Ingen effekt av jobbskatteavdrag?
En rapport från IFAU, som bygger på ett större forskningsarbete, kommer fram till att man inte kan se några effekter av de två första jobbskatteavdragen. Men så snabba effekter har väl inga seriösa forskare förväntat?
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, har gjort en utvärdering av de två första jobbskatteavdragen 2007 och 2008.Rapporten har skrivits av Uppsalaforskarna Karin Edmark, Che-Yuan Liang, Eva Mörk och Håkan Sehlin. I pressmeddelandet säger Mörk följande:
"Vår bedömning är att det inte går att dra några säkra slutsatser kring effekterna. Fördjupade analyser tyder också på att det finns underliggande trender i sysselsättningen som samvarierar med jobbskatteavdraget och som är mycket svåra att fånga upp"Rapporten är på 19 sidor (pdf) men baserar sig på ett större forskningsarbete av författarna i ett WP 2012:1. Deras metod baserar sig på statistiska förändringar under perioden 2004-08. Denna ansats förefaller vansklig men får godkänt av en representant för Finanspolitiska rådet, Helena Svaleryd, docent i nationalekonomi, trots att rådet tidigare menat att det skulle vara fråga om kanske 70 000 nya jobb (Ekot 28/1).
Detta är enligt min mening inte riktigt seriöst. Själva poängen med ett jobbskatteavdrag är att det först ska öka arbetsutbudet så att lönerna pressas ned. Detta ska i ett andra steg göra arbetsgivarna mera benägna att anställa fler av den nu billigare arbetskraften. Med tanke på regler för minimilöner och fleråriga löneavtal måste det vara fråga om en process på flera år. Därför kan man inte ens idag se några effekter.
Finansminister Anders Borg kommenterar IFAU:s rapport med att jobbskatteavdragen medfört att Sverige har en av Europas bästa arbetsmarknader just nu (Ekot 28/1). Detta är naturligtvis lika litet seriöst som IFAU:s resultat. En mera förtroendeingivande rapport är den som Thomas Andrén vid Konjunkturinstitutet publicerade i april 2011 (pdf). Jag har behandlat denna rapport i två artiklar (11/4-11 och 12/4-11). Några resultat i antal nya jobb presenteras inte i denna rapport men mina beräkningar visar att det rör sig om ca 23 000 nya jobb förutsatt att arbetsgivarna anställer det nya utbudet av relativt okvalificerade kvinnor.
Det är otillfredsställande att forskningen inom IFAU förefaller att vara så lättviktig. I rapporten finns inte ens en diskussion om Andréns resultat eller någon hänvisning i referenslistan. Och finansministerns kommentarer bygger uppenbarligen på förutfattade politiska uppfattningar av litet vetenskapligt värde. Det dröjer ännu flera år innan vi eventuellt kan vänta några effekter av jobbskatteavdragen. Det som hittills registrerats är effekter av uppstramningen av reglerna för olika bidrag.
Läs även andra bloggares åsikter om jobbskatteavdrag, nya jobb, arbetslöshet, IFAU, Anders Borg, nationalekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nya jobb
posted by Danne Nordling @ 00:29
10 comments
10 Comments:
En snabb kommentar: Vi säger inte i vår IFAU-rapport att jobbskatteavdraget inte gett några nya jobb, utan att det inte, med moderna utvärderingsmetoder, går att utvärdera om de två första stegen av avdraget ökat sysselsättningen eller inte.
Eva Mörk, den slutsats du hänvisar till är naturligtvis grovt sett riktig. Vad jag vänder mig emot är att IFAU trott att det går att spåra effekter av skattenedsättningen med så omedelbar verkan.
Tidigare forskning har antagit att det tar avsevärd tid. Ett citat från Andréns rapport:
"Kolm och Tonin (2006) studerar med hjälp av en teoretisk allmänjämviktsmodell hur bland annat sysselsättningen påverkas av ett förvärvsskatteavdrag (jobbskatteavdrag). Simuleringarna i studien antyder, under realistiska antaganden, att jobbskatteavdrag har en dämpande inverkan på löner, vilket i sin tur leder till att företagen anställer fler."
