Varför måste Juholt avgå?

Socialdemokraternas partiledare avsattes inte därför att han var "vänster" i politiskt avseende utan därför att han syltade in sig i en härva av lögner om sina medarbetare som rimligen höll på att utvecklas till en irreparabel skandal.

Boken om förre socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt har på kort tid blivit mycket omskriven. Den är författad av debattören Daniel Suhonen och har titeln Partiledaren som klev in i kylan. Författaren är chef för tankesmedjan Katalys som finansieras av några fackförbund. Suhonen var under Juholts partiledartid 2011 talskrivare och rådgivare åt denne. I slutet av 90-talet betecknade han sig som marxist.

Boken är en initierad men inte alltid vederhäftig skildring av det interna taktikspelet i det socialdemokratiska partiet. Juholt blev partiledare trots sina stora brister och begränsade erfarenhet. För högerfalangen i partiet kom utnämningen oväntat och därför motarbetades Juholt redan på ett tidigt stadium, enligt Suhonen. Till slut tvingades han avgå av partiets verkställande utskott men han fick (formellt) själv välja hur han skulle agera. Juholt kallade till presskonferens i Oskarshamn (jan-12) där han tillkännagav att han valt att avgå.

Jag har inte haft tillgång till boken utan endast läst utdrag, referat och recensioner. Kommentatorerna har inte egentligen intresserat sig för varför Juholt kom till en punkt där större delen av VU samt han själv insåg att han måste avgå. Det förefaller som om misstag och klantigheter var tillräckliga för att en illasinnad majoritet i VU och dessa personers hejdukar till slut kunde använda dessa tillkortakommanden för att avsätta partiledaren. För Suhonen verkar syftet vara att skapa en bild av att den missnöjda högerfalangen lyckades gadda ihop sig för att åstadkomma en förändring av den politiska inriktningen.

Daniel Suhonen

Det finns enligt min mening en allvarlig brist i denna beskrivning som fått stor spridning bland kommentarerna. Ingen påtalar att Suhonen låtit bli att redogöra ordentligt för den eventuella komplott mot Juholt som förelåg 23 sept-11 när det preliminära utkastet till budgetmotion (S) var klart. Juholts version är att de illasinnade politiska sekreterarna på partikansliet tagit bort en satsning på 2 mdr kr på a-kassan för att diskreditera honom själv och Waidelich. Dessa personer säger istället att det var Juholt själv som i sista minuten ringde och beordrade borttagandet 26/9.

Suhonen är desto mer utförlig om "komplotten" 11 okt-11 i form av ett icke reguljärt VU-sammantäde utan Juholts deltagande. Han satt på en kursgård och förberedde sig inför partiledardebatten. Så vitt jag kan förstå föranleddes detta möte av att Juholts fusk med hyresersättningen från riksdagen avslöjats några dagar tidigare - sannolikt genom en läcka inifrån partiet. Något försök att avsätta Juholt redan då tror jag inte på.

Juholt såg dessutom ut att opinionsmässigt kunna överleva hyresfusket. Men hans rimligtvis lögnaktiga beskyllningar mot sina politiska sekreterare är mycket allvarligare. En partiledare får inte ljuga så flagrant, vilket började framkomma först i december. Olika journalister kontrollerade först då hur det gick till i hanteringen av budgetmotionen (se bloggartikel 19/12-11). Alla kom fram till att Juholt ljög. Då måste han rimligtvis avgå innan skandalen blev ett faktum. Detta måste Suhonen  ha missat eller valt att behandla enbart i förbigående.

Min bedömning är följande: Bevismaterialet för Juholts lögner om hanteringen av budgetmotionen var tillräckligt för att VU måste ta i på skarpen. Det hade diskrediterat partiet ännu mera än tidigare skandaler. Därför krävde man att Juholt självmant skulle avgå i utbyte mot att VU i förbigående beslutade att acceptera Juholts version om budgetmotionshanteringen. Detta meddelades tydligen genom en "läcka" till TT och beskedet fick föga uppmärksamhet i villervallan då VU grälade om vad som skulle göras i den allmänna förtroendefrågan för partiledaren. Partiledningen kunde på detta sätt rädda ansiktet på Häkan Juholt.

Min slutsats är att Suhonens bok är osannfärdig i beskrivningen av den egentliga orsaken till att Juholt måste avgå. Det var denne själv som begick några avgörande misstag redan i september, när hyresersättningsfusket inte ens var känt. Juholt kan redan då ha skyllt på sina medarbetare. Men när han tillfrågades om detta i december pratade han fast sig mera definitivt i denna lögn med påföljd att hela denna i sak ganska obetydliga affär fick en dödlig vändning. Juholt var genuint opålitlig.

Läs min kommentar i kommentarsfältet om Juholts anklagelser mot nuvarande statssekreteraren  Annelie Roswall-Ljunggren, som då var socialdemokratisk politisk sekreterare på partikansliet.

Läs även andra bloggares åsikter om Juholt, Suhonen, socialdemokraterna, vänstern, lögn, politik på intressant.se
 (bloggat: Jan Andersson 12/10) [Juholt skriver själv bl a om Suhonens bok i AB 28/10-14]