Inflation till varje pris?
Den strukturella inflation som genereras av skillnaderna i produktivitetsutveckling mellan varor och tjänster räcker inte längre för att inflationen ska bli 2 procent vid fasta varupriser. Det är därför onödigt att sänka reporäntan ytterligare och destabilisera bomarknaden.
I morgon torsdag fm får vi reda på om Riksbanken ska sänka reporäntan från -0,35 procent till -0,45 procent som de flesta ekonomiska bedömare förutser. Det är ett försök att få upp stegringen av KPI, som allmänt kommit att kallas "inflationen". Målet är 2 procent i årstakt, vilket inte uppnåtts sedan 2011 - se den tjocka heldragna linjen i diagrammet nedan:
Att "inflationen" legat kring noll procent de senaste tre åren beror till största delen på att Riksbankens egna räntesänkningar reducerat boendekostnaderna i sammanvägningen av KPI. Den streckade linjen - KPIF - visar hur priserna stigit om räntan varit fast. Här ser vi en viss inflation på mellan 0,5 och 1 procent. Tar vi dessutom bort energiprisernas inverkan blir den verkliga inflationen knappt en till drygt en procent.
Inflation brukar definieras som allmän prisstegring och därför är det motiverat att avlägsna effekterna av energipriser som priset på olja och elektricitet från måttet på inflationen eftersom prisernas förändringar inte beror på allmänna tendenser i dessa fall. Men inte heller växelkursmanipulationer av den typ som Riksbanken ägnat sig åt med hjälp av negativ reporänta ger upphov till "riktig" inflation. Det är den verkliga inflationen som borde fås att stiga till 2 procent enligt det ursprungliga inflationsmålet och inte den formella KPI-stegringen.
Varför anses då just 2 procent som ett lämpligt mål för den riktiga inflationen? Någon förklaring har aldrig framkommit. Det verkar vara en fråga om en praktisk tolkning av vad strävan efter ett fast penningvärde ska innebära. Sannolikt fanns gamla föreställningar om hur EFO-modellen från 1960-talet fungerade för löne- och prisbildningen med i bilden. Grovt sett kan denna bild rekonstrueras på följande sätt:
Det svenska näringslivet ses som bestående av två sektorer: K-sektorn och S-sektorn. K-sektorn producerar varor och är utsatt för internationell konkurrens genom utrikeshandeln. S-sektorn är skyddad från denna konkurrens och producerar till övervägande del tjänster, som är svåra att rationalisera. Därför brukade den årliga produktivitetsutvecklingen sättas till 0 procent om året. K-sektorn kunde däremot öka sin produktivitet genom bättre maskiner och liknande med 3-4 procent om året. På 1960-talet tillfogade man dessutom internationella prisstegringar på någon procent som ett extra löneutrymme. Detta kan vi bortse från idag.
Vi kan utifrån detta göra ett räkneexempel som utgår från att varupriserna ska vara konstanta i genomsnitt. Om K-sektorns produktivitet är 3 procent kan den klara 3 procents lönekostnadsökningar utan att pressa lönsamheten. Om S-sektorn har noll procents produktivitetsökning och svarar för 60 procent av näringslivets produktion kommer dess priser med 3 procents löneökning också att öka med 3 procent. Utslaget på hela KPI blir det 1,8 procent. Med EFO-modellens synsätt ger alltså fasta varupriser en inflation på 2 procent genom den sämre produktivitetsutvecklingen i tjänstesektorn.
Fasta varupriser var på den fasta växelkursens tid viktigt för att inte konkurrenskraften skulle urholkas. Det åsidosatte Palmes första regering på 1970-talet när man höjde arbetsgivaravgifterna mycket kraftigt och fick en kostnadskris med devalveringar som följd. Med flytande växelkurs är detta inte lika viktigt men när man hör argumentationen från Svenskt Näringsliv låter det som om vi fortfarande har fast växelkurs. Det viktiga idag är att vi inte får deflation.
Av tabellen nedan framgår att vi för 2014-16 har en produktivitetsökning i tjänstesektorn på 1,3 procent om året i snitt. Det medför att inflationsgenomslaget från tjänstesektorn blir mindre (ca 1,1% trots att sektorn i tabellen svarar för 65 procent av produktionen).
