Nu förvärras eurokrisen
Temporärt kan ECB:s nya deklarerade politik lugna ner räntemarknaden. Men på sikt kommer deklarationerna att bli verkningslösa eftersom de sannolikt inte omsätts i praktiken förrän det blir försent.
ECB lämnade räntan på 0,75 procent oförändrad medan Sveriges Riksbank sänkte från 1,5 till 1,25 procent (pressm). ECB-chefen Mario Draghi deklarerade att den europeiska centralbanken ska köpa obligationer i obegränsade mängder när räntorna går över någon sorts normalnivå. Det gäller obligationer med 1-3 års löptid och köpen ska "stereliseras" helt och hållet. Köpen ska omges av rigorösa villkor för krisländerna som ska utarbetas av IMF.
Det är alltså inte fråga om kvantitativa lättnader, QE, utan om ett mediärt övertagande av krisländernas statsskulder, som ytterst finansieras av kapitalmarknaden. Realekonomiskt kommer alltså investerarna att gå miste om de höga räntorna på t ex spanska och italienska statsobligationer. De får istället köpa instrument utgivna av ECB med mera normal ränta. ECB lånar ut dessa pengar på andrahandsmarknaden (kringgår § 123) genom uppköp av obligationer.
Svagheten i konstruktionen är de krav som ställs på länder med stigande räntor. De måste förbinda sig att vidta i deras ögon kanske förödmjukande åtstramningsåtgärder och andra lagförändringar (ex 6-dagarsvecka med lördagsarbete som i Grekland). Därför kommer deklarationens faktiska verkningar inte att kunna omsättas i praktiken förrän det är försent för att garantera en stabil utveckling. Ännu en gång ser vi hur stolta och skenbart kraftfulla åtgärder i praktiken innebär en osäker process som under stor vånda skjuter fram utbrottet av den verkliga krisen.
En fortsatt eurokris på lågintensiv nivå ackumulerar en slutligt förvärrad eurokris enligt min bedömning. Europas veliga politiker och funktionärer förnekar sig inte.
De mera konspiratoriskt lagda kan se denna nya ECB-process som en möjlighet att hanka sig fram tills en verklig federation av Europas stater tvunget måste införas.
[Jfr detta OMT med mitt förslag att ECB köper "saldo-obligationer" som förfaller till betalning om primärsaldot i det lånande landet inte uppfyller kraven, dec-11]
DN Läs även andra bloggares åsikter om eurokrisen, ECB, Europa, EMU, skuldkris, Draghi, obligationsköp, sterelisering, ränta, ekonomi, stabiliseringspolitik, nationalekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 15:34
6 comments
6 Comments:
"En fortsatt eurokris på lågintensiv nivå ackumulerar en slutligt förvärrad eurokris enligt min bedömning. Europas veliga politiker och funktionärer förnekar sig inte."
Svårt att säga. Om det akuta läget hanteras är det ju möjligt att saker och ting lugnar ner sig och att läget stabiliseras.
Men visst är det fullt möjligt att det här bara blir ännu en akt i Euro-farsen - inte oväntat när man skapar ett nytt, oprövat monetärt system ad hoc lite pö om pö, dessutom utan någon politisk legitimitet.
"De mera konspiratoriskt lagda kan se denna nya ECB-process som en möjlighet att hanka sig fram tills en verklig federation av Europas stater tvunget måste införas."
Det behövs ingen konspiration när man har ideologi. Har man vistats i Bryssel / ECB-miljö en viss tid internaliserar man i regel ett värdesystem där "mindre makt till Bryssel" låter ungefär som "Låt Pol Pot bli finansminister" i ens öron... (viss överdrift, men...)
/Ekon
Ekon, visst kan man få respit med ECB-programmet - men respit för vad? Kan läget stabiliseras av sig självt? Eller är det de överstatliga åtgärderna som slutgiltigt ska lösa eurokrisen?
Jag skulle tro att detta ECB-program - OTM - enbart ligger i linje med de senaste 2-3 årens åtgärder som långsamt eskalerat eurokrisen. Vi kommer att få se stigande räntebörda i krisländerna eftersom de i det längsta vill undvika att ställas under förmyndare. Men eftersom räntemarknaden nu ser möjligheten av obligationsköp kommer räntehöjningsprocessen att bli långsam eller räntan kanske fastnar på hög men inte omedelbart ohållbar nivå. Detta ackumulerar en ökande lånebelastning för att finansiera räntorna. Till slut blir situationen i alla fall ohållbar men då är statsskulden mycket större än om man hade vidtagit mer omedelbara åtgärder. Jag kan inte se att rigorösa överstatliga regelverk då skulle vara till någon hjälp.
Valet kommer då att stå mellan jättekrasch eller sammansmältning av länderna. Då måste statsskulderna i euroländerna slås ihop och skuldtjänsten fördelas på alla skattebetalare i EMU. Det blir knappast populärt.
/DNg
Detta löser eventuellt ränteproblemet, men arbetslösheten är kvar, budgetunderskotten är kvar.
Jag kan inte se att detta kan få fart på ekonomin.
