Sekulär stagnation missgynnar de rika?

Om den ekonomiska tillväxten går ner långsiktigt på grund av att sparandet ökar och sänker kapitalavkastningen och investeringarna kommer Pikettys teori om fördelningen mellan kapital och arbete inte att stämma. Argumenten för hans kapitalskattehöjningar förlorar sin grund.

Ekonomer ur olika läger ser ut att vara överens om att den ekonomiska tillväxten i världen kommer att sjunka under lång tid. Men teorierna om orsakerna till den dåliga tillväxten spretar ordentligt - en del menar att teknologin inte blir lika framgångsrik som tidigare andra menar att världen råkat ut för en självförstärkande nedgång i efterfrågan.

Den amerikanske ekonomen Robert J Gordon har kommit ut med ett mastodontverk med titeln The Rise and Fall of American Growth där han gör gällande att USA uppnådde sin högsta produktivitetsökning redan kring år 1970. Och den franske ekonomen Thomas Piketty menar att prognoserna pekar på att produktiviteten börjar sjunka nu på 2010-talet och resten av seklet med förödande konsekvenser för jämlikheten som följd. Dock är nedgången inte större än från 2 procent per capita under 1950-2012 till knappt 1,5 procent andra hälften av 2000-talet.

Både Gordon och Piketty pekar på den svagare teknologiska förmågan att höja produktiviteten i produktionen som orsaken. Mot detta står harvardprofessorn Larry Summers' synsätt som han lanserade 2013 under rubriken "sekulär stagnation". Det går ut på att det råder brist på lönsamma investeringsobjekt och att sparandet därför samlas på hög. IMF företräder ett liknande synsätt och nu senast har Per Lindvall i SvD Näringsliv skrivit en intressant artikel om problemet:

"Överskottet på sparande drar ner efterfrågan och inflationen och pressar ned realräntorna. Det senare i linje med den svenske ekonomen Knut Wicksells teori om den ”naturliga räntan”. Samtidigt blir centralbankerna och penningpolitiken allt mer tandlös, där räntor långt in på minussidan och storskaliga obligationsköp inte förmår få upp inflationen.
I nuvarande politiska klimat stärker de globala riskerna denna trend genom att de både ökar viljan hos alla aktörer att bygga buffertar och spara mera, samtidigt som den ökade osäkerheten och den svaga efterfrågan gör att investeringarna hålls på låg nivå."

Finns det någon lösning på tillväxtproblemet? Ska vi med Piketty bli nödsakade att analysera vilka konsekvenserna blir för fördelningspolitiken och diskutera vilka skatter som borde höjas? Eller visar nuvarande situation att Piketty tagit fel?

Om tillväxten långsiktigt kommer att bli avsevärt lägre än tidigare kommer sparandet antingen att fortsätta som förut (Pikettys teori) eller så kommer sparandet också att sjunka (fanns med i den första kritiken mot Piketty). Sett till dagens situation verkar Piketty ha fått rätt. När tillväxten nu gått ner har sparandet snarast ökat - inte minskat.

Men Piketty verkar ha haft fel när han förutspådde att produktiviteten i världen och tillväxten skulle sjunka därför att bristen på innovationer och teknologiska framsteg skulle innebära att världen inte hade förmåga att producera mera (per capita). Piketty förutsätter att kapital alltid är användbart för att öka produktionen, om än i avtagande grad. Utbytet av arbete mot kapital har historiskt haft en elasticitet på 1,3-1,6 och Piketty antar att något liknande ska gälla framöver.

(Utbyteselasticiteten innebär att t ex en tioprocentig produktionsökning, med givet arbetsutbud, kräver en ökning av kapitalmängden med 13-16 procent.)

Idag ligger emellertid produktionen knappast vid kapacitetstakets gräns och någon vilja att investera för att generellt öka kapaciteten verkar inte heller att finnas. Det är efterfrågan som håller tillbaka produktionsökningen och den bristande efterfrågan är i sin tur orsakad av ett alltför kraftigt sparande enligt ekonomer som Summers och de på IMF.

Det paradoxala i dagens situation är också att avkastningen på kapital ligger nere mot nollstrecket när man borde ha förväntat sig att det stora sparandet skulle vara en följd av stimulansen från höga räntor och vinster. Den låga kapitalavkastningen passar inte alls in i Pikettys teori om fortsatt ganska hög och dessutom stigande kapitalavkastning. För perioden 1950-2012 anger Piketty en real avkastning efter skatt på drygt 3 procent (globalt). Den förutser han öka till drygt 4 procent 2012-2100. (Diagram) Om det vi ser idag är början till en "sekulär stagnation" med låg kapitalavkastning måste uppenbarligen stora revideringar av Pikettys teori göras.

Den viktigaste orsaken till ekonomisk tillväxt är investeringarna i realkapital som finansieras av sparandet. Denna syn förutsätter att mera kapital alltid är användbart vilket Pikettys teori bygger på. Men på denna väsentliga punkt kan Piketty tagit fel. Det finns idag många faktorer som tenderar att hålla tillbaka investeringarna. Här är en osorterad lista:

• Finanskrisens fortsatta verkningar
• Osäkerheten om EU och euron, därtill Brexit 
• De europeiska bankernas svaghet och riskerna för en bolånekris
• Svagt ledarskap i Europa och svaga presidenter i USA
• Islamistisk terrorism
•  Tafflig hantering av flyktingfrågan
• Putins ockupation av Krim och ev ny offensiv mot Ukraina 
• Erdogans otillförlitlighet
• Kinas tillbakafall
• Japan som kroniskt dåligt exempel
• Kroniska fall i oljepriserna
• Låg ränta och dålig avkastning på finansiellt kapital
• Medelklassens dåliga löneutveckling i USA 
• Rädslan för de stora statsskulderna
• Låg inflation

Stort sparande som inte används till investeringar kommer sannolikt att hålla nere räntorna under överskådlig tid. Tillväxten blir låg och Pikettys katastrofprognoser för kapitalets anspråk på inkomsterna i samhället skulle man kunna tro skulle slå in. Men den väsentliga delen i hans teori uppfylls inte: kapitalavkastningen går ner och inte upp. Det betyder att kapitalandelen (a) av nationalinkomsten (efter avskrivn) inte blir 30-40 procent utan tenderar att närma sig noll procent. Löneandelen av nationalinkomsten Y blir i så fall helt dominerande.

En viss tillväxt kan fortfarande förekomma genom att produktiva entreprenörer och löntagare ökar sin produktion och får sin belöning för sina arbetsinsatser. Men det beror inte på ökade kapitalinsatser. Sparandet, som vanliga löntagare ägnar sig åt, ökar dock mängden finansiellt kapital vilket inte får någon avkastning. Normalt måste detta sparande exporteras. Frågan är vem som importerar detta kapital och vad det används till.

Hur går det då med Pikettys förslag att införa en progressiv förmögenhetsskatt med 5 eller 10 procents årlig skatt på de största förmögenheterna? Med sekulär stagnation blir det en snabb konfiskation. Med 10 procents skatt återstår efter tio år 35 procent av en förmögenhet utan avkastning. Men även utan skatteskärpningar kommer stagnationen att missgynna de rika i betydelsen de stora kapitalägarna, som i fortsättningen får en mycket lägre kapitalinkomst än tidigare.

Läs även andra bloggares åsikter om sekulär stagnation, Piketty, kapitalavkastning, tillväxt, skatt, nationalekonomi, kapitalandel, ekonomi, politik på intressant.se