Dimridåer kring Decemberöverenskommelsen
Det läggs ut dimridåer om decemberöverenskommelsen. SD har inte den maktposition som de påstår. Men för att kunna inställa nyvalet låstsas alla att "landet är ostyrbart" utan en uppgörelse om röstningsreglerna.
Det blev inget nyval precis som jag förmodade 26/11-14. Men det krävdes att statsminister Stefan Löfven aviserade att han skulle utlysa nyval den 29 december (till den 22 mars) när hans regerings budgetproposition inte gick igenom i riksdagen. Av någon anledning sägs det vara innehållet i den s k Decemberöverenskommelsen (DÖ) som gjorde att hotet om nyval (extraval) kunde dras tillbaka.
Utgångsläget beskrivs av de flesta kommentatorer som att ett nyval knappast skulle ge någondera blocket absolut majoritet. "Troligen hade Sverigedemokraterna förblivit tungan på vågen och kunnat utnyttja detta till att fälla varje budget som inte ansluter sig till deras syn på migrations- och asylfrågorna." (Johan Schück i DN 3/1-15) Genom detta skulle landet ha befunnit sig i "en ohållbar situation" där budgetnederlagen och regeringsskiftena kunde följa tätt på varandra. "Landet riskerade att bli ostyrbart." Detta dödläge behövde brytas. DÖ var vad regeringspartierna och Alliansen kunde enas om.
Resultatet blir på kort sikt att Löfven kan sitta kvar och en kortare tid bli tvungen att regera med Alliansens budget. Redan i tilläggspropositionen i april 2015 kan han börja ändra i delar av Alliansens budget. Arbetsgivaravgifterna för unga kan höjas från 1/7. Däremot måste inkomstskatterna ligga fast hela året. Alliansen har förbundit sig att om man lägger fram en gemensam motion till tilläggsbudgeten och om denna riskerar att gå igenom i riksdagen ska man lägga ner sina röster för den egna motionen osv.
Detta avtal har kritiserats hårt av många på den borgerliga sidan och då speciellt av moderaterna. En del av kritiken skjuter in sig på att Löfven kan försöka lägga in andra frågor än rena budgetfrågor i budgetpropositionerna för att automatiskt få igenom dem i riksdagen. Men kritiken i sak är svårare att förstå. Den bygger på att utgångsläget ovan är korrekt beskrivet. Sverigedemokraterna hade inte enbart en unik chans att fälla regeringens budget genom Alliansens hårda bindning till den gemensamma budgetmotionen utan SD fick av någon anledning en permanent maktställning som tungan på vågen också i budgetfrågor.
Hur kan det komma sig att SD plötsligt kunde få sådan makt? SD själva har gett sken av att de ska kunna fälla regeringar tre gånger om året framöver. Och Löfven har orerat om det oacceptabla i att SD ska kunna fälla alla regeringar "som inte dansar efter SD:s pipa". Statsvetarna och de politiska kommentatorerna har inte invänt. Alliansen säger att man redan på kvällen 2/12 när SD aviserat regeringens nederlag hade föreslagit för Löfven att röstningsreglerna skulle modifieras. Men man hade inte tydligt förklarat att en sådan uppgörelse skulle medge att man lade ned rösterna för sin egen budgetmotion 3/12.
Enligt min mening föreligger här en utläggning av dimridåer. SD:s nya maktställning är enbart en fiktion som upprätthålls av taktiska skäl (jag tror inte på okunnighet). Det är ju så att SD får denna makt under nuvarande mandatperiod därför att Alliansen skulle vilja ge dem denna position. För detta krävs två saker: 1) Alliansen kommer tre gånger om året att lägga fram gemensamma budgetmotioner. 2) Om dessa riskerar att gå igenom i riksdagen genom SD:s röstning garanterar Alliansen att inte lägga ned sina röster på de egna förslagen.
Varken 1) eller 2) har det hörts något om. Att Alliansen lade fram en gemensam budgetmotion hösten 2014 var en engångsföreteelse som kom sig av att Fredrik Reinfeldt före valet 2014 ville sätta press på Löfven att deklarera att han skulle ta med de fd kommunisterna i regeringen. På så vis skulle opinionen precis som 2010 bli mer avogt inställd till ett regimskifte.(Det kunde också tolkas som att han såsom "stridshingst" ville skrämma Löfven att inte bilda regering utan absolut majoritet.)
Genom DÖ slapp Löfven och de borgerliga ett nyval som sannolikt hade gett SD ytterligare framgångar. Varslet om nyval var rimligtvis förhastat. Och oviljan hos de borgerliga att förhandla var åtminstone efter det att budgeten fallit onödigt arrogant. För att komma ur detta "chicken-race" behövdes en dimridå i form av DÖ för att rädda ansiktet på parterna. Oturligt nog tolkades denna DÖ av Alliansens sympatisörer i stor utsträckning som en onödig eftergift.
För att framhäva att Alliansen fått en framgång har nämnts att Socialdemokraterna för första gången gått med på att inte rösta emot ett förslag om en borgerlig statsminister om Alliansen blir större än de rödgröna. Men det är knappast en framgång. Antag att de rödgröna och SD röstar emot t ex AKB 2018. Då tillfrågar talmannen Löfven som får SD och Alliansen emot sig. Frågan går då tillbaka till AKB och då måste Löfven rimligen ge sig för att inte framstå som rättshaverist.