Konjunkturinstitutet har räknat fram hur produktivitetsutvecklingen skiljer sig från arbetskraftskostnadsutvecklingen i hela näringslivet. Denna skillnad kallas enhetsarbetskostnad och är ett mått på prishöjningstrycket om lönsamheten ska vara oförändrad. Men internationella priser kan fortfarande spela in. Importerade insatsvaror kan bli billigare. Importvaror i KPI kan ge en liknande effekt.
Diagrammet ovan indikerar att enhetsarbetskostnaden blir 1-2 procent trots ökade arbetskostnader (inkl vissa höjningar av arbetsgivaravgifterna) på närmare 4 procent.Det är grovt sett förenligt med att den riktiga inflationen förutses bli drygt 1,5 procent.
KI har inte räknat med någon räntesänkning i morgon. Men de senaste dagarnas kronförsvagning indikerar att marknaden redan har anteciperat en sänkning. Om försvagningen av kronan blir bestående kommer importerade insatsvaror att bli dyrare och likaså importerade konsumtionsvaror. Om det går att ta ut i ökade priser återstår att se. Kronförsvagningen ökar också konkurrenskraften och underlättar exporten. Svensk ekonomi blir starkare vilket tenderar att förstärka växelkursen på sikt.
Behöver exportindustrin stärkas? Att sänka räntan för att åstadkomma en artificiell KPI-ökning förefaller onödigt eftersom den riktiga inflationen inte behöver komma upp till 2 procent för att hålla varupriserna konstanta. Med den hyggliga produktivitetsutveckling som förutses i varusektorn och de modesta löneökningar som också förutses kommer inflationen enbart från tjänstesektorn. Och dess produktivitetsutveckling förhindrar inflationen att bli större än halvannan procent (~1,5%).
Det kan inte vara nödvändigt att till varje pris få upp KPIF-ökningen (exkl energi) till 2 procent med hjälp av räntesänkningar som ska påverka växelkursen. Detta leder enbart till en destabilisering av bostadsmarknaden och till ingen nytta för resten av ekonomin.
Läs även andra bloggares åsikter om inflation, KPI, räntan, Riksbanken, penningpolitik, bostadspriser, nationalekonomi, stabiliseringspolitik, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 03:16
13 comments
13 Comments:
Minusränta är fel, riksbanken skall bara ge staten pengar om nollränta inte räcker.
Att trycka pengar när inflationen är låg och arbetslösheten hög ger inte hyperinflation.
Banker kan inte trycka pengar i en kris oavsett reporäntan.
Vill företagen inte låna så skapas inga pengar.
Lånar inte staten så skapas inga pengar.
Om en kris beror på en bostadskrasch så lånar inte folket till bostäder.
I en djup kris så kan bara riksbanken trycka upp nya pengar.
Banker trycker hela tiden upp nya pengar men inte i en kris hur kan folk tro att en kris löses med att man slutar trycka pengar?
Vi borde trycka mer pengar i en kris.
Banker trycker upp alla våra nya pengar men det fungerar inte i en kris då måste riksbanken trycka upp pengar i stället för banker.
Låter riksbanken ekonomin förstöras bara för att inte avslöja för folket hur pengar skapas?
Krisen skulle försvinna ögonblickligen om staten fick ca 300 miljarder.
Pengar kan även delas ut till folket för att få fart på ekonomin.
KPI är inte bra som mätmetod.
2008 då var inflationen hög men det var importerad inflation vi skulle bara låtit inflationen vara.
2008 skulle riksbanken sänkt ränta till noll direkt trots KPI.
Med nollränta så skulle KPI sjunkit 2008.
Då gav mätmetoden för hög inflation och nu för låg inflation.
Frågan är hur ska vi mäta inflationen det borde vara en diskussion om det.
Ja, ekvationsteorin. Om man nu vill ha inflation till varje pris så vore det bättre om staten tryckte pengarna rakt av, utan obligation att betala dem tillbaka. Lämpligtvis sänker man några skatter.
