Variabel a-kassa kan stabilisera utvecklingen
Det pågår en debatt om den alltmer betydelselösa a-kassan. Det socialpolitiska syftet har fått vika för det arbetsmarknadspolitiska. Men det finns också ett konjunkturpolitiskt syfte som uppfylls allt sämre när arbetsmarknadspolitiken får dominera.
I DN idag 9/2-12 skriver professor Lars Calmfors, tidigare ordförande i Finanspolitiska rådet, om debatten om a-kassan. Han slår fast att det arbetsmarknadspolitiska syftet att minska arbetslösheten genom att ha låg a-kassa är korrekt. Försäkringstagarnas beteende påverkas av ersättningsvillkoren i försäkringen. Hög ersättning leder till längre söktider och högre löner. De högre lönerna gör dessutom att arbetsgivarna inte kan anställa lika många som när lönerna är lägre.
Detta måste vägas mot det socialpolitiska syftet att ha en försäkring som faktiskt ger en hygglig ersättning. Calmfors har inga vetenskapliga synpunkter på denna avvägning. Men han tycker personligen att ersättningsnivån borde höjas och dessutom indexeras till löneutvecklingen.
Men Calmfors nämner ingenting om den tidigare framförda idén att a-kassan borde anpassas till konjunkturutvecklingen. Om det väntas en konjunkturnedgång kommer många löntagare att bli oroliga. De tror att de riskerar att bli arbetslösa även om den faktiska sannolikheten är liten. Eftersom de vet att a-kassan inte kommer att ge någon ersättning som kan täcka räntor och amorteringar på bostadslånen och andra lån till exempelvis bilen och platteven börjar man spara så mycket som möjligt. Det leder i sin tur till att konjunkturnedgången sprider sig och sannolikheten för att bli arbetslös ökar.
En variabel a-kasseersättning skulle kunna utformas så att ersättningen är mycket högre i början av en konjunkturnedgång så att försiktighetssparandet kan hållas nere. Detta borde göras med en automatisk koppling till några konjunkturindikatorer, främst därför att det är svårt för politikerna att sänka a-kassan i en konjunkturuppgång om en valrörelse väntar.
Effekten av en variabel a-kassa borde vara mycket mera effektiv än räntesänkningar. De ger inte bara (normalt) mer pengar till låntagarna. De signalerar också att konjunkturen försämras och kan därför öka sparandet. Idag får dessutom Riksbankens räntesänkningar inte fullt genomslag genom att bankerna försvagats och blivit mer försiktiga - alternativt blivit mer giriga och profithungriga. Detta har lett till att de drabbats av Anders Borgs vrede. Han hotar nu bankerna med att höja skatterna för dem. Det kan ske genom att lägga moms på bankerna eller genom att ha extra höga löneskatter på de bankanställda.
Diskussionen om a-kassen borde utöver detta handla om mera individuellt inflytande över ersättningsnivåerna och avgifterna. Detta är ett frihetskrav som inte borde glömmas bort i dagens alltmer kollektivistiskt värderingsinriktade samhälle.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa, ersättning, stabiliseringspolitik, konjunkturer, nationalekonomi, arbetslöshet, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 15:42
7 comments
7 Comments:
ETT PRAKTISKT FÖRSLAG
A-kassan skall vara en omställningsförsäkring. Då skall den ge så hög ersättning att man inte skall tveka inför ett byte av jobb.
Men samtidigt skall ersättningen vara så låg att man verkligen anstränger sig och dessutom måste utbetalningarna ta slut någon gång, "den bortre parentesen".
Jag har ett förslag, som ger hög ersättning i början, samtidigt som det ger den psykologiska stimulansen att anstränga sig att söka ett nytt jobb redan från början:
Börja med en hög ersättning, ex.vis 90 %. Men minska den sedan varje månad med ex.vis 1 procentenhet. Efter två år är den då 66 %. Den försäkrade ser genast att han befinner sig på ett sluttande plan.
Med en fast ersättning och en bortre gräns, inges många hoppet att gränsen skall flyttas, vilket har en helt annan effekt psykologiskt.
Någon gång nås gränsen för socialbidrag, som då får ta över.
Enkelt och rationellt.