Inför centrala lönestopp och låt ECB helt enkelt trycka lite pengar och dela ut till alla länder, då kan staterna använda pengarna till eftersatt infrastruktur och verksamhet som behövs.
Räcker det inte så måste ekonomin stimuleras med nya pengar som delas ut till alla medborgare.
Ekonomin måste tvångsstartas (startgas till bilmotorn)
Det blir ingen inflation kapacitetsutnyttjandet är lågt och lönerna ökar inte i en djup kris.
Penningmängden kanske inte ens ökar med startgasen, bankerna har minskat utlåningen vilket minskar penningmängden.
Startgas är farligt för en motor som går men kan vara nödvändigt för att starta en krånglande motor.
Stargas kan generera en motorrusning när motorn startar men den upphör så fort man slutar med startgasen.
Möjligen så kan inflationen öka tillfälligt under något år, men vem bryr sig om vi får 4% inflation under något år, en ekonomi som dör är långt värre.
Startgasen är i princip gratis.
Man kan se bankerna som bensintanken när motorn går då finns det bensinen i motorn, men nu är bränsleledningarna och förgasaren torr och då startar inte motorn med bankerna.
När motorn startar på startgasen så börjar bränslepumpen att trycka in bensin i motorn, sen går motorn av sig självt.
Vi har inte haft någon krånglande motor sen 30 talet, alla har glömt hur man startar en krånglande motor.
Zimbabwe prövade att köra motorn på startgas det fick motorn att rusa, men det bevisar inte att startgas är farligt för en motor som inte startar.
Jag har inte sett någon politiker eller ekonom som har presenterat en lösning till hur vi ska få fart på ekonomin.
Danne har sagt många kloka ord, men hur ska vi lösa krisen väntar jag fortfarande på.
ekvteorin, ambitionerna är lågt ställda. EMU-politikerna vill i första hand undvika en akut kris som hotar euron i meningen att något land börjar förbereda utträde.
Det sägs att politikerna funderar på en lösning av själva krisen men att de inte kan enas. Frågan är vad det är de kan välja på. Jag har lika litet som du hört någon politiker komma med ett förslag som är seriöst i meningen att det går ut på att komma tillrätta med den pågående krisen - inte hur man ska undvika kriser i framtiden.
Det enda som en del vagt hänvisar till är att åtstramningar ska eliminera budgetunderskotten varefter tillväxten ska ta fart. Men det är en from förhoppning så länge man inte kan visa åtminstone ett konsistent idealscenario för hur detta skulle gå till utan att behöva göra verklighetsfrämmande antaganden.
Det gjordes en plan för Greklands utveckling till 2020 i våras. Har någon sett till den? Den bygger kanske just på verklighetsfrämmande antaganden och hålls därför i skymundan?
Om EMU ska kunna hjälpa sina svaga länder och krisländerna ut ur krisen utan att någon överger euron behövs uppenbarligen kraftfulla åtgärder. Jag går inte in på detaljer här. Dessa åtgärder kan upplevas som påfrestande. Då kan man ta till okonventionella åtgärder istället. Men det är Tyskland bestämt emot av skräck för inflation, vilket nu senast har beskrivits i Cochranes inflationsteori.
Det verkar som om euron tillsammans med psykologiska faktorer blockerar en lösning av krisen utan att den blir mycket värre.
/DNg
Finns det verkligen någon sann ekonomisk teori som säger att en ökning av penningmängden skapar ekonomisk tillväxt?
Ekonomer verksamma innan Keynes var klara över att en ökning av penningmängden på kort sikt kunde skapa ekonomisk tillväxt, men däremot inte på lång sikt. Keynes däremot ansåg att "en evig högkonjunktur kan skapas, bara man ökar penningmängden när konjunkturen börjar falla".
Keynes ansåg att "om räntan hålls på noll procent, så överkommer vi knappheten på resurser. Konsumtionen kan därmed bli oändligt stor". Keynes teorier blev populära när Rosevelt misslyckades med New Deal i USA eftersom det ansågs att den nya typen av socialism måste bygga på någon typ av ekonomisk teori.
Vems teorier bygget skulle grunda sig på var inte så noga eftersom politikerna ändå styr vad som är "sann" forskning och vilka teorier den högre utbildningen ska bygga på.
Per olof
"Ekonomer verksamma innan Keynes var klara över att en ökning av penningmängden på kort sikt kunde skapa ekonomisk tillväxt"
Då måste du vara för en stimulans med sedelpressen.
Ekonomin måste startas.
Inflationsskräcken är konstig.
I högkonjunkturer så är risken för löneökningar stor med ökning av M.
I depressioner så är risken för löneökningar liten, när M ökar.
I depressioner så är kapacitetsutnyttjandet lågt i industrin, stimulanser höjer inte priserna, produktionen ökar först.
Det som var sant före finanskrisen är inte sant i en depression.
Finns det verkligen någon som tror att vi får stora löneökningar nu om vi gör QE?
Finns det verkligen någon som tror att QE gör att företagen ökar priserna när dom är konkurrensutsatta och har lågt kapacitetsutnytjande när kunderna är fattiga och tittar djupt i sina plånböcker efter pengar.
Skicka en kommentar
<< Home