torsdag, april 21, 2016

Med löntagarfonder hade Sverige kunnat bli socialistiskt

Ny bok visar hur nära det var att Sverige hade bytt samhällssystem genom löntagarfonder av Meidnertyp genom en uppgörelse 1978.  Jag vill komplettera med att peka på en ännu större fara i form av en snabb kompromiss redan 1975-76.

På onsdagen 20/4-16 presenterade Lars Tobisson sin nya bok om löntagarfondsdebattens historia, betitlad Löntagarfonder Så nära men ändå inte (Dialogos). Den beskriver översiktligt beslutsprocessen från LO-kongressen 1971 till nedläggningen av de tandlösa fonderna 1991. Framställningen interfolieras med ett antal personporträtt, närmast karikatyrer, av några av aktörerna under frågans utveckling.

Lars Tobisson

I början hade fondförespråkarna vind i seglen, konstaterar författaren. Ändå var idéns upphovsman, Rudolf Meidner, skeptisk till huruvida det radikala förslaget verkligen skulle genomföras, menar författaren. Det kan enligt min mening ha visst fog för sig eftersom det ursprungligen lönepolitiskt motiverade förslaget kom att radikaliseras genom inflytande från Meidners medförfattare Anna Hedborg. Genom betoningen att det var makten det gällde säger elementär opinionsbildningskunskap att ett öppet socialiseringsförsök skulle bli ytterst vanskligt. Och mycket riktigt, förslaget uppbådade  så småningom ett allt starkare motstånd från det initialt letargiska näringslivet, där det till och med fanns kollaboratörer som kunde tänka sig socialism med "individuell anknytning".  Samtidigt blev partiet allt mer nervöst och började inse att löntagarfonder inte var någon valvinnare.

Löntagarfonder – så nära men ändå inte
Min hypotes, som Tobisson dock inte direkt anslöt sig till, är att det lönepolitiska elementet i förslaget hade kunnat bilda en bas för en kompromiss mellan SAF och LO och mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet (nuv Liberalerna). Den grundläggande motiveringen för fonderna var att den solidariska lönepolitiken ansågs leda till att extra stora vinster i de effektiva företagen genom att LO inte drev igenom extra stora löneökningar i dessa företag. Dessa vinster, som LO "avstått" till kapitalägarna borde på något sätt dras in till löntagarkollektivet. Jag skulle tro att en del anställda storföretagsledare var moraliskt känsliga för detta resonemang.

En mer konspiratorisk "mygel-hypotes" som jag ibland umgåtts med går ut på att näringslivets (Industriförbundets) främste representant för löntagarfonder med individuella andelar, Grängeschefen Erland Waldenström, redan i förväg (implicit) gjort upp med Meidner om grundprinciperna i ett fondsystem. Det som återstod att kompromissa kring var graden av individuell anknytning. Tobisson nämner att både Meidner och Waldenström satt med i styrelserna för SNS och SEB. Dessutom hade Meidner några gånger 1974-75, innan första förslaget framlades i augusti 1975, antytt att en kompromiss var tänkbar där man kunde tänkas ha någon sorts individuella certifikat med en liten avkastning som en eftergift för opinionen.

Så vitt jag kommer ihåg var omsvängningen till att betona maktfrågorna ett senkommet tillskott utöver lönepolitiken och syftet att "bryta den privata maktkoncentrationen". Om LO varit mer försiktig med detta sprängstoff hade det varit lättare att gå fram med det ursprungliga fondförslaget. Det hade blivit motståndarnas sak att leda i bevis att syftet med fonderna var socialistiskt. Och då hade man fått Industriförbundet mot sig eftersom Axel Iveroth tyckte att man allvarligt skulle pröva Meidners idéer (aug-75).

Enligt mygel-hypotesen ovan skulle det inte ens ha funnits någon längre tid att driva detta motstånd. Om Vinstandelsgruppen i näringslivet, med Waldentröm som ordförande, hade kommit med sitt förslag under hösten 1975 skulle Socialdemokraterna ha kunnat ge klartecken till kompromissförhandlingar. Så blev dock inte fallet vilket Olof Palme ondgjorde sig över enligt partistyrelsens protokoll i slutet av 1975. Här gjorde jag en personlig insats genom att i ett flertal artiklar i dagspressen framhålla att Waldenströmgruppen nog inte skulle lägga fram ett "alternativ till Meidner".  Detta var långtifrån beslutat och jag fick en reprimand från Iveroth ställd till Curt Steffan Giesecke (VD på SAF), som vi dock i samråd lämnade utan avseende. Därmed stängdes det första (och enklaste) fönstret till en kompromiss mellan LO och näringslivet.

Slutligen är det intressant att notera att min tekniska kritik mot Meidners fondförslag först blankt avvisades av denne för att därefter övergå i argumentet att min kritik i lika mån träffade näringslivets förslag (som ännu inte existerade officiellt!). Den tekniska kritiken gick ut på att överföringen av aktier till fonderna skulle bygga på en värdering av aktierna till börskurs. Genom utspädningen av aktiekapitalet skulle aktiekurserna sjunka varvid ännu fler aktier skulle överföras osv. Slutresultatet skulle kunna bli en börskrasch. Meidner mildrade denna princip i sitt andra förslag genom att förorda substansvärdering av aktierna.

Det skulle naturligtvis varit oförsvarligt om näringslivets vinstandelsgrupp hade lagt fram ett sådant förslag som skulle krascha börsen. Inte heller "obligatoriska, riktade fondemissioner" borde ha kunnat föreslås från näringslivets sida. Och så blev det inte heller. Efter många våndor lade Waldenström i maj 1975 fram ett förslag till frivilligt sparande i aktier för löntagarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

3 Comments:

At 22 april, 2016 10:26, Blogger Oppti said...

Du drar inga slutsatser relevanta i dagens politik?
AP fonderna skall användas för miljöinvesteringar.
Ett sätt för politiker att ge sig in i riskfulla investeringar med våra framtida pensionspengar.

Lagar skall reglera vad som är tillåtet.
Politiker får nöja sig med denna form av påverkan.

 
At 24 april, 2016 01:50, Anonymous Anonym said...

Vi kan få något som är värre än löntagarfonder och det är TTIP.

Demokratin försvinner dom stora bolagen kan göra vad dom vill.

 
At 22 december, 2016 10:56, Blogger chenmeinv0 said...

adidas outlet store
timberland boots outlet
ugg canada
fitflop shoes
timberland outlet
polo ralph lauren
ray ban sunglasses outlet
coach outlet store online
the north face outlet
fitflops sale
2016.12.22xukaimin

 

Skicka en kommentar

<< Home