Striden om stimulanserna
Ska politikerna stimulera ekonomin i en svår kris? Kan det inte istället bli katastrof eller åtminstone stark inflation? Varningarna duggar tätt men är tråkigt nog inte särskilt konkreta. Ska man lita på dem ändå?
Det finns två typer av motåtgärder mot en uppseglande ekonomisk kris. Den ena typen utgörs av stimulansåtgärder i meningen att man ska öka aktiviteten på vissa områden för att kompensera nedgången på andra. Den andra typen går ut på att förhindra att krisen sprider sig och förvärras. En svår kris kan t ex sprida sig till banksektorn så att denna reagerar med credit crunch och risk för total kollaps. Motåtgärderna bör då inriktas på att förhindra detta.
Eftersom den första typen av åtgärder är av diskutabel karaktär finns det en kritisk strömning som mer eller mindre dömer ut alla stimulansåtgärder och andra motåtgärder. Därför uppstår regelmässigt en vilsen debatt om vad stabiliseringspolitiken har för möjligheter när en inhemskt genererad kris uppstått. Det erfor vi i Sverige redan i början av 1990-talet. Nu drar denna debatt igång efter ECB:s deklaration om obegränsade obligationsköp och Fedchefen Ben Bernankes deklaration om tidsmässigt obegränsade köp av bostadsobligationer i en takt av 40 mdr $/mån.
I SvD 15/9 skrev krönikören Andreas Cervenka en explicit sarkastisk kommentar till Bernankes intentioner under rubriken "Glädje som oroar". Han vände sig mot Bernankes tal om att obligationsköp skulle kunna höja priserna på olika tillgångar så att människorna "känner sig rikare". Då skulle folk börja öka sin konsumtion varvid företagen skulle börja anställa flera. Cervenka raljerar med att det ju är ökade företagsvinster som ska vara orsaken till högre aktiekurser - inte sådant fusk som att folk "känner sig rikare". Kunnigt?
I botten ligger dock knappast kritik mot de konkreta sambanden även om Cervenka pekar på att tidigare åtgärder varit föga verkningsfulla. Det är istället farhågorna att motåtgärderna istället för att leda till förbättring ska medföra en undergång för det finansiella systemet. Cervenka skriver:
"Istället för att låta vansinnig kreditgivning, felaktiga investeringar och uppblåsta värden korrigeras tillåter Federal Reserves ständiga allmosor hela härligheten att flyta vidare som en gigantisk drivmina. Under tiden hotar hela det finansiella systemet att klappa ihop eftersom nollräntorna gör att det inte längre finns någon anledning att spara i banker eller för dessa banker att låna ut."Det är synd att Cervenka aldrig utvecklar sina resonemang. T ex hade det varit intressant att få läsa hans inställning till att de drastiska fallen på amerikanska bostäder inte utgör en korrigering utan fortfarande innebär "uppblåsta värden". Och hur ser mekanismen ut bakom prognosen att banksparandet skulle upphöra och att bankerna skulle sluta att låna ut pengar till företagens investeringar och allmänhetens bostadsköp? Det är tråkigt att företrädare för den österrikiska skolan nästan alltid landar på svepande generaliseringar, gärna kryddade med ironiska slängar.
SvD citerar i en annan artikel med rubriken "Varning för krasch" samma dag två mera sansade kritiker. Den ene är Simon Blecher, förvaltare av Carnegies Sverigefond, som säger: "Det läskiga är ju att de strukturella problemen är kvar. Sedelpressarna är visserligen i gång, både i USA och Europa genom Fed och ECB." Men statsskulderna försvinner inte bara för att "du trycker pengar". Den andre är Pär Magnusson, chefsanalytiker på Royal Bank of Scotland, som pekar på att börserna har en annan (mer positiv) bedömning av framtiden än räntemarknaderna. "Någon har helt enkelt fel och jag tror att det är börsen." Magnusson varnar för en japansk utveckling där aktiekurserna sjunkit med 60 procent de senaste 15 åren.
