Varför röstade Alliansen inte nej till Löfven?
Kan Reinfeldt ha blivit så upprörd av orsaken till Moderaternas valförlust att han avgick i sorg och vrede? Utan ledning i det största partiet inom borgerligheten gick luften ur Alliansen. Därför motsatte man sig inte Löfven som statsminister trots att den ursprungliga strategin hade krävt ett nej.
Vid omröstningen om statsminister i torsdags röstade S och MP på Stefan Löfven. SD röstade emot och Alliansen samt V lade ned sina röster. Varför röstade inte Alliansen emot Löfven som statsminister trots att man före valet lovat detta under vissa förutsättningar? Om vi ser förutsättningslöst på frågan om nej till Löfven så innebär ett nej från Alliansen en inbjudan till förtroendeomröstning genom att SD också troligtvis skulle rösta nej i denna situation. Lämpligheten i detta kan diskuteras. Nu ställde emellertid Fredrik Reinfeldt ett villkor för att lägga ner Alliansens röster, nämligen att Löfven skulle visa att han kunde få igenom sin budget. I detta sammanhang skulle villkoret ansetts ha uppfyllts om Löfven tog med V i regeringen.
Nu tog Löfven inte med V i regeringen vilket var ganska väntat. Detta anade Jonas Sjöstedt redan före valet och han försökte därför rädda V:s inflytande med deklarationen att V kunde stödja Löfvens budget om man kunde uppnå ett tillfredsställande avtal om vinster i välfärden. Min slutsats är att redan detta borde ha medfört att Alliansen skulle rösta nej till Löfven emedan villkoret inte var uppfyllt. Till nöds kanske någon hade kunnat hävda att ett avtal med V före omröstningen om Löfven borde ha kunnat betraktas som ett uppfyllande av villkoret.
Dock har inte heller detta modifierade villkor, där V tillåtits stanna utanför regeringen, uppfyllts. Något avtal föreligger ännu inte. Alliansen borde därför ha röstat nej.
Många har i denna debatt ändå invänt mot ett nej, men nu med pragmatiska argument. Och visst, det går att föra lämplighetsresonemang om nyvalshot etc. Men ingenting av detta var okänt när Fredrik Reinfeldt tillsammans med övriga borgerliga partiledare framförde villkoret för nedlagda röster (om V:s medverkan). Här förelåg ett löfte om en betingad misstroendeförklaring mot Löfven. Vilka skäl har Alliansen och Reinfeldt för att frångå detta löfte? Någonting som inte kunde förutses några veckor före valet måste ha inträffat den senaste veckan för att man med hedern i behåll ska kunna ändra sina avsikter. Det är denna helt nya insikt som utgör svaret på rubrikens fråga.
Om vi lämnar den principiella analysen kan det ändå vara intressant att fråga sig hur Alliansen och Reinfeldt kunde byta ståndpunkt på så kort tid. "Han ville helt enkelt inte fajtas" menar några. Men i DN-artikeln visade Reinfeldt och övriga alliansledare en stark stridsvilja. Vad var tanken med kravet att man inte skulle släppa fram Löfven om han inte hade ett underlag som var större än Alliansens? Var det att hindra Löfven från att bilda en S-MP-regering som kunde regera genom att pressa V med hot om nyval? Eller var det ett sätt att försvåra för överlöparna inom FP och C att kräva uppgörelser med Löfven? Med V i regeringen skulle det förvisso bli politiskt omöjligt.
Genom greppet från V att stödja regeringens budget utan att ingå i samma regering har denna strategi kanske fallit. Det var kanske inte läge att medge detta före valet. Men nu i samband med omröstningen om statsministern borde Alliansen åtminstone kunna medge att strategin från före valet oväntat blivit mindre lämplig. Nu står Alliansen ändå i den situation man ville undvika och kanske är man ännu mer illa ute. Löfven har fria möjligheter att förhandla med V fram till budgetens framläggande. Han har också möjlighet att under hand vända sig till FP och C med vädjanden om samverkan pga V:s omedgörlighet. I sista hand kan Löfven hänvisa till att hans budget kan fällas med hjälp av SD, vilket kräver nedlagda röster inom FP och C "för att undvika kaos". Det kan faktiskt bli nyval av misstag.