Men det verkliga problemet är att försöka styra priset på lån med planekonomiska metoder. KPIF, KPI, KPI exkl. energi. och andra hopkokade index / varukorgar. Vad vi behöver är ett monetärt system där penningmängden är konstant (eller svagt ökande med någon låg procent). Sen får räntan sättas av marknaden, efter utbud och efterfrågan. Vill många låna så stiger räntorna. Vill många spara så sjunker de.
Så självklart egentligen, men istället håller vi på med detta absurda system, nu med negativa räntor, utan att det ifrågasätts.
"Vad vi behöver är ett monetärt system där penningmängden är konstant (eller svagt ökande med någon låg procent)"
Det kräver noll löneökningar och noll inflation.
Med en ökning av penningmängden med 1% och 2% inflation så blir ett hus som stiger med 2% per år till slut dyrare än alla pengar som finns, har du tänkt på det?
Matte från grundskolan, talet som har störst exponentiell ökning blir till slut störst, lite mer än tusen år tar det.
Inflation är inte en ökning av pengarna inflation orsakas av löneökningar.
Med noll ökning av pengarna men med 3% löneökningar så får vi ca 2% inflation om produktivitetsökningen är 1%.
Slutsatsen är att vi måste öka mängden pengar minst lika mycket som inflationen och det har inte riksbanken tänkt på.
Anonym, vet inte vart du vill komma? Varför skulle hus behöva stiga med 2% eller löneökningarna med 3%?
Priser bestäms av marknaden, dvs vad någon annan i ekonomin vill betala.
Riksbanken har bestämt att nya hus ska öka med 2%
Det är inflationsmålet ( husen kan stiga mer eller mindre men alla varor ska stiga med 2% i snitt)
Ökar vi penningmängden med bara 1% så går ekonomin sakta under det är skrivet i sten.
Talet som har störst ökning blir till slut störst se exponentiell ökning.
Ökar vi penningmängden med 1% och nybyggda hus med 2% per år så tar det lite mer än tusen år för ett nybyggt hus att bli dyrare än alla pengar som finns.
Det går inte och därför kan vi inte sluta trycka pengar som som många säger att vi ska göra.
Vi kan inte ha ett inflationsmål på 2% om vi slutar trycka pengar.
Ökar vi lönerna med 3% i snitt vilket inte är omöjlig så måste penningmängden öka men mer än 3%.
Ta statsministerns lön öka den med 3% öka sen penningmängden med 2% det tar mer än tusen år men till slut är hans lön större än alla pengar son finns.
Dom som vill begränsa ökningen av pengarna utan att avskaffa inflationsmålet och löneökningarna har inte tänkt, det är bara fantasier som inte går att genomföra.
Mattelagarna bevisar att det inte går.
Riksbanken kommer antagligen att få upp inflationen till 2%
Men pengarna ökar inte tillräckligt, pengar skapas bara av bankernas kreditgivning.
Staten får inte öka sina lån då skapas inga nya pengar.
Vi har så mycket skulder att vi inte kan öka våra lån och då skapas inga nya pengar.
Företagen vill inte låna och öka sina skulder.
Då skapas inte mer pengar och då går ekonomin under.
Bankerna måste skapa enormt med nya pengar varje år med kreditgivningen M3 2% ökning betyder att bankerna måste trycka upp ca 50 miljarder varje år och låna ut pengarna .
Räknar vi på alla pengar som finns så blir det enormt med pengar som bankerna måste skapa med kreditgivningen .
"Ökar vi penningmängden med bara 1% så går ekonomin sakta under det är skrivet i sten."
När jag säger ett nytt monetärt system så menar jag inte det vi har idag där pengar skapas via bankernas balansräkning. Som exempel kan du tänka dig ett system uppbackat av guld eller en kryptovaluta.
Du säger att lönerna ska öka md 3%, men varför detta antagande? Varför inte dra till med 20% när du ändå håller på? Igen, priserna kommer bestämmas av vad någon i ekonomin är villig att betala. Har folk inte pengar, då de inte kan använda bostaden som en penga-automat så kommer de betala mindre.
"Mattelagarna bevisar att det inte går."
Vilka "mettalagar" då? Du får gärna namnge dem och förklara varför?
