söndag, juni 29, 2014

Pikettys empiri var svag men det gäller nu också för teorins empiriska grunder - kapitalkvoten

Att det behövs mer kapital i förhållande till produktionen har länge ansetts som ofrånkomligt. Men den ökning som registrerats är kanske bara skenbar och beror på bostäderna, vilket två nya rapporter indikerar. Då faller den centrala delen av Pikettys framtidsteori.

Den franske ekonomen Thomas Piketty blir alltmera kritiserad. Han har i sin bok om "kapitalet" dels lagt fram en empirisk tes om en allt större koncentration av kapitaltillgångarna i industriländerna och dels en teori om varför denna process kommer att fortsätta. Den grundar sig på studier av den stigande kapitalkvoten (kapitalstocken i procent av BNP eller β) samt på antaganden om ökade vinster och sjunkande tillväxt. Slutsatsen är att den högsta inkomstskatten borde höjas till mer än 80 procent och att en förmögenhetsskatt bör införas så att sparandet blir mindre vinstgivande.

Det egenartade med Pikettys presentation av sina empiriska resultat är att han antyder att förmögenheterna nu har koncentrerats så att man närmar sig nivån före första världskriget trots att hans egna kurvor inte visar detta (bart 9/6). Detta har nu börjat uppmärksammas. Sålunda skriver Centerpartiets Martin Ådahl idag i SvD 29/6 att koncentrationskurvorna inte alls är U-formade utan snarare L-formade. Det är något som varken Katrine Kielos (DN 31/3) eller Sven-Eric Liedman (DN 27/4) ville nämna.

Även själva teorin om varför koncentrationen av förmögenheter kommer att "fortsätta" kritiseras idag av tre ekonomer som på uppdrag av Timbro lagt fram två korta rapporter. Doktoranden i Uppsala, Jacob Lundberg, tar upp kapitalkvotens utveckling. Dess faktiska storlek och utveckling är central för Pikettys teori om framtiden. Kapitalistiska länder tenderar att ackumulera kapital. Frågan är huruvida denna ansamling går snabbare än produktionen totalt vilket ökar kapitalkvoten. Är så fallet vill Piketty på teoretiska grunder göra gällande att också kapitalkoncentrationen ökar. Lundberg visar nedanstående diagram:

Kapitalkvoten förefaller att först ha sjunkit och sedan stigit en del
Det som förefaller egendomligt är att de tre europeiska länderna skulle ha använt mycket mer kapital under 1800-talet än under större delen av 1900-talet för att få fram sin produktion. Dessutom skulle kapitalanvändningen ha ökat med tre gånger av BNP sedan 1950 utan att kapitalägarnas andel av inkomster av BNP ökat särskilt mycket. Denna kapitalandel (efter avskrivningar) av inkomsterna visas i nedanstående diagram:

Kapitalandelen i Europa ökade från 25 till 27% av NI trots att kapitalkvoten ökade med 250% av BNP
Det statistiska materialet på denna aggregationsnivå verkar leda till missvisande slutsatser. En felkälla är att en ökning av kapitalstockens volym tenderar att leda till sjunkande avkastning. Lundberg hänvisar till Matthew Rognile som menar att denna "priseffekt" är dominerande, medan Piketty har motsatt uppfattning.  I nedanstående diagram visas den svenska kapitalstockens utveckling sedan 1993 till bokfört värde:

I Europa ökade kapitalstocken med 1,5 gånger av BNP medan den minskade i Sverige till bokfört värde
Lundberg hänvisar vidare ytterligare till Rognile som menat att 80 procent av kapitalkvotens ökning beror på en ökning av bostadsbeståndet. Enligt Piketty svarar bostäderna för ca hälften av kapitalstocken. Doktoranderna i Stockholm (SU o HH) Karl Harmgren och Gustaf Lundgren visar ett par diagram som delar upp kapitalstocken på komponenter. Här nedan visas Frankrike:

Kapitalstocken i vanliga företag har inte ökat
Den höga kapitalkvoten på 1700- och 1800-talen beror på att jordbruksmark räknats in i kapitalstocken. Någon avindustrialisering har inte förekommit. Användningen av maskiner, anläggningar och fabrikslokaler i relation till BNP har varit ganska konstant. Ökningen av kapitalkvoten efter 1960 beror praktiskt taget helt på det större (och mer marknadsvärderade) bostadsbeståndet. Men det är knappast privata hyreskapitalister som finansierat denna utbyggnad eller fått åtnjuta värdeökningen. Piketty har här också fått vägande kritik från franska forskare (Bonnet et al, pdf). Dessa forskare har kommit fram till att kapitalkvoten β inte ökat i USA, Frankrike, Kanada och Storbritannien men dock i Tyskland.