Har man sagt A får man säga B. Alliansen borde ha röstat nej till Löfven (som utlovat) och pekat på att Alliansen hade kunnat fortsätta med uppgörelser med S och MP som stöd i enlighet med tanken att hålla SD utanför. Hade Löfven ändå bråkat hade han fått bilda regering med en budget som praktiskt taget var en kopia på Alliansens. Det var vad man kunde ha förväntat sig av "stridshingstens" strategiska planering.
Nu blev det inte så. En tänkbar förklaring till detta är att Reinfeldt genomgick en personlighetskris som också avspeglar sig i hans hastigt aviserade avgång från partiledarposten. En ytterst lös spekulation går ut på att det är utvecklingen av en ny relation till det motsatta könet som spelat in.
En annan förklaring är att all seriös strategisk planering saknades. Det skulle då varit ett hugskott i valstriden när Alliansen drog till med att V måste vara med för att man skulle släppa fram Löfven. Möjligen tänkte man att samarbete med V skulle kunna skrämma en del väljare från att rösta på S eller MP - liknande vad som kanske skedde under förra valrörelsens slutskede (2010). Några mer långsiktiga konsekvenser vägde man inte in. Fokusering på regeringsfrågan var viktigare.
En tredje förklaring är att en snabb analys av vallokalsundersökningen (VALU) gav en oväntad bild av vad Moderaternas valförlust berodde på. Hälften av de nya rösterna för SD (som mer än fördubblades) kom från M. Reinfeldt kan ha uppfattat detta som ett misstroende direkt riktat mot honom själv och den vädjan att "öppna era hjärtan" i flyktingpolitiken som han uttalade någon vecka före valdagen. Med vrede och sorg konstaterade han att under sådana omständigheter ville han inte vara med längre. Han aviserade sin avgång och därefter följde Anders Borg efter. Utan erfaren ledning i Moderaterna gick luften ur hela Alliansen och man fann det lämpligt att inte nu gå emot Löfvens regeringsbildning oavsett vad man sagt tidigare.
Kan det finnas ytterligare förklaringar? Diskussionen lär fortsätta.
Läs även andra bloggares åsikter om val 2014, statsministeromröstning, Löfven.Reinfeldt, misstroendeomröstning, nyval, riksdagen, Alliansen, VALU, politik på intressant.se
Etiketter: metakommentarer
posted by Danne Nordling @ 02:00
20 comments
20 Comments:
Borgarna chansar på att s + mp gör bort sig, och att det blir nyval, vilket skulle förstärka borgerligheten och alliansen...?
MP har redan gjort bort sig, kompromissat bort all sina kärnfrågor.
Löfven har desperat bett om ett flertal allierade, men nu saknar han majoritet för att driva igenom sin sosse-politik.
Han försöker därför hävda att det är samförstånd och blockpolitik som ska gälla.
De utspel som kommit tyder inte på det.
Var ska detta kaos sluta?
Den nytillträdda regeringen är mest att betrakta som en expeditionsministär i väntan på ett nyval.
Stefan Löven vill nog gärna känna på att få vara statsminister ett litet tag men sedan kliva åt sidan när det börjar hetta till. Jag menar karln har ju inte ens gymnasiekompetens!
Reinfeldt gick helt vilse i invandringspolitiken. Han verkade sakna förmåga att ta till sig att många, även de som inte har mycket till övers till SD och deras syn på invandrare och invandringspolitik, inte uppskattade överenskommelsen med det naiva MP.
