Vänstern har inte kunnat hindra att privatisering och valfrihet har femdubblats sedan 1991

Antalet anställda inom privat vård, skola och omsorg har ökat drygt fem gånger under tjugoårsperioden sedan 1991. Detta har kunnat ske trots motstånd från vänsterpersoner, som blev riktigt fientligt under Håkan Juholts tid som S-ledare.

Vid ett arrangemang av organisationen Svenskt Näringsliv nyligen kunde jag i förbigående ta med mig en liten skrift med titeln Din Välfärd (pdf). Den visade sig innehålla intressanta fakta om hur privat verksamhet inom vård, skola och omsorg vuxit starkt de senaste två decennierna. Dessa fakta har varvats med reportage om de företagare som driver olika slag av välfärdsverksamhet. Trots att kritiken mot privat verksamhet varit intensiv den senaste tiden har skriften gått spårlöst förbi.

Den övergripande bilden visas inledningsvis i termer av privat anställda. År 1991 arbetade 40 000 personer inom privat vård, skola och omsorg. Därefter skedde en viss ökning till år 2000 men sedan accelererade ökningen kraftigt. År 2009 var antalet anställda 215 000, en ökning med drygt 5 gånger enligt SCB. Av alla anställda, drygt 1,1 miljoner, finns dock fortfarande 81 procent i offentlig verksamhet i egen regi.

Vänstern var tidigt emot liberaliseringen av den offentliga sektorn. Trots att tanken enbart var att införa valfrihet och alternativa driftsformer med bibehållen skattefinansiering försökte man stoppa dessa idéer genom att helt lögnaktigt påstå att alla skulle tvingas betala ur den egna plånboken. Detta var ett genomgående tema i reaktionerna på mina artiklar om privatiseringen 1980 (bart feb-10).

De försök att bedriva privat barnomsorg med offentlig finansiering, som företaget "Pysslingen" i Sollentuna försökte med, stoppades med en lag 1984. Denna lag, Lex Pysslingen, gällde sedan fram till 1991. Därefter har den privata verksamheten ökat och 1995 fanns 12 procent av barnen i fristående förskolor. Högerfalangen inom socialdemokratin fick ett visst inflytande eftersom andelen steg till knappt 17 procent 2005. Nu är andelen 19 procent. Det betyder att 87 000 barn av 457 000 går i fristående förskola 2010.

År 1991 var alla skolor kommunala med undantag för några exklusiva och dyra privatskolor. Läsåret 2010/11 gick 15 procent av eleverna i grundskola och gymnasium i friskolor. Det var 197 000 elever av totalt 1 272 000 elever. En granskning som gjordes vårterminen 2010 (av matematikkunskaperna) visar att det fins både bra och dåliga skolor i båda grupperna - men friskolorna var både litet mera bättre och mindre sämre än de kommunala.

Inom vården är det främst primärvårdens vårdcentraler som privatiserats. År 2000 var andelen privata vårdcentraler knappt 15 procent. Den hade ökat till nästan 36 procent år 2010 ( av 1 205 st). Sedan 2010 är alla landsting skyldiga att erbjuda vårdval inom primärvården. Sjukhusvården är alltjämt nästan helt driven i offentlig regi. Men ändå har den offentliga sektorns andel av den totala hälso- och sjukvården (inkl tandläkare) sjunkit till 82 procent räknat i pengar.

Äldreomsorgen i form av personer i "särskilt boende" var helt kommunal 1990. År 2010 fanns en femtedel av de boende av totalt 93 000 i privat regi och många hade själva haft möjlighet att välja var de ville bo. Också inom hemtjänsten finns idag valfrihet inom många kommuner. Där detta var möjligt hade närmare 40 procent valt enskild utförare. Även de äldre som inte gjort ett aktivt val tycker att det är viktigt att ha rätt att få välja.

Av och till inträffar s k vårdskandaler. När ett privat företag är inblandat utnyttjar vänstern detta för att försöka avskaffa hela systemet med valfrihet. Detta borde klargöras mycket tydligare i debatten. Lösningen är att införa en bättre kvalitetskontroll av verksamheterna, vilket SN:s VD Urban Bäckström framhåller i ett efterord till skriften. Det är knappast en reaktionär socialisering som är lösningen. Vänstern har hittills misslyckats i sina försök att hindra en utveckling bort från tvång och byråkrati. Utvecklingen har gått förvånansvärt snabbt trots att vänstern i delar av landet kunnat sätta käppar i hjulen.

Nu när socialdemokratin bytt partiledare från den doktrinäre Håkan Juholt till den pragmatiske Stefan Löfvén, som har kontakter i näringslivet, kan vi kanske förvänta att den fientliga tonen i det röd-gröna blocket försvinner till förmån för konstruktiva lösningar. Det är medborgarnas frihet det gäller.

(Innan vänstern började kämpa mot privatiseringar av offentlig verksamhet kämpade man för en indirekt socialisering av vanliga företag med hjälp av löntagarfonder - bloggartikel juni 2011. Så kan tidsandan förändras genom opinionsbildning.)

Läs även andra bloggares åsikter om opinionsbildning, vänstern, socialism, offentlig sektor, privatisering, valfrihet, Löfven, socialdemokraterna, socialisering, frihet, Svenskt Näringsliv, ideologi, samhälle, politik på intressant.se