Det blir intressant att se vad de nya ekonomisk-politiska åtgärderna kommer att ha för effekt. Bernanke gör direkta stimulanser som ska få upp bostadsbyggandet och konsumtionen. ECB vill förhindra att Spanien och Italien ska falla ihop och kanske lämna euron. Men konkret kanske deklarationen om obligationsköp inte kommer att ha någon direkt verkan. Spaniens premiärminister Mariano Rajoy undrade nyligen varför man ska be om hjölp från ESM när räntorna redan sjunker. Som jag skrivit tidigare kanske det räcker med en trovärdig deklaration (inga politiker kan väntas sätta käppar i hjulet) om obligationsköp för att räntorna inte ska ligga högre än ca 5 procent.
Men hur är det då med LTRO? ECB lånar ut till låg ränta på tre år med början vid slutet av 2011. Det har ökat tillgången på euro med mer än 35 procent (dgr). Enkel monetär teori säger att det kommer att bli kraftig inflation - åtminstone som en engångsföreteelse. EU-kommissionens vårprognos (pdf) för inflationen säger dock att inflationen efter 2011 (2,5 %) ska sjunka. Den förutses bli 2,2 procent i år och 1,7 procent 2013. Här finns inga ekonomer som tror på den kategoriska kvantitetsteorin. Än så länge tycks verkligheten inte följa domedagsteoriernas apokalyptiska spådomar.
Läs även andra bloggares åsikter om stimulanspolitik, inflation, kvantitetsteorin, trycka pengar, QE, Bernanke, ECB, nationalekonomi, prognoser, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 14:55
9 comments
9 Comments:
Det du förordar skulle fungera om ekonomin bestod av homogena produktionsfaktorer (de är exakt likadana). I detta fall behöver man inte bry sig om var de nya pengarna används.
Men om produktionsfaktorerna är heterogena (inte likadana) då kan denna lösning göra krisen värre. Det som då sker är att man stöttar värdelösa investeringar (som inte är långsiktigt lönsamma).
Det som sker är att knappa resurser överförs ifrån sunda verksamheter till produktionslinjer som inte är långsiktigt lönsamma. Det är prissystemet som ger signal om var resurserna ska hamna, och där de nya pengar hamnar stiger vinsterna, och där hamnar resurserna.
Detta handlar om elementär mikroekonomi. Om en helt ny krona skapas är det av betydelse var den först hamnar. Priser och vinster stiger där den hamnar först och därefter avtar den vinsthöjande effekten stegvis över tiden.
De företag som har gynnats av den nya kronan kan öka produktionen genom att bjuda upp priserna på de knappa resurserna. Denna process kan missgynnna de verksamheter som i grunden är sunda (som inte har nytta av den nya kronan) eftersom dessa drabbas av högre kostnader.
När ökningen av penningmängden växlas ned av någon anledning, kommer både de sunda och de osunda verksamheterna att ha drabbats av denna process. En ekonomi kan inte vara en stor massa utan innehåll, utan den består av en mängd mikroskopiskt små detaljer som bygger upp helheten.
Per-Olof
Vad skulle hända om konkurrensen stoppade prisökningarna?
Och om lönerna inte ökar på grund av massarbetslösheten.
Svaret är att stimulansen skulle fungera.
En penningökning i en högkonjunktur leder lätt till prisökningar och löneökningar, så långt har du rätt men det är inte sant i en depression.
"Kvantitetsteorin är en penningteori som i sin enklaste form skrivs MV = PT. M betecknar penningmängden, V pengarnas omloppshastighet, P prisnivån och T den reala varuomsättningen (transaktionsvolymen). Teorin kan användas som utgångspunkt för allmänna betraktelser mellan penningmängd och prisnivå (inflation) i en ekonomi."
Om vi ska tro på din kära modell så måste M öka för P minskar nu.