Det skulle behövas en insikt att det gällde att ta avstånd från extremisterna på båda kanterna, inte enbart den ena.
/Eskil
Reinfeldt och Borg (båda har väl ekonomutbildning?) måste ha varit medvetna om att en stor invandring ifrån fattiga länder leder till en kollaps för välfärdsstaten. Då är det bättre att vänta på att en ekonomisk kris gör det möjligt att ändra på flyktingpolitiken.
Det är ett välkänt faktum bland ekonomer att välfärdsstaten endast kan upprätthållas om en hög andel av befolkningen arbetar och betalar skatt. I Sverige har 85 % av svenskarna i arbetsför ålder ett arbete.
50 % av flyktingarna har efter 7 år ett arbete och de har oftast låglönearbeten. En invandring ifrån ännu fattigare länder som Syrien leder kanske till att endast 25 % får ett arbete.
Det är bättre att fly sitt ansvar när en majoritet av M:s väljare vill ha en minskad flyktinginvandring. Reinfeldt har också möjligheten att vända vanliga svenskar ryggen. Det korrupta internationella politiska nätverket gör det möjligt för Reinfeldt att få ett högt betalt arbete inom FN eller annan organisation.
Eftersom Reinfeldt inte är riktigt i ordning så tog han SD:s inträde i riksdagen 2010 helt personligt. Han kunde inte längre driva sin egen politik och de svekfulla väljarna skulle straffas och det skedde med hjälp av en migrationsuppgörelse med MP.
"Så går det när man röstar fel. Gör inte om det".
Ytterligare kränkt blev han i år när SD plockar M-röster i en omfattning som får honom att bli fullständigt vansinnig. Helt vansinnig. Hans försök till folkuppfostran har inte fungerat, snarare tvärtom.
M måste frigöra sig från den sekterism som Reinfeldt infört. Återgå till den invandringspolitik som var aktuell bara för 15-20 år sedan och SD blir mosade om man vågar lita på M.
Vågar partisterna eller står de fortfarande under psykopatens inflytande?
Robert och Per Fredö, först måste vi göra en bedömning av hur partierna själva ser på det önskvärda i att få ett nyval. Denna bedömning försvåras av att omständigheterna som utlöser nyvalet kan påverka - t ex att SD betraktas som bråkmakare om de utpekas som oansvariga.
Givet att SD i god tid klargör att man kommer att rösta på det budgetförslag som är "minst dåligt för Sverige" blir det övriga partier som får förhålla sig till detta. De måste räkna med att SD röstar på Alliansens budget.
Alliansen vill inte ha ett nyval eftersom man saknar en kraftfull ledning och inte heller har man någon statsministerkandidat (att Reinfeldt skulle komma tillbaka verkar osannolikt). Om vi antar att S inte heller vill ha nyval får vi ett chicken-race om budgeten. Alliansen vill rösta på sin budget men riskerar då nyval. Löfven vill ha igenom sin budget med hjälp av FP och C, annars riskerar han nyval.
Spelteorin säger att den som med störst trovärdighet kan sätta skräck i den andre vinner (genom att den andre viker sig, blir "chicken"). Om två bilar kör mot varandra och den ena föraren kastar ut ratten förstår den andre föraren att han måste väja.
För Alliansens del gäller det alltså att trots att Reinfeldt och Borg tagit till flykten göra troligt att man inte räds ett nyval. För Löfven gäller det att presentera opinionsundersökningar som visar att S skulle tjäna på ett nyval och att samarbete med FP och C är en ren nådegåva som han av ren hygglighet erbjuder.
Jag kan inte se annat än att Alliansens chanser är dåliga. Löfven kommer att få sina överlöpare och Alliansen som institution bryter samman och kastas på historiens sophög. Det krävs mycket mera resoluta tag från Alliansen för att sänka oddsen.