VILKA SORTERS PENGAR VI HAR SPELAR INGEN ROLL.
Har vi guldpengar och pengarna ökar med takten vi gräver upp guld ca 2% så kan vi inte öka lönerna med 3%.
Mattelagen om exponentiell ökning bevisar det, talet som har störst procentuell ökning blir störst till slut.
Vi kan införa din guldknutna valuta men det kräver att vi begränsar löneökningarna.
Jag säger inte att lönerna ska öka med 3% jag säger bara att värden går under om vi bara ökar mängden pengar med 2% och lönerna med 3%.
Det räcker med att statsministerns lön ökar med 3% för att värden ska gå under med guldknuten valuta.
Riksbanken kan vara på väg att totalt förinta vår ekonomi.
Riksbanken tänker tvinga upp inflationen till 2% men riksbanken tänker inte öka mängden pengar med 2%
Ökar huspriserna med 2% och bankerna inte kan öka mängden pengar med 2% så går värden under det är skrivet i sten.
Pengar skapas bara av bankernas kreditgivning.
http://www.riksbank.se/sv/Press-och-publicerat/Webb-tv/Vad-ar-pengar
ökar vi inte våra skulder så skapas inga nya pengar, riksbanken pratar om att vi ska minska skuldsättningen då ökar inte mängden pengar då går världen under.
mattelagar bevisar det.
Ökar ett nybyggt hus med 2% så kostar det mer än alla pengar som nu finns om tusen år, prisökningen gånger antalet år huset blir ofantligt dyrt på 1000 år.
exempel 3,5 miljoner för ett hus nu.
3500000*1,02^1000=1393926280803453kr
Huset kostar 1393926 miljarder om tusen år.
Riksbanken fattar inte att vi måste öka mängden pengar minst lika mycket som inflationen blir.
Får vi 2% inflation så måste mängden pengar minst öka med 2%.
Bankerna klarar inte av att trycka upp så mycket pengar och låna ut dom.
ökar vi penningmängden med 2% så måste bankerna öka krediterna med ca 50 miljarder.
Den ursprungliga österrikiska skolan sa att lönerna skulle anpassas till mängden pengar som fans, detta har den skolan nu glömt, historieförfalskning.
Matte från grundskolan säger att vi måste öka mängden pengar minst lika mycket som inflationen, den som påstår något annat kan inte matematik.
Inflation förstör pengarnas värde, 2% inflation förintar 2% av våra pengar.
Ökar vi inte mängden pengar med 2% så minskar vår konsumtion med 2%.
Ökar priserna med 2% och vi inte har ökat mängden pengar så kan vi inte köpa lika mycket varor.
Ökar vi även mängden pengar med 2% så förblir köpkraften lika stor.
Felet som riksbanken begår kommer med en gång.
Vi kan inte bara förstöra 2% av våra pengar varje år, vi måste även trycka lika mycket nya pengar.
Riksbanken försöker få bankerna att trycka pengar med den negativa räntan men kommer bankerna verkligen att kunna öka mängden pengar med 2%?
Bankernas kreditgivning till bostadsköp har skapat pengar men börjar vi amortera och sluta öka skulderna så ökar inte våra pengar längre.
Lösningen är att riksbanken trycker pengar och ger staten pengarna, alternativet är att ta bort inflationsmålet.
Har vi guldpengar och pengarna ökar med takten vi gräver upp guld ca 2% så kan vi inte öka lönerna med 3%.
Det beror på hur lönestrukturen ser ut.
För enkelhetens skull kan vi tänka oss att alla 25 åringar tjänar 20 000:- och att varje årskull tjänar 3% mer än den föregående. Då kan alla få 3% i årlig löneökning monetärt även med fast penningmängd.
Realt kan de få ännu större löneökningar om det finns tillväxt i ekonomin. De får då ut det som billigare varor.
"För enkelhetens skull kan vi tänka oss att alla 25 åringar tjänar 20 000:- och att varje årskull tjänar 3% mer än den föregående. Då kan alla få 3% i årlig löneökning monetärt även med fast penningmängd. "
Omöjligt i längden, varför är det så svårt att inse att lönerna inte kan ha större ökningstakt än pengarna?