"Inflation is always and everywhere a monetary phenomenon"
Nu har vi inte inflation då måste det vara en brist på pengar nu.
Fundera på vad som skulle hända om vi kunde stoppa löneökningarna, och om vi ökade penningmängden.
Vi förutsätter att det finns konkurrens bland företagen.
Vi kan anta att vinsterna skulle öka lite men när det blir riktigt lönsamt att producera vara A så startas fler företag som producerar vara A därefter så stiger inte priserna mer.
Det som händer är att fler får ett jobb arbetslösheten försvinner.
Du pratar om knappa resurser men det gäller inte om vi stoppar löneökningarna och ökar penningmängden, resurserna blir obegränsade i ekonomin.
Enda begränsningen blir antalet människor som finns.
Det enda vi behöver göra är att öka penningmängden och se till att lönerna inte ökar.
QE och lönestopp löser krisen
Vore kul om SVD tog in nån kunnig som skulle kunna väga upp Andreas roliga men föra kompletta bild av ekonomin.
Vi kan öka M utan att lönerna stiger.
Säg att en procents arbetslöshet är bra, och att dom ska få 80% i ersättning akassa,
50000arbetare och vi ger dom 20000kr i månaden det kostar 1 miljard, stiger arbetslösheten så ökar vi inte anslagen, dom får dela på pengarna, 100000arbetslösa då får dom bara 10000kr i månaden då tvingas dom ta ett jobb till den lönen som erbjuds.
Vi måste sätta press på lönebildningen, vi måste få bort dom orealistiska löneökningarna, då kan M öka utan att lönerna stiger.
Ett nytt sätt att tänka som löser problemet med det gamla sättet att tänka.
Fri lönebildning är ett problem, ökar M så ökar lönerna och det är meningslöst det ger oss bara inflation
Stoppar vi dom orealistiska löneökningarna så kan M vara lite större och det ökar sysselsättningen.
Lyckas vi stoppa dom orealistiska löneökningarna så kan vi öka M tills det blir en procents arbetslöshet.
Utan löneökningar så blir det ingen löpande inflation.
T ex hade det varit intressant att få läsa hans inställning till att de drastiska fallen på amerikanska bostäder inte utgör en korrigering utan fortfarande innebär "uppblåsta värden".
Det är väl inte nåt som Cervenka påstår?
Och hur ser mekanismen ut bakom prognosen att banksparandet skulle upphöra och att bankerna skulle sluta att låna ut pengar till företagens investeringar och allmänhetens bostadsköp?
Inlåningsräntorna påverkar inte banksparandet?
Bernanke gör direkta stimulanser som ska få upp bostadsbyggandet och konsumtionen.
Har det verkligen byggts för få hus i USA senaste tio åren?
En vanlig uppfattning är att Feds räntenivå i början av 2000-talet bidrog till bolånebubblan (utan att det blev kraftig inflation). Att ersätta IT-bubblan med en bostadsbubbla gick sådär. Men försök två kanske går bättre?
Hypotetisk, om vi INTE ökade lönerna men ökade penningmängden så skulle ekonomin få fart.
Det är ganska så självklart, får alla 5000kr så ökar efterfrågan på varor.
Inflationen skulle inte öka, konkurrensen begränsar priserna, det som skulle hända är att konsumtionen ökar och då får fler ett jobb.
Det är kombinationen av lönestopp och penningökning som stimulerar ekonomin.
Lönestopp utan penningökning, fungerar inte.
Penningökning och löneökningar fungerar inte.
En stimulering av ekonomin måste ske med en ökning av M och stopp för orealistiska löneökningar.
M kan endast öka med hjälp av en riksbank i en depression, vi måste helt enkelt trycka lite pengar.
Observera att om staten stimulerar ekonomin med lånade pengar så ökar inte M, (inhemsk upplåning) då får vi inte någon verklig stimulans.
"Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka"
Albert Einstein
Per-Olof, jag utgår från att du inte avser ECB:s obligationsköp som ju är ett sätt att motverka en drastisk försämring av läget. Kanske detta också gäller LTRO som i första hand stärker bankerna.
I nästa steg ska bankerna låna ut till långsiktigt lönsamma investeringar, som det dessvärre råder brist på. Det beror dock inte på för hög ränta utan på misstron mot Merkels förmåga att klara eurokrisen i meningen att det ska gå bättre. Därför hjälper inte ökningen av pengar i eurozonen om detta inte kan leda till expansion.
Bernanke köper ut de traditionella investerarna. Det sänker den långa räntan och ökar det egna kapitalet på kapitalmarknaden. Frågan är vart dessa pengar tar vägen. Du skriver att vissa företag gynnas av nya pengar. Kan du beskriva hur du menar att Feds pengar överförs till olika sorters företag?
Även svar till Per: Bernanke menar att sänkt ränta genom QE3 stimulerar bostadsbyggandet och den privata konsumtionen. Det tyder på att det finns fog för att detta är en meningsfull stimulansåtgärd, annars är Fed helt inkompetenta. För bostäderna betyder det att befolkningsökningen motiverar större bostadsbyggande. En hel del av det gamla beståndet, som stått tomt, är sannolikt rivningsmoget. Överskottet på bostäder är tydligen enligt Bernanke inte så stort att det hindrar en ökning av byggandet som ju aldrig helt upphörde. Det gäller att få presumtiva bostadsköpare att överge sin rädsla genom att göra köpen ekonomiskt attraktiva.
Vad som skett i USA är att tidigare bostadsinvesteringar som varit felaktiga nu till stor del korrigerats under minst 4-5 års kris. Därför kan jag inte förstå Cervenkas påstående att "felaktiga investeringar och uppblåsta värden" lämnas och har lämnats därhän utan korrigering.
Någon gång är det dags att börja bygga mera och det är nästa år enligt Bernanke. Man måste beakta nedgången i byggandet. Någon sådan nedgång föregick inte den expansiva penningpolitiken i början av 00-talet. Att då ersätta IT-bubblan med ökat byggande blev snart farligt och obalanserat. Rimligtvis blev resultatet därefter många tomma bostäder. Men det verkar som om man inte hade tillgång till statistik över rivningar, befolkningsökning och hushållsbildning som kunde ha visat att någonstans blev bostäder tomma (en del skaffade t ex två bostäder). Att nu öka byggandet från en riktigt låg nivå till normalnivå borde därför gå bättre.
Cervenkas "analys" av banksparandet är väl helt okunnigt? Han tror att låg ränta skulle få folk att sluta spara som om de gjorde det för att få ränta. Bernanke anser tvärtom att folk sparar för mycket så att konsumtionen blir för liten och just inga fler anställda behövs i näringslivet.
Cervenkas snack om investeringarna är också okunnigt. Han tror att ett minskat sparande skulle reducera bankernas möjligheter att låna ut till investeringar. Men låg ränta i Fed och utköp av obligationer skulle ju förse bankerna med mera pengar! Eller tror han att bankerna inte är tillräckligt giriga för att låna ut till exempelvis 1 % om upplåningen kostar 0,5 %?
Däremot varnar Cervenka inte för inflation som många andra. Det borde han ha motiverat. Vad tror du själv, Per?
/DNg
Danne
Vad skulle hända om vi stoppade löneökningarna och ökade penningmängden?
@Danne
Däremot varnar Cervenka inte för inflation som många andra. Det borde han ha motiverat. Vad tror du själv, Per?
Tror inte det kommer hända så mycket med inflationen. Dock har jag svårt för uppfattningen att så länge ett index över konsumentpriser, med godtyckliga inslag (ex. hedonism), inte förändras så mycket så är allting lugnt. Det finns ju faktiskt fler priser i en ekonomi.
Skicka en kommentar
<< Home