Till Riksbankens försvar

Även om man antar att bostadspriserna kommer att sjunka drastiskt i USA med ökad finansiell oro som följd kan detta pareras med kommande räntesänkningar. Inflationen kan ännu bekämpas medan den internationella situationen klarnar. Riksbanken har sannolikt inte gjort något grovt misstag.

Riksbankens prognos för konjunkturutvecklingen som utmynnar i räntehöjningen med 25 punkter (bloggen igår) förefaller vara relativt välunderbyggd. Även om inflationen är tillfällig måste den pressas ned. Trots detta har räntehöjningen utsatts för hård kritik. Kritikerna verkar mest rikta in sig på att den ekonomiska situationen ser mycket sämre ut än vad Riksbanken bedömer. Låt oss se vad denna bedömning grundar sig på.

Den inhemska konjunkturen styrs av hushållens konsumtion som i sin tur bestäms av ökningen i de disponibla inkomsterna och sparbenägenheten. Detta illustreras i nedanstående diagram:


Här ser vi att en nedgång i sparandet kommer att hålla uppe konsumtionsökningen trots den mer modesta ökningen av inkomsterna. Någon ökning av sparandet väntas inte, men det är här en psykologisk effekt kan tänkas uppkomma. Om alla tror på kris blir folk försiktiga och ökar sparandet. Vi kan då få en alltför liten konsumtion med ökad arbetslöshet som följd torts att inkomsterna ökar starkt. Detta framgår t ex av staplarna för 2001 och IT-kraschen.

Konjunkturen i Sverige styrs också av exporten. Dess utveckling beror delvis av hur det går i andra länder - dvs i vilken grad de ökar sin export. Sverige förefaller inte ha akuta svårigheter med t ex för höga kostnader eller oförmånlig exportvarusammansättning, vilket gör att marknadstillväxten blir avgörande för exporten. Detta visas i nedanstående diagram:



Någon kris för Sverige i form av minskande eller stagnerande export kan inte förutses även om en viss avmattning i den tidigare starka ökningen kan skönjas. Men detta kan teoretiskt vara en följd av att Riksbanken gör alltför ljusa bedömningar av den internationella utvecklingen. Där intar USA:s utveckling en nyckelroll. Har man felbedömt USA kommer mycket annat också att förändras i prognoserna. Riksbanken visar därför en jämförelse med andra av hur man sedan ett år tillbaka bedömt BNP-ökningen i USA för 2008 vid olika tillfällen:

Vi ser här att Riksbanken tidvis varit mer positiv än genomsnittet för andra bedömare men att man nu ligger på samma nivå som andra - BNP kommer att stiga med 1,7 procent år 2008 i USA.

Riksbanken har gjort beräkningar av olika alternativa scenarios. Ett alternativ är en belysning av hur utvecklingen skulle se ut om man istället bedrev låg- resp högräntepolitik med de ovan givna förutsättningarna. Ett annat alternativ är antagandet att bolånekrisen i USA och den finansiella oron blir värre än befarat. Då skulle reporäntan utvecklas i nedåtgående rikting vilket kanske är vad kritikerna av Riksbanken hade tänkt sig. I nedanstående diagram visas detta scenario med den reporänta som skulle bli sannolik. Gårdagens höjning är dock inlagd i diagrammet (dock senare än i verkligheten):

Detta scenario bygger på Frederic Mishkins modell där huspriserna i USA faller med 20 procent. Vidare antas att BNP-tillväxten i omvärlden blir 0,4 procentenheter lägre än i huvudscenariot under prognosperioden (2,4 sjunker till 2,0). Centralbankerna sänker också styrräntorna med som mest 1,2 procentenheter fram till 2010. Detta har dock inte några avgörande effekter på den svenska BNP-utvecklingen vilket visas i nedanstående diafram:

Även en värre utveckling utomlands kan alltså pareras ganska effektivt med framtida sänkningar av reporäntan, enligt Riksbanken. Räntesänkningarna skulle då påbörjas efter sommaren. Effekten skulle bli att BNP för de tre åren ökar med 2,13 procent istället för 2,27 procent i genomsnitt. Att våga tappa 0,13 procent av BNP per år genom att avvakta av rädsla för inflationen är tydligen vad frågan gäller enligt Riksbankens presentation av problematiken. Alternativet är ju att börja med sänkningarna redan nu i förvissning om att den amerikanska situationen verkligen är mycket värre än den framstår som. Att istället bekämpa inflationen medan situationen klarnar kan nog inte bli något grovt misstag.

Eller är det så att vi nu ser ännu långt värre effekter av den finansiella krisen framöver? De kan inte beläggas i realistiska hypotetiska scenarios utan är i så fall en följd av rent subjektiva bedömningar av inuitiv karaktär. Kan vi lita på sådana?

Andra bloggar om: Riksbanken, räntan, stabiliseringspolitik, konjunkturen, finansiell oro, USA, ekonomi, politik på intressant.se