Björklunds stora koalition är osannolik

Efter ett antal turer i riksdagen efter valet skulle desperationen och nyvalshotet kunna leda till att det i november blir en stor koalition mellan S, M, C, L och KD, bedömer Björklund (L). En konkret genomgång av detta scenario visar att den bedömningen är dåligt underbyggd.

Jan Björklund (L) vill att den nuvarande regeringen avgår, säger han i SVT:s utfrågning 28/8. Han är inte beredd att återupprepa DÖ. I andra hand vill han ha samarbete över blockgränsen (i fall 2). Om SD vill behålla S i regeringsställning bör de tala om detta före valet, menade han. Utfrågaren Camilla Kvartoft ansåg inte att hon kunde komma längre. Men ett bättre jobb gjordes för några dagar sedan då Björklund utfrågades i SvD (24/8):

"Liberalernas partiledare säger att om inget annat fungerar så måste det till en regering över den traditionella blockgränsen.

– Viljan i dag till detta är obefintlig. Du kommer att få höra nej från de flesta involverade. Men när det gått fyra talmansrundor och vi står på randen till ett nyval i november – då får alla bekänna färg [sade Björklund].

Så du ser hellre ett nyval än att bilda regering med stöd av SD?

– I det läget måste vi samarbeta över blockgränsen. Antingen Alliansen och Socialdemokraterna tillsammans, eller efter tysk modell där vi släpper fram en regering bestående av Moderater och Socialdemokrater. Det är jag beredd att göra, säger Björklund som ändå vid ett flertal tillfällen upprepar att han kommer göra allt han kan för att hålla ihop Alliansen eftersom han anser att den är viktig för Sverige."

Detta kan tolkas som att Björklund i första hand vill ha en koalition med Alliansen och Socialdemokraterna. Svaret innebär också att det slentrianmässiga avfärdandet att Löfven genast skulle säga nej, som SVT:s ena kommentator kom med, inte är giltigt. Det krävs att Björklunds scenario testas med ett konkret resonemang. Ett försök:

Talmannen sonderar först med Ulf Kristersson som hör med Annie Lööf. Hon vägrar att ingå i en regering som kräver aktivt stöd av SD (fall 2). Det har hon och Arthursson slagit fast ett antal gånger. UK tackar nej till talmannens hypotetiska fråga. Nästa steg blir ett av de två följande: A) Kan UK bilda en smalare regering utan C? B) Kan Stefan Löfven (S) bilda en regering?

A) En borgerlig talman frågar UK om denne kan bilda en regering med M och KD och nämner att sonderingarna visat att varken C, L eller SD skulle rösta nej. Då blir UK statsminister för en svag minoritetsregering. Björklunds novemberscenario inträffar aldrig.

B) En socialdemokratisk talman tillfrågar den nyss avsatte Löfven om han kan bilda regering och nämner att sonderingarna visat att han får stöd av MP och V. Men SD, M och KD har klargjort att det blir nej. C och L är otydliga. Löfvens kandidatur går till omröstning. Med stor sannolikhet får han en majoritet emot sig. Detta måste ske senast efter 8 oktober (14 dagar efter 24/9) då Löfven senast kommer att avsättas. Det finns alltså lång tid för spekulationer och sonderingar. Men det framstår som en anomali att Löfven ena dagen avsätts och nästa dag får i uppdrag att bilda ny regering. Talmannen kan då dra ut på processen för att öka dramatiken och understryka nödvändigheten att återvälja Löfven.

Om L och C framhärdar med att avsätta Löfven genom att inte lägga ned rösterna måste talmannen (S) hitta ett nytt förslag. Ska denne då försöka med alternativ A) eller med någonting mera långsökt? Björklund tror att det inte blir A) utan någonting väldigt apart i två rundor som båda faller i omröstningar.. I november är det så dags för den stora koalitionen Al+S eftersom det annars blir nyval.

Problemet är dock att det inte finns fler trovärdiga alternativ som kan röstas ner på vägen till Al+S och höja desperationsnivån så att en stor koalition kan accepteras. Inte ens en socialdemokratisk talman borde kunna undvika att pröva alternativ A) innan det blir dags för "den stora koalitionen" eller den "tyska lösningen" (M+S).

En förutsättning för Björklunds scenario är uppenbarligen att UK avvisar alternativ A) - dvs M+KD - för att hålla ihop Alliansen. Det utesluter också M+S som Björklund litet inkonsekvent också kan tänka sig. Och det förutsätter att Löfven kan tänka sig denna stora koalition i fredstid. Det alternativet har han avvisat. Men hur skulle han ställa sig till att få bli statsminister i en stor koalition? Det kräver att UK går med på det vilket verkar otroligt.

Resultatet måste rimligen bli en M-regering eller en M+KD-regering. Om inte Björklund vet något som vi inte vet måste hans novemberscenario vara frågan om ogenomtänkta önskedrömmar.