (även om det skulle bli nyval) kan Löfven inte ens börja med sin regering.

Om Reinfeldt inte vågar att försöka bli statsminister igen är alternativet en svag rödgrön regering som kommer att falla förr eller senare. Kan talmannen övertala Löfven att ta sig an detta självmordsuppdrag? Reinfeldt borde utnyttja sitt övertag att han har möjlighet att träda till när Löfven har misslyckats. Men han kanske inte är en "stridshingst"?

Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, rödgröna, alliansen, regeringsfrågan, budgetreglerna, nyvalLöfven, Reinfeldt, riksdagen, val 2014, politik, på intressant.se