De två rapportförfattarna diskuterar också Pikettys hänvisningar till olika litterära referenser och olika mått på ojämnheten i förmögenhetsfördelningen (pdf). Danmark är det mest ojämlika landet när det gäller kapitalägande medan Finland hör till de mest utjämnade. Hur mycket märker vi det i vardagen? Detta utgör en tankeställare för hela debatten om förmögenhetsfördelningen. Vi saknar Pikettys framställning av den mer ojämna fördelningens nackdelar och faror. Utan en sådan konkretisering kan vi inte heller diskutera andra vägar att undgå dessa farligheter.

Det mest intressanta är emellertid att Pikettys teori, att sämre tillväxt skulle leda till ökad kapitalkvot, inte ser ut att stämma för de senaste 30-40 åren. Tillväxten har förvisso gått tillbaka men ökningen av kapitalkvoten är tydligen skenbar. Så även om tillväxten blir riktigt dålig de närmaste 50 åren är det inte säkert att kapitalägarna med automatik får större utrymme och tar en ökad andel av de totala inkomsterna i framtiden. Och då måste en ny förmodan konstrueras för att förmögenheterna ska koncentreras mera - en koncentrationsökning som vi inte sett så mycket av ännu.

[Rec av Jesper Roines sammanf i Tidn Kulturen jul-14, miljoninkomster till 50 % en engångsföreteelse på nio år; Mises inst juli-14], [brister i förmögenhetsrapporteringen i USA pga skattebestämmelser, Cato jul-14, disk om förmfördelningen o statistiken (pens) New Yorker J Cassidy 27/5-14

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

3 Comments:

At 04 juli, 2014 08:31, Blogger oppti said...

Piketty har en teori som är populär.
Kan inte samma resonemang föras när löntagare får reallöneökningar, som nu i en låginflationsmiljö.
Dvs om inte ekonomin växer i takt med löneökningar så tvingar höga löneökningar bort arbetstillfällen.
Lönearbetare tar då större del av den gemensamma ekonomiska utrymmet i anspråk.

 
At 15 juli, 2014 20:58, Blogger Danne Nordling said...

Pikettys teori är populär därför att den stora massan av löntagare kan få för sig att de blir förfördelade. Om det vore sant att en lång period av världsfred och en avmätt ekonomisk tillväxt måste leda till att nästan hela nationalinkomsten går till investeringar som dessutom ägs av en liten rik grupp av familjer så kommer detta att väcka opposition. I Marx' version fick löntagarna det dessutom sämre i absoluta tal och därför skulle de naturligen göra revolution. Frågan är om inte Pikettys teori till sin yttersta konsekvens leder till samma resultat.

Pikettys teori har flera fel men ingen har på ett auktoritativt slagit fast hur de viktigaste felen förvrider synen på den ekonomiska utvecklingen. Det verkar som om ledande nationalekonomer gillar Pikettys slutsatser om förmögenhetsskatt och hög marginalskatt och då struntar i att de teoretiska grunderna för dessa krav inte håller.
/DNg

 
At 09 augusti, 2014 11:08, Anonymous Per-Olof Persson said...

En artikel om Piketty

Living With Inequality

http://reason.com/archives/2014/08/01/living-with-inequality/

"Piketty sums this concept up with the simple equation: r > g. If r > g for decades, he argues, capital's advantage contains the seeds of deep social conflict."

"Saving is mostly just delayed consumption, as generations of economists have taught, and the only way for capital to grow exactly at the interest rate is for nobody to consume it. Every bit of consumption pushes down the growth rate of capital."

"There's an extra reason to think that capital isn't going to permanently grow at a faster rate than the overall economy: Piketty says it won't. While r > g suggests total capital is growing faster than total wages forever......."

"If the first capital investment (think of a machine) is more productive than the second-i.e., if there are diminishing returns for buying new machines, and if the things wear out and fall apart at a fairly predictable rate (a depreciation rate, in accounting-speak)-then in the very long run, the real barrier to faster capital growth is the ability to replace the worn-out machines."

"We see this whenever the capital stock grows at high rates for decades, as in post-war Europe or post-Mao China: These economies eventually end up devoting enormous resources just to replacing and repairing the ever-growing pile of decaying buildings, rusting factories, and broken vehicles."

"Beyond this story of engineering is another fact of economic life: the entrepreneur's endless quest for cheaper, better alternatives. High interest rates mean high borrowing costs, so business owners will always be looking for alternatives to capital investments, such as hiring more workers. This quest for substitutes tends to shrink the business world's demand for capital."

"Market-oriented economies that instead follow Piketty's preferred path-heavily taxing capital, preferably through international consortia so that the taxes are harder to evade-will end up with less domestic and foreign capital, fewer lenders willing to fund new housing projects, fewer new office buildings, and cultural systems focused on who has more and who has less."

 

Skicka en kommentar

<< Home