Läs även andra bloggares åsikter om Decemberöverenskommelsen, DÖ, riksdagen, budgetomröstning, socialdemokraterna, Löfven, alliansen, val 2018, röstningsregler, politik på intressant.se
Etiketter: metakommentarer
posted by Danne Nordling @ 02:07
7 comments
7 Comments:
"Oturligt nog tolkades denna DÖ av Alliansens sympatisörer i stor utsträckning som en onödig eftergift."
Är inte Alliansens sympatisör, men vad de gjorde var en obegriplig, givet läget som fanns på bordet, dvs deras budget var klubbad och Löfven hade utlyst nyval.
Löfven var schack matt.
Vid nyval hade Alliansen ganska stor chans att bli största block. Ja, liknande läge hade kunnat uppstå, men det finns inget som hindrar att man gjort en uppgörelse EFTER Löfven utlyst extra valet och att den då bara gällt kommande mandatperiod.
Ett annat alternativ än DÖ hade varit att ändra budgetprocessen, så budgetar inte ställs mot varandra. Det bli lite jobbigare för politikerna, men poängen med ett parlament är att hitta en politik som speglar folkviljan, inte att riksdagsledamöter ska få fyra år med räkmacka.
Det var rimligtvis en kapitulation från Alliansens sida eftersom man hade chansen att gå framåt i extravalet. Men uppgivna som man var trodde man inte på de egna möjligheterna utan såg en fara i att SD skulle gå framåt på Alliansens bekostnad. Därför kontaktade man representanter för regeringen och antydde en kvasiuppgörelse som skulle locka Löfven att inställa sitt förhastade extraval.
/DNg
Du måste utgå ifrån sanna premisser. Politikerna är inte intresserade av att gynna väljarnas intressen, utan är intresserade av att gynna sina egna intressen.
DÖ är ett försök att gynna politikerklassens intressen. Makten utgår inte ifrån folket, makten utgår ifrån en handfull personer i partiledningarna.
Makten/besluten förs sedan ned genom hierarkin till folket. Med hjälp av massmedia och genom penningbidrag till olika typer av organisationer, förs en massiv propaganda som ska stärka politikerklassens intressen.
SD är ett hot mot politikerklassens intressen och nu behöver övriga partier köpa sig tid. Gissningsvis försöker man hitta ett sätt att kunna förbjuda partier som SD.
Alla sju massinvandringspartierna förstod att de sannolikt skulle förlora på nyval och ansträngde sig för att sy ihop en överenskommelse om hur Sd's inflytande skulle stoppas.
Det är uppenbart att massinvandringen är Sveriges viktigaste politiska fråga, den skall fortsätta om man så skall ändra riksdagens funktionssätt. Svenska skattebetalare får betala ca 264 miljarder netto enligt docent Jan Tullberg och det är stora pengar för flyktingindustrin i Sverige.
Att vi skulle kunna hjälpa ALLA 51 miljoner flyktingar för ca 112 miljarder per år med en UNHCR-plats utomlands är inget som flyktingindustrin är intresserad av därför stämplas det som rasism. Politiken är uppenbarligen orättfärdig och manipulerad av etablissemanget, näringslivet tjänar fina skattepengar och får ökat utbud av arbetslösa.
Från Per Fredö har jag fått följande länk med instämmande:
https://carlbildt.wordpress.com/2014/12/28/ocksa-om-decemberoverenskommelsen/
Bildts inlägg är dock något motsälsefullt vad beträffar nödvändigheten med DÖ. Ytterst hänvisar han till traditionen att lägga fram en gemensam reservation i finansutskottet, men medger att även DÖ kräver att man lägger ner rösterna om reservationen riskerar att gå igenom.
/DNg
Per-Olof Persson, jag kan hålla med om att man kan misstänka att DÖ delvis var riktad mot SD. Men den sakliga skillnaden mot status quo är inte särskilt betydande. Att man skulle förbjuda partier som SD finns det ingenting som tyder på. I Norge och Danmark har inga sådana försök gjorts.
Johnny, enligt prof Ekberg i hans recension av Tullbergs bok i EkD ifrågasätter han Tullbergs beräkningsmetoder på den generella sidan. Siffran är mycket lägre än 264 mdr kr.
Att hjälpa flyktingar via UNHCR eller liknande är en debatt som hittills endast nämnts utan närmare detaljer. Detta argument kan bli svårt för de etablerade att avvisa på det sakliga planet. Därför är det troligt att den debatten kommer att fulstämplas. Orsaken till detta borde belysas närmare.
/DNg
Jag är medveten om att det finns flera som försökt beräkna kostnaderna för invandringspolitiken och alla har räknat fram olika siffror. Jag tycker Jan Tullbergs beräkningar är de bästa jag sett och han medger svårigheterna att beräkna saken, men gör ett bra försök att uppskatta kostnaderna.
Men vad kostar det att bygga ny infrastruktur för 100.000 nya människor? En stad av Uppsalas storlek, bostäder, arbetsplatser, industrier, vägar, el, tel, skolor, sjukhus, etc? 100-tals miljarder tippar jag.
Bara kostnaden för en asylsökande kostar 166.000 kr (kost, logi, etc) och tar 414 dagar, det är 400 kr/dag och i ett UNHCR-läger lär kostnaden vara ca 6-8kr per person och dag.
Skicka en kommentar
<< Home