Till Errbe
Jag tycker ditt förslag är genialiskt. Precis som med andra förslag kan man diskutera detaljer såsom ingångsnivåer och avtrappningstakt men det faktum att ersättningen sakta men säkert minskar är helt enkelt strålande.
Anders Eriksson
Du skriver "mera individuellt inflytande över ersättningsnivåerna och avgifterna"
Redan nu har man stort inflytande. Man kan välja att inte vara medlem i en a-kassa (3500 kr/mån). Vara medlem (max 10 800 kr/mån netto) eller privat försäkring tilläggsförsäkring som ger ännu mer. En del fackförbund tecknar tilläggsförsäkringar för alla sina medlemmar. Så det finns redan nu stor valfrihet.
Errbe och Anders, ersättningsprofilen bestäms numera av forskningsresultat. Dessa visar att tendensen att få nytt jobb har en topp veckorna innan a-kassan upphör. Därför är tanken att det är bra att ha några stora trappsteg som verkligen sätter fart på sökarbetet.
Ante, om man inte är med i en a-kassa men ändå lever upp till arbetsvillkoren kan man få det som kallades KAS förr i tiden. Dagersättningen är 320 kr vilket blir ca 7 000 kr/m före skatt (omkring 5 000 kr netto).
Det finns en orättvisa i att ha ett fast tak för a-kasseersättningen när en så liten del av avgiften till den statliga kassan är fast. I huvudsak betalas a-kassan av en lönerelaterad "avgift" (egentligen en skatt eftersom den är obligatorisk och dessutom svagt kopplad till ersättningsnivån).
Borde inte löntagarna själva få bestämma mer över vilket tak de vill ha (i kr) och avväga det mot avgiften, som nu döljs som en del av arbetsmarknadsavgiften för arbetsgivarna?
/DNg
Jo låg a-kassa i konjunkturuppgång, har ju visat sig att folk hittar jobb lättare i . . . . . konjunkturuppgången !!
Stämmer ju perfekt med teorin, ja att låg a-kassa sänker arbetslösheten.
I en nedgång heter det 'svårt att påvisa, pga. nedgången' !!
Att folk lättare 'hittar jobb' just innan a-kassan går ut, beror på att AF bryr sig mer om dessa, AF har fullt upp med att försöka få en 'ny period' åt dessa o hinner inte med dom andra.
IKEA i Haparanda anställde väl inte en enda en bara för att a-kasseperioden höll på att gå ut för dessa?
Dom sk. privata förmedlarna lägger överhuvud inte 'ett finger' i dessa, utan bara anställbara.
Kallas bemanningsföretag.
Akassa betalas ut i period om 300 ersättningsdagar. Det betyder att man kan ha ett jobb i 10 månader, arbetslös i 3 månader och sedan jobba igen 6 månader, arbetslös i 4 månader osv och fortfarande använda samma ersättningperiod tills de 300 dagarna är slut.
Ditt förslag om olika hattande nivåer i ersättning för en periods ersättningsdagarna, beroende på om det vid viss tidpunkt är högkonjuktur eller en lågkonjuktur, skulle bli mycket orättvis, krånglig och dyr att administera. Det betyder ju att konjukternas tidpunkter måste bestämmnas INNAN de inträffat och desstutom exakt vilken dag den inträffade, allt för kunna betala ut rätt a-kassaersätting, enligt din teori.. Förresten numera tar det ju längre tid att få nytt jobb, än det gjorde för 10-15 år sedan och då var a-kassan på skälig nivå. Så det kanske inte är a-kassan som är det stora problemet, utan det är bristen på jobb.
/Viveka
Viveka, utgångspunkten för mitt förslag om konjunkturvariabel a-kassa var att dagens a-kassa är alltför låg. Om den höjs är motargumentet att söktiderna skulle förlängas och arbetslösheten därför stiga.
Att ha högre a-kassa när konjunkturen försämras är svårare att möta med ovanstående argument. Det skulle också ha större förebyggande effekt på en spridning av lågkonjunkturen genom att de anställda inte beöhvde vara lika oroliga för den personliga ekonomin.
Det går säkert att hitta några indikatorer som är nära kopplade till hushållens konfidensindikator, som kunde användas för att bestämma den aktuella ersättningsnivån. Jag kan inte se att det skulle vara orättvist. Det är inte säkert att det skulle bli särskilt krångligt.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home