Eskil och Per-Olof Persson, ni pekar på faktorer som bidrog till den stora förlusten för främst moderaterna. Men eftervalsanalyserna pågår och det finns krafter som vill ge en mera tillrättalagd bild än den ni antyder. Själv trodde jag att Reinfeldt hade låtit testa formuleringen "öppna era hjärtan" och tillhörande retorik med hjälp av fokusgrupper och sifoundersökningar. Men nu sägs det att det var fråga om en improvisation. Kanske även överenskommelsen med MP 2011 var en improvisation och inte ett överlagt strategiskt beslut? Om man driver politik med hjälp av magkänsla finns stora risker att man lider nederlag och vill avgå i vredesmod eller sorg.
/DNg
Mja, jag hade mer tänkt mig nyvalsscenariot till våren - EFTER regeringskriser, skandaler och problem, vilket inte är omöjliga scenarion, t o m ganska troliga.
Då, men först då är det någon mening med nyval för alliansen, och då kommer de rödgröna att tappa röster.
Finns en god chans att sossarna blir ett 20%-parti som i andra länder.
Robert, det kan tänkas att Alliansen har detta som grundhypotes. Men det leder samtidigt till att Alliansens chanser blir ännu sämre på kortare sikt fram till mitten av december.
Om man inte vågar ta ett nyval på kortare sikt kommer Löfven att lättare kunna bryta sönder Alliansen med locktoner om samarbete över blockgränsen för att undvika nyval i samband med budgetomröstningen. Slutsatsen blir då att Alliansens fortbestånd blir direkt eller indirekt beroende av SD. Alliansen måste försöka förmå SD att inte utlösa ett nyval.
Direkt beroende: Alliansen kan försöka med en långsiktig utfästelse till SD förmå partiet att lägga ned rösterna eller rösta på Löfven i december.
Indirekt beroende: I syfte att få SD att rösta på Löfven presenterar Alliansen SD-fientliga förslag i
sin budgetmotion. Det kan dock leda till en försvagning i ett senare nyval.
Inget av alternativen förefaller särskilt tilltalande. Då återstår endast för Alliansen att gå in för ett nyval efter att Löfven förlorat budgetomröstningen. Alternativet är att kapitulera för Löfven och upplösa Alliansen.
Ett par mindre troliga alternativ finns dock. 1) Alliansen kan dra tillbaka sin budgetmotion och lämna walk over. Då finns en försvagad Allians kvar för fortsatta strider under våren. 2) Alliansen kan i sin helhet göra upp med Löfven och tvinga fram kompromisser. Det kanske är bättre än att lämna walk over. 3) Alliansen kanske skulle kunna bryta sönder budgetpraxisen så grundligt att de flesta av Löfvens förslag går igenom men några frågor förloras, som dock inte kan anses vara tillräckligt tunga för att Löfven ska avgå. Svårt och osäkert alternativ.
/DNg
.....för det i särklass viktigaste är ju att inte låtsas om SD och de 13% som faktiskt inte bara består av banjospelande epatraktorförare.
87% vill ju faktiskt ha den civiliserade västvärldens mest egenartade invandringspolitik.
Eller?
"öppna era hjärtan"
Där avgjordes valet.
Folket vill inte ha ett mångkulturellt samhälle och fri invandring.
Folket vill hjälpa flyktingar men inte mer.
SD kommer att växa tills dagens politik överges.
Dom som är för fri invandring är dom som får ett jobb av invandringen, riskkapitalister gör pengar på flyktingförläggningar.
Det öppna hjärtat är bara ren girighet.
Statens pengar vill alla åt.
Att hjälpa flyktingar i grannländer ger inte en krona i plånboken till någon därför motarbetar alla det.
Tycker Reinfeldt har agerat korrekt.
Att lägga fram en gemensam skuggbudget är den bästa strategin. Och genom att avgå så får partiet mer flexibilitet. Man slipper vara så bunden vid det som Borg Och Reinfeldt har lovat.
