Oväntad räntehöjning ger bra utgångsläge för regeringen 2010?
Riksbanken höjde reporäntan med 0,25 procentenheter till 4,25 procent vid sitt möte igår. Det kom nästan oväntat för finansmarknaden. De flesta bedömare hade väntat oförändrad ränta, vilket nu renderar Riksbanken kritik. Men beslutet bygger på en kombination av inflationsbedömningar och bedömningen av allvaret i den amerikanska bolånekrisen.
Riksbanken vill pressa ner den underliggande inflationen till 2 procent (länk). Den mäts i form av KPIX (tidigare UNDIX) som undantar inverkan från skatteförändringar och ränteändringar. Utvecklingen framöver visas i nedanstående diagram:
Grovt bygger denna prognos på att krisen i USA går över relativt snabbt och att inverkan på Europa (euroområdet) blir måttlig. Detta visas i nedanstående diagram:
Den kritik som nu kan riktas mot Riksbanken bygger uppenbarligen på mer intuitiva bedömningar. Man tror helt enkelt att spridningseffekterna från USA blir allvarligare än vad man tidigare kunnat bedöma. Detta har Riksbanken försökt ta hänsyn till genom olika alternativscenarion och andra analyser. Dessa måste studeras mer ingående innan man kan avfärda att en prognos grundad på fakta kan avfärdas.
Min slutsats blir densamma som i kommentaren den 25 januari med rubriken Ekonomisk kris eller avmattning? Hur kan man tillförlitligt bedöma irrationella psykologiska faktorer? Detta borde analyseras mot bakgrund av tidigare ekonomiska kriser och de bedömningar som då gjordes.
Den prognos som Riksbanken nu redovisar är kanske den bästa för regeringen Reinfeldt. Det blir en svag nedgång som hinner gå över i en uppgång före valet 2010. Skall vi tro på det?
Andra bloggar om: Riksbanken, räntan, kris, konjunkturen, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 14:36
3 comments
3 Comments:
"Hur kan man tillförlitligt bedöma irrationella psykologiska faktorer?"
Det är centralbanken och bankerna som skapar de irrationella psykologiska faktorerna. Orsaken måste alltid komma före verkan. Orsaken till finansiella utsvävningar av olika slag är att:
1. Centralbank och banker kan sänka räntan under marknadsräntan. Detta är samma sak som att sätta ett pristak som inte får överskridas. Om exempelvis politikerna sätter ett pristak på nya bilar på 50 000 kr så måste detta få konsekvenser för marknadsekonomin.
2. Centralbank och banker kan skapa helt nya pengar utav ingenting. Detta innebär att utlåningen blir betydligt högre än sparandet i ekonomin. Man tror på allvar att fysikens lagar är upphävda. Att det inte existerar knappa resurser och att resurserna kan öka med hjälp av en större monetär efterfrågan.
3. Det är rationellt av människor att utnyttja den situation som centralbank och banker. Människor som tar lån till en artificiellt låg ränta agerar rationellt eftersom de vet att övriga människor måste subventionera dessa lån. De som tar lån och använder de nya pengarna kan använda pengarna innan priserna stiger. De nya pengarna kan användas till köp av konsumtionsvaror och finansiella tillgångar. De som inte tar lån får betala genom att priserna stiger.
4. Det är rationellt av de stora aktörerna att utnyttja systemet eftersom det ger stora förmögenhetsöverföringar från vanliga människor. Det är också rationellt att försöka hitta pristoppen och sälja ut till småspararna. Sedan börjar det om på nytt med en prisbotten och med nya billiga lån.
Jag delar UMFIBS analys av den svenska räntepolitiken. Det är helt enkelt alldeles för baserat på bolånemarknaden och bostadsmarknaden. Vi måste växa ifrån det här tänket och helt enkelt inse att de långvariga psykologiska effekterna är betydligt mer långtgående i sin inverkan på konjunkturen.
Vad jag efterlyste var en bedömning av hur psykologiska faktorer tidigare medfört att utvecklingen blivit avsevärt annorlunda än vad gjorda analyser av fundamenta pekat på. Det är hänvisningar till en sådan materia som skulle kunna anföras för att trovärdigt kunna hävda att Riksbanken gjort ett misstag i det här fallet.
Appelgrens argument att man gör samma misstag som våren 2005 när man sänkte med 50p verkar dock ganska svagt. Fundamenta hade länge krävt sänkning och när den vidtogs kom uppgången alltför sent, med början i mitten av 2006. Det bidrog till att Alliansen vann valet och snabbt fick inhösta en sysselsättningsframgång. Det enda "misstaget" skulle vara att RB notoriskt agerar som räntehökar.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home