Tar vi statsministerns lön och ökar hans lön med 3% så blir hans lön till slut större än alla pengar som finns med din guldmyntfot på 2%.
Varför påstår du saker som inte stämmer med mattelagarna?
Det är inte fel på din guldmyntfot vi kan ha den men då måste löneökningarna begränsas kraftigt.
Reallöneökningar kan vara större det är sant för det bryter inte mot mattelagar.
För att förstå exponentiell ökning så kan man läsa om riskornen på schackbrädan.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Riskornen_p%C3%A5_schackbr%C3%A4det
(Där är ökningstakten 100%)
Mattelagarna säger att pengarna måste öka mer än lönerna och inflationen räknat i procent.
Klarar inte bankerna av att trycka upp så mycket nya pengar varje år så går ekonomin under det är skrivet i sten för matte är den enda absolut sanna vetenskapen.
Riksbanken fattar inte detta, dom för inte ens statistik på det.
Riksbanken försöker desperat öka inflationen men inte ett ord om hur vi ska få upp ökningstakten av pengarna.
Riksbanken vill minska vår skuldsättning men då skapas inga nya pengar.
http://www.riksbank.se/sv/Press-och-publicerat/Webb-tv/Vad-ar-pengar
Staten får inte låna se budgetregler.
Företagen tar inte nya lån längre, deras bakkrediter minskar.
Slutat vi att öka våra boskulder så så skapas inte nya pengar.
Det mest fantastiska jag i hela mitt liv har upplevt är att folk som kan matte inte kan se det omöjliga i att öka lönerna mer än pengarna, ideologiska tankar blockerar hjärnan så att folk slutar tro på mattelagarna.
Pengar och politik gör det omöjligt att tänka, folk tror att mattelagar inte gäller när mattelagarna visar att dom har fel.
Ökar vi statsministerns lön med 5% och pengarna med 2% så blir hans lön större än pengarna som finns innan 1000år
160000kr 5% ökning om tusen år är hans lön, 247411027317108358237530883 kr
(160000*1,05^1000=247411027317108358237530883)
Oavsett om vi räkan på alla pengar som finns eller bara på penningmängden m3 så blir resultatet samma.
m3 2800miljarder vi ökar med 2% per år så blir det 1115141024642762748583 kr
247411027317108358 miljarder är statsministerns lön.
1115141024642 miljarder är penningmängden.
Den som säger att det är fel får ett nobelpris i matematik för då måste alt vi vet om naturvetenskap skrivas om.
Omöjligt i längden
Inte alls, hela tiden kommer en ny generation som börjar med en lön på 20 000:-.samtidigt som personer med den högsta lönen slutar (säg vid 65 år och 65 000).. Skillnaden mellan dessa (45 000) blir den monetära löneökning som alla däremellan kan få. Talar vi om real löneökning (genom tillväxt) för ekonomin som helhet så kommer den via billigare priser.
Orkar inte upprepa mig en gång till. Om du inte fattar, så kan jag inte hjälpa dig.
Börjar alla på 20 000kr i lön för alltid så är det ingen egentlig löneökning och då fungerar det.
Löneökningar som vi normalt pratar om är att ingångslönen hela tiden ökar och det är omöjligt med fast penningmängd.
Att varje år öka ingångslönen med 2% med fast penningmängd är omöjligt, 20 000kr om ingångslönen ökar med 2% så blir lönen inom tusen år större än alla pengar som finns med fast penningmängd.
Det du nu sa är att vi aldrig ska öka ingångslönen och det är i princip fasta löner.
Reallöner kan öka där är vi helt överens.
Den ursprungliga österrikiska skolan sa att lönerna skulle anpassas till pengarna som fans och det är fasta löner om pengarna inte ökar.
Nu sysslar dom med historieförfalskning och förnekande av mattelagar.
Den österrikiska skolan fungerar bara om vi begränsar löneökningarna till nästan noll.
Hej Danne, jag försökte maila dig men din mailbox är full. Du behöver inte lägga denna kommentar live, ville egentligen bara komma i kontakt med dig. Richard på statsskuld.se :)
Skicka en kommentar
<< Home