Håller med om att "öppna era hjärtan"-talet var en vändpunkt. Samtidigt som det var ett erkännande av att invandringen inte alls är lönsam utan tvärtom slukar oerhörda resurser, så var det också en uppmaning till svenska folket att sluta förvänta sig något, att snällt pröjsa och hålla igen för egen del. Kombination att uppmana svenskarna att öppna plånboken och landets gränser än mer utan att samtidigt lova några som helst åtgärder för att få stopp på inflödet var mycket ostrategiskt. Att vara så ostrategisk var olikt Reinfeldt. Frågan är alltså varför han en månad före valet valde att vara så ostrategisk? Kände han att situationen höll på att glida honom ur händerna? Resultatet framkom hur som helst på valdagen. Att se så många tidagare m-röster gå till hans hatobjekt sd tror jag var det som fällde avgörandet för Reinfeldt att avgå.
DN har i dag en ledare om att Löfven-regeringen fått sämsta möjliga start.
Exemplen kan mångfaldigas.
Konfrontation enligt vänster-modell i stället för det samarbete över blockgränsen som Löfven menade var nödvändigt.
FP och CP ställer inte upp på detta.
Har redan visat sig.
Läs vad Dick Erixon skriver om den nya regeringen, den sämst vi haft.
Vad som kan rädda denna regering är att ingen vill ha nyval, knappast att den skulle bli populär.
Det är lätt att krympa SD ner till noll. Det är bara till att anta samma restriktiva flyktingpolitik som de andra nordiska länderna. Om inte, kan SD få 26 % i nästa val och bli största partiet.
Ja, för sd är det nog inget självändamål att bli största parti, men så länge de andra partierna har beröringsskräck inför invandringsfrågorna så kommer inget att hindra att sd fördubblar sin väljarkår.
Neoliberal Agenda, jag kan inte tolka aviserandet av en gemensam budgetmotion som ett medel för att i opposition göra livet surt för Löfven och hans regering. Men det fordrar att det finns en partiledare som kan driva oppositionspolitiken med trovärdighet. Då är det inte "korrekt" att avgå när oppositionsläget faktiskt inträder. Har man sagt A får man säga B. Annars får man avstå från A.
/DNG
Jag håller med om att Reinfeldt borde agera partiledare tills han formellt har avgått. Självklart ska han opponera på Löfvens budget (eller så får Batra ta över ansvaret)
Men om han inte tänkt ställa upp 2018 så är det lika bra att tillkännage det direkt. När det gäller budgeten så innebär den stor press för Löfven, då SD kan rösta på Alliansen om de avviker för mycket från den.
Att fälla Löfvens som statsminister hade gått mot vad han sa innan valet, eller så hade det tvingat in Sjöstedt i regeringen. Knappast nån vinst. Hade det blivit nån typ av regeringskris, hade det slutat med en uppgörelse med FP+C där M hade blivit akterseglade.
Kort sagt, lägga en skuggbudget är det bästa man kan göra. Givet att man inte vill förlita sig på SD.
Om Reinfeldt före valet lägger fram ett program för hur han ska göra Livet surt för Löfven efter att han förlorat valet måste en ärlig person också fullfölja detta. Om Reinfeldt visste att han inte orkade bedriva oppositionspolitik utan tänkte avgå borde han ha avstått från sina utspel om hur oppositionspolitiken skulle bedrivas. Nu går han till historien som en svikare.
Alliansen kommer dessutom att svika sin oppositionsroll, sannolikt genom mitt andra alternativ att förmå SD att INTE rösta på Alliansens budget. Men det är i alla fall bättre än att Alliansen direkt gör upp med Löfvens V-stödda regering. Då är det troligtvis slut med Alliansen.
/DNg
Alliansens budget har jag en förhoppning om blir Borgs testamente.
Löfven har redan gjort bort sig över hövan och kommer att fortsätta med det, tro mina ord.
Skicka en kommentar
<< Home