Filosofiska idéer kan få genomslag
Idén om valfrihet och effektivisering genom en privat marknad för välfärdstjänster finansierad med skattemedel var ytterst kontroversiell när den lanserades 1980. Men idag råder konsensus och enbart detaljer diskuterades på Timbro.
Är det idéer eller pragmatism som styr världen? Ofta är politiska reformer, som kan se ut som inspirerade av nya filosofiska idéer, i själva verket vidtagna av pragmatiska skäl. Om detta skrev professor Lars Magnusson "under strecket" i SvD den 15/2. Idag var jag på ett seminarium på Timbro på temat "Politik och företagande i välfärden" där motsatsen faktiskt illustrerades. Det rörde sig om fortsatta liberaliseringar för effektivitet och valfrihet i produktionen av välfärdstjänster. I panelen fanns socialminister Göran Hägglund (KD) och hans utmanare i valet Ylva Johansson (S).
Grunden för min tes är att den svenska debatten om liberaliseringar av den offentliga sektorn utvecklat sig på ett långsamt men säkert sätt i frihetlig riktning där jag själv har deltagit. Denna debatt tog sin egentliga början med en debattartikel i Dagens Nyheter 1980 med rubriken "Så kan Sverige privatiseras!". Jag pekade där på både det då akuta problemet med underskott i utrikeshandeln i kombination med en för stor offentlig sektor och de möjligheter till effektivitet och valfrihet som mera konsumentmakt över välfärdstjänsterna skulle kunna leda till.
Reaktionerna blev kraftiga. Socialdemokraterna tog kraftigt avstånd. Vänsterpartiet kommunisternas ledare C H Hermansson kallade mig "herr Mordling". Även den borgerliga regeringens ministrar var skeptiska. En tid senare angrep Olof Palme mig på Metall-kongressen för att jag varnat för att IMF och de utländska långivarna skulle ingripa om politiken inte lades om. Sverige hade i själva verket liknande problem som dagens Grekland. Men i Sverige kunde man devalvera sig ur krisen 1981 och 1982.
Idag heter Greklands premiärminister Giorgos Papandreou. Han är son till Andreas Papandreou (1919-1996) som innehade en professur i nationalekonomi vid Stockholms universitet när jag gick på hans kurs i utvecklingsekonomi för mina doktorandstudier. Hans undervisning var färgad av hans socialistiska uppfattningar. Som en markering skrev jag mitt seminariepapper om hur ett U-land efter en revolution skulle satsa på en minimalstatsmodell med stor frihet. Papandreou gillade väl inte direkt innehållet men jag fick godkänt betyg.
Den privatisering som jag föreslog i DN var betydligt mera modest än min uppsats för professor Papandreou. Jag föreslog att medborgarna skulle få dragningsrätter från skattemedel för att köpa de tjänster som den offentliga sektorn producerar. Dessa behöver inte skötas i statlig eller kommunal regi. Därför har jag försökt använda ordet 'välfärdstjänster' för att markera neutralitet i frågan om vem som utför tjänsterna. Att inte kollektiva nyttigheter ingår här har jag preciserat från början. Men kritiken mot idén sköt omedelbart in sig på ett raljerande över att jag skulle ha föreslagit att t ex försvaret skulle privatiseras...
Idag noterar jag emellertid med tillfredsställelse att en kontroversiell liberal idé från 1980 nu ingår i den etablerade konsensusuppfattningen. Frågan på dagens seminarium gällde huruvida LOV (lagen om valfrihet) skulle tvinga landstingen att öppna vårdproduktionen för privat konkurrens (som idag) eller om detta obligatorium skulle upphävas som Ylva Johansson ville.
En annan fråga var huruvida tilläggstjänster, som man själv skulle betala, kunde få tillhandahållas av samma företag som utförde de skattefinansierade tjänsterna eller om detta måste skötas av ett separat företag. Denna separering förordades av Johansson för att man skulle vara säker på att skattepengar inte skulle kunna subventionera tilläggstjänster. En ev rödgrön regering skulle inte avskaffa valfriheten, framhöll Johansson.
På seminariet presenterades också en rapport av Eva Westerberg med titeln Välfärdens hjältar - Nytänkande inom vård, skola och omsorg. Dessutom nämnde Thomas Idergard att en kommission om välfärdens framtida finansiering formats av Timbro och Arena Idé. Den ska ledas av f statssekreteraren Per Borg (S) och förslag kommer till Almedalen i sommar. Idergard säger:
"Med Borg-kommissionen vill vi se till att en mer seriös hantering av frågan hamnar på den politiska dagordningen och det överskuggar just nu möjliga meningsskiljaktigheter mellan oss och Arena Idé"Det har hänt mycket sedan en filosofisk idé om frihet försökte bli en del av tidsandan. Frågan är om den kan förstärkas i dagens pragmatiska samhällsklimat.
Läs även andra bloggares åsikter om offentlig sektor, Ylva Johansson, Göran Hägglund, frihet, liberalisering, välfärd, liberalism, välfärdstjänster, Timbro, privatisering, skatt, filosofi, politik på intressant.se
Etiketter: frihet, offentliga sektorn
2 Comments:
Kampen mot socialismen är långt ifrån vunnen och får heller aldrig avstanna.
Inte förrän varenda fackföreningsombudsman är tillbakatryckt i den jordkulor de hör hemma i.
Inte förrän varenda kommunist är slängd i sjön.
Inte förrän varenda socialdemokrat har besegrats.
Inte förrän då kan vi andas ut och se framtiden an med hopp om en liberal och frihetlig värld.
Vetenskapares drömmar
I senate numret av 'Forskning och Framsteg' förklarar professorn vid Uppsala Universitet Folke Tersman hur nödvändigt det är med ett 'Värlsparlament'.
I samband med kollapsen för IPCC kommer det fram att många av dess höga tillskyndare på sin tid såg IPCC som en första början till en världsregering. Alla socialisters dröm.
Tyvärr skymmer ibland hög intelligens det sunda bondförnuftet. Det kommer alltid att finnas folk som talar för socialism. Den är nämligen så logisk, om man bara bortser från praktiska skitsaker.
Erik I Lund
Skicka en kommentar
<< Home