Genom de trögheter som finns i lönebildningen borde man inte kunna förvänta sig några effekter samma år. Frågan är hur finansministern kan anse att reduceringarna redan gett upphov till stora effekter. Och hur kan Finanspolitiska rådet anse det när man samtidigt med IFAU medger att det inte går att utvärdera?
/DNg
Lönekostnaden för arbetsgivaren har väl inte sjunkit, samma lön, samma socialaavgifter, det är en skattesänkning för de som har arbetsinkomster. Rimligen borde jobbskatteavdraget medföra ekonomiskt utrymme för ökat sparande och ökad konsumtion och ökad konsumtion stimulerar efterfrågan av konsumtionsvaror från svenska distributörer och utländska tillverkare. Det borde vara ett stöd för sysselsättningen inom handeln.
Skattesänkningarna är för små och skattesystemet ett komplicerat spagetti trassel med skatter och avdrag som spretar åt alla håll. Den höga skatten på arbete med 25%, 32% arbetsgivaravgift, 5% värnskatt samt 30-50% i löneskatt är det största problemet, beskattning av kapital går nästan inte att ha i dagens globala värld om man vill vara konkurrenskraftig.
Ett nytt enkelt och balanserat skattesystem utan skadliga skattetrösklar vore bra, ex ett 20-20-20 (20% konsumtionsskatt, 20% löneskatt och 20% skatt på utdelning av vinst) och inga avdrag.
Stefan Löfven vill stärka företagens konkurrenskraft för att trygga jobb och välfärd. Inga företag, inga löner, ingen välfärd. Det är den viktigaste prioriteringen en politisk ledare kan göra idag. Ny kärnkraft är nödvändigt, ingen kärnkraft, ingen industri, inga jobb, ingen välfärd, bara svälta och frysa.
Frågan är om han klarar sänka skatterna, främst på arbete och kapital för då måste den offentliga sektorn, som är världens största och dyraste (men inte den bästa) rationaliseras och effektiviseras samt utgifterna prioriteras till medborgarnas behov.
Det är sällan man hör politiker som vill effektivisera den ofantliga sektorn som slukar nästan 50% av BNP för att vi skall fä bättre och kostnadseffektivare offentlig sektor. Det borde vara varje regerings självklara jobb att rationalisera denna gigantiska organisation, byråkrati och slöseri. Staten läcker som ett såll.
Jag undrar över hur jobbskatteavdraget har påverkat gruppen 80+. I och med att riksdagen beslöt utvidga det förväntade arbetslivet till livstiden så tillämpades skattereformen även på 80+are. Borde man inte lättare kunna studera effekterna på denna grupp. Det lever i det gamla pensionssystemet och har alltså aldrig påverkats av effekten att se pensionsinkomsten beskattas med högre skatteskala än arbetsinkomsten som alla som passerar 65 år märker. Effekten av att skjuta upp pensionsuttaget har de heller aldrig kunnat utnyttja. Dessutom är de en mycket arbetsovillig grupp. Sålunda borde det vara lättare att isolera skattereformens effekter från andra effekter hos denna grupp.
Självklart är det på kort sikt svårt att se effekterna av jobbskatteavdraget, allra helst som vi relativt snabbt inpå införandet gick in i en djup lågkonjunktur med hög arbetslöshet som följd. Effekterna kommer givetvis på sikt.
Anders Eriksson
Vad jag förstår så kan det uppkomma två effekter av jobbskatteavdragen.
Dels förstärkt köpkraft hos löntagarna.
Dels en ökad vilja att arbeta mer.
Att lönerna skulle sänkas så att företagen skulle anställa fler har väl facken lyckats förhindra.
Tvärtom tycks lönerna öka mer än tillväxten.
Sverige mår bra när fler jobbar mer. Men hur skall vi få fler som jobbar?
