Ny teknik kommer att öka Fas 3

Analogin med att maskinerna under den tidiga industrialismen både slog ut och skapade nya jobb håller inte för dagens utveckling. Sannolikt kan 15 procent av befolkningen enbart ta enkla jobb. Men löneutjämningen slår ut just dessa jobb och därför ökar den strukturella arbetslösheten.

Debatten om att ny teknik och datorer kommer att slå ut hälften av alla jobb inom tjugo år är intressant på flera sätt. Det ligger något av sensationsmakeri över de drastiska slutsatser som framförs.Frågan är huruvida det finns tillräckligt sakligt stöd för påståendena.

Men även om teknikens effekter överdrivs finns det anledning att diskutera dessa tendensers effekter på arbetsmarknaden. Standardargumentet är analogin till hur den nya tekniken inverkade under industrialismens barndom. Gamla lågproduktiva jobb - paradexemplet är handvävning - slogs ut av automatiska vävstolar som genom sin volym tillsammans med annan industrialisering sög upp de gamla handvävarna i nya typer av jobb
.

Ökar Fas 3?

Idag befinner vi oss emellertid i en helt annan sorts av samhälle där de nya typerna av jobb är komplicerade och mentalt mycket krävande. Därför misstänker jag att analogin haltar betänkligt.Jag har nyligen deltagit i en liten debatt om automatiseringen av snabbköpskassorna som nu pågår med s k självskanning av varupriserna. Liknande tendenser finns säkerligen på andra områden av samma typ. Men det finns också tendenser där jobb som betraktats som mer avancerade slås ut av maskinsystem (bokföring, journalistjobb etc).

 Det är främst för de enkla jobben som analogin med industrialismens barndom brister. För mer än hundra år sedan fanns det enkla jobb som ersattes med maskiner. Ett typiskt exempel, som åberopats i debatten, är de s k lyktgubbarna som tände gaslyktorna i städerna när det började skymma. Dessa personers jobb slogs ut av de elektriska gatlyktorna. Personalkategorin bestod av outbildade människor som inte kunde få något mer avancerat jobb. Men med utbildningsreformerna under senare halvan av förra seklet kunde många av dem som tidigare fick nöja sig med enkla jobb få jobb som t ex bokförare. De som inte klarade en utbildning efter folkskolan kunde ändå få jobb som hantverkare eller på andra håll inom service-sektorn och inom industrin.

I Sverige har de fackliga organisationerna sedan årtionden drivit en långtgående låglönepolitik som redan slagit ut enkla jobb som ersatts med billigare maskiner. Och tendensen fortsätter på andra områden som jag nämnde ovan. Det blir därför "brist" på enkla jobb. Det kan tyckas vara ett vällovligt framsteg där den alltmer välutbildade arbetskraften kan sysselsättas i mer kvalificerade jobb med högre löner. Vi borde därför se hur köerna till de enkla jobben blir allt kortare. Men istället blir köerna till de fåtaliga enkla jobben allt längre. Det tar sig uttryck i att arbetslöshetstidens längd ökar och fler registreras som långtidsarbetslösa. De som inte hittar något jobb trots en sökprocess på tre, fyra år hamnar till slut i Fas 3 (sysselsättningsfasen). Där får arbetsgivarna betalt för att anordna jobbliknande terapiverksamheter som i princip inte får konkurrera med jobb på den reguljära arbetsmarknaden.

Det finns två grundfel i analogin med den tidiga industrialismen: 1) En icke obetydlig del (ca 15%) av befolkningen klarar inte mer intellektuellt avancerade jobb (bart jan-11). 2) Den sedan länge dominerande dogmen om "ökad jämlikhet" (egalitär löneutjämning) slår ut de enkla jobb som en del av befolkningen måste ha om de ska kunna jobba. Eftersom man inte inser dessa två misstag i tänkandet kring den nya maskinåldern kommer antalet personer i Fas 3 att ständigt öka.

Läs även andra bloggares åsikter om maskinåldern, nya jobb, utslagning, IQ, arbetsmarknad, rationalisering, arbetslöshet, fas 3, löneutjämning, enkla jobb, ekonomi, politik på intressant.se