Tyskarna sprider desinformation om inflationens orsaker

Prominenta ekonomer i Tyskland tror att ECB ska "trycka pengar". Det kan vara orsaken till att Merkel framstått som velig och handlingsförlamad under flera år. Hon har inte haft någon egen expertis som kunnat ta striden med inflationshetsarna.

Det börjar klarna varför Tyskland och Angela Merkel är så obenägna att komma tillrätta med Europas ekonomiska kris med hjälp av effektiva insatser. Det är rädslan för inflation som man tror orsakas av en expansiv penningpolitik i alla konjunkturlägen. Detta bygger på en lös teori som sannolikt består i att Tyskland tryckte pengar på 1920-talet varvid det blev inflation. Några mer konkreta föreställningar om hur detta skulle gå till idag har man inte.

Tidigare har jag fått intrycket av att det är boulevardpressen i Tyskland som piskat upp en föreställning att alla expansiva åtgärder från ECB:s sida är liktydiga med att man "trycker pengar" och därför ett första steg på vägen mot hyperinflation som på 20-talet. En upprepning av detta är tyskarna dödligt rädda för och väljaropinionen blir då ett effektivt hinder mot allt som kan beskrivas i termer av steg mot inflation. Det underliga har varit att ingen tycks vilja ge en mera nyanserad uppfattning om sambanden.

Detta får nu sin förklaring. Framstående tyska nationalekonomer har inte en klar uppfattning om vad det är som orsakar inflation när penningpolitiken ser ut att bli expansiv. Detta framkom när man kommenterade ECB:s deklaration förra veckan att man skulle köpa obegränsade mängder statsobligationer på andrahandsmarknaden för att hålla nere räntorna. Bundesbanks chef Jens Weidmann sa rent ut att en centralbank som köper skuldsedlar av en stat ägnar sig åt att "finansiera staten via sedelpressarna". Han var den ende som röstade emot (22-1) förslaget i ECB:s styrelse.

En annan kritiker är Tysklands kanske mest inflytelserike ekonom, Hans-Werner Sinn, chef för det tyska konjunkturinstitutet Ifo. Det är inte centralbankens uppgift att stödköpa spanska och italienska statsobligationer, menade han vid sitt Stockholmsbesök förra veckan. "Det är statlig finansiering via sedelpressarna, alltså monetarisering av statsskulden. Det är noggrant reglerat och uttryckligen förbjudet i fördraget." Att ECB gjort stödköp tidigare (både 2010 och 2011) avfärdar han med att det också varit olagligt men att "så länge ingen drar dem inför rätta kan de fortsätta". (DI 8/9-12)

Varför behöver kritikerna inte förklara varför det inte blivit inflation efter vare sig ECB:s tidigare obligationsköp eller FED:s kvantitativa lättnader QE1 och QE2. Får vi åtminstone höra kritik av Ben Bernankes nya obligationsköpsprogram på 40 mdr $/mån? Problemet för kritikerna att bli mer konkreta är att det inte är möjligt att ge en nyanserad förklaring till hur det skulle bli stark inflation av de åtgärder som nu är aktuella i penningpolitiken. Detta visade sig av det misslyckade försök som professor John Cochrane vid universitetet i Chicago gav sig in på nyligen - se bloggartikel 3/9-12.

De tyska kritikerna har det dock ännu svårare. ECB har nämligen förenat obligationsköpen med en s k sterelisering. Detta innebär att ECB ska sälja egna obligationer för samma belopp och få in pengar fån kapitalmarknaden istället för att skapa nya pengar elektroniskt ("trycka pengar"). När Tysklands finansminister Wolfgang Scheuble träffade Anders Borg i förra veckan uttalade han sig därför explicit  i svensk TV om det felaktiga i att beskriva ECB:s tilltänkta åtgärder som en finansiering med hjälp av sedelpressarna. Frågan är bara om han vågar sig på att vända sig mot denna desinformation även i Tyskland.

Det är fara värt att undfallenheten mot dem som ständigt målar fan på väggen i termer av hyperinflation i själva verket har klavbundit politikerna så att effektiva åtgärder inte har kunnat vidtas mot den ekonomiska krisen under flera år. Både Angela Merkel och Schäble har hittills "duckat och slingrat sig" för att slippa ta ställning. Om de nu ställer sig på ECB:s sida får de sina egna väljare emot sig. Om de ställer sig på den egna centralbankens och Ifo-instituets sida  får de övriga euroländer emot sig (kanske med undantag av Finland där dock presidenten är på ECB:s sida). Ska vi tro att Merkel till slut ändå sänker Bundesbank? Om ett år är det val i Tyskland...

Läs även andra bloggares åsikter om inflaton, Merkel, Weidmann, Bundesbank, ECB, trycka pengar, QE, obligationsköp, nationalekonomi, Tyskland, ekonomi, politik på intressant.se