Johnny, jobbskatteavdragen kan naturligtvis i vissa lägen ha en finanspolitisk effekt i stimulerande riktning. Ibland kan man få intrycket att sådana effekter räknats in i utvärderingarna. Men det är fusk. Då skulle man kunna göra allmänna skattesänkningar istället, vilket jag förordat. Men vågar man inte det är det bekvämt att säga att skattesänkningen är motiverad av "arbetslinjen".
Tomas Lindgren, detta med de äldre kunde vara ett uppslag. Det gäller bara att isolera effekterna från andra faktorer men dessvärre tycks ju IFAU inte kunna göra detta tillförlitligt.
Anonym 14:10, all teori säger att löntagarna vill arbeta mer om de vet att de får mera betalt (efter skatt). Frågan är om ökad arbetslöshet sänker löneläget på den stela svenska arbetsmarknaden så mycket att arbetsgivarna också vill anställa fler. Det har jag inte sett att någon utvärdering undersökt.
/DNg
I SNS's rapport "En skattepolitik för både innan- och utanförskapet" skriven av Lennart Flood uppskattas den långsiktiga effekten av skattereformerna till 72000 arbetstillfällen.
Utgående från Konjunkturinstitutets rapport har Danne Nordling uppskattat antalet jobb till ca 23000.
Det skiljer alltså en faktor tre mellan uppskattningarna. Båda rapporterna gör beräkningarna genom att använda en teoretisk modell som man matar med empiriska data. Ingen av rapporterna anger hur modellen verifierats eller vilka osäkerheter man kan förvänta sig vid användningen. De empiriska data är heller inte angivna med någon osäkerhet. Och man tycks inte heller ha försökt att göra någon känslighetsanalys av modellerna.
Floods rapport inleds med ett citat ur Conan Doyles Baskervilles Hund: "Nu träder vi in bland gissningarnas domäner" sa doktor Mortimer. "Säg snarare på de domäner där vi väger hypoteser mot varandra och väljer den mest sannolika. Det är ett vetenskapligt utnyttjande av fantasin, men vi har alltid någon materiell grund att bygga våra spekulationer på."
Tillkommer att det enligt IFAU är svårt att verifiera effekter även om de skulle existera.
Så med sådana gigantiska osäkerheter är det väl ändå ganska meningslöst att diskutera effekterna.
Och man frågar sig om syftet med skattereformerna alls varit att minska arbetslösheten. Till exempel har ju hög arbetslöshet och svartjobb varit helt nödvändiga för att motivera RUT-avdraget som ju mest gynnar alliansväljare. Så politiska mål som inte tål dagsljus kan döljas av en social retorik.
Trots jobbskatteavdrag, A-kasseersättningen som inte höjts på många år och att bara 40 procent av dom arbetslösa uppbär a-kassa så verkar det inte påverka lönebildningen. Det måste bero på kollektivavtalen. Eller beror det på att moderata politiker förnekar att jobbskatteavdraget måste ha en lönedämpande effekt för att skapa fler jobb? Så det gäller för regeringen att motarbeta facket och underminera kollektivavtalen så att var och en förhandlar fram sin egen lön. Men det gäller för regeringen att göra detta på ett smart sätt så det framstår som om dom samtidigt försvarar den svenska modellen.
Det absurda i alla så kallade utvärderingar av Jobbskatteavdraget är att ingen definition av det så kalla de avdraget görs först.
Hur skall du kunna göra en utvärdering av något som du inte kan beskriva.
Alltså, Jobbskatteavdraget är en utgift för staten, för budgetåret 2014 kr 99 miljarder.
Vilket ger flest människor i arbete, en utbetalning på 99 miljarder till människor som redan får lön för utfört arbete, eller att anställa ett större antal människor som då kommer i arbete för 99 miljarder kronor.
Är det inte frågan om ett bidrag borde ju människor arbeta för att få ta del av statens pengar.
Klas-Åke Persson
Skicka en kommentar
<< Home